En stiftelse, en förening eller ett trossamfund måste bedriva någon form av främjande för att anses uppfylla främjanderekvisitet i ändamålskravet. Ett allmännyttigt ändamål kan främjas genom egen verksamhet eller genom bidrag till någon annan.
För att ett ändamål ska anses som allmännyttigt måste ett faktiskt främjande föreligga (7 kap. 4 § första stycket IL). En stiftelse, en förening eller ett trossamfund som i praktiken inte bedriver någon form av främjande kan inte anses uppfylla främjanderekvisitet i ändamålskravet.
Ett allmännyttigt ändamål kan främjas genom egen verksamhet (direkt främjande) eller genom bidrag till någon annan (indirekt främjande).
En organisation kan främja ett allmännyttigt ändamål direkt genom att bedriva verksamhet i egen regi. Exempel på sådan verksamhet är att
En organisation kan också främja ett allmännyttigt ändamål indirekt genom att ge bidrag till allmännyttig verksamhet som bedrivs av en annan juridisk person. Av förarbeten framgår att det viktiga är gynnandet av den allmännyttiga verksamheten som sådan. Ändamålskravet bör därför anses uppfyllt oavsett om det är fråga om egen verksamhet eller om bidrag lämnas till av annan ideell organisation bedriven verksamhet. Det måste dock vara fråga om ett bidrag som ska vara avsett att användas i den mottagande organisationens verksamhet. Det bör även accepteras att den mottagande organisationen slussar vidare bidraget i dess helhet till andra allmännyttiga organisationer. Det bör vidare krävas att bidragsgivaren i fall av indirekt främjande gör en ordentlig prövning av bidraget innan bidraget lämnas (prop. 2013/14:1 del 1 s. 289–290 och 515).
Högsta förvaltningsdomstolen har i ett avgörande kommit fram till att bidrag som lämnas till aktiebolag kan kvalificera som ett indirekt främjande. Domstolen anser att det inte finns några krav på att mottagaren av bidraget själv ska vara inskränkt skattskyldig och inga begränsningar vad gäller i vilken form mottagaren ska bedriva sin verksamhet. Att verksamheten bedrivs i aktiebolagsform utesluter därför inte att bidrag kan kvalificera som ett indirekt främjande även om det lämnas till ett aktiebolag (HFD 2019 ref. 59). Domstolens avgörande innebär att mottagarens juridiska form inte är av avgörande betydelse vid indirekt främjande. Det avgörande är istället att mottagaren bedriver allmännyttig verksamhet och uppfyller ändamålskravet.
För att ett bidrag till en annan juridisk person ska kvalificera som ett allmännyttigt främjande krävs att bidragsgivaren gör en ordentlig prövning av bidragsmottagaren innan bidraget lämnas. Av förarbetena framgår att det skulle vara onödigt betungande att kräva att den bidragsgivande organisationen ska kontrollera att den mottagande organisationen faktiskt använder mottagna medel på rätt sätt och att samtliga förutsättningar för inskränkt skattskyldighet för mottagaren är uppfyllda (prop. 2013/14:1 del 1 s. 290). Prövningen bör enligt förarbetena omfatta
För att bidrag till ett aktiebolag ska kvalificera som ett indirekt främjande av allmännyttiga ändamål anser Skatteverket att det även krävs
Skatteverket anser även att det inte kan ställas krav på att bolaget uppfyller kraven för inskränkt skattskyldighet enligt 7 kap. IL eller att bolaget ägs av en inskränkt skattskyldig juridisk person. Ett bolag vars verksamhet bedrivs kommersiellt med ett uttalat vinstsyfte kan däremot inte anses främja allmännyttiga ändamål (Skatteverkets ställningstagande Främjande av allmännyttigt ändamål genom bidrag till aktiebolag).