Föräldraskap för den som inte fött barnet

Olika förutsättningar för föräldraskap

Föräldraskap för en person som inte har fött barnet kan fastställas i utlandet genom presumtion, bekräftelse eller dom. Ett utländskt föräldraskap för en person som inte har fött barnet är giltigt i Sverige om det uppfyller förutsättningarna för erkännande här.

Bestämmelser om erkännande i Sverige vad gäller fastställelse och hävande av föräldraskap finns i IFL, NFL och SEVL. Olika förutsättningar gäller för erkännande beroende på hur föräldraskapet fastställts och, om fastställelsen skett genom bekräftelse eller dom, om det skett inom eller utom Norden.

Ett utländskt föräldraskap för den som inte fött barnet och som kan erkännas i Sverige kan benämnas moderskap, faderskap eller föräldraskap för kvinnor. På denna sida avses samtliga tre benämningar med begreppen ”föräldraskap” och ”förälder” om inte något särskilt anges.

Den svenska rättsordningen erkänner utländska föräldraskap som fastställts för en person som inte fött barnet vid följande omständigheter:

• Barnet har tillkommit med personens spermier.
• Barnet har tillkommit med spermier från någon annan, och personen har varit eller är gift eller sambo med den som fött barnet.

Om dessa omständigheter inte föreligger, är det fråga om en situation som saknar lagstöd för att kunna erkännas i Sverige.

Föräldraskap som gäller genom presumtion

Föräldraskap genom presumtion innebär att föräldraskapet följer av att personen är eller har varit gift med den som fött barnet. Maken presumeras (antas) då vara förälder till barnet.

I frågan om ett utländskt föräldraskap som fastställts genom presumtion kan erkännas i Sverige tillämpas bestämmelserna i IFL. Om barnet vid födelsen fick hemvist i Sverige ska dock frågan om föräldraskap alltid bedömas enligt svensk lag (2 § första stycket IFL och 2 a § IFL).

En person som är eller har varit gift med den som fött barnet ska, enligt 2 § första stycket och 2 a § IFL, anses som barnets förälder om sådan presumtion gäller enligt lagen

• i den stat där barnet vid födelsen fick sin hemvist, eller
• i en stat där barnet vid födelsen blev medborgare om föräldraskapspresumtion inte följer enligt lagen i hemvistlandet.

Föräldraskap för en man benämns faderskap oavsett om personen eller den som fött barnet ändrat könstillhörighet. För en kvinna gäller att hon benämns förälder om ingen av föräldrarna har ändrat könstillhörighet. Om kvinnan eller den förälder som fött barnet ändrat könstillhörighet, benämns hon mor (prop. 2021/22:188 s. 24).

Frågan om äktenskapets giltighet vid bedömning av om det föreligger faderskap genom presumtion, eller moderskap i de fall då någon av eller båda ändrat könstillhörighet, det vill säga frågan om en person är eller har varit gift med den som fött barnet, ska bedömas enligt den lag som tillämpats avseende presumtionen (2 § andra stycket IFL). Detta innebär att en presumtion enligt utländsk lag kan vara giltig i Sverige även om äktenskapet i sig inte kan erkännas enligt svensk rätt.

För en kvinna som fastställts som förälder gäller – till skillnad från vad som gäller för utländska faderskap och moderskap genom presumtion – att frågan om äktenskapets giltighet som utgångspunkt ska bedömas enligt svensk lag, det vill säga äktenskapet måste kunna erkännas i Sverige (prop. 2021/22:188 s. 29).

Om prövningen beror på någons hemvist eller medborgarskap vid en viss tidpunkt och personen då är avliden, ska prövningen göras med hänsyn till förhållandena vid tiden för dödsfallet. Om prövningen beror på barnets hemvist eller medborgarskap vid en viss tidpunkt och barnet då ännu inte är fött, är istället hemvisten eller medborgarskapet vid den tidpunkten för den förälder som ska föda barnet avgörande (11 § IFL).

Fastställelse och hävande av föräldraskap inom Norden

I NFL finns bestämmelser avseende erkännande av föräldraskap som fastställts eller hävts genom dom eller bekräftelse i Danmark, Finland, Island och Norge.

Föräldraskap för en man benämns faderskap oavsett om personen ändrat könstillhörighet. För en kvinna gäller att hon benämns förälder om ingen av föräldrarna har ändrat könstillhörighet. Om kvinnan eller den förälder som fött barnet ändrat könstillhörighet, benämns hon mor (prop. 2021/22:188 s. 24).

För en kvinna som fastställts som förälder gäller att hon ska vara eller ha varit gift eller sambo med den som fött barnet. Frågan om relationens giltighet ska som utgångspunkt bedömas enligt svensk lag, det vill säga äktenskapet måste kunna erkännas i Sverige (prop. 2021/22:188 s. 29).

Huvudregeln enligt 1 § NFL är att en nordisk lagakraftvunnen dom som avser föräldraskap gäller även i Sverige. Med dom avses ett domstolsavgörande där frågan om föräldraskap prövats i sak, oavsett hur avgörandet betecknats (prop. 1979/80:5 s. 16). En förlikning som ingåtts inför domstol i Danmark likställs med dom.

Även en nordisk fastställelse av föräldraskap genom bekräftelse gäller som huvudregel i Sverige enligt 2 § NFL.

En nordisk dom eller fastställelse genom bekräftelse avseende föräldraskap gäller dock inte i Sverige enligt 3 § NFL

• om den nordiska domen eller fastställelsen står i strid med en i Sverige giltig dom i en rättegång som påbörjades innan den andra rättegången i det nordiska landet inleddes eller innan den nordiska fastställelsen skedde,
• om den nordiska domen eller fastställelsen står i strid med en i Sverige giltig fastställelse av föräldraskap genom bekräftelse om denna fastställelse skedde innan rättegången i det nordiska landet inleddes eller innan den nordiska fastställelsen skedde,
• om det i Sverige eller utomlands pågår en rättegång angående föräldraskapet som kan leda till en dom som gäller i Sverige och denna rättegång påbörjades innan den andra rättegången i det nordiska landet inleddes eller innan den nordiska fastställelsen skedde, eller
• om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen att erkänna domen eller fastställelsen (ordre public).

Fastställelse och hävande av föräldraskap utom Norden

Bestämmelser om erkännande av en utomnordisk fastställelse eller hävning av föräldraskap finns i IFL. Avseende schweiziska avgöranden finns bestämmelser i SEVL.

Vid tillämpning av IFL gäller följande. Föräldraskap för en man benämns faderskap oavsett om personen ändrat könstillhörighet. För en kvinna gäller att hon benämns förälder om ingen av föräldrarna har ändrat könstillhörighet. Om kvinnan eller den förälder som fött barnet ändrat könstillhörighet, benämns hon mor med tillämpning av samma bestämmelser som gäller för en man och faderskap (prop. 2021/22:188 s. 24). För en kvinna som fastställts som förälder gäller att hon ska vara eller ha varit gift eller sambo med den som fött barnet. Frågan om relationens giltighet ska som utgångspunkt bedömas enligt svensk lag, det vill säga äktenskapet måste kunna erkännas i Sverige (prop. 2021/22:188 s. 29).

Utomnordiska domstolsavgöranden avseende föräldraskap

Ett lagakraftvunnet avgörande av en utländsk domstol som innebär att ett föräldraskap har fastställts eller hävts gäller under vissa förutsättningar i Sverige, om det med hänsyn till en parts hemvist eller medborgarskap eller annan anknytning fanns skälig anledning att talan prövades i den andra staten (7 § första stycket IFL).

Om prövningen beror på någons hemvist eller medborgarskap vid en viss tidpunkt och personen då är avliden, ska prövningen göras med hänsyn till förhållandena vid tiden för dödsfallet. Om prövningen beror på barnets hemvist eller medborgarskap vid en viss tidpunkt och barnet då ännu inte är fött, är i stället hemvisten eller medborgarskapet vid den tidpunkten för den förälder som ska föda barnet avgörande (11 § IFL).

Ett utländskt domstolsavgörande ska dock enligt 7 § andra stycket IFL inte gälla i Sverige

• om svaranden, då denne inte har gått i svaromål, inte har fått kännedom om rättegången i tillräcklig tid för att kunna svara i saken eller av andra skäl inte fått rimliga möjligheter att föra sin talan i den utländska rättegången,
• om avgörandet strider mot en svensk dom,
• om avgörandet strider mot ett i Sverige giltigt utländskt avgörande i en rättegång som började tidigare än den andra utländska rättegången,
• om avgörandet strider mot en i Sverige giltig fastställelse av föräldraskap genom bekräftelse och den fastställelsen har skett innan den utländska rättegången började,
• om en rättegång om föräldraskapet för barnet pågår i Sverige, eller
• om det utomlands pågår en rättegång om föräldraskap för barnet som har börjat tidigare än den andra utländska rättegången och som kan antas leda till ett i Sverige giltigt avgörande.

Ett utländskt domstolsavgörande gäller inte i Sverige om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen att erkänna avgörandet, så kallad ordre public (12 § IFL).

Frågan om ett utländskt domstolsavgörande avseende föräldraskap gäller i Sverige kan prövas av domstol. Ansökan till domstol kan göras av någon av parterna i den utländska rättegången och vars rätt frågan rör. Om en sådan fråga uppkommer inför en annan svensk myndighet än domstol (till exempel hos Skatteverket inom folkbokföringsverksamheten), får även myndigheten vid behov begära sådan prövning (9 § IFL).

Schweiziska domstolsavgöranden avseende föräldraskap

Ett avgörande avseende föräldraskap som meddelats av en domstol i Schweiz ska som huvudregel gälla även i Sverige (1–2 §§ SEVL). Under vissa förutsättningar ska dock avgörandet inte anses gälla i Sverige (4 § SEVL).

Utomnordiska bekräftelser av föräldraskap

En utländsk fastställelse av föräldraskap genom bekräftelse gäller i Sverige om bekräftelsen är giltig enligt lagen i en stat där barnet eller den som lämnat bekräftelsen hade hemvist eller var medborgare (8 § första stycket IFL). Själva bekräftelsen ska även anses giltig till formen om den uppfyller de formkrav som gällde enligt lagen i den stat där bekräftelsen lämnades (8 § andra stycket IFL). Det är förhållandena vid tidpunkten för bekräftelsen som ska ligga till grund för bedömningen (prop. 1984/85:124 s. 60).

Om prövningen beror på någons hemvist eller medborgarskap vid en viss tidpunkt och personen då är avliden, ska prövningen göras med hänsyn till förhållandena vid tiden för dödsfallet. Om prövningen beror på barnets hemvist eller medborgarskap vid en viss tidpunkt och barnet då ännu inte är fött, är i stället hemvisten eller medborgarskapet vid den tidpunkten för den som fött barnet avgörande (11 § IFL).

En utländsk fastställelse genom bekräftelse ska dock enligt 8 § tredje stycket IFL inte gälla i Sverige

• om fastställelsen strider mot ett i Sverige giltigt avgörande i en rättegång som började innan fastställelsen skedde,
• om den strider mot en tidigare i Sverige giltig fastställelse genom bekräftelse av föräldraskap,
• om det i Sverige pågår en rättegång om föräldraskap för barnet som har börjat innan fastställelsen skedde,
• om det utomlands pågår en rättegång om föräldraskap för barnet som har börjat innan fastställelsen skedde och som kan antas leda till ett i Sverige giltigt avgörande, eller
• om bekräftelsen är uppenbart oriktig.

En utländsk fastställelse av föräldraskap genom bekräftelse gäller inte i Sverige enligt 12 § IFL om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen att erkänna fastställelsen (ordre public).

Utländska fastställelser där det saknas lagstöd för erkännande

Svensk rätt saknar bestämmelser om fastställelse av föräldraskap för ett barn som tillkommit genom surrogatarrangemang, förutom i de fall då barnet tillkommit med den personens spermier (se Fastställelse under medverkan av svensk socialnämnd nedan). Utgångspunkten är att erkännande inte kan ske utan uttryckligt lagstöd.

Högsta domstolen har emellertid i rättsfallen NJA 2019 s. 504 respektive NJA 2019 s. 969 beslutat att erkänna utländska avgöranden om föräldraskap för en kvinna som inte fött barnet. Båda fallen rörde en situation där en kvinna i ett utländskt avgörande fastställts som mor till ett barn efter ett surrogatarrangemang i utlandet. Rättsfallen innebär inte att det finns en generell rätt att få en utländsk dom om fastställt föräldraskap efter ett surrogatarrangemang erkänd i Sverige. Högsta domstolen understryker att utgångspunkten i svensk rätt fortfarande är att utländska domar inte kan erkännas utan uttryckligt stöd i lag. Erkännande kan dock i undantagsfall ändå komma i fråga om det är nödvändigt för att tillgodose barnets rätt till privatliv och identitet samt för att uppfylla principen om barnets bästa. För att erkännande ska vara nödvändigt krävs att barnet har etablerat en faktisk familjerelation till den utpekade föräldern och att barnets rätt inte kan tillgodoses på något annat sätt som är lämpligare och förenligt med barnets bästa.

Erkännande utan uttryckligt lagstöd av utländska domar om fastställt föräldraskap kommer normalt inte att bli aktuellt inom ramen för folkbokföringsverksamheten med hänsyn till att handläggningen endast är av summarisk karaktär. Bedömningar av frågor som sammanhänger med barnets bästa görs lämpligen av domstol.

Förfaranden i Sverige avseende föräldraskap i internationella situationer

Föräldraskap i internationella situationer kan under vissa förutsättningar fastställas och hävas i Sverige.

Fastställelse under medverkan av svensk socialnämnd

Ett föräldraskap för ett barn som har sin hemvist i Sverige kan fastställas genom bekräftelse av föräldraskapet under medverkan av en svensk socialnämnd enligt 3 § IFL.

I 3 a § IFL finns bestämmelser om bekräftelse av föräldraskap under medverkan av svensk socialnämnd som avser en situation där barnet kommit till genom ett surrogatarrangemang. Ett surrogatarrangemang innebär att en eller två personer (de tilltänkta rättsliga föräldrarna) anlitar en person (surrogatföräldern) för att genomgå en graviditet som de själva inte vill eller kan genomgå. I arrangemanget är surrogatföräldern inte tilltänkt som rättslig förälder. Det är inte tillåtet att genomföra surrogatarrangemang inom den svenska sjukvården. En fastställelse av föräldraskapet genom bekräftelse kan enligt 3 a § första stycket IFL göras om

• barnet har sin hemvist utomlands,
• fastställelsen avser en person som har sin hemvist i Sverige,
• det påstås att barnet har tillkommit med personens spermier, och
• barnet i hemvistlandet inte har några andra rättsliga föräldrar än den personen och dennes make, registrerade partner eller sambo.

Svensk lag ska tillämpas vid fastställande av föräldraskap enligt ovan (3 a § tredje stycket IFL). Detta innebär bland annat att om surrogatföräldern är gift, ska maken anses som barnets förälder. Det är då fråga om en bekräftelse som enligt 1 kap. 2 § andra stycket och 4 § FB måste godkännas av både surrogatföräldern och maken, så kallad tredjemansbekräftelse (prop. 2017/18:155 s. 76). En tredjemansbekräftelse innebär att ett föräldraskap fastställs genom bekräftelsen samtidigt som föräldraskapet avseende maken hävs.

Fastställelse och hävande av föräldraskap vid svensk domstol

Mål om föräldraskap får prövas av svensk domstol enligt bestämmelserna i 4–6 §§ IFL. I 5 § andra stycket IFL finns särskilda bestämmelser som möjliggör ett fastställande av föräldraskap för en person genom svensk dom för ett barn som har sin hemvist utomlands och som tillkommit genom surrogatarrangemang, om barnet har tillkommit med den personens spermier.