Skatteavdrag, arbetsgivar­avgifter, mervärdesskatt och punktskatt – beslut

Skattedeklarationen och andra uppgifter ligger till grund för besluten

Skatteverket fattar beslut om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och punktskatt för varje redovisningsperiod för sig, med ledning av innehållet i skattedeklarationer och andra tillgängliga uppgifter (53 kap. 1 § första stycket SFL).

Den som är registrerad för nämnda skatter och avgifter ska lämna en skattedeklaration för varje redovisningsperiod (26 kap. 3 § andra stycket SFL, 26 kap. 5 § andra stycket SFL respektive 26 kap. 6 § andra stycket SFL).

Redovisning av mervärdesskatt i en särskild skattedeklaration

Om mervärdesskatt ska redovisas i en särskild skattedeklaration för varje förvärv enligt 26 kap. 7 § andra stycket SFL, ska beslut fattas för varje förvärv med ledning av innehållet i den särskilda skattedeklarationen och andra tillgängliga uppgifter (53 kap. 1 § andra stycket första meningen SFL). Den typ av förvärv som avses är vissa förvärv från ett annat EU-land där den som är skattskyldig för mervärdesskatt ska redovisa mervärdes­skatten i en särskild skattedeklaration för varje förvärv.

Om återbetalning för ingående skatt har begärts i en särskild skattedeklaration för varje omsättning, enligt 26 kap. 7 § tredje stycket SFL, ska beslut om skatten fattas för varje leverans med ledning av innehållet i den särskilda skattedeklarationen och andra tillgängliga uppgifter (53 kap. 1 § andra stycket andra meningen SFL).

Redovisning av punktskatt i en särskild skattedeklaration

Om punktskatt ska redovisas i en särskild skattedeklaration för varje händelse som medför skattskyldighet enligt 26 kap. 8 § SFL, ska beslut fattas om skatten för varje händelse med ledning av innehållet i den särskilda skattedeklarationen och andra tillgängliga uppgifter (53 kap. 1 § tredje stycket SFL).

Ansvar för den som betalat ut ersättning utan att göra skatteavdrag

Bestämmelser om beslut om ansvar för den som har betalat ut ersättning utan att göra skatte­avdrag med rätt belopp, finns i 59 kap. 2–6 §§ SFL.

Deklaration i rätt tid och på rätt sätt föranleder ett automatiskt beslut

Om den enskilda har lämnat en skattedeklaration i rätt tid och på rätt sätt så anses beslut ha fattats i enlighet med deklarationen, så kallade automatiska beslut (53 kap. 2 § första stycket SFL).

Skatteavdrag och arbetsgivaravgifter för en och samma redovisningsperiod kan i vissa fall redovisas i flera skattedeklarationer

Skatteavdrag och arbetsgivaravgifter för en och samma redovisningsperiod kan i vissa fall redovisas i två eller flera olika arbetsgivardeklarationer. Om någon som inte bedriver närings­verk­samhet anlitar en fysisk person för att utföra t.ex. trädgårds­arbete får ersättningen för trädgårdsarbetet redovisas i en förenklad arbetsgivardeklaration. En förenklad arbetsgivar­deklaration ska lämnas för varje redovisningsperiod och för varje betalningsmottagare. Det kan alltså förekomma att en privatperson redovisar skatteavdrag och arbetsgivaravgifter i två eller flera förenklade arbetsgivardeklarationer för samma redovisningsperiod (26 kap. 4 § SFL).

Specialregel om automatisk ändring för att undvika onödigt omprövningsförfarande

Om ett automatiskt beslut har fattats i enlighet med en förenklad arbetsgivar­deklaration enligt vad som föreskrivs i 53 kap. 2 § första stycket SFL och ytterligare en sådan förenklad arbetsgivar­deklaration därefter kommer in för sent, ska beslut om skatten och avgifterna anses ha fattats i enlighet med denna försenade deklaration. Detta gäller under förutsättning att en eller flera förenklade arbetsgivar­deklarationer har lämnats (punkt 1) och omprövning inte har begärts eller beslutats (punkt 2) (53 kap. 2 § andra stycket SFL).

Det måste alltså finnas ett beslut enligt första stycket för att andra stycket ska kunna tillämpas. Utan regleringen i andra stycket hade Skatteverket varit tvunget att ompröva beslutet trots att det inte handlar om att avvika från de deklarerade uppgifterna. Syftet med reglerna är alltså att undvika ett onödigt omprövningsförfarande (prop. 2010/11:165 s. 972).

Nollbeslut och automatisk ändring av sådana beslut

Om en deklaration inte har lämnats eller om skatter och avgifter inte har redovisats i skatte­deklarationen, ska varje oredovisad skatt eller avgift bestämmas till noll kronor, så kallade nollbeslut (53 kap 4 § första meningen SFL). Om den enskilda därefter redovisar skatten eller avgiften ska, om ett omprövningsbeslut inte redan meddelats, 53 kap. 4 § andra meningen SFL tillämpas. Detta innebär att ett beslut i stället anses ha fattats i enlighet med redovisningen. Arbetsgivaravgifterna kan t.ex. ha redovisats i tid i en arbetsgivardeklaration, medan skatte­avdragen har redovisats i en för sent inkommen arbetsgivardeklaration. I sådana fall anses de oredovisade skatteavdragen ha beslutats till noll kronor. När skatteavdragen sedan redovisas av den enskilda, anses ett beslut om skatteavdrag i stället ha bestämts i enlighet med denna för sent inkomna deklaration om inte nollbeslutet har omprövats innan dess.

Trots att det alltså funnits ett nollbeslut anses det senare beslutet, i enlighet med deklarationen, inte som ett omprövningsbeslut. Detta förhållande är betydelsefullt när det gäller uttaget av kostnadsränta (se 65 kap. 4 §, 8 § och 15 § SFL).

Se vidare HFD 2012 ref. 7 som gällde motsvarande regel i skattebetalningslagen.

Om det kommer in en korrigerad eller förenklad deklaration

Om Skatteverket har beslutat om skatteavdrag och arbets­givar­avgifter i enlighet med en arbetsgivardeklaration som lämnats i rätt tid och på rätt sätt och det därefter kommer in en korrigerad arbetsgivardeklaration, så får skatten och avgifterna inte ändras automatiskt. Skatteverket måste då ompröva beslutet eftersom den korrigerade deklarationen, enligt vanliga regler, är att anse som en begäran om omprövning. För att detta klart ska framgå, så undantas i 53 kap. 2 § andra stycket 2 skatteförfarandelagen inte bara fall där beslutet enligt första stycket har hunnit omprövas, utan även fall där omprövning har begärts.

Om det efter att den enskilda har begärt omprövning, men innan beslutet har omprövats, kommer in en förenklad arbetsgivar­deklaration, får den tas med vid omprövningen (prop. 2010/11:165 s. 973).

Om det varken finns skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter att redovisa

Den som är registrerad enligt 7 kap. 1 § SFL ska lämna en arbetsgivardeklaration för varje redovisningsperiod. Men om den registrerade skriftligen upplyser Skatteverket om att det varken finns skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter att redovisa för en viss redovisningsperiod, så behöver någon arbetsgivardeklaration inte lämnas för den perioden (26 kap. 3 § andra stycket SFL). Om den registrerade skriftligen har upplyst Skatteverket om att det inte finns något att redovisa anses skatteavdrag och arbetsgivaravgifter ha beslutats till noll kronor. Beslutet om noll kronor anses fattat den dag då deklarationen annars skulle ha lämnats (53 kap. 3 § SFL). Denna bestämmelse behövs för att det ska finnas något beslut för Skatteverket att ompröva om det senare visar sig att det t.ex. fanns avgifter som skulle ha redovisats (prop. 2010/11:165 s. 973).

Skönsbeskattning vid nollbeslut

Om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt eller punktskatt har bestämts till noll kronor genom ett automatiskt beslut, på grund av att deklarationen inte alls har lämnats eller att skatter eller avgifter inte har redovisats, kan det bli aktuellt att skönsbeskatta enligt 57 kap. 3 § SFL.

Beslut om återbetalning och kompensation av punktskatter

Beslut om återbetalning och kompensation av de skatter som räknas upp i 53 kap. 5 § SFL fattas enligt respektive punkt­skatte­lag och inte enligt SFL. Ett exempel på en punksskattelag är lag (2022:156) om alkoholskatt. Bestämmelserna om betalning, anstånd, ränta, indrivning, särskilda avgifter, omprövning och överklagande ska gälla för besluten om återbetalning av punktskatt (prop. 2001/02:127 s. 173 f.). För att uppnå detta föreskrivs enligt skatteförfarandelagen att besluten om återbetalning m.m. ska anses som beslut om punktskatt (prop. 2010/11:165 s. 974).