Dataskyddsregler och den personliga integriteten

Rätten till privatliv och skyddet för den personliga integriteten

Rätten till privatliv handlar om upplevelsen till privatliv och självbestämmande och anses utgöra en mänsklig rättighet.

Rätten till privatliv har kommit till uttryck i den Europeiska konventionen för skydd av de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (artikel 8). Även EU:s stadga om grundläggande rättigheter uttrycker rätten till respekt för familjeliv och privatliv. Stadgan innehåller en bestämmelse om rätt till skydd för personuppgifter (artikel 8).

I Sverige är rätten till skydd för den personliga integriteten i samband med behandling av personuppgifter reglerad i grundlag. Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildas personliga förhållanden (2 kap. 6 § andra stycket RF). Denna rättighet får dock begränsas genom lag (2 kap. 20–22 § RF). Behandlingen av personuppgifter i Skatteverkets olika verksamhetsgrenar är därför vanligtvis reglerad i s.k. särskilda registerförfattningar.

Dataskydd handlar om att skydda personuppgifter

Dataskydd är ett begrepp som används för att ange skyddet för den personliga integriteten i de regelverk som ska tillämpas vid behandling av personuppgifter.

EU:s dataskyddsförordning

EU:s dataskyddsförordning är direkt tillämplig i de olika medlemsstaterna och samma regler gäller inom hela unionen. Dataskyddsförordningen gäller i princip inom all slags verksamhet och oavsett vem som utför personuppgiftsbehandlingen. Förordningen och dess svenska kompletterande författningar blir i olika grad tillämplig på den behandling av personuppgifter som utförs inom hela Skatteverket. Läs mer om författningarna på sidan som beskriver vilka dataskyddsbestämmelser som ska tillämpas.