Avtalets uppbyggnad

Huvudavtalet och protokollet

Avtalets bestämmelser finns i ett huvudavtal och ett protokoll. Huvudavtalet innehåller regler som gäller mellan samtliga länder medan protokollet innehåller regler som gäller mellan endast vissa länder och kompletterande regler. Protokollets bestämmelser heter punkter i stället för artiklar.

Avtalet har införlivats i svensk rätt genom lagen (1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna (införandelagen). Den svenska texten är publicerad i SFS som bilaga 1 till denna lag. Avtalet trädde i kraft den 11 maj 1997 och införandelagen den 31 december 1997 (SFS 1997:658).

Avtalet bygger på OECD:s modellavtal och överensstämmer i stora delar med detta. De formella avvikelserna från modellavtalet beror främst på att det nordiska avtalet är multilateralt medan modellavtalet är bilateralt. De materiella avvikelserna beror främst på särdrag i de nordiska ländernas skattelagstiftningar och politik i fråga om skatteavtal.

Särskilda avtal med Danmark och Norge

Sverige har ingått särskilda avtal med Danmark och Norge som innebär avvikelser från huvudavtalet och protokollet på vissa punkter. Följande avtal har införlivats i svensk rätt genom ändringar i 1 § införandelagen och är publicerade i SFS som bilagor till denna lag:

1. Avtalet mellan Konungariket Sveriges regering och Konungariket Danmarks regering den 30 september 1999 om beskattning av anställda ombord på färjor och tåg i reguljär trafik mellan Danmark och Sverige (bilaga 2 till införandelagen). Ikraftträdandebestämmelserna finns i lag 1999:999 och förordning 1999:1184. Avtalet behandlas i denna vägledning på sidorna om de berörda artiklarna i huvudavtalet.
2. Avtalet mellan Konungariket Sverige och Konungariket Norge den 22 oktober 2002 om särskilda bestämmelser för undvikande av dubbelbeskattning vid byggande, underhåll och drift av gränsbron som ingår i den nya Svinesundsförbindelsen (bilaga 3 till införandelagen). Ikraftträdandebestämmelserna finns i lag 2002:982 och förordning 2002:1066. Avtalet behandlas i denna vägledning på sidorna om de berörda artiklarna i huvudavtalet.

3. Avtalet den 29 oktober 2003 mellan Konungariket Sverige och Konungariket Danmark om vissa skattefrågor (bilaga 4 till införandelagen).

I förhållande till Danmark ska dessutom de så kallade gränsgångarreglerna i 1989 års nordiska skatteavtal tillämpas i vissa fall.

De ovan nämnda avtalen utgör inte en del av det nordiska skatteavtalet i strikt mening (huvudavtalet och protokollet). Ofta används dock begreppet ”det nordiska skatteavtalet” om både huvudavtalet, protokollet och de särskilda avtalen med Danmark och Norge. Begreppet kan därför syfta på olika avtal beroende på sammanhanget.

Införandelagen

Införandelagen och övergångsbestämmelserna till denna är omfattande, vilket främst beror på att avtalet har ändrats vid flera tillfällen samt att Sverige har ingått särskilda avtal med Danmark och Norge om vissa frågor. Det är nödvändigt att läsa införandelagen och övergångsbestämmelserna noggrant för att veta vilka regler som ska tillämpas ett visst beskattningsår. Införandelagens 4–7 §§ innehåller dessutom materiella regler.

Införandelagens materiella regler och övergångsbestämmelserna till lagen behandlas i denna vägledning i anslutning till de berörda artiklarna och protokollspunkterna.

I 2 § införandelagen föreskrivs, som i införandelagarna till Sveriges övriga skatteavtal, att avtalets beskattningsregler ska tillämpas endast i den mån dessa medför inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som annars skulle föreligga.

Informationsutbyte

Till skillnad från Sveriges övriga skatteavtal innehåller det nordiska skatteavtalet inte någon artikel om informationsutbyte. De nordiska länderna har i stället ingått ett särskilt handräckningsavtal.