Särskilt om mervärdesskatt

Administrativt samarbete mellan medlemsstaterna

Informationsutbytet mellan medlemsstaterna om mervärdesskatt samt samarbetet mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och mellan dessa myndigheter och kommissionen regleras i rådets förordning (EU) nr 904/2010. I förordningen fastställs också regler och förfaranden för utbyte av information på elektronisk väg.

Informationsutbyte med ett tredjeland kan inte ske med stöd av förordning nr 904/2010, däremot kan EU ingå särskilda avtal med ett tredjeland (se nedan).

I Sverige är Skatteverket behörig myndighet vid tillämpning av förordning nr 904/2010 samt i vissa delar vid tillämpning av avtal om administrativt samarbete med tredjeland, se 1 § förordning (2011:1553) om tillämpning av EU-förordning och avtal om administrativt samarbete och bedrägeribekämpning på mervärdesskatteområdet.

Kommissionen har bl.a. antagit nedanstående genomförande­förordningar med tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i rådets förordning (EU) nr 904/2010:

1. Kommissionens genomförandeförordning 815/2012 (förordningen upphörde 1 juli 2021 men ska tillämpas t.o.m. 10 augusti 2024 när det gäller inlämning och korrigering av mervärdesskatte­deklarationer som rör tillhandahållande av sådana tjänster som omfattades av de särskilda ordningarna som gällde innan 1 juli 2021, se artikel 7 i genomförande­förordning 2020/194).
2. Kommissionens genomförandeförordning 79/2012.
3. Kommissionens genomförandeförordning 2020/194.

När informationsutbyte sker med stöd av förordningen nr 904/2010 gäller inte lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden. Läs mer om lagen om ömsesidig handräckning i skatteärenden.

Syfte och tillämpningsområde

Syftet med förordningen är att fastställa regler och förfaranden för samarbete och informationsutbyte inom EU som gör det möjligt att

• fastställa mervärdesskatten korrekt
• säkerställa en korrekt tillämpning av mervärdesskatten, särskilt för unionsinterna transaktioner
• bekämpa mervärdesskattebedrägerier.

Förordningen reglerar samarbetet mellan de behöriga myndigheterna i EU-länderna och mellan dessa myndigheter och kommissionen (artikel 1 i förordning nr 904/2010).

Vilka former av informationsutbyte omfattas?

Informationsutbytet enligt förordningen kan göras på olika sätt. Huvudformerna för informationsutbyte är

• utbyte på begäran (kapitel II)
• utbyte utan föregående begäran (kapitel III)
• lagring och utbyte av särskild information (kapitel V)
• delgivning (kapitel VI).

Förordningen omfattar också medverkan i administrativa utredningar (kapitel VII) och samtidiga kontroller (kapitel VIII), vilka inte kommer behandlas närmare här.

Utbyte på begäran

Den tillfrågade myndigheten ska på anmodan av den begärande myndigheten överlämna information som kan göra det möjligt att korrekt fastställa mervärdesskatten, säkerställa en korrekt tillämpning av mervärdeskatten och bekämpa mervärdesskatte­bedrägeri (artikel 7 i förordning nr 904/2010). Begäran ska som huvudregel lämnas med hjälp av ett standardformulär (artikel 8). Den ska besvaras av den tillfrågade myndigheten så snart som möjligt och senast tre månader efter den dag då begäran mottogs. Om den tillfrågade myndigheten redan har tillgång till den berörda informationen, ska tidsfristen dock förkortas till högst en månad (artikel 10). Den tillfrågade myndigheten kan behöva genomföra en administrativ utredning för att få fram den efterfrågade informationen (artikel 7.2).

Utbyte utan föregående begäran

Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat ska utan föregående begäran vidarebefordra information i följande fall (artikel 13 i förordning nr 904/2010):

• om beskattning ska ske i destinationsmedlemsstaten och informationen är nödvändig för kontrollsystemets effektivitet i denna stat
• om en medlemsstat har skäl att tro att det har begåtts ett brott mot mervärdesskatte­lagstiftningen i den andra medlemsstaten
• om det finns en risk för skattebortfall i den andra medlemsstaten.

En del av den information som ska vidarebefordras enligt artikel 13 ska lämnas automatiskt (artikel 14). Vilken information som ska lämnas automatiskt och de praktiska formerna för detta, ska fastställas i särskild ordning. I den mån informationen inte lämnas automatiskt ska den lämnas spontant (artikel 15).

Utbyte av särskild information

Artiklarna 17–24 i förordning nr 904/2010 innehåller bestämmelser om lagring och utbyte av särskild information. Bestämmelserna avser bland annat uppgifter som hämtas från periodiska sammanställningar och särskilda ordningar samt uppgifter om tullinformation och fordonsregistreringsuppgifter.

Periodisk sammanställning, registreringsnummer för mervärdesskatt m.m.

Varje medlemsstat ska ha ett elektroniskt system där staten bland annat lagrar information om vissa leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som sker inom EU (artikel 17.1 a i förordning nr 904/2010). Uppgifterna om dessa leveranser och tillhandahållanden lämnas i en periodisk sammanställning.

Informationen från de periodiska sammanställningarna görs tillgängliga för de behöriga myndigheterna i alla medlemsstater genom det elektroniska informationssystemet VAT Information Exchange System (VIES).

Enligt artikel 17.1 b och 17. 1 c ska systemet också innehålla

• uppgifter om identitet, verksamhet, rättslig form och adress för personer som tilldelats ett registreringsnummer för mervärdesskatt, samt datum för när detta nummer tilldelats
• uppgifter om registreringsnummer som har blivit ogiltiga och de datum då dessa nummer blev ogiltiga.

När det gäller avropslager ska bland annat uppgifter om säljarens och den avsedda förvärvarens registreringsnummer för mervärdesskatt lämnas (artikel 21.2 c och e i förordning nr 904/2010 samt Kommissionens genomförandeförordning 2020/194).

Särskilda ordningar

Medlemsstaterna ska lagra och utbyta information om uppgifter som de inhämtar med anledning av redovisning enligt de särskilda ordningarna (artikel 17.1 d och kapitel XI i förordning nr 904/2010).

Identifieringsmedlemsstaten ska överföra information som lämnas in av beskattningsbara personer som använder särskilda ordningar till de behöriga myndigheterna i konsumtions­medlemsstaterna. Vilken information som ska överföras till andra medlemsstater när det gäller de särskilda ordningarna framgår av kommissionens genomförandeförordning 2020/194.

Tullinformation

Medlemsstaterna ska lagra och ge åtkomst till information om import som undantas från skatteplikt (artikel 17.1 f och artikel 21.2a i förordning nr 904/2010).

Informationen om import samlas in av de olika nationella tullmyndigheterna i ett särskilt elektroniskt system, Surveillance (artikel 56 i genomförande­förordning [EU] 2015/2447). Utbytet av information om import ska ske via Eurofiscs sambandstjänstemän i respektive medlemsstat. Eurofiscs sambandstjänstemän har automatiserad åtkomst till informationen i det elektroniska systemet (artikel 5a och 5c i kommissionens genomförandeförordning 79/2012).

Stöd för utbyte av information mellan Skatteverket och Tullverket finns även i 3 § i förordning (2011:1553) om tillämpning av EU-förordning och avtal om administrativt samarbete och bedrägeribekämpning på mervärdesskatteområdet.

Uppgifter om fordonsregistrering

Varje medlemsstat ska bevilja den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat automatiserad åtkomst till vissa uppgifter avseende nationella fordonsregistreringar (artikel 21a i förordning nr 904/2010).

Automatiserad åtkomst till vissa uppgifter om fordonsregistrering sker genom Eurofiscs sambandstjänstemän. En automatiserad förfrågan om dessa uppgifter görs via en version av systemet Eucaris (artikel 5b i kommissionens genomförandeförordning 79/2012). Eucaris är det europeiska informationssystemet för fordon och körkort.

Skatteverket är nationell kontaktpunkt med ansvar för automatiska förfrågningar om uppgifter om fordonsregistreringar till utländska kontaktpunkter (utgående förfrågningar) enligt artikel 21a i förordning nr 904/2010. Transportstyrelsen är nationell kontaktpunkt med ansvar för automatiska förfrågningar från utländska kontaktpunkter (inkommande förfrågningar) enligt samma artikel (1 § i förordning [2011:1553] om tillämpning av EU-förordning och avtal om administrativt samarbete och bedrägeribekämpning på mervärdesskatteområdet).

Betaltjänsteleverantörer (CESOP)

Från och med den 1 januari 2024 gäller nya krav på betaltjänstleverantörer att lämna uppgifter om gränsöverskridande betalningar. De som omfattas är huvudsakligen kreditinstitut, institut för elektroniska pengar, betalningsinstitut och postgiroinstitut. I vissa fall omfattas även filialer till instituten. De betaltjänster som omfattas av den nya regleringen är olika typer av betalningstransaktioner, utgivning av betalningsinstrument och penningöverföringar. En betalning är gränsöverskridande om betalaren är lokaliserad till Sverige och betalningsmottagaren till en annan medlemsstat, ett tredje territorium eller ett tredjeland. En betalning är gränsöverskridande även i det fall betalningsmottagaren är lokaliserad till Sverige och betalaren till en annan medlemsstat.

Betaltjänstleverantörer kommer att få uppgiftsskyldighet när antalet gränsöverskridande betalningar är fler än 25 per kvartal för en betalningsmottagare. Uppgifterna som lämnas till Skatteverket kommer att skickas vidare till CESOP (Central electronic system on payment information), som samlar ihop uppgifterna per betalningsmottagare, tar fram rapporter och analyser. Vissa utpekade handläggare har sedan tillgång till uppgifterna för analys och utredning i syfte att bekämpa mervärdesskattebedrägerier.

De nya reglerna har införts i förordningen nr 904/2010 genom rådets förordning nr 2020/283 av den 18 februari 2020.

Information om beskattningsbara personer

Varje medlemsstat ska se till att personer som säljer varor eller tjänster till företag i andra EU-länder kan kontrollera giltighet av köparens registreringsnummer för mervärdeskatt samt dennas namn och adress (artikel 31 i förordning nr 904/2010). Bekräftelse av dessa uppgifter ska ske på elektronisk väg (se VIES on the web).

Utbyte och bevarande av information rörande återbetalning

När en ansökan om återbetalning av mervärdesskatt enligt direktiv 2008/9/EG lämnas in ska den behöriga myndigheten i etableringsmedlemsstaten vidarebefordra den till den berörda återbetalande medlemsstaten. På så sätt bekräftar den behöriga myndigheten att den sökande är en beskattningsbar person samt att det registreringsnummer för mervärdesskatt eller skatteregistreringsnummer som denna person har uppgett är giltigt för återbetalningsperioden (artikel 48.1 i förordning nr 904/2010).

Delgivning

En behörig myndighet i en medlemsstat kan begära att en behörig myndighet i en annan medlemsstat delger en mottagare handlingar och beslut som avser tillämpningen av mervärdesskattelagstiftningen i den medlemsstat där den begärande myndigheten har sitt säte (artikel 25 i förordning nr 904/2010).

Eurofisc

För att främja och underlätta samarbetet i kampen mot mervärdesskattebedrägeri har det upprättats ett nätverk, Eurofisc, för snabbt utbyte, behandling och analys av riktad information om gränsöverskridande bedrägerier mellan medlemsstaterna och för samordning av eventuella uppföljningsåtgärder (artiklarna 33–37 i förordning nr 904/2010).

Olaf

Medlemsstaterna får meddela relevant information till byrån för bedrägeribekämpning inom Europeiska kommissionen, Olaf, för att denna organisation ska kunna överväga lämpliga åtgärder i enlighet med sitt mandat (artikel 49.2a i förordning nr 904/2010).

Sekretess

All information, oavsett form (t.ex. via VIES), som tillhandahålls eller inhämtas vid tillämpning av förordningen ska omfattas av den sekretess och åtnjuta samma skydd som liknande information har enligt nationell lagstiftning i den mottagande medlemsstaten (artikel 55.1 första stycket i förordning nr 904/2010).

Användningsbegränsningar

Förordningen innehåller också bestämmelser som begränsar möjligheterna att använda den information som utbytts med stöd av förordningen, s.k. användningsbegränsningar (artikel 55.1 andra till fjärde stycket i förordning nr 904/2010).

Informationen får användas

• för att fastställa beskattningsunderlaget för mervärdesskatt
• för skatteuppbörden
• för administrativ kontroll av skatter i syfte att fastställa beskattningsunderlaget för mervärdesskatt
• för att fastställa andra avgifter, tullar och skatter
• i samband med rättsliga förfaranden vid överträdelser av skattelagstiftningen som kan leda till en påföljd.

Informationen som byts ut mellan medlemsstaterna får användas för andra ändamål under förutsättning att den tillfrågade medlemsstaten lämnar sitt tillstånd till en sådan användning. Den tillfrågade medlemsstaten ska ge sitt tillstånd om informationen får användas för liknande ändamål enligt lagstiftningen i den staten (artikel 55.3). Det innebär t.ex. att information som Skatteverket har tillgång till med anledning av utbytet enligt förordningen får användas till åtal för bokföringsbrott bara om den stat som har lämnat informationen tillåter det. Om den begärande myndigheten anser att informationen som den har mottagit kan vara användbar för en tredje medlemsstat, får informationen vidarebefordras. Den medlemsstat som lämnat uppgifterna ska då informeras om detta. En uppgiftslämnande medlemsstat kan alltid i förväg begära att dess faktiska samtycke ska inhämtas innan informationen lämnas vidare till någon annan medlemsstat (artikel 55.4 i förordning nr 904/2010).

Administrativt samarbete om mervärdesskatt mellan medlemsstater och tredjeland

Förordningen ger inte någon rättslig grund för att utbyta information med tredjeland. Däremot ger den möjlighet att vidarebefordra uppgifter som en medlemsstat fått från tredjeland till andra medlemsstater i den mån det är tillåtet enligt överenskommelse om bistånd med det tredjelandet (artikel 50 i förordning nr 904/2010).

EU kan ingå samarbeten som gäller mellan medlemsstaterna och ett tredjeland genom separata avtal.

Norge

Från och med den 1 september 2018 gäller ett internationellt avtal mellan EU och Norge om administrativt samarbete, bedrägeribekämpning och indrivning av fordringar på mervärdesskatteområdet. Syftet med avtalet är att medlemsstaterna och Norge ska kunna bistå varandra med att säkerställa att mervärdesskattelagstiftningen efterlevs och att skydda mervärdesskatteintäkter (EUT L 195, 1.8.2018 s. 3).

Storbritannien

Storbritannien lämnade EU (brexit) den 31 januari 2020. EU och Storbritannien kom överens om ett utträdesavtal och en övergångsperiod inleddes. Övergångsperioden upphörde den 31 december 2020.

Rådets förordning (EU) 904/2010 ska tillämpas när det gäller transaktioner mellan ett EU-land och Storbritannien om transaktionerna ägt rum före övergångsperiodens utgång, samt när det gäller varutransporter till och från Storbritannien som påbörjats innan men avslutats efter övergångsperiodens utgång. För dessa transaktioner ska förordningen tillämpas till och med fyra år efter övergångsperiodens utgång, d.v.s. till och med den 31 december 2024.

För transaktioner som ägt rum från och med den 1 januari 2021 gäller handels- och samarbetsavtalet mellan EU och Storbritannien. Informationsutbytet mellan medlemsstaterna och Storbritannien regleras genom protokoll om administrativt samarbete och bedrägeribekämpning inom området mervärdesskatt och om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter och tullar (s. 2157). Målet med protokollet är att fastställa ett ramverk för administrativt samarbete mellan medlemsstaterna och Storbritannien för att säkerställa efterlevnad av mervärdesskattelagstiftning, skydda mervärdesskatteintäkter och driva in fordringar som avser skatter och tullar.