Bouppteckning med internationell anknytning

EU:s arvsförordning gäller som lag i Sverige

EU:s arvsförordning innehåller bestämmelser om vilken stats domstolar och andra myndigheter som får besluta (har behörighet) i frågor om arv med internationell anknytning och vilken stats lag som ska tillämpas på arvet.

Arvsförordningen gäller som lag i Sverige och är alltså direkt tillämplig här. Arvsförordningen tillämpas på arvet i dess helhet och omfattar även bestämmelserna om boutredning i samband med arvet (SOU 2014:25 s. 133–135).

Vad menas med medlemsstat och tredjestat?

När det i arvsförordningen står medlemsstat avses alla EU:s medlemsstater utom Irland och Danmark eftersom dessa stater inte antagit förordningen (punkterna 82–83 i arvsförordningens ingress).

Med tredjestat avses alla stater utanför EU samt Irland och Danmark (SOU 2014:25 s. 77–78).

Vad menas med arv med internationell anknytning?

Med arv med internationell anknytning menas bl.a.

• arv efter en utländsk medborgare som vid sin död hade hemvist i Sverige
• arv efter en svensk medborgare som vid sin död hade hemvist i en annan stat än Sverige
• arv när tillgångar finns i Sverige men personen vid sin död hade hemvist i en tredjestat.

Övergångsbestämmelser

Arvsförordningen ska tillämpas på arv efter personer som avlidit den 17 augusti 2015 eller senare (artikel 83.1 i arvsförordningen).

Under vissa förutsättningar kan lagval som skett före den 17 augusti 2015 vara giltiga (artikel 83.2 och 4 i arvsförordningen).

För dödsfall som inträffat före den 17 augusti 2015 gäller äldre bestämmelser (tredje punkten av övergångsbestämmelserna till IAL).

Arvsförordningen ska tillämpas på Skatteverkets beslut att registrera bouppteckningar

Bestämmelserna i arvsförordningen om behörighet och tillämplig lag ska tillämpas på Skatteverkets beslut att registrera bouppteckningar (SOU 2014:25 s. 75 och 136–139).

I arvsförordningen avses med begreppen domstol och dom även Skatteverket och Skatteverkets beslut att registrera eller inte registrera en bouppteckning (artiklarna 3.2 och 3.1 g i arvsförordningen).

Arvsförordningen tillämpas inte på uttag av arvsskatt

Arvsförordningen ska inte tillämpas på skattefrågor (artikel 1.1 i arvsförordningen). En medlemsstat eller en tredjestat har därför möjlighet att ta ut arvsskatt även om en annan stats lag ska tillämpas på arvet eller en annans stats domstolar eller myndigheter är behöriga att handlägga arvet.

Den avlidnas hemvist styr både behörighet och tillämplig lag

Enligt arvsförordningen är det den avlidnas hemvist vid hens död som styr både vilket lands domstolar som är behöriga att handlägga arvet i dess helhet och vilket lands lag som ska tillämpas på hela arvet. Det framgår inte av arvsförordningen vad som menas med begreppet den avlidnas ”hemvist vid sin död”, ett begrepp som finns både i artikel 4 och artikel 21 i arvsförordningen, däremot kan skälen 23 och 24 i arvsförordningen ge upplysningar. EU-domstolen har bland annat tagit ställning till begreppet hemvist i arvsförordningen i mål nr C-80/19, E.E..

Det är myndigheten som handlägger arvet som ska fastställa den avlidnas hemvist genom att göra en helhetsbedömning av alla relevanta omständigheter kring den avlidnas liv under de år som föregick dödsfallet och vid tidpunkten för dödsfallet. Myndigheten ska vid bedömningen särskilt beakta hur varaktig och regelbunden den avlidnas vistelse i den berörda staten varit, förhållandena vid vistelsen samt skälen till denna (skäl 23 i arvsförordningen och C-80/19, E.E. punkt 38-40).

Normalt är bedömningen av var den avlidna hade sin hemvist enkel, men i vissa fall kan det bli mer komplicerat. Om den avlidna bott utomlands på grund av sitt arbete eller av ekonomiska skäl, men behållit en nära och stabil koppling till sin ursprungsstat kan omständigheter som var den avlidnas familj hade sina huvudsakliga intressen och var den avlidna hade sitt sociala liv, påverka bedömningen. Om den avlidna har bott i flera stater eller rest från stat till stat kan den avlidnas medborgarskap eller den stat där den avlidna hade sina viktigaste tillgångar vara särskilda faktorer vid helhetsbedömningen av alla omständigheter (skäl 24 i arvsförordningen och C-80/19, E.E. punkt 39-40).

Hemviststaten har behörighet att handlägga arvet

Huvudregeln i arvsförordningen är att hemviststaten ska handlägga arvet (artikel 4 i arvsförordningen). Det innebär att Skatteverket har behörighet att kräva in och registrera en bouppteckning efter den som vid sin död hade hemvist i Sverige. Det saknar betydelse om den avlidna var svensk eller utländsk medborgare.

Vid lagval eller vid hemvist i en tredjestat kan en annan stat än hemviststaten under vissa förutsättningar ha behörighet att handlägga arvet.

Hemviststatens lag ska tillämpas

Huvudregeln i arvsförordningen är att lagen i den stat där den avlidna vid sin död hade hemvist ska tillämpas på arvet i dess helhet (artikel 21.1 i arvsförordningen). Om det undantagsvis framgår av alla omständigheter att den avlidna vid sin död uppenbart hade en närmare anknytning till en annan stat än hemviststaten ska lagen i den andra staten vara tillämplig på arvet (artikel 21.2 i arvsförordningen). Den lag som enligt arvsförordningen ska tillämpas, ska tillämpas oavsett om det är en medlemsstats lag eller inte (artikel 20 i arvsförordningen). Det innebär att svensk lag normalt ska tillämpas på arvet när den avlidna vid sin död hade hemvist i Sverige.

Vid lagval ska lagen i den valda staten tillämpas

En person kan förordna, och därmed själv välja, att lagen i den stat där personen vid tidpunkten för sitt lagval eller vid sin död är medborgare ska styra arvet i dess helhet. En person som har flera medborgarskap kan välja lagen i en av staterna (artikel 22.1 i arvsförordningen). Om en person gjort ett lagval ska den valda statens lag tillämpas på arvet i dess helhet i stället för hemviststatens lag.

Vid hemvist i Sverige ska normalt en bouppteckning upprättas

Utgångspunkten är att en bouppteckning ska förrättas, upprättas och lämnas in till Skatteverket när en person vid sin död hade hemvist i Sverige. Skatteverket har behörighet och svensk lag ska tillämpas på arvet i dess helhet (artiklarna 4 och 21.1 i arvsförordningen). Skatteverket ska därför kräva in och registrera en bouppteckning efter den som vid sin död hade hemvist i Sverige. Det saknar betydelse om den avlidna var svensk eller utländsk medborgare. Ärvdabalkens bestämmelser gäller på samma sätt för en utländsk medborgare med hemvist i Sverige som för en svensk medborgare med hemvist i Sverige.

Vid lagval till annan medlemsstats lag ska ingen bouppteckning upprättas

Om lagval gjorts till en annan medlemsstats lag kan behörigheten ha flyttats från svenska domstolar (Skatteverket) till den valda medlemsstatens domstolar. Så kan ha skett genom att de berörda parterna (dödsbodelägarna) kommit överens om att domstolarna i den medlemsstat vars lag valts av den avlidna ska vara behöriga (artikel 5 i arvsförordningen). Om de berörda parterna (dödsbodelägarna) ingått en sådan överenskommelse saknar Skatteverket behörighet och kan därför inte kräva in och registrera någon bouppteckning (artikel 6 b i arvsförordningen).

Har de berörda parterna (dödsbodelägarna) inte ingått någon överenskommelse om att flytta behörigheten ska Skatteverket ändå inte kräva in och registrera någon bouppteckning. Skatteverket ska nämligen inte registrera en bouppteckning upprättad enligt utländsk lag. Om Skatteverket ändå får in en begäran om registrering av en sådan ”bouppteckning” ska Skatteverket pröva om en ”bouppteckning” ska registreras enligt den utländska lagen och, om så är fallet, därefter pröva om handlingen uppfyller de krav som ställs på en svensk bouppteckning. Om en ”bouppteckning” ska registreras enligt den utländska lagen och om den uppfyller kraven för en svensk bouppteckning så kan Skatteverket registrera handlingen som en bouppteckning (prop. 2014/15:105 s. 33-34). Det är förmodligen mycket ovanligt att andra stater har regler motsvarande de svenska om att upprätta och registrera en bouppteckning.

Vid lagval till tredjestats lag ska ingen bouppteckning upprättas

Om lagval gjorts till en tredjestat behåller Skatteverket alltid sin behörighet. Skatteverket ska trots det inte kräva in eller registrera någon bouppteckning i dessa fall eftersom Skatteverket inte ska registrera en bouppteckning upprättad enligt utländsk lag (prop. 2014/15:105 s. 33-34).

Om Skatteverket ändå får in en begäran om registrering av en sådan bouppteckning ska Skatteverket pröva om en ”bouppteckning” ska registreras enligt den utländska lagen och, om så är fallet, därefter pröva om handlingen uppfyller de krav som ställs på en svensk bouppteckning. Om en ”bouppteckning” ska registreras enligt den utländska lagen och om den uppfyller kraven för en svensk bouppteckning så kan Skatteverket registrera handlingen som en bouppteckning (prop. 2014/15:105 s. 33-34). Det är förmodligen mycket ovanligt att andra stater har regler motsvarande de svenska om att upprätta och registrera en bouppteckning.

Vid hemvist utanför Sverige ska normalt ingen bouppteckning upprättas

Utgångspunkten är att någon bouppteckning inte ska förrättas, upprättas eller registreras när en person vid sin död hade hemvist utanför Sverige. Detta gäller även om den avlidna var svensk medborgare.

Skatteverket saknar i dessa fall normalt behörighet att kräva in och registrera en bouppteckning (artikel 4 i arvsförordningen).

Om Skatteverket ändå får in en begäran om att registrera en bouppteckning i dessa fall ska Skatteverket besluta att avvisa den.

Vid lagval till svensk lag och dödsbodelägarna är överens om svensk behörighet ska en bouppteckning upprättas

Om en person har valt att svensk lag ska tillämpas på arvet kan de berörda parterna (dödsbodelägarna), oavsett var den avlidna hade sin hemvist vid sin död, komma överens om att svenska domstolar (Skatteverket) ska vara behöriga (artikel 5 i arvsförordningen). I sådana fall blir Skatteverket behörig myndighet och en bouppteckning ska upprättas enligt svensk lag och registreras av Skatteverket (artikel 7 i arvsförordningen). Skatteverket ska i den situationen behandla bouppteckningen på samma sätt som om den avlidna vid sin död hade haft hemvist i Sverige.

Vid lagval till svensk lag, hemvist i en tredjestat och tillgångar i Sverige ska en bouppteckning upprättas

Om en person som vid sin död hade hemvist i en tredjestat har valt att svensk lag ska tillämpas på arvet och det finns tillgångar i Sverige ska en bouppteckning förrättas, upprättas och registreras av Skatteverket. Genom tillgångarna i Sverige har Skatteverket behörighet (subsidiär behörighet) och på grund av lagvalet ska svensk lag tillämpas på arvet (artiklarna 10 och 22 i arvsförordningen).

Vid hemvist i en tredjestat och tillgångar i Sverige ska ingen bouppteckning upprättas när lagval inte har skett

Någon bouppteckning ska inte förrättas, upprättas och registreras av Skatteverket efter en person med hemvist i tredjestat trots att det finns tillgångar i Sverige. Anledningen till det är att utländsk lag (hemviststatens lag) ska tillämpas på arvet och att Skatteverket inte ska registrera utländska ”bouppteckningar” (prop. 2014/15:105 s. 33–34).

Om Skatteverket trots det får in en begäran om registrering av en bouppteckning ska Skatteverket pröva

• om Skatteverket har subsidiär behörighet att handlägga arvet i sin helhet
• om den utländska lagen har regler om registrering av ”bouppteckningar”
• om handlingen uppfyller de krav som ställs på en svensk bouppteckning.

Om samtliga kriterier är uppfyllda kan Skatteverket registrera bouppteckningen (prop. 2014/15:105 s. 33–34).

Vid hemvist i en tredjestat, återförvisning (renvoi) till svensk lag och tillgångar i Sverige kan en bouppteckning upprättas

Om en person som vid sin död hade hemvist i en tredjestat ska tredjestatens lag tillämpas på arvet (artikel 21.1 och 20 i arvsförordningen). Tredjestatens internationella privaträtt ska också tillämpas i den mån den innehåller bestämmelser om återförvisning till lagen i en medlemsstat eller lagen i en annan tredjestat som tillämpar sin egen lag (artikel 34.1 i arvsförordningen).

Om tredjestatens internationella privaträtt återförvisar till svensk lag och det finns tillgångar i Sverige, så kan en bouppteckning förrättas, upprättas och registreras av Skatteverket. Genom tillgångarna i Sverige har Skatteverket behörighet (subsidiär behörighet) och p.g.a. återförvisningen ska svensk lag tillämpas på arvet.

Exempel: en svensk medborgare med hemvist i en tredjestat efterlämnar egendom i Sverige

Johan var svensk medborgare men bodde i en tredjestat när han avled. Johan efterlämnade egendom i Sverige. Eftersom den internationella privaträtten i tredjestaten återförvisar till medborgarskapslandets lag så kan en bouppteckning förrättas, upprättas och registreras av Skatteverket. Genom tillgångarna i Sverige har Skatteverket behörighet (subsidiär behörighet) och p.g.a. återförvisningen ska svensk lag tillämpas på arvet.

Vid hemvist i en tredjestat, särskild boutredningsman och tillgångar i Sverige kan en bouppteckning upprättas

Om en person som hade hemvist i en tredjestat efterlämnar tillgångar i Sverige kan en svensk domstol utse en särskild boutredningsman (artikel 29.3 i arvsförordningen, 2 kap. 2 § andra stycket IAL och prop. 2014/15:105 s. 68). Den särskilda boutredningsmannen kan upprätta en bouppteckning om domstolen förordnar att den särskilda boutredningsmannen ska ha alla de befogenheter som föreskrivs i svensk lag och boutredningsmannen bedömer att en bouppteckning behövs. Om en sådan bouppteckning kommer in ska Skatteverket registrera den. Genom tillgångarna i Sverige har Skatteverket behörighet (subsidiär behörighet).

Boutredningsmannen ska respektera den lag som är tillämplig på arvet när det gäller att fastställa vilka som är arvingar eller testamentstagare, vilka rättigheter till arvet arvingarna eller testamentstagarna skulle ha samt deras rätt till laglott (artikel 29.3 andra stycket i arvsförordningen).

Samma regler som i arvsförordningen ska tillämpas i hela Norden

I Norden är det endast Sverige och Finland som omfattas av arvsförordningen. De nordiska staterna har därför träffat en överenskommelse om en reviderad nordisk arvskonvention (prop. 2014/15:105, bilaga 2). Konventionen har anpassats så att den i princip överensstämmer med bestämmelserna i arvsförordningen. På det sättet kommer arv att handläggas på samma sätt inom hela Norden (prop. 2014/15:105 s. 23–24).

Bestämmelser i den nordiska arvskonventionen som kompletterar arvsförordningen har införlivats i svensk lagstiftning genom kapitel 3 i IAL.

Skatteverket kan utse en person att göra en ”bouppteckning”

Om det finns egendom i Sverige och arvet handläggs i Danmark, Finland, Island eller Norge ska Skatteverket på begäran av dödsboförvaltningen utse en lämplig person att förrätta bouppteckning (3 kap. 2 § IAL). Denna bouppteckning ska inte registreras av Skatteverket utan är endast en förteckning av tillgångar och skulder som ska lämnas till dödsboförvaltningen (prop. 2014/15: 105 s. 75–76).

Formkrav på ett lagval

Ett lagval ska uttryckligen anges i ett förordnande om kvarlåtenskap eller framgå av villkoren i ett sådant (artikel 22.2 i arvsförordningen). Ett förordnande om kvarlåtenskap kan vara ett testamente, ett gemensamt testamente eller ett arvsavtal (artikel 3.1 d i arvsförordningen).

Förordnandet anses giltigt till formen om det uppfyller formkraven i lagen på den ort där (2 kap. 3 § IAL)

• det upprättades
• testatorn vid upprättandet eller sin död hade sin hemvist
• testatorn vid upprättandet eller sin död var medborgare.

Lagval som skett före den 17 augusti 2015

Lagval som skett före den 17 augusti 2015 kan vara giltiga under vissa förutsättningar.

Om den avlidna har valt vilket lands lag som ska tillämpas på arvet kan lagvalet vara giltigt om det (artikel 83.2 i arvsförordningen)

• uppfyller villkoren i kapitel III i arvsförordningen
• är giltigt vid tillämpningen av den internationella privaträtt som var gällande när lagvalet gjordes, i den stat där den avlidna hade sin hemvist eller i någon eller några av de stater där den avlidna var medborgare.

Om den avlidna har upprättat ett förordnande om kvarlåtenskap i enlighet med den lag som den avlidna kunde ha valt enligt arvsförordningen, så ska den lagen anses ha valts som den lag som är tillämplig på arvet (artikel 83.4 i arvsförordningen).

Sverige ska tillämpa Haagkonventionen

Sverige ska fortsätta tillämpa Haagkonventionen vid bedömning av om ett testamente är formellt giltigt (artikel 75.1 i arvsförordningen). Haagkonventionens bestämmelser om formkrav på ett testamente har införlivats i svensk rätt (2 kap. 3 § IAL). Bestämmelsen är tillämplig i förhållande till alla stater, inte bara de som tillträtt konventionen. Artikel 27 i arvsförordningen om förutsättningarna för ett formellt giltigt förordnande ska därför inte tillämpas av Skatteverket.