Tillämpningsområde och huvudregel

Vem är skyldig att betala mervärdesskatt

Bestämmelser om vem som är skyldig att betala mervärdesskatt, d.v.s. vem som är betalningsskyldig, finns i 16 kap. ML. Av 16 kap. 2 § ML framgår att det även finns bestämmelser om vem som är skyldig att betala mervärdesskatt i

• 11 kap. (om undantag avseende varor i vissa lager)
• 12 kap. (om frivillig beskattning för vissa fastighetsupplåtelser)
• 22 kap. (om särskilda ordningar för distansförsäljning av varor och vissa tillhandahållanden av tjänster)
• 23 kap. (om särskild ordning för deklaration och betalning av mervärdesskatt vid import).

Motsvarande bestämmelser finns i artiklarna 192a–204 i mervärdesskattedirektivet. Fysiska eller juridiska personer, svenska beskattningsbara personer eller beskattningsbara personer som inte är etablerade inom landet, kan vara betalningsskyldiga.

Tillämpningsområde för bestämmelserna

Bestämmelserna om vem som är betalningsskyldig gäller beskattningsbara transaktioner som är skattepliktiga och görs inom landet (16 kap. 3 § ML). Bestämmelserna avser alltså transaktioner inom landet som är föremål för mervärdesskatt enligt 3 kap. ML , d.v.s. transaktioner som faller inom mervärdesskattens tillämpningsområde. Transaktionerna ska också vara skattepliktiga (prop. 2022/23:46 s. 487).

Utöver skyldighet att betala mervärdesskatt finns även en betalningsskyldighet för felaktigt debiterad mervärdesskatt (16 kap. 23 § ML).

Huvudregeln är att säljaren är betalningsskyldig

Enligt huvudregeln är det säljaren som är skyldig att betala mervärdesskatt för leveransen eller tillhandahållandet (16 kap. 5 § ML). Motsvarande bestämmelse finns i artikel 193 i mervärdesskattedirektivet.

Vem som är säljare är oftast inga problem att avgöra. I vissa fall kan det dock uppstå viss osäkerhet.

Vem är säljare vid förmedling i annans namn?

Den som förmedlar en vara eller en tjänst i annans namn för dennes räkning har tillhandahållit en förmedlingstjänst. Vid förmedling i annans namn av en vara eller en tjänst är det huvudmannen som levererar själva varan eller tillhandahåller själva tjänsten, medan förmedlaren tillhandahåller en förmedlingstjänst.

För att det ska vara fråga om förmedling i annans namn för dennes räkning ska förmedlaren enligt Skatteverkets uppfattning göra det som är nödvändigt för att säljaren och köparen ska kunna sluta avtal utan att förmedlaren har något eget intresse av avtalets innehåll. En förmedlingstjänst förutsätter att uppdraget har en tydlig koppling till den tjänst eller de varor som säljaren ska tillhandahålla eller leverera till köparen. Det finns dock inte något krav på att huvudtransaktionen, det vill säga säljarens tillhandhållande eller leverans till köparen, ska äga rum för att det ska vara en förmedlingstjänst. Detta gäller under förutsättning att förmedlaren kan visa att syftet med uppdraget hela tiden varit att huvudtransaktionen skulle genomföras (Skatteverkets ställningstagande Förmedling av tjänster i eget eller i annans namn och Skatteverkets ställningstagande Förmedling av varor i annans namn för dennes räkning).

Även om varan eller tjänsten som förmedlas är undantagen från skatteplikt är det inte säkert att förmedlingstjänsten är det. Vilka transaktioner som är undantagna från skatteplikt anges i 10 kap. ML.

För en beskattningsbar person som genom ett elektroniskt gränssnitt möjliggör viss försäljning av varor gäller särskilda bestämmelser som innebär att den beskattningsbara personen själv ska anses ha förvärvat och levererat varorna. Den beskattningsbara personen som har möjliggjort försäljningen har i sådant fall inte tillhandahållit någon förmedlingstjänst.

Auktionsförrättares förmedling

En auktionsförrättare förmedlar normalt varor i annans namn. Auktionsförrättaren är betalningsskyldig för förmedlingsersättningen (kallas ibland för provision). Om inlämnaren är en beskattningsbar person ska mervärdesskatt på försäljningssumman tas ut och redovisas av denne.

Vem är säljare vid förmedling i eget namn?

Om en beskattningsbar person förmedlar en vara i eget namn eller förmedlar en tjänst i eget namn och tar emot betalningen för varan eller tjänsten ska båda anses ha sålt varan eller tjänsten vid bedömningen av vem som är betalningsskyldig. Förmedlaren är då betalningsskyldig för sin försäljning.

När den som förmedlar en vara eller tjänst i eget namn är betalningsskyldig för sin försäljning gäller det för den förmedlade varans eller tjänstens totala försäljningssumma.

Det som förmedlaren betalar till sin huvudman är huvudmannens ersättning för försäljningen till förmedlaren. Huvudmannen blir skyldig att redovisa utgående skatt på denna ersättning om huvudmannens transaktion uppfyller kraven för att bli föremål för mervärdesskatt och är skattepliktig. Den mervärdesskatten blir i sin tur ingående skatt hos förmedlaren. Om varorna eller tjänsterna är undantagna från mervärdesskatt gäller detta undantag även i rättsförhållandet mellan huvudmannen och förmedlaren.

Ofta har det avtalats att förmedlaren ska få en förmedlingsersättning från huvudmannen, t.ex. en provision eller kommissionsersättning. Denna ersättning utgör en bonus eller återförsäljarrabatt som minskar inköpspriset för varan eller tjänsten.

Rättsfall: försäljning av prenumerationer i eget namn

Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att ett bolag som sålt prenumerationer på allmänna nyhetstidningar och utländska periodiska publikationer inte tillhandahållit några förmedlingstjänster. Det har inte funnits något avtal mellan bolaget och förlaget om förmedling. Bolaget har stått risken för utebliven betalning och bolaget har ansvaret i övrigt gentemot prenumeranterna. Utredningen i målet tyder enligt Högsta förvaltningsdomstolen på att bolaget agerat som en självständig återförsäljare (RÅ 2002 ref. 113).

Förmedling av elektroniska tjänster och internettelefoni

Vid förmedling av elektroniska tjänster och internettelefoni gäller särskilda bestämmelser om vem som ska anses som säljare.

Försäljning på producentauktioner

Vid försäljning på producentauktioner så anses varorna sålda i två led. Både producenten och producentföretaget anses vara säljare.

Oäkta kommissionärsföretag

Bestämmelser om ett slags, ibland kallat oäkta, kommissionärsförhållande finns i 36 kap. IL. I dessa fall är det kommissionärsföretaget som är betalningsskyldigt för mervärdesskatten. Företagen i kommissionärsförhållandet kan ansöka om att anses som en enda beskattningsbar person (mervärdesskattegrupp).

Försäljning av pantsatt gods

Det är pantsättaren och inte panthavaren som är betalningsskyldig för försäljning av pantsatt gods. Det gäller även om det är panthavaren som ordnar försäljningen som ett led i att han eller hon gör sin panträtt gällande. Om pantsättaren är en beskattningsbar person ska mervärdesskatt tas ut. Panthavaren kommer att kunna göra anspråk på och sannolikt också tillgodogöra sig hela den ersättningen, inklusive mervärdesskatt, som betalas vid pantens försäljning, om inte beloppet överstiger fordringsbeloppet. Trots detta är pantsättaren betalningsskyldig för försäljningen.

Finansieringsbolags försäljning av återtagen vara

Ett finansieringsföretags försäljning av vara som återtagits med stöd av ett övertaget köpeavtal medför betalningsskyldighet för finansieringsföretaget (jfr. 10 kap. 38 § 1 ML).

Utländsk mervärdesskattegrupp

När det gäller mervärdesskattegrupper etablerade i ett annat EU-land ska gruppen anses som betalningsskyldig för sådan leverans av varor och tillhandahållande av tjänster i Sverige som ska redovisas enligt unions- eller importordningen på grund av ett identifieringsbeslut (registrering) i ett annat EU-land (22 kap. 33 § ML).

Köparen är betalningsskyldig – omvänd betalningsskyldighet

I vissa uppräknade fall är det köparen som blir betalningsskyldig för leveransen eller tillhandahållandet, s.k. omvänd betalningsskyldighet.

Omvänd betalningsskyldighet gäller i följande fall:

• Leverans av varor eller tillhandhållande av vissa tjänster avseende fastighet när säljaren är en beskattningsbar person som saknar etablering i Sverige (16 kap. 6 § ML).
• Leverans av el, gas, värme eller kyla när säljaren är en beskattningsbar person som saknar etablering i Sverige (16 kap. 8 § ML).
• Tillhandahållande av tjänster enligt huvudregeln för platsen för den beskattningsbara transaktionen i 6 kap. 33 § ML när säljaren är en beskattningsbar person som saknar etablering i Sverige (16 kap. 9 § ML).
• Leverans till den tredje parten vid s.k. trepartshandel inom EU (16 kap. 10 § ML).
• Vissa leveranser av guld (16 kap. 11–12 §§ ML).
• Byggföretags köp av byggtjänster (16 kap. 13 § ML).
• Handel med avfall och skrot av vissa metaller (16 kap. 14 § ML).
• Handel med utsläppsrätter m.m. (16 kap. 15 § ML).
• Handel med mobiltelefoner m.m. om beskattningsunderlaget för leveransen av dessa varor i en faktura sammantaget överstiger 100 000 kr (16 kap. 16 § ML).

Betalningsskyldig vid unionsinternt förvärv

Vem som är skyldig att betala mervärdesskatt vid unionsinternt förvärv framgår av 16 kap. 17 § ML. Vem som är betalningsskyldig vid unionsinternt förvärv behandlas på sidan Unionsinterna förvärv.

Betalningsskyldig vid import

Vem som är skyldig att betala mervärdesskatt för import framgår av 16 kap. 18–22 §§ ML. Vem som är betalningsskyldig vid import behandlas på sidan Import.

Betalningsskyldighet vid uttag från skatteupplag och lager

Vid uttag från skatteupplag och uttag från lager finns särskilda bestämmelser om vem som är betalningsskyldig.

Registrering

Den som är skyldig att betala mervärdesskatt ska normalt registreras. Registrering är en formell åtgärd och kan inte ske retroaktivt. Betalningsskyldigheten och redovisningsskyldigheten inträder omedelbart på grund av lagbestämmelserna och gäller därmed även tid före registreringen.

Frivillig beskattning och frivillig betalningsskyldighet

I några fall finns möjlighet för säljaren att frivilligt betala och redovisa mervärdesskatt när säljaren annars inte skulle varit betalningsskyldig eller när transaktionen skulle varit undantagen från skatteplikt.

• När en beskattningsbar person med en årsomsättning på högst 80 000 kr väljer att ta ut mervärdesskatt enligt de vanliga reglerna trots att förutsättningarna för undantag från skatteplikt är uppfyllda.
• När en konstnär väljer att ta ut mervärdesskatt på sådana konstverk som undantas från skatteplikt trots att beloppsgränsen om 336 000 kr inte överstigits.
• Vid frivillig beskattning för fastighetsupplåtelser.
• Vid frivillig beskattning vid handel med investeringsguld.
• När säljaren är en beskattningsbar person som saknar etablering i Sverige och hen valt att bli frivilligt betalningsskyldig för leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster med anknytning till fastighet i Sverige.

Kompletterande information

• Beskattningsbar person i särskilda fall.
• Leverans av varor genom användning av ett elektroniskt gränssnitt.
• Förmedling av vara i eget namn.

• Deltar i ett tillhandahållande av tjänster i eget namn för annans räkning.