OBS: Detta är utgåva 2024.2. Visa senaste utgåvan.

Under vissa förutsättningar ska Skatteverket inte godkänna en person för F-skatt även om personen bedriver näringsverksamhet.

Reglerna gäller inte bara den som själv ansöker om godkännande för F-skatt, utan även annan som ska prövas enligt reglerna om s.k. smitta.

Situationer då ansökan om F-skatt ska avslås

Under vissa förutsättningar ska Skatteverket inte godkänna en person för F-skatt (9 kap. 1 § andra stycket 3 SFL). Även om den som ansöker om godkännande för F-skatt bedriver eller har för avsikt att bedriva näringsverksamhet ska ansökan om godkännande avslås om sökanden

Om förutsättningarna för godkännande för F-skatt inte är uppfyllda så ska personen inte vara godkänd för F-skatt, såvida det inte finns något särskilt skäl att ändå godkänna personen för F-skatt (9 kap. 1 § tredje stycket SFL).

Reglerna gäller inte bara den som själv ansöker om godkännande för F-skatt, utan även annan som ska prövas enligt reglerna om s.k. smitta (9 kap. 2 § SFL).

Missbruk av godkännande för F-skatt

Den som ansöker om godkännande för F-skatt ska inte godkännas om denna inom de senaste två åren

  • har brutit mot villkor som har meddelats enligt 9 kap. 3 § SFL om att F-skatten bara får åberopas i innehavarens näringsverksamhet, eller
  • på annat sätt missbrukat ett godkännande för F-skatt och missbruket inte var obetydligt (9 kap. 1 § andra stycket 3 a SFL).

Det första fallet gäller bara fysiska personer. Det andra fallet berör både fysiska och juridiska personer.

Det som i övrigt gäller vid återkallelse av godkännande av F-skatt vid missbruk gäller även vid godkännande.

Brister i redovisning eller betalning av skatter eller avgifter

Den som inte har redovisat eller betalat skatter eller avgifter enligt SFL eller motsvarande utländska skatter och avgifter ska inte godkännas för F-skatt. Det gäller dock inte om bristerna är obetydliga (9 kap. 1 § andra stycket 3 b SFL, prop. 1991/92:112 s. 121-122, prop. 2010/11:165 s. 328 och SKV A 2012:6).

Vid ansökan om godkännande för F-skatt anser Skatteverket att nedanstående brister i redovisning och betalning var för sig inte är obetydliga:

Skuldbelopp som överstiger 20 000 kr

Som obetydlig brist bör, enligt Skatteverkets mening, anses ett sammanlagt skuldbelopp på högst 20 000 kr. En sökande ska normalt inte bli godkänd för F-skatt om sökanden vid prövningen av ansökan har avstämda skatteskulder som överstiger 20 000 kr (SKV A 2012:6). Detta gäller oavsett om skulden är hänförlig till en eller flera betalningsbrister och oavsett om skulden är ny eller har funnits en längre tid.

Fyra eller fler brister i redovisning eller betalning oavsett skuldbeloppets storlek

Om den som ansöker om godkännande för F-skatt har sammanlagt fyra eller fler brister i redovisning eller betalning ska ansökan om godkännande för F-skatt avslås, även om skuldbeloppet inte överstiger 20 000 kr (SKV A 2012:6).

Skuld som har ”rullats” 12 månader i följd

Även en betalningsbrist som inte är avstämd på skattekontot kan läggas till grund för att inte godkänna sökanden för F-skatt. Skatteverkets uppfattning är att detta kan inträffa om den som vill bli godkänd för F-skatt under ett helt års tid ”rullat” en skatteskuld som överstiger 20 000 kr genom att fortlöpande betala endast tidigare förfallna skatter samtidigt som sökanden låter bli att betala innevarande månads skatter.

Mervärdesskattedeklaration för helt beskattningsår har inte lämnats

Om beskattningsunderlaget för mervärdesskatt beräknas sammanlagt uppgå till högst en miljon kronor, kan redovisningsperioden för mervärdesskatt vara ett beskattningsår. Den som inte har lämnat en sådan deklaration kan inte godkännas för F-skatt. För att ansökan ska avslås på den grunden ska Skatteverket först har gjort en bedömning av om det finns mervärdesskattepliktig omsättning att redovisa samt ha fattat beslut om skönsbeskattning och i det fastställt mervärdeskatten skönsmässigt för redovisningsperioden.

Intyg om att skatte- och avgiftsskulder saknas i utlandet

Den som inte har betalat utländska skatter eller avgifter ska inte vara godkänd för F-skatt (9 kap. 1 § andra stycket 3 b).

Fysiska personer som inte är bosatta i Sverige och som inte heller vistas här stadigvarande ska visa att de inte har skatteskulder i sitt hemland. De kan göra det genom att komma in med intyg från skattemyndigheten eller annan myndighet i sitt hemland. Detsamma gäller personer som två år innan de ansökte om godkännande för F-skatt inte var bosatta i Sverige eller stadigvarande vistades här.

Utländska juridiska personer ska visa att de inte har skatteskulder i det land där företaget har sitt säte. De kan göra det genom att komma in med intyg från skattemyndigheten eller annan myndighet i landet där företaget har sitt säte som visar att företaget inte har några skatteskulder. Detta gäller oavsett om den juridiska personen har fast driftställe i Sverige eller inte. Läs mer om reglerna om smitta.

Om det finns en begränsad möjlighet för en utländsk näringsidkare att få intyg från hemlandet kan det i det enskilda fallet finnas särskilda skäl för att ändå godkänna personen för F-skatt.

Hur räknas antalet brister?

En utebliven betalning enligt en arbetsgivardeklaration räknas som en enda brist även om den avser både avdragen skatt och arbetsgivaravgifter.

För övriga skatter och avgifter som omfattas av SFL:s regler gäller att varje enskild utebliven betalning ska ses som en brist var för sig.

En utebliven betalning enligt redovisning i en arbetsgivardeklaration och en utebliven betalning enligt redovisning i mervärdesskattedeklaration samt en försummelse att betala debiterad skatt räknas i detta sammanhang som tre brister (SKV A 2012:6).

En utebliven betalning av mervärdesskatt räknas alltid som en betalningsbrist. Detta gäller oavsett vilken redovisningsperiod – kalendermånad, kalenderkvartal eller beskattningsår – den som är deklarationsskyldig har.

Om en betalningsbrist beror på en obetald skatt som Skatteverket har beslutat om i ett s.k. sammanställningsbeslut (som omfattar flera perioder) eller i ett s.k. integrerat beslut (som omfattar flera skatteslag), räknas varje skatteslag för sig och varje beskattningsår för sig som en brist.

Ett beslut om skattetillägg kan bara räknas som en egen brist när skattetillägg tas ut med 5 procent av det skatteavdrag som skulle ha gjorts (49 kap. 18 § SFL). Ett sådant skattetillägg tas inte ut på grund av oriktig uppgift, utan för att säkerställa effektiviteten i preliminärskattesystemet. Ett beslut om skattetillägg som fattas med anledning av ett beslut om skatt eller avgift är ingen egen brist. Inte heller är ett beslut om skattetillägg som fattas med anledning av ett beslut om ansvar enligt 59 kap. 2 § SFL en egen brist.

En saknad inkomstdeklaration kan inte räknas med i antalet brister i redovisning eller betalning enligt 9 kap. 1 § andra stycket 3 b SFL. En saknad inkomstdeklaration är en egen bedömningspunkt i lagtexten (9 kap. 1 § andra stycket 3 c SFL).

När ett anstånd som omfattar flera skuldbelopp förfaller till betalning registreras anståndsbeloppet in som ett skuldbelopp på skattekontot. Vid beräkningen av antal brister ska dock anståndsbeloppet delas upp i det ursprungliga antalet skulder.

Skatteverket kan bevilja s.k. tillfälliga anstånd med avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt enligt lag (2009:99) om anstånd med inbetalning av skatt i vissa fall. Anstånd kan som mest beviljas med det belopp som redovisats i en arbetsgivardeklaration eller i mervärdesskattedeklaration för den aktuella perioden. Oavsett om ett sådant tillfälligt anstånd förenas med en avbetalningsplan eller inte ska antalet brister räknas på samma sätt som de ursprungliga bristerna, vilket innebär att varje redovisningsperiod är en brist.

En utebliven betalning enligt en sådan avbetalningsplan räknas därmed som en brist, oavsett hur många delbelopp som avbetalningsplanen delats upp i. Detta betyder att även då ett företag har flera obetalda delbelopp från samma avbetalningsplan räknas detta ändå som en brist.

Den som har beviljats ett tillfälligt anstånd ska, utöver kostnadsränta, betala en anståndsavgift. Anståndsavgiften är inte en avgift som tas ut enligt SFL och är därför inte en brist enligt 9 kap. 1 § andra stycket 3 b SFL.

Beräkning av antalet betalningsbrister när skulder överlämnas till Kronofogden för indrivning

Antalet betalningsbrister påverkas inte av att skuldbelopp på skattekontot överlämnas till Kronofogden för indrivning. Om flera skulder på skattekontot restförs och lämnas över till Kronofogden vid ett och samma tillfälle kvarstår antalet skulder (brister) på skattekontot oförändrat. Det innebär att även om skulderna får ett gemensamt skuldnummer hos Kronofogden så förändras inte antalet skulder på skattekontot.

Avräkningsordningen för inbetalningar till skattekontot följer reglerna i 62 kap. 11 § SFL, medan avräkning av inbetalningar hos Kronofogden sker enligt 19 § IndrL. Det betyder att när en gäldenär betalar en skuld hos Kronofogden (ett skuldnummer) till fullo så försvinner samtliga skulder som ingår i skuldnumret även på skattekontot, och antalet betalningsbrister minskar. Så länge ett skuldnummer kvarstår hos Kronofogden så finns samtliga ingående skulder kvar på skattekontot.

Vilka brister ska tas med i förslag till beslut respektive beslut?

Ett förslag till beslut om att inte godkänna en sökande för F-skatt på grund av redovisnings- eller betalningsbrister ska innehålla uppgift om alla sådana brister:

  • redovisningsbrister
  • avstämda betalningsbrister
  • förfallna ej avstämda betalningsbrister.

Ett beslut om att inte godkänna en sökande för F-skatt kan dock inte fattas förrän de sammanlagda bristerna är tillräckliga för att inte anses obetydliga. Vid den bedömningen får endast avstämda betalningsbrister räknas med, förutom i det fall ovan där någon har ”rullat” en skuld i minst 12 månader.

Vilka redovisnings- eller betalningsbrister en person har omfattas i grunden av sekretess (27 kap. 1 § OSL). Sekretess hindrar dock inte att en uppgift lämnas till en enskild eller till en annan myndighet, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet (10 kap. 2 § OSL). Ett beslut ska innehålla en klargörande motivering, som ska innehålla uppgifter om vilka föreskrifter som har tillämpats och vilka omständigheter som har varit avgörande för myndighetens ställningstagande (32 § FL). Uppgift om betalningsbrister och redovisningsbrister i ett beslut om avslag eller återkallelse av godkännande för F-skatt får anses vara sådana nödvändiga uppgifter för att uppfylla kravet på motiveringsskyldighet som innebär att sekretessen bryts. Detta gäller både vid beslut som rör den som har skulderna (9 kap. 1 § SFL) och vid beslut som ställs till annan än den som har skulderna vid s.k. smitta (9 kap. 2 § SFL).

De uppgifter som ska specificeras är dels underskottet på skattekontot, dels vad som har överlämnats till Kronofogden. Av specifikationen ska även framgå vad skulderna består av (t.ex. mervärdesskatt redovisningsperioden juli 20xx), samt saknade redovisningar (t.ex. arbetsgivardeklaration redovisningsperioden augusti 20xx).

Sökanden kan, efter att Skatteverket har skickat ut förslag om att inte godkänna sökanden för F-skatt, betala eller redovisa sina skatter i en sådan utsträckning att de kvarvarande bristerna anses som obetydliga.

Om sökanden har fyra brister men skuldbeloppet understiger 20 000 kr och sökanden betalar eller redovisar sina skatter så att det vid beslutstillfället endast finns högst tre kvarvarande brister, ska det ses som en sådan obetydlig brist som inte ska hindra ett godkännande för F-skatt.

Eftersom det inte går att bestämma vilka skulder som betalas på skattekontot så måste hela skulden regleras för att betalningsbristerna ska anses åtgärdade. Redovisningsbrister kan däremot åtgärdas var för sig.

Skuldbelopp som omfattas av ett anståndsbeslut är ingen betalningsbrist vid bedömningen av om någon ska vara godkänd för F-skatt. Ett anstånd innebär att den skattskyldiga tillfälligt blir befriad från skyldigheten att betala ett visst belopp under en viss tid. Samma bedömning ska göras för alla betalningsanstånd.

Inkomstdeklaration har inte lämnats

Den som varit deklarationsskyldig enligt 30 kap. SFL men inte har följt ett föreläggande att lämna inkomstdeklaration ska inte vara godkänd för F-skatt (9 kap. 1 § andra stycket 3 c SFL).

Inte heller den som lämnat eller godkänt så bristfälliga uppgifter att de uppenbarligen inte kan läggas till grund för beskattning ska vara godkänd för F-skatt.

Bristfällig uppgift för en fysisk person

En bristfällig uppgift för en fysisk person kan vara att näringsbilaga saknas trots att näringsverksamhet bedrivits. Om näringsbilagan saknas så krävs det inte något föreläggande för att det ska finnas grund för återkallelse. Däremot ska Skatteverket ha utrett att näringsverksamhet har bedrivits. Om Skatteverket har beslutat om skönsmässig uppskattning av inkomsterna så får det anses vara utrett. Det kan även finnas andra sätt att konstatera att näringsverksamhet har bedrivits, t.ex. genom en samlad bedömning av information i inkomstdeklaration, genom lämnade skattedeklarationer eller genom uppgifter i en pågående revision.

Bristfällig uppgift för ett aktiebolag

En bristfällig uppgift för ett aktiebolag kan vara att bilagan med räkenskapsschemat (INK2R) inte har lämnats.

Handelsbolag

Handelsbolag är normalt inte deklarationsskyldiga men ska till ledning för delägarnas beskattning lämna särskilda uppgifter enligt 33 kap. 6 § SFL. Om bolaget trots föreläggande inte lämnat sådana uppgifter, ska det inte vara godkänt för F-skatt. Detsamma gäller om uppgifterna är så bristfälliga att de uppenbarligen inte kan läggas till grund för beskattning.

Näringsförbud

Den som har meddelats näringsförbud kan inte godkännas för F-skatt (9 kap. 1 § andra stycket 3 d SFL). Detta gäller även om beslutet om näringsförbud har överklagats.

Ett näringsförbud innebär att man bl.a. inte får driva näringsverksamhet, vara bolagsman i ett handelsbolag, vara firmatecknare eller ha styrelseuppdrag (lagen (2014:836) om näringsförbud).

Den som har näringsförbud kan i vissa fall få dispens att driva en viss verksamhet vidare. Om sådan dispens har meddelats kan det finnas särskilda skäl att godkänna sökanden för F-skatt om övriga förutsättningar är uppfyllda.

Konkurs

Den som är försatt i konkurs kan inte bli godkänd för F-skatt (9 kap. 1 § andra stycket 3 e SFL). Detta gäller en fysisk person såväl som en juridisk person.

Om den som ansöker om ett godkännande för F-skatt är ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag, kan reglerna om smitta (vid konkurs) bli tillämpliga.

Fysisk person

En person som är försatt i konkurs får inte bedriva näringsverksamhet som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen under konkursen. Från denna regel finns vissa undantag som motiveras av grundlagsskyddade rättigheter. Bland annat har en person som är försatt i konkurs rätt att bedriva jordbruk. Med tanke på det ansvar för betalning av skatter och avgifter som en person som är godkänd för F-skatt har ska den som är försatt i konkurs inte ha F-skatt. Detta gäller även om denna är en jordbrukare, trots reglerna i bokföringslagen.

En fysisk person som försatts i konkurs har åter rätt att bedriva bokföringspliktig verksamhet när konkursen avslutats. Ett nytt godkännande för F-skatt får, efter ansökan, beslutas först efter en vanlig prövning av om förutsättningarna för att vara godkänd för F-skatt i 9 kap. 1 § SFL är uppfyllda. Skäl för att inte besluta om godkännande för F-skatt kan exempelvis vara skatteskulder som kvarstår som obetalda efter konkursen.

Juridisk person

En juridisk person som är försatt i konkurs kan inte bli godkänd för F-skatt. Ett aktiebolag upplöses i och med att konkursen avslutas utan överskott.

Liknande regler gäller även för ekonomiska föreningar och handelsbolag.

Kompletterande information

Referenser på sidan

Allmänna råd

  • Skatteverkets allmänna råd om godkännande för F-skatt [1] [2] [3] [4]

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 1991/92:112 om F-skattebevis, m.m. [1]
  • Proposition 2010/11:165 Skatteförfarandet del 1 [1]

Ställningstaganden

  • Återkallelse av F-skattsedel vid rullande skuld [1]