Rättslig handlingsförmåga

Vad är rättslig handlingsförmåga?

Rättslig handlingsförmåga innebär att en person – fysisk eller juridisk – bl.a. har rätt att själv agera i egen sak i en domstol (det kallas då processbehörighet) eller hos någon annan myndighet. Vem som har rättslig handlingsförmåga framgår av civilrättsliga regler. Inom skatterätten har den som är deklarationsskyldig för skatter och avgifter normalt rättslig handlingsförmåga i sina skatteärenden. Andra regler gäller i t.ex. fall av underåriga personer eller personer ställda under förvaltarskap.

Tidigare har det reglerats i skatteförfarandelagarna vem som ska fullgöra skyldigheten att deklarera i vissa fall. I förarbetena till skatteförfarandelagen anges att andra lagar anger vem som behörig att företräda t.ex. en omyndig, ett dödsbo eller ett aktiebolag (prop. 2010/11:165 s. 857). Det som menas är det civilrättsliga regelverket. Därför anges det bara i skatteförfarandelagen att den uppgiftsskyldiga eller dess behöriga ställföreträdare undertecknar deklarationen (38 kap. 3 § första stycket SFL).

Har omyndiga rättslig handlingsförmåga?

Den som är under arton år (underårig) är omyndig och får enligt huvudregeln inte utan samtycke från förmyndare själv råda över sin egendom eller åta sig förbindelser i vidare mån än som följer av vad som ska gälla på grund av lag eller villkor vid förvärv genom t.ex. gåva, testamente eller förmånstagarförordnande (9 kap. 1 § FB). Huvudregeln är således att underåriga saknar rättslig handlingsförmåga.

Förmyndaren företräder den underåriga i de flesta fall

En förälder eller båda föräldrar är som vårdnadshavare oftast förmyndare men förmyndare kan istället vara förordnad av allmän domstol. Underåriga kan inte vara förmyndare (10 kap. 1–2 och 5 §§ FB).

Underåriga fyllda 16 år har en viss rättslig handlingsförmåga

Avsaknaden av rättslig handlingsförmåga är inte total för underåriga. Underåriga råder själva över vad de genom eget arbete förvärvat efter att de fyllt 16 år. Detsamma gäller avkastningen av sådan egendom och vad som trätt i egendomens ställe (9 kap. 3 § FB).

Underåriga som driver bokföringspliktig rörelse med samtycke från överförmyndaren får ingå rättshandlingar som faller inom området för rörelsen, dock inte rättshandlingar som avser ägande eller nyttjande av fast egendom (9 kap. 5 § FB jfr med 13 kap. 13 § FB och 14 kap. 14 § andra stycket FB).

Underåriga kan föra sin talan hos domstolar (processbehörighet) och förvaltningsmyndigheter inom de ovan angivna undantagsramarna (jfr 11 kap. 1 § RB).

En omyndig kan exempelvis ibland själv initiera ett omprövningsärende. Så är fallet för en 16-åring som vill begära omprövning i ett ärende om sin egen arbetsinkomst, eftersom detta utgör egendom som hen själv råder över (9 kap. 3 § FB). I vissa folkbokföringsärenden har barn som fyllt 16 år rätt att företräda sig själva (se 30 § folkbokföringslagen).

Om en omyndig person strax före sin myndighetsdag begär omprövning av ett beslut som rör något annat än arbetsinkomst eller avkastning från inkomsten, ska den begäran avvisas (RÅ 1939 Fi 647), oavsett om personen hunnit bli myndig innan Skatteverket beslutar i ärendet. Inget hindrar att personen begär omprövning på nytt efter uppnådd myndighetsålder, om fristen för omprövning inte löpt ut.

Om en förmyndare har inlett ett omprövningsärende för en omyndig person kan den omyndiga personen givetvis agera i ärendet om hen blir myndig under handläggningen av ärendet.

Påverkar godmanskap och förvaltarskap den vuxnas rättsliga handlingsförmåga?

Föräldrabalken reglerar tre former av ställföreträdarskap för vuxna individer: i kapitel 11 finns bestämmelser om god man och förvaltare och i kapitel 17 finns bestämmelser om s.k. anhörigbehörighet. Det finns även i en särskild lag stadgat om s.k. framtidsfullmakt. Förekomst av anhörigbehörighet eller framtidsfullmakt begränsar inte den vuxnas rättsliga handlingsförmåga.

God man påverkar inte den vuxnas rättsliga handlingsförmåga

God man kan förordnas av flera anledningar, varav en är att en myndig person på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person. Godmanskapet beslutas i så fall av allmän domstol. Godmanskap får enligt huvudregeln inte beslutas utan samtycke av den berörda personen (jfr 11 kap. 4 § FB).

Den gode mannen kan ha ett begränsat eller obegränsat uppdrag.

Av bestämmelserna om god man framgår motsatsvis att den berörda myndiga personen inte förlorar sin rättsliga handlingsförmåga, oavsett omfattningen av godmanskapet. Behövs det partiell eller hel förlust av den rättsliga handlingsförmågan, krävs förvaltarskap.

Förvaltarskap påverkar den vuxnas rättsliga handlingsförmåga, delvis eller helt

Om någon som befinner sig i en sådan situation som anges i 11 kap. 4 § FB är ur stånd att vårda sig eller sin egendom, kan förvaltarskap anordnas. Men förvaltarskap får inte beslutas, om det är tillräckligt att godmanskap anordnas eller att personen på något annat, mindre ingripande sätt får hjälp. Förvaltaruppdraget ska anpassas till personens behov i varje särskilt fall och får begränsas till att avse viss egendom eller angelägenhet eller egendom överstigande ett visst värde. Det är allmän domstol som förordnar om förvaltarskap men rätten kan delegera till överförmyndaren eller överförmyndarnämnden att närmare bestämma uppdragets omfattning (jfr 11 kap. 7 § FB).

Förvaltaren har inom ramen för förvaltaruppdraget ensam rådighet över den enskildas egendom och företräder denna i alla angelägenheter som omfattas av uppdraget. Den som har förvaltare är inte behörig att företa rättshandlingar för annans räkning, detta oavsett omfattningen av förvaltarskapet (11 kap. 9 § FB).

En konsekvens av en person ställs under förvaltarskap blir att eventuella fullmakter som har utfärdats före förvaltarförordnandet förlorar sin verkan (se 22 § avtalslagen).

Huvudregeln är att förvaltarskapet ska vara begränsat, och omfattar då inte rätten att avtala om anställning eller annat arbete samt rätten att förfoga över vad hen genom det egna arbetet har förvärvat, inklusive avkastningen från detta, och över vad som mottagits genom gåva, testamente etc. (11 kap. 8 § första stycket FB). Huvudregeln motsvarar vad som gäller underåriga som fyllt sexton år. Som arbetsinkomst räknas inte pensionsinkomst, även om den till någon del grundas på förvärvsarbete.

Det krävs särskilda skäl att frångå huvudregeln och i stället förordna om ett obegränsat förvaltarskap, d.v.s. en total förlust av den rättsliga handlingsförmågan för individen (jfr 11 kap. 8 § andra stycket FB).

Domstolens förordnande av förvaltarskap kan prövas på nytt, och leda till att det ändras i sin omfattning eller upphör (jfr 11 kap. 23 § FB).

Domstolen ska kungöra beslut om anordnande eller upphörande av förvaltarskap i Post- och Inrikes Tidningar. Sådant kungörande ska också ske av beslut om förändring av förvaltarskapets omfattning (11 kap. 27 § FB). Överförmyndaren eller överförmyndarnämnden för register över bl.a. förvaltarskap, enligt 9 § förmynderskapsförordningen (1995:379), och ska enligt 11 § samma förordning lämna utdrag ur det, om det begärs.

Personer ställda under förvaltarskap kan föra sin talan hos domstolar (de har processbehörighet) och hos förvaltningsmyndigheter i de rättsliga frågor som ryms i den eventuella kvarvarande rättsliga handlingsförmågan. I övriga fall företräder förvaltaren den enskilda (jfr 11 kap. 1 § RB).

Av praxis framgår att förvaltaren efter överklagandetiden inte kan godkänna ett överklagande från huvudmannen utanför dennas rättsliga handlingsförmåga (NJA 1934 s. 65, jfr ovan nämnda RÅ 1939 Fi 647).

När en persons talan avvisats på grund av förvaltarskap har hen emellertid bedömts kunna överklaga avvisningen personligen (NJA 1972 s. 272).

Vem agerar för dödsbon och andra juridiska personer?

En juridisk person är en sammanslutning eller en verksamhet som civilrättsligt, enligt lag eller genom praxis, kan förvärva rättigheter och åta sig skyldigheter på samma sätt som en fysisk person samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter, d.v.s. utgör ett rättssubjekt (jfr 6 kap. 8 § första stycket 1 och 2 IL).

Dödsbon företräds som regel av dödsbodelägarna

Ett dödsbo är en juridisk person och har därför rättslig handlingsförmåga. Det är som utgångspunkt dödsbodelägarna som gemensamt företräder boet. Dödsbodelägare är den avlidnas make eller sambo, arvingar och universella testamentstagare (18 kap. 1 § ÄB). Dödsbo kan istället ha en särskild dödsboförvaltning anordnad enligt 19 kap. ÄB. Om en boutredningsman är förordnad av domstol eller en testamentsexekutor är utsedd av den avlidna är det i stället denna särskilt utnämnda person som ensam företräder dödsboet (19 kap. 12 § ÄB respektive 19 kap. 20 § ÄB).

Dödsbodelägarna ska underteckna boets deklaration gemensamt, om inte särskild dödsboförvaltning finns. Men ett dödsbo som förvaltas av dödsbodelägarna kan utse en av delägarna som ombud att underteckna uppgifter i deklarationen (38 kap. 3 § andra stycket 3 SFL).

Handelsbolag företräds av sina delägare

Handelsbolag är en juridisk person och företräds av sina delägare, bolagsmännen, om inget annat har avtalats (1 kap. 4 § och 2 kap. 17 § HBL). I HBL står det inte uttryckligt om det är möjligt för bolagsmännen att utse en utomstående person som firmatecknare. I registreringssammanhang är det numera accepterat med en sådan firmateckningsrätt, under förutsättning att även en bolagsman angetts som behörig firmatecknare.

Kommanditbolag företräds av komplementären

En kommanditdelägare i ett kommanditbolag är – i den egenskapen – inte behörig att företräda bolaget (3 kap. 7 § HBL). Företrädare för ett kommanditbolag är komplementären, d.v.s. den bolagsman som är obegränsat ansvarig för bolagets avtal och skulder (3 kap. 1 § HBL jämförd med 2 kap. 17 § HBL).

Aktiebolag företräds av sin styrelse eller av firmatecknare

Aktiebolag är en juridisk person i och med registrering (2 kap. 25 § ABL) och företräds normalt av sin styrelse (8 kap. 35 § ABL) eller, vilket är vanligast, av en eller flera firmatecknare, även externa sådana, s.k. särskild firmatecknare (8 kap. 37 § ABL). Uppgift om vem som är firmatecknare kan hämtas från Bolagsverket. Om ingen särskild firmateckare har anmälts menar man med ”styrelsen” den beslutande styrelsen. Det innebär normalt att det för behörighet krävs att mer än hälften av styrelsens ledamöter måste skriva under (minst hälften om ordföranden ingår).

Det är enligt huvudregeln inget krav på att en styrelse ska bestå av fler än en ordinarie ledamot (8 kap. 1 § ABL). För publika aktiebolag gäller dock tre stycken ledamöter som minsta antalet (8 kap. 46 § ABL). Om det enligt bolagsordningen bara ska finnas en eller två ordinarie styrelseledamöter måste minst en suppleant utses (8 kap. 3 § ABL). Om en styrelse bara består av en styrelseledamot och en styrelsesuppleant så har den ordinarie styrelseledamoten alltså alltid rätt att själv företräda bolaget, utan inblandning av suppleanten.

Den verkställande direktören ska sköta den löpande förvaltningen enligt styrelsens riktlinjer och anvisningar. Hen får dessutom utan styrelsens bemyndigande vidta åtgärder som med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksamhet är av ovanligt slag eller av stor betydelse, om styrelsens beslut inte kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för bolagets verksamhet. I sådana fall ska styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden (8 kap. 29 § ABL).

Den verkställande direktören får alltid teckna bolagets firma beträffande uppgifter som enligt 29 § ingår i den löpande förvaltningen (8 kap. 36 § ABL). Att underteckna skattedeklaration och inkomstdeklaration ingår enligt Skatteverkets uppfattning i uttrycket löpande förvaltning.

Ekonomisk förening företräds av sin styrelse eller av firmatecknare

Ekonomiska föreningar utgör juridiska personer genom sin registrering och därmed ett rättssubjekt med rättslig handlingsförmåga. Ekonomiska föreningar företräds av sin styrelse eller av en eller flera särskilt utsedd eller utsedda firmatecknare (2 kap. 4 § EFL och 7 kap. 35 och 37 §§ EFL). Bestämmelserna om behörig företrädare är samma som gäller för aktiebolag (se ovan). Dock måste styrelsen i en ekonomisk förening, till skillnad från vad som gäller i ett aktiebolag, bestå av tre eller flera ledamöter (7 kap. 1 § EFL). Minst en suppleant måste utses, oavsett styrelsens storlek (7 kap. 3 § EFL).

Ideella föreningar

En generell civilrättslig lagstiftning om ideella föreningars status som juridisk person och rättsliga handlingsförmåga saknas. Av praxis (NJA 1987 s. 394) och med vägledning av bl.a. lag (2018:672) om ekonomiska föreningar följer att en sammanslutning om minst tre personer blir en juridisk person när den antagit stadgar på viss nivå, med namn och ändamål och med hur beslut fattas i sammanslutningen. Det finns normalt en styrelse eller annat ledningsorgan som företräder den ideella föreningen. I övrigt anger stadgarna och eventuella beslut på föreningsstämma eller i ledningsorganet detta.

Stiftelser

Stiftelsefigurer kan under vissa förutsättningar vara juridiska personer och därmed rättssubjekt med rättslig handlingsförmåga (se t.ex. 1 kap. 1–4 §§ SL).

Stiftelser med egen förvaltning företräds av sin styrelse

Stiftelser med egen förvaltning företräds av sin styrelse, som tecknar stiftelsens namn och firma. Styrelsen kan bestå av en eller flera ledamöter (2 kap. 2 § SL). När en stiftelse har registrerats i stiftelseregistret, får styrelsen bemyndiga någon annan att företräda stiftelsen och teckna dess namn och firma (2 kap. 16 § SL).

Stiftelser med anknuten förvaltning företräds av förvaltaren

Om åtagandet att förvalta stiftelsens egendom i enlighet med stiftelseförordnandet görs av en juridisk person så kallas det för anknuten förvaltning (2 kap. 2 § SL). Stiftelser med anknuten förvaltning företräds av förvaltaren, som tecknar stiftelsens namn och firma. När en stiftelse har registrerats i stiftelseregistret, får förvaltaren bemyndiga någon annan att företräda stiftelsen och teckna dess namn och firma (2 kap. 23 § SL).