Behövande i ekonomisk mening vid social hjälpverksamhet och hjälpverksamhet bland behövande – schablonmässig bedömning

1 Sammanfattning

Som huvudregel krävs det en fullständig ekonomisk prövning för att bedöma det ekonomiska hjälpbehovet hos en mottagare.

I vissa situationer kan istället en schablonmässig bedömning, enligt två alternativa grunder, accepteras;

• Om den sammantagna inkomsten understiger fyra prisbasbelopp och förmögenheten understiger ett prisbasbelopp anses en person normalt som ekonomsikt behövande (schablonregel). Med sammantagen inkomst avses inkomst av tjänst och näringsverksamhet enligt beslut om slutlig skatt för året före det år då ansökan görs.

Tillägg får göras med ett prisbasbelopp per person för inkomst respektive förmögenhet för hemmavarande barn eller make/sambo eller annan i hushållsgemenskapen. Dessa personers inkomster och förmögenhet ska också beaktas.

• Vid bidrag som understiger tio procent av prisbasbeloppet till en och samma mottagare under ett år räcker det med personkännedom hos bidragsgivaren för att bedöma om det föreligger ett ekonomiskt hjälpbehov (tumregel).

Oavsett på vilket sätt det ekonomiska hjälpbehovet prövas ska underlag för bedömningen finnas som gör en kontroll möjlig.

Detta ställningstagande ersätter ställningstagandet ”Behövande i ekonomisk mening – schablonmässig bedömning” daterat 2013-11-20, dnr 131 407800–13/111 och gäller såväl för tid före som efter lagändringen den 1 januari 2014 för respektive ändamål.

2 Frågeställning

Social hjälpverksamhet är ett allmännyttigt ändamål för en stiftelse, en ideell förening eller ett registrerat trossamfund som infördes i och med lagändring den 1 januari 2014. Ändamålet social hjälpverksamhet bygger på det tidigare kvalificerade ändamålet att bedriva hjälpverksamhet bland behövande, men är vidare i sin omfattning då även hjälpbehov i annat än ekonomisk mening innefattas. Vid bedömning av såväl ändamålet social hjälpverksamhet – i de situationer när hjälpen är av ekonomisk karaktär - som det tidigare ändamålet hjälpverksamhet bland behövande krävs att den som mottar hjälpen är behövande i ekonomisk mening.

Frågan är när en person kan anses som behövande i ekonomiskt mening och vad som ska påverka denna bedömning.

3 Gällande rätt m.m.

Två krav ställs för att ändamålet social hjälpverksamhet, tidigare hjälpverksamhet bland behövande, ska anses vara uppfyllt. Fråga ska vara om hjälpverksamhet och den ska rikta sig till behövande. Dessa grundkrav framgår av lagtexten i 7 kap. 4 § inkomstskattelagen (1999:1229) i såväl äldre som nu gällande lydelse.

I förarbetena till den nya lagstiftningen (prop. 2013/14:1, s.294-298 ) framgår att när behovet har ekonomisk karaktär ska samma principer tillämpas som för det äldre begreppet hjälpverksamhet bland behövande.  Till skillnad mot det äldre hjälpverksamhet bland behövande innefattas i ändamålet social hjälpverksamhet också hjälpbehov av social karaktär. Vid den ekonomiska prövningen kan då också sociala behov beaktas. Fråga ska dock alltid vara om hjälpverksamhet och det krävs ett hjälpbehov hos mottagaren, som ska prövas.

Lagstiftaren har inte närmare preciserat vad som avses med ekonomiskt behövande. Det stöd som utgår kan vara ekonomiska bidrag i form av engångsbidrag eller periodiska utbetalningar eller genom hjälp på annat sätt i form av exempelvis fri eller hyresbillig bostad eller bidrag till rehabiliteringsbehandling. Av praxis framgår att det krävs att bidraget är avsett att höja mottagarens ekonomiska standard från den nivå där denne betraktas som behövande upp till drägliga ekonomiska förhållanden för att utgöra hjälpverksamhet. Stödet kan också avse ett bidrag till en nödvändig kostnad av tillfällig natur för mottagaren, t.ex. inköp av glasögon eller handikapphjälpmedel.

Av praxis framgår att hjälpverksamhet godtagits även om den gått till dem som inte är direkt nödlidande. Inte heller har existensminimum och förbehållsbelopp ansetts utgöra någon övre gräns för vad som är behövande. Högsta förvaltningsdomstolen har i ett avgörande (RÅ 81 1:28) sammanfattat innebörden av begreppet behövande på följande sätt; ”Med behövande måste såvitt nu är ifråga förstås person som är i behov av ekonomisk hjälp. För att vara behövande i denna mening kan inte krävas att vederbörande lider nöd eller annars är i trängande behov av hjälp, men det får dock förutsättas att den som är föremål för verksamheten är mindre bemedlad och att det föreligger ett angeläget hjälpbehov. Innebörden av detta får bedömas i förhållande till de trygghets- och standardkrav som vid olika tidpunkter är gällande i samhället.”.

Det existensminimum som nämns ovan utgör inte någon övre gräns. Även personer med högre inkomst har kunnat betraktas som behövande. En pensionär med enbart vad som tidigare kallades folkpension kan anses vara behövande. Om en sådan person vid sidan av pensionen har kapitaltillgångar och mer betydande inkomster av dessa, anses han inte som behövande. I två mål - RÅ 1971 Fi 1423 och RÅ 1981 1:28 – hänvisar Högsta förvaltningsdomstolen i domskälen bl.a. till mottagarens kapitalinkomster och kapitaltillgångar. Av samma avgöranden kan utläsas att en individuell prövning av hjälpbehovet hos mottagarna måste göras. En individuell prövning av hjälpbehovet innebär att inkomst- och förmögenhetsuppgifter efterfrågas innan bidrag lämnas. I avgörandet från 1981 hade de flesta mottagarna pension med högre belopp än existensminimum. Dessutom hade många betydande kapitalinkomster. Verksamheten utövades genom tillhandahållande av pensionärsbostäder. Den bedrivna verksamheten ansågs inte utgöra hjälpverksamhet bland behövande.

I RÅ 2004 not. 137 prövades om stiftelsen bedrev hjälpverksamhet bland behövande genom att upplåta lägenheter till äldre kvinnor. Högsta förvaltningsdomstolen angav som skäl till att stiftelsen inte ansågs ha bedrivit hjälpverksamhet att sökandenas ekonomiska villkor inte hade någon mer framträdande betydelse vid antagningen av nya hyresgäster. Även hyresgästernas inkomst- och förmögenhetsförhållanden pekade på att de inte kunde anses som behövande i lagrummets mening.

Det är inget krav på att mottagarna av hjälpen ska vara bosatta i Sverige, något som Högsta förvaltningsdomstolen slagit fast (RÅ 2004 ref. 131). Biståndsverksamhet som riktar sig till tredje världen eller annan hjälpverksamhet som riktar sig till mottagare utanför Sverige omfattas därför av ändamålet hjälpverksamhet bland behövande.

I förarbetena till 2014 års lagändring diskuteras möjligheten till någon form av schablonregel (prop. 2013/14:1 s. 298 och SOU 2009:65 s. 95).  Regeringen uttalar dock att detta måste vara en fråga för rättstillämpningen.

4 Bedömning

När någon är ekonomiskt behövande finns inte uttalat i lagtexten, varken enligt nu gällande lagstiftning (social hjälpverksamhet) eller enligt äldre bestämmelser (hjälpverksamhet bland behövande). Av de avgöranden som finns från Högsta förvaltningsdomstolen framgår att den som tar emot hjälpen ska vara i behov av ekonomiskt stöd. Det krävs inte att vederbörande lider nöd eller annars är i trängande behov av hjälp, men det får förutsättas att det finns ett angeläget hjälpbehov. Domstolen har också uttalat att innebörden av detta får bedömas i förhållande till de trygghets- och standardkrav som vid olika tidpunkter är gällande i samhället.

Frågan om att fastställa när en person har en sådan situation att han eller hon har ett ekonomsikt hjälpbehov vållar många problem vid prövningen hos den som ska utbetala stödet och också när Skatteverket ska pröva utbetalarens skattskyldighet. Av den anledningen är det angeläget att försöka ange en nivå när ett sådant ekonomiskt hjälpbehov i princip alltid föreligger. Skäl finns också att försöka ange en tumregel för mindre utbetalningar där en schablonmässig prövning också kan godtas.

Högsta förvaltningsdomstolen har uttalat att bedömningen ska göras i förhållande till de trygghets- och standardkrav som vid olika tidpunkter är gällande i samhället. Detta innebär att hänsyn måste tas till vilket land mottagaren lever i om gränsbelopp ska tillämpas. De belopp som anges här avser förhållanden för mottagare som lever i Sverige.

4.1 Gränsbelopp - schablonregel

4.1.1 Inkomst

Skatteverket anser att med ledning av detta att en ensamstående person normalt kan anses som ekonomiskt behövande om inkomst av tjänst och näringsverksamhet enligt beslut om slutlig skatt för året före det år då ansökan görs understiger fyra prisbasbelopp. Detta motsvarar för år 2014 178 000 kr (4 x 44 500 kr).

Om hushållet består av ytterligare personer – sammanboende, make, hemmavarande barn eller annan person man har hushållsgemenskap med – ska detta beaktas vid beräkning av gränsbeloppet. Till tidigare angivet belopp får läggas ett prisbasbelopp per person (44 500 kr för år 2014). Samtidigt ska också de inkomster dessa personer har beaktas på samma sätt som för bidragsmottagaren och hushållets sammanlagda inkomster får inte överstiga fyra prisbasbelopp med tillägg av ett prisbasbelopp för varje ytterligare person i familjen. Det betyder att om hushållsgemenskapen t ex består av två personer med inkomst om fyra prisbasbelopp vardera anses de inte som behövande.

För stöd som inte betalas ut till enskilda individer utan som ges till vissa grupper, t ex hemlösa, asylsökande, eller till vissa former av biståndsverksamhet – krävs inte någon individuell prövning av det ekonomiska behovet hos mottagarna. Situationen för gruppen ska vara sådan att det per definition kan anses som att ett ekonomiskt hjälpbehov föreligger.

4.1.2 Förmögenhet

Vid en schabloniserad bedömning kan förmögenhetstillgångar om ett prisbasbelopp per person i hushållet accepteras. Med förmögenhetstillgångar avses nettotillgångar. Värdet av en privatbostad (villa, bostadsrätt) ska tas upp till marknadsvärdet med avdrag för de lån som finns på bostaden.

4.2 Mindre utbetalningar- tumregel

Många utbetalningar avser mindre belopp vid enstaka tillfälle under ett år. Om det utbetalda bidraget är mindre än tio procent av prisbasbeloppet (4 450 kr år 2014) till samma mottagare under ett år kan en schabloniserad bedömning av behovet godtas. I dessa fall är det tillräckligt med god personkännedom hos bidragsgivaren om den sökandes ekonomiska situation.

4.3 Fullständig bedömning

En person kan vara i behov av ekonomisk hjälp trots att kraven enligt ovan angivna schablonberäkningar inte uppfylls. För att kunna ta ställning till om det finns ett ekonomiskt hjälpbehov krävs då en fullständig utredning om personens ekonomiska situation och familjesituation.

5 Dokumentation

För att säkerställa att utbetalningar görs till rätt mottagare ska det, oavsett om bedömningen av det ekonomiska hjälpbehovet görs enligt en schablonmässig prövning eller efter en fullständig prövning, finnas underlag för bedömningen av det ekonomiska hjälpbehovet för att möjliggöra en kontroll i efterhand. Detta kan t ex ske genom ansökningsblanketter med beslutsnoteringar eller på annat lämpligt sätt.