Som huvudregel ska en persons identitet vara styrkt för att ett samordningsnummer ska kunna tilldelas. För att styrka sin identitet ska personen inställa sig personligen för identitetskontroll. Om identiteten inte kan styrkas kan samordningsnummer tilldelas efter begäran av en myndighet eller enskild utbildningsanordnare när identiteten har gjorts sannolik. För särskilda ändamål får ett samordningsnummer också tilldelas om identiteten är osäker.
Bestämmelserna om identitetskontroll gäller även vid ansökan om förnyelse av samordningsnummer och när en person med samordningsnummer begär ändring av en uppgift om sin identitet.
Samordningsnummer förekommer i tre nivåer, beroende på vilken identitetskontroll som föregått tilldelningen eller förnyelsen av numret. De olika nivåerna av identitetskontroll framgår av 2 kap. 2, 5 och 6 §§ SNL och är följande:
För att särskilja nivåerna så att det tydligt framgår vilken kontroll som har föregått tilldelningen och med vilket mått av säkerhet registrerade uppgifter stämmer överens med verkliga förhållanden, får uppgift om detta registreras i folkbokföringsdatabasen (2 kap. 3 § tredje stycket FdbL och prop. 2021/22:276 s. 88).
Skatteverket ansvarar som huvudregel för att kontrollera en persons identitet både efter begäran av en myndighet eller en enskild utbildningsanordnare och efter ansökan från en enskild (2 kap. 2 § SNL och 10 § SNF). Skatteverket är beslutande myndighet i ärenden enligt SNL (1 kap. 2 § första stycket SNL) och har det huvudsakliga ansvaret för identitetskontroll och identitetsbedömning i ärenden om samordningsnummer (prop. 2021/22:276 s. 47).
Huvudregeln är att den som ska tilldelas ett samordningsnummer ska styrka sin identitet (prop. 2021/22:276 s. 54 f.). En person som har tilldelats samordningsnummer efter att ha styrkt sin identitet ska registreras med uppgift ”styrkt identitet” i folkbokföringsdatabasen (2 kap. 3 § tredje stycket FdbL).
En enskild som själv ansöker om ett samordningsnummer får endast tilldelas ett sådant om identiteten är styrkt (2 kap. 1 § SNL och prop. 2021/22:276 s. 59).
Bedömningen av om personens identitet är styrkt ska ske mot bakgrund av alla relevanta omständigheter i ärendet, i enlighet med principen om fri bevisprövning (prop. 2021/22:276 s. 56).
En person som ska styrka sin identitet i samband med tilldelning av samordningsnummer ska inställa sig personligen för identitetskontroll (2 kap. 2 § första stycket SNL). Skatteverket ska bedöma om personen har styrkt sin identitet (10 § första stycket SNF).
Regleringen om personlig inställelse gäller generellt, oavsett medborgarskap och oavsett om den person som omfattas av ansökan eller begäran befinner sig i Sverige.
När den enskilda själv ansöker om ett samordningsnummer och alltså har såväl anknytning till Sverige som ett behov av en identitetsbeteckning här, krävs alltid personlig inställelse för identitetskontroll. Detsamma gäller i övrigt när den enskilda befinner sig i Sverige och har ett eget intresse av att tilldelas en identitetsbeteckning. Så är t.ex. fallet för den som är arbetssökande hos Arbetsförmedlingen, arbetar eller studerar i Sverige samt för den som äger fastighet i Sverige (prop. 2021/22:276 s. 59).
Om det inte genomförs en identitetskontroll vid ett personligt möte där identitetshandlingar överlämnas i original för kontroll kan kravet på styrkt identitet inte uppnås (prop. 2021/22:276 s. 76).
För att möjliggöra för personer som befinner sig i utlandet att uppfylla kravet att identiteten ska styrkas vid personlig inställelse kan identitetskontroll inte endast ske vid Skatteverket utan även vid vissa svenska beskickningar eller karriärkonsulat som är passmyndighet i utlandet (12 § SNF och prop. 2021/22:276 s. 58).
Detta gäller endast om Skatteverket har begärt att passmyndigheten ska ta emot den enskilde för identitetskontroll och begäran om tilldelning eller ansökan om förnyelse av samordningsnummer har lämnats av en annan myndighet än en passmyndighet eller av en enskild utbildningsanordnare. Vid inställelsen ska passmyndigheten bedöma om personen har styrkt sin identitet (12 § SNF).
När en svensk passmyndighet i Sverige eller utomlands begär tilldelning av samordningsnummer ska personlig inställelse för identitetskontroll ske där. Myndigheten ska vid en sådan inställelse bedöma om den som ska tilldelas ett samordningsnummer har styrkt sin identitet. (11 § SNF).
Den som inställt sig för identitetskontroll vid personlig inställelse och som har ett pass, identitetskort eller annan motsvarande handling, ska på begäran överlämna handlingen (2 kap. 3 § första stycket SNL).
Den som har beviljats uppehållstillstånd i Sverige ska också på begäran överlämna sitt uppehållstillståndskort (2 kap. 3 § andra stycket SNL).
Bestämmelsen i 2 kap. 3 § SNL innebär en möjlighet för Skatteverket att begära att handlingar överlämnas för identitetskontroll och för den enskilde innebär den en skyldighet att efter en sådan begäran överlämna begärda handlingar (prop. 2021/22:276 s. 139).
Med överlämnande av en handling avses ett tillfälligt överlämnande som möjliggör en kontroll på plats. Handlingen ska inte kunna omhändertas för en fördjupad granskning. Handlingarna får heller inte återlämnas vid ett senare tillfälle (prop. 2021/22:276 s. 139).
Av Skatteverkets föreskrifter om identitetskontroll vid tilldelning och förnyelse av samordningsnummer SKVFS 2023:6 framgår att
Uppgifterna som framgår av ett uppehållstillståndskort bör inte ensamma kunna ligga till grund för bedömningen att identiteten är styrkt. I avsaknad av ytterligare handlingar som styrker identiteten kan uppgifterna emellertid vara tillräckliga för att identiteten ska anses ha gjorts sannolik (prop. 2021/22:276 s. 140).
Om en handling som överlämnats har ett lagringsmedium där fingeravtryck eller ansiktsbild är sparade, ska innehavaren på begäran låta Skatteverket eller den passmyndighet som utför identitetskontrollen ta fingeravtryck och ansiktsbild i digitalt format för att kontrollera att dessa motsvarar dem som finns i handlingen (2 kap. 4 § SNL och prop. 2021/22:276 s. 64 f. och 140). Ansiktsbilden och fingeravtrycken ska vara i sådant skick att de kan jämföras med de som finns lagrade i handlingen (2 kap. 5–6 §§ SKVFS 2023:6).
Den biometriska kontrollen omfattar alla som ska tilldelas ett samordningsnummer, oavsett om personen är svensk medborgare, EU/EES-medborgare eller medborgare i tredjeland (prop. 2021/22:276 s. 67).
Skatteverket kan avstå från kravet på personlig inställelse för identitetskontroll om det finns särskilda skäl för det (2 kap. 2 § andra stycket SNL). Det kan uppstå situationer när kravet på personlig inställelse av olika skäl inte kan uppfyllas eller är obehövligt. Det kan t.ex. finnas personer som på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning inte kan inställa sig personligen. Personen bör då ges möjlighet att identifiera sig på annat sätt än vid personlig inställelse, exempelvis genom dialog med vårdgivare och bestyrkta kopior av identitetshandlingar. Det bör här vara fråga om personer som inte ens med hjälp kan förflytta sig eller som annars har en så allvarlig sjukdom eller fysisk eller psykisk funktionsnedsättning att en personlig inställelse är omöjlig (prop. 2021/22:276 s. 60).
Skatteverket kan bara medge undantag från huvudregeln att identitetskontrollen ska ske genom personlig inställelse, inte från själva kravet på identitetskontroll. Undantaget kan därför bara tillämpas när det är möjligt att styrka identiteten på ett annat tillförlitligt sätt (prop. 2021/22:276 s. 60).
Att den enskilda befinner sig i utlandet utgör inte särskilda skäl för undantag från kravet på personlig inställelse. Inställelse för identitetskontroll kan då i stället ske vid en svensk beskickning eller karriärkonsulat som är passmyndighet i utlandet (12 § SNF och prop. 2021/22:276 s. 139).
Kravet på identitetskontroll vid personlig inställelse gäller inte personer som omfattas av lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall (2 kap. 2 § tredje stycket SNL). Regeringskansliet begär tilldelning av samordningsnummer för dessa personer och ansvarar för identitetskontrollen och bedömningen av om personen har styrkt sin identitet (13 § SNF).
Huvudregeln om kraven på styrkt identitet och identitetskontroll vid personlig inställelse har förenats med undantag som möjliggör tilldelning av samordningsnummer även i andra fall än när identiteten är styrkt (prop. 2021/22:276 s. 59).
En person som inte kan styrka sin identitet får tilldelas ett samordningsnummer efter begäran av en myndighet eller enskild utbildningsanordnare, när identiteten har gjorts sannolik (2 kap. 5 § SNL).
Vid bedömningen av om det finns skäl att frångå huvudregeln om styrkt identitet ska Skatteverket väga in den enskildas eget intresse och behov av en identitetsbeteckning i Sverige, myndighetens eller utbildningsanordnarens behov av ett samordningsnummer och intresset av korrekta uppgifter i folkbokföringsdatabasen (prop. 2021/22:276 s. 59).
Att den enskildas identitet har gjorts sannolik innebär att uppgifter om bl.a. personens namn, födelsetid och medborgarskap har kunnat kontrolleras på något sätt även om identitetshandlingar inte personligen har överlämnats för kontroll, t.ex. om personen har skickat in en kopia av en identitetshandling eller har inställt sig personligen för identitetskontroll men saknat handlingar av godtagbar kvalitet eller standard för att identiteten ska kunna bedömas vara styrkt (prop. 2021/22:276 s. 76, 89, 140–141 och 3 kap. 1 § SKVFS 2023:6).
Det är Skatteverket som bedömer om identiteten gjorts sannolik (15 § första stycket SNF). Om personen omfattas av lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall ansvarar Regeringskansliet för bedömningen av om personens identitet har gjorts sannolik (15 § andra stycket SNF).
En person som har tilldelats samordningsnummer enligt 2 kap. 5 § SNL registreras i folkbokföringsdatabasen med uppgiften ”sannolik identitet” (2 kap. 3 § tredje stycket FdbL).
Av Skatteverkets föreskrifter framgår att om en person inte kan styrka sin identitet men har lämnat in kopior av godtagbara identitetshandlingar eller annat underlag till stöd för sin identitet får Skatteverket bedöma om personens identitet är sannolik med stöd av underlaget (3 kap. 1 § SKVFS 2023:6).
Om en person varken kan styrka eller göra sin identitet sannolik, får hen, under vissa förutsättningar, tilldelas ett samordningsnummer även om identiteten är osäker. En person vars identitet är osäker får tilldelas ett samordningsnummer efter begäran av en myndighet om de behöver samordningsnumret för vissa särskilda ändamål (2 kap. 6 § SNL och 5 § SNF).
Att det råder osäkerhet om en persons identitet kan innebära att uppgifter om personens namn, födelsetid eller medborgarskap inte framstår som sannolika (prop. 2021/22:276 s. 141).
Samordningsnummer för den vars identitet är osäker får endast tilldelas för (5 § SNF):
Det är viktigt att dessa myndigheter ändå strävar efter att kontrollera angivna personuppgifter och samla in underlag för Skatteverkets bedömning i så stor utsträckning som möjligt. Först om det på grund av bristfälligt identitetsunderlag eller bristfälliga uppgifter inte finns förutsättningar att tilldela ett samordningsnummer efter styrkt eller sannolik identitet bör det bli aktuellt att begära och tilldela ett samordningsnummer trots att uppgifter är osäkra (prop. 2021/22:276 s. 79).
Det är Skatteverket som gör bedömningen av personens identitet i dessa fall. När samordningsnummer ska tilldelas trots att det råder osäkerhet om personens identitet ska den begärande myndigheten lämna tillgängliga uppgifter om personen till stöd för Skatteverkets bedömning (6 § tredje stycket SNF och 4 kap. 1 § SKVFS 2023:6).
En person som har tilldelats samordningsnummer enligt 2 kap. 6 § SNL registreras i folkbokföringsdatabasen med uppgift ”osäker identitet” (2 kap. 3 § tredje stycket FdbL).
Ett samordningsnummer ska aldrig tilldelas om uppgifterna i en begäran kan konstateras vara påhittade eller falska. Vid ett absolut behov av ett nummer är det vid en sådan avvägning bättre att använda sig av interna nummerserier (prop. 2021/22:276 s. 79).