Tillfälliga anställningar och uppdrag på annan ort i högst en månad

Villkor för avdragsrätten

Avdrag för ökade kostnader för logi, resor, måltider och småutgifter vid tillfälliga anställningar eller uppdrag på annan plats än bostaden ska göras på samma sätt som för tjänsteresor om följande förutsättningar är uppfyllda (12 kap. 9 § IL):

• anställningen eller uppdraget är avsett att pågå i högst en månad
• avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen är längre än 50 kilometer

Det är avsikten som är avgörande för om bestämmelsen är tillämplig. Om det redan från början är klart att arbetet är avsett att pågå längre tid än en månad anses det därför inte som tillfälligt. Det innebär också att så länge som anställningen eller uppdragets längd inte är överenskommen så omfattas inte anställningen eller uppdraget av bestämmelsen, oavsett varaktighet (prop. 2021/22:16 s. 46).

Hur ska tidsperioden på en månad beräknas?

Tidsperioden en månad räknas från första arbetsdagen. Som slutdag avses den dag som har motsvarande tal i slutmånaden. Om motsvarande dag inte finns i slutmånaden anses månadens sista dag som slutdag. Om anställningen t.ex. påbörjas den 1 januari ska avsikten vara att den ska avslutas senast den 1 februari. Om anställningen i stället påbörjas den 31 januari ska avsikten vara att den ska avslutas senast den 28 februari.

Enmånadsperioden ska inte förlängas med normalt arbetsfria dagar. Det kan vara t.ex. lördagar och söndagar för den som normalt arbetar måndag–fredag. Enmånadsperioden ska inte heller förlängas med den lediga tid som uppkommer på grund av att den anställda arbetar deltid (prop. 2021/22:16 s. 24).

Om tiden för anställningen eller uppdraget ändras

En ny bedömning av enmånadsperioden ska göras om anställningen eller uppdraget förlängs eller om anställningen eller uppdraget avbryts i förtid. Bedömningen ska göras från den dag förändringen inträffar. Någon ändrad bedömning för perioden innan ska inte göras.

När en anställning eller uppdrag som är avsett att vara i mer än en månad förkortas till att avse högst en månad, kan avdrag enligt 12 kap. 9 § IL medges från den dag då beslut om förkortningen fattas (prop. 2021/22:16 s. 24).

Exempel: anställning som förlängs

Omar påbörjar en anställning den 15 januari som ska pågå till och med den 15 februari. Den 5 februari förlängs anställningen till och med den 28 februari. Avdrag enligt 12 kap. 9 § IL medges för perioden 15 januari till och med den 4 februari. Avdrag enligt 12 kap. 9 § IL medges inte för perioden 5 februari till och med den 28 februari.

Exempel: en längre anställning som förkortas

Leah påbörjar en anställning den 15 januari som är avsedd att pågå till den 28 februari. Den 5 februari beslutas att anställningen endast ska pågå till och med den 14 februari. Avdrag enligt 12 kap. 9 § IL medges för perioden 5 februari till och med den 14 februari. Avdrag enligt 12 kap. 9 § IL medges inte för tiden 15 januari till och med den 4 februari.

Avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen ska vara längre än 50 kilometer

För att avdrag ska medges enligt 12 kap. 9 § IL ska avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen vara längre än 50 kilometer. Detta gäller både för ökade levnadskostnader och för resekostnader.

Det måste vara nya anställningar eller uppdrag

För att avdrag ska medges enligt 12 kap. 9 § IL krävs en ny anställning eller ett nytt uppdrag. Om en person återkommande anlitas eller anställs av samma arbetsgivare eller uppdragsgivare för uppdrag på samma plats under en viss period eller återkommande under flera år, ska man för varje nytt uppdrag bedöma om det är en fortsättning av en tidigare anställning eller uppdrag.

För att det ska kunna vara en ny anställning eller ett nytt uppdrag krävs det att arbetsplatsen eller verksamheten är ny. Tolkar och idrottsdomare som återkommer till samma plats för nya uppdrag bör normalt omfattas (prop. 2021/22:16 s. 25).

Arbetsgivare ska endast vara skyldiga att beakta förhållanden som avser egen personal. Om en arbetstagare hyrs ut till två olika kunder på samma ort av olika arbetsgivare ska varje arbetsgivare kunna tillämpa bestämmelserna. Att personen tidigare har arbetat på samma ort för en annan arbetsgivares räkning påverkar inte bedömningen (prop. 2021/22:16 s. 46).

Flytt av personal mellan olika företag inom samma koncern eller mellan olika företag inom ramen för ett visst uppdrag ska normalt inte ses som nya anställningar eller uppdrag. Anställningar och uppdrag där arbets- och uppdragstagare följer ett roterande schema eller har ett arbetsschema där de arbetar på en plats t. ex. en dag per vecka under en viss tid, bör omfattas om avsikten är att arbetet ska pågå i högst en månad (prop. 2021/22:16 s. 26).

Avdrag medges på samma sätt som för tjänsteresor

Att avdrag ska göras på samma sätt som för tjänsteresor innebär att beräkningen av avdragen ska följa samma regler som för tjänsteresor, vilket i korthet innebär följande.

Ökade levnadskostnader

Avdrag för ökade levnadskostnader medges om resan är förenad med övernattning (12 kap. 6 § första stycket IL). Med ökade levnadskostnader menas utgifter för logi, ökade utgifter för måltider och diverse småutgifter. Vid beräkningen av avdrag för ökade levnadskostnader används för resor i Sverige ett maximibelopp och för resa utomlands ett normalbelopp (12 kap. 10 § IL). Avdrag för logikostnader medges i första hand med belopp som motsvarar de faktiska kostnaderna (12 kap. 13 § IL).

Resekostnader

Avdrag för resekostnader medges utan beloppsmässig begränsning (12 kap. 2 § IL). Avdrag medges enligt schablon när man gör resan med egen bil eller förmånsbil (12 kap. 5 § IL). I övriga fall medges avdrag för resor normalt sett med faktiska kostnader.

Skattefri kostnadsersättning

Bestämmelserna om s.k. tyst kvittning omfattar numera även ersättning för resekostnader och ökade levnadskostnader som betalas ut vid tillfällig anställning eller uppdrag på annan ort i högst en månad enligt 12 kap. 9 § IL. Kostnadsersättning som inte överstiger de belopp som mottagaren har rätt till avdrag för, ska därmed inte utgöra underlag för skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter hos utbetalaren. Mottagaren ska då inte heller ta upp beloppet till beskattning och kan inte göra avdrag för kostnaden i deklarationen.