Den som självständigt bedriver en ekonomisk verksamhet är en beskattningsbar person.
Nytt: 2024-02-01
I 2024 års utgåva har under rubriken Uppdrag som styrelseledamot i aktiebolag och föreningar är inte självständigt ett stycke lagts till sist med hänvisning till en EU-dom (C-288/22).
Med beskattningsbar person avses den som, oavsett på vilken plats, självständigt bedriver en ekonomisk verksamhet, oberoende av dess syfte eller resultat (4 kap. 2 § första stycket ML). För att leverans av varor och tillhandahållande av tjänster ska bli föremål för mervärdesskatt ska de göras av någon i egenskap av en beskattningsbar person (3 kap. 1 § ML).
Begreppet beskattningsbar person innefattar alla som självständigt bedriver en ekonomisk verksamhet. Det spelar inte någon roll i vilken juridisk form som verksamheten bedrivs, såväl fysiska personer, aktiebolag, handelsbolag, föreningar som andra juridiska personer kan alltså vara beskattningsbara personer.
Enligt de allmänna rättsprinciperna finns det inte några begränsningar som innebär att en person måste ha uppnått en viss ålder för att vara en beskattningsbar person. Det finns inte heller några krav som innebär att verksamheten måste vara laglig eller att det finns tillstånd att bedriva verksamheten.
Om Skatteverket genom registreringen har godtagit att någon är en beskattningsbar person, d.v.s. har en avsikt att bedriva en ekonomisk verksamhet, kan Skatteverket inte med retroaktiv verkan ändra sin bedömning på grund av senare inträffade eller uteblivna omständigheter. Sådana omständigheter kan t.ex. vara bristande finansiering eller en affärsidé som inte går att genomföra. Det gäller endast om den som anmält sig för registrering varit i god tro, d.v.s. när det inte rör sig om bedrägeri eller missbruk eller att personen har lämnat felaktiga eller vilseledande uppgifter.
Skatteverket anser att om någon i god tro blivit registrerad för mervärdesskatt så gäller därför egenskapen av beskattningsbar person till dess att personen upphör med verksamheten eller fram till den tidpunkt då Skatteverket meddelat en ändrad uppfattning.
Läs mer om registreringens betydelse för rätten till avdrag och Skatteverkets beslut om registrering för mervärdesskatt.
Egenskapen av en beskattningsbar person är i sig inte beroende av att personen är mervärdesskatteregistrerad. Det är tillräckligt att personen faktiskt agerar som en beskattningsbar person, d.v.s. självständigt bedriver en ekonomisk verksamhet. Registrering för mervärdesskatt är bara en formell åtgärd för att underlätta uppbörd av skatt och kontroll (C-527/11, Ablessio punkterna 18–20 och RÅ 2002 not. 26).
Beslutet om registrering har dock betydelse på så sätt att det är en bekräftelse på att Skatteverket vid tiden för beslutet har bedömt att personen är en beskattningsbar person som självständigt bedriver en ekonomisk verksamhet. När egenskapen av beskattningsbar person väl har fastställts så skulle det strida mot principerna om skydd för berättigade förväntningar och om rättssäkerhet att med retroaktiv verkan ompröva detta beslut. Det gäller dock inte när det är frågan om bedrägeri eller missbruk. Det innebär att om en registreringsanmälan har skett i god tro och den sökande har lämnat de uppgifter som Skatteverket behövt för att kunna fatta beslut om registrering bör den sökande kunna förlita sig på att egenskapen av beskattningsbar person består till dess att myndigheten meddelar annat (HFD 2021 ref. 52, punkterna 17 och 20–21).
Nytt: 2024-06-11
Ett moderbolag blev registrerat för att det enligt uppgift skulle tillhandahålla tjänster till ett dotterbolag. Bolaget hade under ca tre år köpt in tjänster som antingen användes av dotterbolaget eller av bolaget i dess egenskap av förvaltande moderbolag. Bolaget hade inte vidarefakturerat dotterbolaget eller fakturerat för någon förvaltning. Bolaget hade alltså inte bedrivit någon ekonomisk verksamhet. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att registreringen baserade sig på förutsättningar som inte infriades och den kan därmed inte i sig ha gett bolaget anledning att förvänta sig att Skatteverket vid en närmare granskning skulle anse att bolaget i egenskap av beskattningsbar person bedrev en ekonomisk verksamhet. Domstolen ansåg att förhållandena var annorlunda än de som var i HFD 2021 ref. 52 (se ovan). I det rättsfallet var det fråga om ett bolag som bedrev sin verksamhet i enlighet med vad som hade beskrivits i samband med att verksamheten registrerades för mervärdesskatt men där Skatteverket senare ändrade sin bedömning av verksamheten (HFD 2024 ref 34 II). Se även referat av domen gällande registreringens betydelse för rätt till avdrag.
Beslutet att registrera ett bolag för mervärdesskatt grundades på att Skatteverket vid den tidpunkten uppfattade rättsläget på så sätt att prispengar var ersättning för tillhandahållande av tjänster och att ett bolag som tävlade med hästar och fick prispengar kunde anses bedriva ekonomisk verksamhet. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att rättsläget när det gäller prispengar klargjordes genom senare praxis (C-432/15, Bastová och HFD 2019 ref. 68) samt att Skatteverket genom ett ställningstagande tydliggjort vilka slutsatser som myndigheten drog av dessa domar. Bolaget har därefter inte med fog kunnat förvänta sig att Skatteverket fortfarande skulle anse att det var en beskattningsbar person som bedrev en ekonomisk verksamhet (HFD 2024 ref 34 I). Se även referat av domen gällande registreringens betydelse för rätt till avdrag.
Läs mer om verksamheter med tävling inom trav- och galopp.
Den som i någon utsträckning bedriver en ekonomisk verksamhet självständigt är en beskattningsbar person.
Syftet med den ekonomiska verksamheten och resultatet av den ekonomiska verksamheten har inte någon betydelse. Det krävs inte att det finns ett vinstsyfte med verksamheten. Det är tillräckligt att verksamheteten till sin karaktär är ekonomisk. För att en verksamhet ska vara ekonomisk måste det finns ett förvärvssyfte, nämligen en avsikt att sälja varor eller tjänster (prop. 2012/13:124 s. 66).
En beskattningsbar person bedriver en enda ekonomisk verksamhet som består av samtliga beskattningsbara transaktioner som denne utför. I den ekonomiska verksamheten ingår även transaktioner som inte i sig är beskattningsbara, t.ex. transaktioner utan ersättning, om transaktionen har ett samband med den ekonomiska verksamheten. Med beskattningsbara transaktioner menas här leverans av varor eller tillhandahållanden av tjänster mot ersättning (Skatteverkets ställningstagande Tillhandahållande till anställda mot ersättning, mervärdesskatt).
Enligt Skatteverkets uppfattning bedriver staten, liksom alla statliga affärsverk och alla kommuner, ekonomisk verksamhet i någon omfattning och de är därför beskattningsbara personer.
En beskattningsbar person är även den som bedriver en ekonomisk verksamhet som inte har sätet eller ett fast etableringsställe i Sverige och inte heller är bosatt eller stadigvarande vistas här.
EU-domstolen har ansett att ett fast etableringsställe som var hemmahörande i ett medlemsland inte var någon egen juridisk enhet. Etableringsstället var i stället en del av det bolag i ett annat medlemsland som det tillhörde (C-210/04, FCE Bank). Om ett etableringsställe ingår i en mervärdesskattegrupp som huvudetableringen inte är medlem i utgör mervärdesskattegruppen och huvudetableringen olika beskattningsbara personer (C-7/13, Skandia America Corp).
En förutsättning för att försäljning av varor och tjänster ska bli föremål för mervärdesskatt är att den görs av en beskattningsbar person i denna egenskap (3 kap. 1 § ML).
Om en beskattningsbar person, till exempel en fysisk person som bedriver en självständig ekonomisk verksamhet, säljer tillgångar som köpts och använts endast för privata ändamål ska personen inte betala mervärdesskatt för försäljningen. En sådan försäljning görs i egenskap av privatperson och inte i egenskap av beskattningsbar person.
Skatteverket anser att staten och kommunerna kan bedriva både ekonomisk verksamhet och verksamhet som inte är ekonomisk. När staten eller en kommun säljer varor eller tjänster i en verksamhet som inte är ekonomisk, agerar de inte i egenskap av beskattningsbar person.
Även andra juridiska personer kan bedriva både ekonomisk verksamhet och verksamhet som inte är ekonomisk. I så fall anses de agera i egenskap av beskattningsbara personer bara när de säljer varor och tjänster i den ekonomiska verksamheten.
Däremot kan bedömningen bli en annan när det gäller inköp av varor och tjänster som görs av en beskattningsbar person som bedriver både ekonomisk verksamhet och verksamhet som inte är ekonomiskt. Det gäller sådana inköp av varor och tjänster där mervärdesskatt ska betalas av köparen när denna är en beskattningsbar person. Även om inköpet görs för den verksamheten som inte är ekonomiskt anses personen agera i egenskap av beskattningsbar person vid inköpet.
EU-domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att en stiftelse som både bedrev ekonomisk verksamhet och annan verksamhet var en beskattningsbar person även när den köpte tjänster för den andra verksamheten (C-291/07, Kollektivavtalsstiftelsen TRR Trygghetsrådet och RÅ 2009 ref. 54).
För att någon ska vara en beskattningsbar person ska båda rekvisiten ekonomisk verksamhet och självständigt vara uppfyllda.
För att en verksamhet ska anses bedrivas självständigt i mervärdesskattehänseende får den som bedriver verksamheten varken vara bunden av ett rättsligt band som skapar ett anställningsförhållande eller befinna sig i en underordnad ställning (Skatteverkets ställningstagande Uppdrag som styrelseledamot i aktiebolag och föreningar – självständigt bedriven verksamhet).
I följande två situationer är det fråga om ett anställningsförhållande:
Om personen inte är bunden av några rättsliga band som skapar ett anställningsförhållande ska det därefter prövas om personen är i en underordnad ställning.
En person anses inte befinna sig i en underordnad ställning om följande två förutsättningar är uppfyllda:
EU-domstolen har ansett att lokala uppbördsmän som utsågs av kommuner men som inte var anställda av kommunerna bedrev sin verksamhet självständigt. Uppbördsmännen stod den ekonomiska risken för sin verksamhet, skaffade själva den personal och de resurser som de behövde. Det spelade då ingen roll att de fick instruktioner från kommunen och att kommunen utövade en viss disciplinär kontroll över dem (C-202/90, Ayuntamiento de Sevilla).
EU-domstolen har ansett att budgetenheter inom en polsk kommun inte bedrev sin verksamhet självständigt. Budgetenheterna bedrev sin verksamhet i kommunens namn och för kommunens räkning och de var inte själva ansvariga för skador som uppkom i deras verksamhet. Budgetenheterna stod inte den ekonomiska risken för verksamheten. Budgetenheternas intäkter fördes över direkt till kommunens budget och deras utgifter täcktes genom anslag från kommunens budget. Av domen framgår också att samma kriterier för bedömning av självständigheten kan tillämpas både på offentligrättsliga och privaträttsliga subjekt (C-276/14, Gmina Wrocław).
Skatteverket anser att någon som har uppdrag som styrelseledamot i ett aktiebolag, en ekonomisk eller ideell förening inte agerar i eget namn, för egen räkning och på eget ansvar när denne utför sitt styrelseuppdrag. En sådan verksamhet bedrivs inte självständigt i mervärdesskattehänseende.
Det innebär att en ledamot i ett aktiebolag eller en förenings styrelse inte är en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap. Det gäller allt arbete som sker inom ramen för styrelseuppdraget och även om styrelseledamoten självständigt bedriver en annan verksamhet vid sidan av styrelseuppdraget.
Enligt EU-domstolen bedriver en fysisk person som är ensam aktieägare, företagsledare och anställd i ett bolag inte en självständig verksamhet när personen utför sina arbetsuppgifter i bolagets namn och för bolagets räkning (C-355/06, van der Steen).’
EU-domstolen har ansett verksamheten som styrelseledamot i ett aktiebolag som bildats enligt luxemburgsk rätt inte bedrivs självständigt (C-288/22, Administration de l'enregistrement, des domaines et de la TVA).
Om en person har ingått ett uppdragsavtal med en uppdragsgivare får en bedömning göras i varje enskilt fall och utifrån samtliga objektiva omständigheter om personen ska anses bedriva en verksamhet självständigt eller inte.
Enligt EU-domstolen bedriver inte en ledamot i en stiftelses kontrollorgan någon verksamhet självständigt och är därför inte en beskattningsbar person när denna inte agerar i eget namn, för egen räkning eller på eget ansvar och inte heller tar någon ekonomisk risk (C-420/18, IO).
Att det finns olika former av intressegemenskap mellan personer utesluter inte att de är självständiga. En ekonomisk förening som bara säljer varor eller tjänster till sina medlemmar bedriver verksamhet självständigt. Ett aktiebolag som helt ägs av ett annat aktiebolag bedriver också sin verksamhet självständigt när det säljer varor eller tjänster till sitt moderbolag.
Enligt EU-domstolen bedriver en person som hyr ut sin fastighet till ett bolag som personen är delägare i en självständig verksamhet. Detta eftersom personen vid uthyrning av fastigheten handlar i eget namn, för egen räkning och på eget ansvar, även om personen har en ledande ställning i det bolag som hyr fastigheten. Det har inte någon betydelse för bedömningen att uthyrningen av fastigheten är den enda ekonomiska verksamhet som personen bedriver (C-23/98, Heerma).
EU-domstolen har ansett att makar som bedrev varsin jordbruksverksamhet inom ramen för ett jordbruksföretag som de ägde som gemensam egendom kunde anses som separata beskattningsbara personer när verksamheten bedrevs självständigt. Att verksamheten bedrivs självständigt innebär att den berörda personen handlar i eget namn, för egen räkning och på eget ansvar samt själv står den ekonomiska risken för verksamheten. I det avseendet var det relevant att makarna separat förvaltade de medel som var avsedda för respektive del, eftersom dessa då är ekonomiskt, finansiellt och organisatoriskt åtskilda. Det saknar däremot betydelse att makarna bedrev verksamhet inom ramen för samma jordbruksföretag som de ägde som gemensam egendom (C-697/20, W.G, punkterna 23–25).
EU-domstolen har ansett att två parter (BP och MB) i en sammanslutning som bestod av ytterligare två parter inte bedrev en ekonomisk verksamhet självständigt och var därför inte beskattningsbara personer när det gällde försäljning av de andra två parternas fastigheter. För att avgöra om den ekonomiska verksamheten bedrivs självständigt ska det enligt domstolen kontrolleras om den berörda personen bedriver den ekonomiska verksamheten i eget namn, för egen räkning och på eget ansvar samt själv står den ekonomiska risken för verksamheten. I det aktuella fallet framgick att vinsten från försäljningen var avsedd att ingå i de två andra parternas tillgångar i egenskap av ägare till fastigheterna. Parterna BP och MB agerade med stöd av en fullmakt som gjorde det möjligt för dem att i de andra parternas namn och för deras räkning överlåta äganderätten till fastigheterna. Köpeavtalen som ingåtts av BP eller MB som ombud fick endast rättsliga verkningar för de andra två parterna (C519/21, DGRFP Cluj, punkterna 70-77).
En egenanställning innebär att en person blir anställd i ett företag för egenanställda, ett egenanställningsföretag. Företaget fungerar som en arbetsgivare och sköter administrativa funktioner såsom kontakter med myndigheter, fakturering, lön och skatter.
Skatteverket anser att en anställd i ett egenanställningsföretag inte bedriver någon ekonomisk verksamhet självständigt eftersom det normalt finns ett anställningsavtal eller ett annat rättsligt förhållande som skapar ett anställningsförhållande. Den egenanställda är därmed inte en beskattningsbar person. I stället är det egenanställningsföretaget som anses vara den beskattningsbara personen som bedriver den ekonomiska verksamheten.
Det är den egenanställda som själv ansvarar för att söka kunder och uppdrag, men det är egenanställningsföretaget som sluter avtalen med kunderna. Anställningen gäller under den tid som ett uppdrag pågår.
Om ett avtal med ett egenanställningsföretag träffas först efter det att ett uppdrag är slutfört, så kan uppdraget inte anses ha skett inom ramen för anställningsavtalet. Egenanställningsföretaget har då inte slutit avtalet med beställaren och är därför inte uppdragstagare. När en egenanställd utför uppdrag utanför ett anställningsavtal får en bedömning göras i det enskilda fallet om uppdraget görs i egenskap av en beskattningsbar person eller inte.