Internationell dubbelbeskattning kan uppkomma i situationer när både hemviststaten och staten där verksamhet bedrivs från fast driftställe gör anspråk på beskattningsrätten till samma inkomst. För att undvika sådan dubbelbeskattning finns bestämmelser om fördelning av inkomst och metoder för avräkning eller undantagande av inkomst i skatteavtal. Dubbelbeskattning som har uppstått kan undanröjas genom motsvarande inkomstjustering (corresponding adjustement) eller ömsesidig överenskommelse (mutual agreement procedure, MAP)
Huvudprincipen i artikel 7 i OECD:s modellavtal är att beskattningsrätten till inkomst av rörelse som ett företag har beskattas i företagets hemviststat. Endast om företaget bedriver rörelse från ett fast driftställe i den andra avtalsslutande staten enligt artikel 5 i OECD:s modellavtal får inkomsten beskattas i där och då endast till den del företagets inkomst är hänförlig till det fasta driftstället.
I Sveriges skatteavtal med andra länder förekommer olika metoder för att undvika dubbelbeskattning. Den vanligaste metoden är creditmetoden som innebär att hemviststaten ska avräkna den skatt som belöper på den inkomst från fast driftställe som den andra staten har beskattningsrätten till.
Den andra metoden är exemptmetoden. Den innebär att inkomsten från det fasta driftstället undantas från beskattning i hemviststaten och bara beskattas i den andra staten där det fasta driftstället är beläget.
För att veta vilken av metoderna som ska tillämpas behöver man läsa det aktuella skatteavtalets motsvarande artikel 7 i OECD:s modellavtal och metodartikeln som motsvarar artikel 23 A och B i OECD:s modellavtal.
Skatteavtal som Sverige har ingått med andra länder kan innehålla bestämmelser som motsvarar OECD:s modellavtal artikel 7 punkt 3 om motsvarande inkomstjustering. Dessa bestämmelser avser situationen när den ena avtalsslutande staten har justerat inkomsten för ett fast driftställe på ett sådant sätt att dubbelbeskattning har uppkommit. Under de i skatteavtalet angivna omständigheterna ska den andra staten göra en motsvarande inkomstjustering av beskattningsunderlaget i den utsträckning som behövs för att undanröja dubbelbeskattningen. I likhet med motsvarande inkomstjustering enligt OECD:s modellavtal artikel 9 punkt 2 är en förutsättning för motsvarande justering av vinstallokering till fast driftställe att den andra staten bedömer att den första justeringen som gjorts är i enlighet med armlängdsprincipen (punkt 59 i kommentarerna till artikel 7 punkt 3 i OECD:s modellavtal).
Dubbelbeskattning som uppstår när två avtalsslutande stater beskattar samma inkomst från ett företag som har fast driftställe i den ena staten kan lösas genom ömsesidig överenskommelse mellan Sverige och den andra staten. Skatteverket är behörig myndighet för handläggning av ansökan om ömsesidiga överenskommelser.
Förutom skatteavtalen finns det inom EU en konvention (90/436/EEG) för att undvika dubbelbeskattning till följd av internprissättning. Konventionen heter “Convention on the elimination of double taxation in connection with the adjustment of profits of associated enterprises” men kallas ofta för “Skiljemannakonventionen”.
Skiljemannakonventionen innebär en skyldighet för staterna att undanröja den dubbelbeskattning som uppkommit. Skiljemannakonventionen har införlivats i svensk rätt genom lagen (1999:1211) om konvention om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap. Lagen är tillämplig även för att undanröja dubbelbeskattning mellan stater avseende vinstallokering till fast driftställe.