Förlängd överklagandetid

Beslut som meddelas sent

Huvudregeln är att ett överklagande ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut. Det händer att beslut meddelas efter denna period p.g.a. möjligheterna till omprövning i 66 kap. SFL. Det händer även att beslut meddelas sent under omprövningsperioden, men innan sexårsfristen gått till ända. Även dessa beslut måste kunna överklagas, utan att tidsfristen blir orimligt kort. Om Skatteverket har meddelat ett beslut efter den 30 juni det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut, och den som beslutet gäller har fått del av det efter utgången av oktober månad samma år, så får ett överklagande komma in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det (67 kap. 13 § SFL).

Bestämmelsen i 67 kap. 13 § SFL förutsätter att det finns en möjlighet att kontrollera när en enskild har fått del av beslutet. Ett beslut som Skatteverket har meddelat enligt denna bestämmelse ska därför delges den som beslutet gäller, om en av följande punkter är uppfyllda (17 kap. 5 § SFF):

• Beslutet innebär att en begäran om omprövning har avslagits helt eller delvis.
• Skatteverket har på eget initiativ omprövat ett beslut till nackdel för den som beslutet gäller.

Även tiden för att begära omprövning är förlängd för beslut som Skatteverket meddelar sent, se 66 kap. 8 § SFL.

Beslut om skattetillägg

Ett beslut om skattetillägg får överklagas så länge beslutet i den fråga som har föranlett skattetillägget inte fått laga kraft (67 kap. 14 § SFL).

För många personer kan det vara svårt att se beslutet i skatte­frågan och beslutet om särskild avgift som skilda avgöranden, vilket kan leda till rätts­förluster (prop. 1977/78:136 s. 168). Bestämmelsen i 67 kap. 14 § SFL gör det möjligt för en enskild som överklagat ett beslut i sak, men glömt överklaga ett beslut om skattetillägg, att överklaga det senare beslutet även efter att den ordinarie sexårsfristen för överklagande har löpt ut.

Istället för att överklaga kan den enskilda också välja att begära omprövning av beslutet om skattetillägg med stöd av 66 kap. 9 § SFL eller föra in frågan om skattetillägg i målet om huvudfrågan med stöd av 67 kap. 33 § SFL.

I det sistnämnda fallet kan domstolen emellertid vägra att pröva frågan om skattetillägg om domstolen anser att det skulle medföra en olägenhet att frågan prövas i målet. Skattetilläggsfrågan kan i en sådan situation föras in i målet oavsett i vilken instans frågan är föremål för prövning (prop. 2010/11:165 s. 1162).

En grundförutsättning för prövning av skattetillägget är att detta direkt har föranletts av den skattefråga som är föremål för domstolsprövningen. Det gäller oavsett vilken av de tre möjligheterna den enskilda väljer – överklaga, begära omprövning eller att föra in skattetilläggsfrågan i huvudmålet.

Beslut om återkallelseavgift

Ett beslut om återkallelseavgift får överklagas så länge beslutet om återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning enligt 13 a kap. 10 § första stycket 2–4 SFL, eller de beslut om beskattning som föranleds av detta beslut, inte har fått laga kraft (67 kap. 14 a § SFL).

En återkallelseavgift ska beräknas med utgångspunkt i den skatt som efter återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning kommer att bestämmas för ett tidigare beskattningsår. Det är därför viktigt att det finns en rätt att få återkallelseavgiften omprövad eller kunna överklaga beslutet, för det fall skatten kommer att ändras genom ett senare beslut (prop. 2015/16:127 s. 111).

Om den enskilda missat att överklaga ett beslut om återkallelse­avgift och överklagandefristen redan löpt ut kan hen också välja att begära omprövning av beslutet om återkallelseavgift med stöd av 66 kap. 9 a § SFL eller föra in frågan om återkallelseavgift i målet om huvudfrågan med stöd av 67 kap. 33 § andra stycket SFL.

I det sistnämnda fallet kan domstolen emellertid vägra att pröva frågan om återkallelseavgift om domstolen anser att det skulle medföra en olägenhet att frågan prövas i målet. Frågan om återkallelseavgift kan i en sådan situation föras in i målet oavsett i vilken instans frågan är föremål för prövning (se prop. 2010/11:165 s. 1162 och prop. 2015/16:127 s. 111 f.).

En grundförutsättning för en prövning av återkallelseavgiften är att denna direkt har föranletts av den skattefråga som är föremål för domstolsprövningen. Det gäller oavsett vilken av de tre möjligheterna den enskilda väljer – överklaga, begära omprövning eller att föra in frågan om återkallelseavgift i huvudmålet.

Beslut om rapportavgift

Ett beslut om rapportavgift som har samband med en fråga i ett beslut om tilläggsskatt får överklagas så länge beslutet om tilläggsskatt inte har fått laga kraft (67 kap. 14 b § SFL). Med laga kraft menas att frågan inte längre kan överklagas, d.v.s. att den är rättskraftigt avgjord.

Bestämmelsen i 67 kap. 14 b § SFL gör det möjligt för en enskild som överklagat ett beslut om tilläggskatt som föranlett rapportavgift, men glömt att överklaga ett beslut om rapportavgift, att överklaga det senare beslutet även efter att den ordinarie sexårsfristen för överklagande har löpt ut.

Om den enskilda missat att överklaga ett beslut om rapportavgift och överklagandefristen redan löpt ut kan hen också välja att begära omprövning av beslutet om rapportavgift med stöd av 66 kap. 9 b § SFL eller föra in frågan om rapportavgift i målet om tilläggsskatt med stöd av 67 kap. 33 § andra stycket SFL.

I det sistnämnda fallet kan domstolen emellertid vägra att pröva frågan om rapportavgift om domstolen anser att det skulle medföra en olägenhet att frågan prövas i målet. Domstolen ska då överlämna frågan till Skatteverket för omprövning (67 kap. 34 § SFL).

En grundförutsättning för prövning av rapportavgiften är att denna har samband med en fråga i ett beslut om tilläggsskatt som är föremål för domstolsprövningen. Med uttrycket ”har samband med en fråga i ett beslut om tilläggsskatt” avses exempelvis att den felaktighet eller passivetet som ligger till grund för rapportavgiften även har beaktats i ett beslut om tilläggsskatt (prop. 2023/24:32 s. 678). Det gäller oavsett vilken av de tre möjligheterna den enskilda väljer – överklagande, omprövning eller att föra in rapportavgiftsfrågan i huvudmålet.