Betalning och andra konkurshinder

Betalning och kvittning av konkursfordran

För att en konkursansökan ska kunna bifallas är det ett nödvändigt krav att en sökande borgenär är behörig, d.v.s. att borgenären har en fordran mot gäldenären. Om gäldenären betalar borgenärens fordran är borgenären inte längre behörig att söka gäldenären i konkurs. En konkursansökan ska då avslås av domstolen om borgenären inte återkallar sin ansökan (se Skatteverkets rättsfallskommentar Göta HovR, mål nr Ö 2220-18; domstolens behörighetsprövning i konkursmål).

Med betalning likställs kvittning. Kvittning innebär att en fordran räknas av mot en motfordran så att de båda fordringarna upphör att gälla till den del de täcker varandra. En gäldenär kan när som helst avge en kvittningsförklaring till borgenären om förutsätt­ningarna för civilrättslig kvittning är uppfyllda. I korthet krävs att den fordran som gäldenären vill använda inte är preskriberad, att den är förfallen till betalning och att den fordran gäldenären vill kvitta bort inte är undantagen från kvittning på grund av sociala skäl.

En helt annan sak är att det under vissa förutsättningar finns möjligheter för en borgenär att kvitta i en konkurs.

Särskilt om sena betalningar av konkursfordran

Det finns situationer där det tyvärr förekommer att en gäldenär försätts i konkurs trots att hela statens fordran har betalats. Många gånger görs betalningen så sent att den inte syns på det utdrag som Skatteverket tagit ut före konkursförhandlingen. Eftersom gäldenären vet med sig att betalning har skett i sista minuten kan det bli så att gäldenären uteblir från förhandlingen utan att meddela betalningen till någon. Så var fallet i NJA 1997 s. 701 där gäldenären hade betalat sin skuld innan konkursansökan blivit prövad av domstol. Sökanden var då inte längre att anse som borgenär och hade därför inte behörighet att ansöka om konkurs. Ansökan skulle därför inte ha bifallits av domstolen.

Betalning över internet

Betalningar över internet kan tyckas vara oproblematiska när en utskrift över ett betalningsuppdrag visas upp av gäldenären. Men det händer att dessa uppdrag återkallas eller att det inte finns täckning på betalningskontot. En påstådd inbetalning via en internetbank kan i regel inte vitsordas om inte gäldenären genom transaktionshistoriken på kontot eller annat besked från banken visar att betalningen verkligen har genomförts.

Betalning genom girering

När en betalningstransaktion bokförs så förlorar gäldenären möjligheten att återkalla betalningsuppdraget och kan därmed inte längre råda över beloppet. Högsta domstolen har därför ansett att tidpunkten för själva bokföringen är avgörande för om det finns förutsättningar att tillämpa en obeståndspresumtion eller inte. I målet saknades det uppgift om vid vilken exakt tid bokföringen skedde. Det antogs emellertid att betalningsuppdraget var inkommet redan före kl. 9 på konkursbeslutets dag. Konkursbeslutet upphävdes eftersom borgenären inte på annat sätt visat att gäldenären var insolvent (NJA 1982 s. 366).

Inbetalning till skattekontot

Om gäldenären betalar till det särskilda konto som Skatteverket anvisar vid en konkursansökan så räknas alltid inbetalningen av mot de skulder som omfattas av konkursansökan.

Skatteverkets anser att om gäldenären gör en inbetalning till skattekontot i samband med en konkursansökan och de skatter och avgifter som omfattas av en konkursansökan är lämnade för indrivning, så ska en inbetalning till skattekontot i första hand räknas av mot de skatter och avgifter som inte har lämnats för indrivning.

Om de skatter och avgifter som omfattas av konkursansökan inte har lämnats för indrivning ska inbetalningen anses ske mot dessa.

Överskott på skattekontot

Om Skatteverket kan konstatera att ställningen på skattekontot tyder på ett överskott så måste handläggaren bedöma om överskottet kommer att tas i anspråk för andra debiteringar eller inte. Tidpunkten för själva avstämningen av skattekontot är inte avgörande. Högsta Domstolen anförde nämligen följande i NJA 2004 N 14: ”Även om själva avstämningen av skattekontot skedde den 1 november 2003 får, genom att belopp till täckande av statens fordran innehållits på skattekontot, betalningen av fordran anses ha tryggats redan den 15 oktober 2003. Staten har därefter inte kunnat åberopa denna fordran till stöd för konkursansökan.”

Om en skatteskuld sätts ned genom omprövning ska överskottet från nedsättningen i första hand räknas av mot den specifika skatteskuld som nedsättningen avser. Det gäller även om skatteskulden är restförd (se prop. 2010/11:165 s. 528 och s. 626 samt 70 kap. 5 § SFL). Om omprövningsbeslutet medför ett större överskott än vad som behövs för att täcka den aktuella skulden, så ska resterande del avräknas inom skattekontot enligt huvudregeln för avräkning.

Deklaration med överskjutande ingående mervärdesskskatt som täcker hela eller delar av skulden

Om gäldenären lämnar in en deklarationen med överskjutande ingående mervärdesskatt och deklarationen behöver kontrolleras, kan Skatteverket besluta om en utbetalningsspärr (14 kap. 7 § andra stycket SFF). Utbetalningsspärren hindrar utbetalning, men den hindrar inte att det krediterade beloppet används för att betala andra skulder på kontot. För att styrka sin fordran i domstol räcker det inte att Skatteverket för fram att det finns en utbetalningsspärr och att beloppet inte är disponibelt för bolaget. Skatteverket måste också visa att de inlämnade deklarationerna med överskjutande moms är under utredning och ifrågasatta av Skatteverket.

I samband med ett överklagande av ett konkursbeslut har gäldenären bland annat fört fram att det vid tidpunkten för tingsrättens konkursbeslut fanns ett överskott på bolagets skattekonto. Överskottet uppkom efter att gäldenären lämnat in deklarationer med överskjutande ingående mervärdesskatt. Deklarationerna avsåg andra perioder än de som omfattades av den betalningsuppmaning som legat till grund för konkursansökan. Skatteverket har, efter tingsrättens beslut om konkurs men innan hovrättens prövning, beslutat att inte medge avdrag för överskjutande mervärdesskatt enligt dessa deklarationer. Gäldenären har överklagat Skatteverkets beslut. Hovrätten anser att det som gäldenären anfört i denna del ska ses som en invändning om kvittning snarare än en invändning mot de fordringar som omfattas av betalningsuppmaningen. Det är gäldenären som har bevisbördan för att det finns en kvittningsgill ’motfordran. Att bolaget har överklagat beslutet medför inte att bolaget har visat att det finns en kvittningsgill fordran som skulle medföra att Skatteverkets fordran i målet faller bort (HovR VS 2020-12-04, mål nr Ö 4213-20).

Hovrätten menar att detta är en kvittningsinvändning och att det är gäldenären som har bevisbördan för att det finns en kvittningsgill fordran.

Andra konkurshinder än betalning

Om borgenären har fått eller har erbjudits betryggande säkerhet i gäldenärens eller tredje mans egendom är det ett hinder att försätta någon i konkurs (2 kap. 10 § KonkL). Med säkerhet jämställs borgen om borgensmannen svarar som för egen skuld. En borgenär har under sådana förhållanden inte något rimligt intresse av att gäldenären försätts i konkurs.

Om det finns ett konkurshinder så ska domstolen ogilla konkursansökan om inte borgenären återkallar den.

Betryggande pant eller säkerhet

Kravet på att säkerheten ska vara betryggande innebär att den naturligtvis ska täcka fordran men även vara skyddad mot återvinning. Säkerhet kan ställas ända till dess ett beslut om konkurs meddelas. Förutsättningarna för att fastighetspant ska anses vara betryggande och därmed utgöra hinder mot att gäldenären försätts i konkurs har bedömts i NJA 2013 s. 421.

En säkerhet som tredje man har ställt för borgenärens fordran hindrar domstolen att försätta någon i konkurs om konkursansökan strider mot vilkoren för säkerheten (2 kap. 10 § 2 KonkL). Men om fordringen redan har förfallit till betalning har borgenären rätt att genast få betalt. Om fordran inte har förfallit till betalning måste borgenären nöja sig med säkerheten (2 kap. 10 § 3 KonkL).

Skatteverket får ge anstånd med betalning av skatt eller avgift om det kan antas vara till till fördel för det allmänna, s.k. borgenärsanstånd (63 kap. 23 § SFL). Anståndsbestämmelsen har kommit till för att ge Skatteverket möjlighet att medge en betalningsuppgörelse för skatter och avgifter på ett mera flexibelt sätt än tidigare. Ett sådant anstånd kan förenas med en säkerhet. Om en sådan säkerhet har lämnats är det hinder mot att försätta gäldenären i konkurs. Detsamma gäller om säkerhet har lämnats i samband med andra typer av anstånd, t.ex. ändringsanstånd och anstånd vid tillfälliga betalningsproblem.

Kronofogden får ta emot säkerhet i samband med att uppskov beviljas med betalning (10 § IndrL). Det kan ses som ett alternativ till utmätning. Säkerheten kan erbjudas av såväl gäldenären som tredje man. Säkerheten får bestå av pant, borgen eller företagsinteckning. Borgen ska ställas såsom för egen skuld. Om borgen ställs av två eller flera personer gemensamt ska den vara solidarisk (11 § IndrL).

Kronofogden får också ta emot säkerhet i stället för betalningssäkring (46 kap. 17 § SFL och 69 kap. 16 § SFL).

Om Kronofogden har tagit emot en säkerhet kommer en konkursansökan från Skatteverket normalt inte ifråga. Men nya omständigheter kan motivera en konkursansökan trots säkerheten, t.ex. om värdet på denna har sjunkit. Då kan det finnas särskild anledning för Kronofogden att återkalla ett meddelat uppskov (9 § andra stycket IndrL).

En konkursansökan kan göras även för t.ex. en betalningssäkrad fordran som inte är förfallen till betalning. För att det ska vara möjligt förutsätts att den egendom som betalningssäkrats eller har ställts som säkerhet inte bedöms som betryggande.

Företagsrekonstruktion

En borgenärs ansökan om konkurs ska förklaras vilande så länge företagsrekonstruktionen pågår (2 kap. 10 a § KonkL). En vilandeförklaring förutsätter att gäldenären uttryckligen begär det genom att invända mot konkursansökan. Bestämmelsen skapar ett tillfälligt konkurshinder för att en företagsrekonstruktion ska kunna lyckas.

Det finns två undantag från den regeln. För det första har gäldenären möjlighet att själv begära sig i konkurs under pågående företagsrekonstruktion. För det andra gäller att om borgenärens rätt allvarligt äventyras av vilandeförklaringen ska bolaget trots pågående företagsrekonstruktion försättas i konkurs. Innan ett sådant beslut meddelas ska rekonstruktören få tillfälle att yttra sig.

Konkursansökan och preskriberade fordringar

Det händer att en skatteprocess är långdragen och den slutliga utgången så pass oviss att staten – av hänsyn till risken att drabbas av motpartens rättegångskostnader – avvaktar med att lämna in en konkursansökan. Naturligtvis kan en borgenär inte ansöka om konkurs för en fordran som redan har hunnit preskriberas.

I ett resningsmål hade statens konkursansökan lämnats in till tingsrätten kort tid innan skattefordran preskriberades. Gäldenären delgavs konkursansökan först efter det att preskription hade inträtt (NJA 2000 s. 252). Staten argumenterade med stöd av uttalanden i förarbetena till SPL (prop. 1981/82:96) att konkursansökan skulle prövas utan hinder av att fordran hunnit preskriberas. Enligt dåvarande Riksskatteverket (som företrädde staten) var rådande praxis sådan att en konkursansökan ansågs innebära ett sådant säkerställande av en fordran som avsågs i SPL. Högsta domstolens majoritet ansåg att lagstiftarens resonemang inte var helt invändningsfritt men förklarade trots det att anledning saknades att ge bestämmelsen en annan tolkning än den som antagits i praxis.

Skatteverket anser att Högsta domstolens synsätt i NJA 2000 s. 252 fortfarande gäller. Det innebär att en konkursansökan är en tillräcklig säkerställandeåtgärd och att ansökningen ska prövas förutsatt att den har lämnats in före preskriptionsinträdet. Om det beslutas om konkurs har staten rätt till utdelning i konkursen, även om konkursfordringen har preskriberats under konkursens gång (Skatteverkets ställningstagande Preskription av skattefordringar vid konkurs). Skatteverkets synsätt har bekräftats av Svea hovrätt (Svea HovR 2018-03-16, mål nr Ö 1798-18).

Det finns uppenbara problem med en konkursansökan som lämnas in strax innan preskriptionstidpunkten. Rättsfallet medger bara att konkursansökan ska prövas i vanlig ordning. Om konkursansökan däremot ogillas kan någon verkställighet inte ske efter detta eftersom fordran har hunnit preskriberats.