OBS: Detta är utgåva 2024.4. Visa senaste utgåvan.

När en finansiell rapport upprättas behöver inte bestämmelserna i årsredovisningslagen tillämpas fullt ut om följden av avvikelsen inte är väsentlig.

EU:s redovisningsdirektiv

Som en följd av implementeringen av EU:s direktiv 2013/34/EU om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag (redovisningsdirektivet) har det införts en generell väsentlighetsprincip i ÅRL. I direktivets artikel 6.1 j anges att de krav som anges i direktivet behöver inte uppfyllas om följderna av att uppfylla dem är oväsentliga.

I redovisningsdirektivet definieras begreppet väsentlig på följande sätt. Information är väsentlig om ett utelämnande av eller felaktigheter i den rimligen kan förväntas påverka de beslut som användarna fattar på grundval av företagets finansiella rapporter. Bedömningen av hur väsentliga enskilda poster är ska göras mot bakgrund av andra liknande poster (artikel 2 punkt 16 i direktivet).

Årsredovisningslagen

Ett företag får enligt väsentlighetsprincipen avvika från bestämmelserna om redovisning, uppställning, värdering, upplysningar och konsolidering om följden av avvikelsen inte är väsentlig (2 kap. 3 a § första stycket ÅRL). Med konsolidering avses redovisning av innehav i dotterföretag, intresseföretag och gemensamt styrda företag i koncernredovisningen.

Väsentlighetsprincipen är en grundläggande princip som getts en generell utformning. Principen är i likhet med rättvisande bild en överordnad princip vilket framgår av dess placering i årsredovisningslagen. Möjligheten till avvikelse från lagens krav är generell. Den omfattar därför såväl upprättandet av en årsredovisnings samtliga delar som upprättande av fristående rapporter, i den utsträckning något moment avser redovisning, uppställning, värdering, upplysningar eller konsolidering enligt ÅRL (prop. 2015/16:3 s. 203).

Nytt: 2024-09-17

I redovisningsdirektivet gavs medlemsstaterna en möjlighet att begränsa tillämpningsområdet för bestämmelserna till utformningen av balans- och resultaträkningarna och undanta värderingsregler. Regeringen valde att inkludera även värderingsregler och angav i skälen att det var angeläget att i hög utsträckning utnyttja de förenklingsmöjligheter som redovisningsdirektivet gav. Vidare angav regeringen i skälen att även om det kan antas att utrymmet för att avvika från lagens värderingsregler kommer att vara litet kan det inte uteslutas att en sådan möjlighet i vissa fall kan vara värdefull. Principens tillämpningsområde begränsades därför inte (prop. 2015/16:3 s. 141).

Följden av en avvikelse ska anses vara väsentlig om utelämnad eller felaktig information, ensam eller tillsammans med annan information, rimligen kan förväntas påverka de beslut som användare fattar på grundval av informationen (2 kap. 3 a § andra stycket ÅRL).

Nytt: 2024-09-17

Bedömningen av om följden av ett utelämnande eller en felaktighet kan påverka en användares ekonomiska beslut och därmed vara väsenligt kräver överväganden avseende dessa användares egenskaper. I förarbetena anges att det förutsätts att användarna har en rimlig kunskap om affärsverksamhet, ekonomi och redovisning samt att de är beredda att studera informationen med rimlig noggrannhet. Bedömningen bör beakta hur användare med sådana kunskaper rimligen kan väntas bli påverkade i sina ekonomiska beslut (prop. 2015/16:3 s. 140).

Av förarbetena framgår att betydelsen av enskilda poster ska bedömas mot bakgrund av andra liknande poster. Detta innebär att även om avvikelser avseende enskilda poster var för sig inte är väsentliga kan de vara att bedöma som väsentliga i lagens mening om de sammantagna ger en annan bild av företaget (prop. 2015/16:3 s. 203).

Nytt: 2024-09-17

Vidare framgår av förarbetena att tolkningen av begreppet väsentligt beror på utelämnandets eller felaktighetens storlek eller karaktär bedömt utifrån de faktiska omständigheterna. Postens storlek eller karaktär, eller en kombination av dem, kan vara den avgörande faktorn (prop. 2015/16:3 s. 140).

Inget specifikt krav på upplysning

Det finns inget krav att specifikt upplysa i not om väsentlighetsprincipen har tillämpats. Upplysningskravet i 5 kap. 5 § ÅRL avser endast avvikelser från de grundläggande redovisningsprinciperna i 2 kap. 4 § ÅRL.

Tidigare:

Väsentlighetsprincipen är ett begrepp som tillämpas i förhållande till det specifika företaget. Det innebär att begreppets innebörd påverkas av det enskilda företagets förhållanden och inte kan uttryckas i generella termer . När en prövning görs av om en avvikelse är väsentlig eller inte ska en sammantagen bedömning av det enskilda företaget göras. Vid en sådan bedömning kan avvikelsen sättas i relation till hur andra liknande poster har behandlats i företaget. Vidare kan avvikelsen ställas i relation till företagets hela finansiella ställning och resultat, så som t.ex. nettoomsättning, rörelsekostnader, rörelseresultat, balanserade vinster och eget kapital. Resultatet av helhetsbedömningen är om behandlingen av posten rimligen kan förväntas påverka de beslut som användare fattar på grundval av informationen. En post anses oväsentlig om den inte har någon betydelse för att man ska få en bra bild av årsredovisningen och inte heller för möjligheten att bedöma företagets ställning och resultat korrekt.

Väsentlighetsprincipen innebär att oväsentliga poster inte behöver särredovisas och inte heller periodiseras. Poster i bokföringen som inte anses väsentliga kan därför slås ihop med andra poster. Väsentlighetsprincipen och post för post-principen kan ibland komma i konflikt med varandra. Att en post bedöms vara oväsentlig innebär dock inte att den kan utelämnas från redovisningen med hänvisning till att den är oväsentlig. Väsentlighetsprincipen innebär bara att posten inte behöver behandlas i full överensstämmelse med de principer och regler som gäller för den aktuella posten.

Väsentlighetsprincipen i rättspraxis

Väsentlighetsprincipen har tillämpats även före införandet i ÅRL. Högsta förvaltningsdomstolen har i ett fall prövat om inbetalda anslutningsavgifter från kunder till ett elbolag skulle periodiseras. Högsta förvaltningsdomstolen inhämtade yttrande från Bokföringsnämnden som uttalade att oväsentliga belopp normalt inte behöver periodiseras. Anslutningsavgifterna motsvarade 0,4 procent av elbolagets intäkter för elkraft under året. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det var en oväsentlig del av intäkterna för bolaget och därför behövde inte anslutningsavgifterna periodiseras i detta fall (RÅ 1994 ref. 2).

Redovisningsnormgivningen

I redovisningsnormgivningen har väsentlighetsprincipen kommenterats på följande sätt. I 2 kap. i BFNAR 2017:3 Årsbokslut redogörs för väsentlighetsprincipen och andra grundläggande redovisningsprinciper som ska beaktas när ett årsbokslut ska upprättas. Motsvarande reglering när ett företag ska upprätta en årsredovisning finns i 2 kap. i BFNAR 2016:10 Årsredovisning i mindre företag (K2) respektive i 2 kap. i BFNAR 2012:1 Årsredovisning och koncernredovisning (K3).

Av kommentaren till väsentlighetsprincipen i respektive regelverk framgår att vid bedömningen av om en post är väsentlig bör postens eller felets relativa storlek beaktas och hänsyn tas till de aktuella förhållandena i det enskilda fallet. Enskilda poster ska vidare bedömas mot bakgrund av andra liknande uppgifter eller poster. Det innebär t.ex. att även om några enskilda uppgifter var för sig inte är väsentliga så kan de ändå vara väsentliga om de sammantagna ger en annan bild av företaget och därmed också påverkar användares beslut (BFNAR 2017:3 kommentaren till väsentlighetsprincipen).

Nytt: 2024-09-17

Tillämpningen av väsentlighetsprincipen

Innebörden av väsentlighetsprincipen är att oväsentliga poster inte behöver särredovisas och poster i bokföringen kan därför slås ihop med andra poster. Vidare innebär väsentlighetsprincipen att avvikelse kan ske från de redovisningsprinciper som gäller vid värdering av balansposter och periodisering av intäkter samt kostnader under förutsättning att avvikelsen är oväsentlig. Att en post bedöms vara oväsentlig innebär dock inte att den helt kan utelämnas från redovisningen med hänvisning till väsentlighetsprincipen.

Utgångspunkten för tillämpningen av väsentlighetsprincipen är de faktiska förhållandena i företaget. Det innebär att vad som är väsentligt påverkas av omständigheterna i det enskilda företaget och kan inte uttryckas i generella termer. Vid bedömningen av om följden av en avvikelse är väsentlig är postens eller felets karaktär eller storlek eller en kombination av dessa av betydelse.

Betydelsen av postens och felets karaktär

Vad som menas med felets karaktär är vad som utmärker den avvikelse som skett från lagens bestämmelser avseende den specifika posten. Exempelvis kan värdering av vissa balansposter vara föremål för en viss grad av osäkerhet. Ett exempel på en sådan balanspost är pågående arbeten till fast pris. För denna typ av balanspost har försiktighetsprincipen stor betydelse vid värderingen som ofta är förenad med stor osäkerhet om det slutliga utfallet av uppdraget. För andra balansposter kan värdet på balansdagen gå att fastställa med hög grad av säkerhet t.ex. efter beaktande av händelser efter balansdagen. Bonus till anställda är ett exempel där skuldens storlek ofta kan fastställas efter att information om försäljning eller andra nyckeltal är konstaterade.

Karaktären på avvikelsen påverkar bedömningen av om följden av avvikelsen innebär att en användare rimligen kan antas påverkas i sina ekonomiska beslut. Det får antas mer sannolikt att följden av en avvikelse påverkar en användares beslut om den rör en felaktigt redovisad post där det inte finns någon osäkerhet vad gäller belopp eller period.

Om ett företag systematiskt slarvar, bortser från fakta eller medvetet felredovisar påverkar tillförlitligheten av företagets finansiella information och får därmed även antas påverka användaren av densamma.

Väsentlighetsprincipen och kravet på rättvisande bild i 2 kap. 3 § ÅRL står inte motsatsförhållande till varandra utan är båda övergripande och generella redovisningsprinciper. En avvikelse är alltid väsentlig om den inte ger en rättvisande bild av företagets ställning och resultat.

Betydelsen av avvikelsens storlek

Bedömingen av om följden av avvikelsen är väsentlig kan också påverkas av dess storlek. Vid en sådan bedömning kan avvikelsen sättas i relation till hur andra liknande poster har behandlats i företaget. I första hand sker en jämförelse mellan avvikelsen och den post inom vilken den skett. Exempelvis kan en avvikelse innebära att en avsättning för uppsagd personal har tagits upp med högre belopp än vad som är förenligt med god redovisningssed. Då är det lämpligt att göra en jämförelse av avvikelsen i förhållande till den totala avsättningen för löner till uppsagd personal i redovisningen. Om avvikelsens storlek vid denna jämförelse anses väsentlig beror på omständigheterna i det enskilda fallet.

För det fall att avvikelsen anses oväsentlig vid jämförelsen av felets storlek inom posten kan det finnas anledning att jämföra avvikelsen även med andra liknande poster. Avser avvikelsen balansposter kan det vara lämpligt att jämföra med liknande poster som avvikelsen avser exempelvis avsättningar, lager, pågående arbete, kortfristiga skulder.

Om även denna jämförelse i förhållande till liknande poster resulterar i att avvikelsen är att anse som oväsentlig kan en jämförelse behöva ske i förhållande till företagets finansiella ställning och resultat på sammanlagd nivå. T.ex. kan det vara relevant att jämföra med poster som nettoomsättning, motsvarande poster i rörelsekostnader och rörelseresultatet om det är fråga om ett periodiseringsfel.

En sådan jämförelse behöver däremot inte göras när det står klart att avvikelsen är väsentlig i förhållande till den enskilda posten. Vilken betydelse som avvikelsens storlek har ska bedömas med utgångspunkt från om den rimligen kan förväntas påverka de beslut som användare fattar på grundval av informationen.

Avgörande för bedömningen om följden av avvikelsen anses väsentlig är om den rimligen kan antas påverka användarnas ekonomiska beslut. Om avvikelsen leder till ett högre eller lägre redovisat resultat för det enskilda företaget är inte avgörande för bedömningen.

Väsentlighetsprincipens betydelse för beskattningen

Sambandet mellan redovisning och beskattning regleras i 14 kap. 2–6 §§ IL. God redovisningssed styr periodisering och värdering i den utsträckning det inte finns någon särskild skatteregel som helt eller delvis reglerar en viss företeelse. Väsentlighetsprincipen är god redovisningssed och påverkar därför inkomstbeskattningen på det kopplade området pga. sambandet mellan redovisning och beskattning.

Ett företags räkenskaper ska läggas till grund för beskattningen om en avvikelse gäller en post inom det kopplade området om avvikelsen är oväsentlig. Eftersom företaget har följt god redovisningssed kan i en sådan situation ingen skattemässig justering av företagets resultat ske med stöd av 14 kap. 3 § IL eller 14 kap. 5 § IL.

För vissa företeelser inom det kopplade området finns det särskilda skattebestämmelser eller skatterättslig rättspraxis som ska beaktas vid beskattningen. Exempelvis vad gäller värdering av kundfordringar och lager. En avvikelse från sådana bestämmelser eller praxis kan inte ske vid beskattningen med stöd av väsentlighetsprincipen.

Kompletterande information

Referenser på sidan

EU-författningar

  • EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG [1]

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 2015/16:3 Tydligare redovisningsregler och nya rapporteringskrav för utvinningsindustrin [1] [2] [3] [4] [5]

Övrigt

  • BFNAR 2012:1 Årsredovisning och koncernredovisning (K3) [1]
  • BFNAR 2016:10 Årsredovisning i mindre företag (K2) [1]
  • BFNAR 2017:3 Årsbokslut [1]