Värdering av optioner, terminer och andra derivatinstrument på ett investeringssparkonto

1 Sammanfattning

Skatteverkets uppfattning är att ett marknadsvärde på en investeringstillgång aldrig kan vara lägre än noll kronor, vilket bl.a. innebär att negativa värden på optioner och terminer inte kan beaktas vid beräkningen av ett kapitalunderlag.

2 Frågeställning

Från och med den 1 januari 2012 går det att öppna ett investeringssparkonto. Enligt reglerna i 42 kap. 37 § IL ska marknadsvärdet på tillgångarna vid vissa angivna situationer beräknas. Bl.a. ska en värdering göras för att räkna ut ett kapitalunderlag vid beskattningen. I vissa fall ska även en värdering göras när finansiella instrument förs över till ett investeringssparkonto.

Fråga har uppkommit om optioner, terminer m.m. (s.k. derivatinstrument) kan förvaras på ett investeringssparkonto och i så fall hur dessa ska behandlas vid beräkning av kapitalunderlaget enligt 42 kap. 37 § IL. Derivatinstrument kan i vissa fall ha ett negativt värde och den egentliga frågan är om hänsyn kan tas till negativa värden vid beräkning av ett kapitalunderlag.

3 Gällande rätt m.m.

Av 6 § lag (2011:1268) om investeringssparkonto (ISKL) framgår att med investeringstillgångar avses:

1. finansiella instrument som är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

2. finansiella instrument som handlas på en handelsplattform, eller

3. andelar i en investeringsfond.Utöver investeringstillgångar får även svensk och utländsk valuta förvaras på ett investeringssparkonto enligt 10 § ISKL.

I 1 kap. 4 § lag (2007:528) om värdepappersmarknaden finns en definition av vad som avses med ett finansiellt instrument. Av punkten 5 i denna definition framgår bl. a. att som sådant räknas även finansiella derivatinstrument.

Beskattningen av ett investeringssparkonto sker genom att en schablonintäkt ska tas upp som kapitalinkomst. För att få fram underlag till denna schablonintäkt ska ett kapitalunderlag enligt 42 kap. 36 § inkomstskattelagen (IL) beräknas. Kapitalunderlaget beräknas enligt de villkor som anges i 42 kap. 37-41 §§ IL. Vid denna beräkning ska marknadsvärdet på de tillgångar som förvaras på kontot vid början av varje kvartal ingå enligt 42 kap. 37 § IL. Även investeringstillgångar som överförs till ett investeringssparkonto från ett konto som inte är ett investeringssparkonto och tillgångar som förs över från en annan persons investeringssparkonto ska ingå i kapitalunderlaget (42 kap. 37 § IL).

Med marknadsvärdet avses det pris som den skattskyldige skulle ha fått betala om han själv skaffat motsvarande finansiella instrument (61 kap. 2 § IL).

4 Bedömning

I lag om investeringssparkonto definieras vad som avses med en investeringstillgång. Med detta avses alla typer av finansiella instrument som handlas på en reglerad marknad eller handelsplattform, samt andelar i en investeringsfond (6 § ISKL). Även svensk och utländsk valuta får förvaras på ett investeringssparkonto enligt 10 § samma lag.

I 1 kap. 4 § lag om värdepappersmarknad finns en definition av vad som är ett finansiellt instrument. Av punkten 5 i denna definition framgår bl. a. att som sådant räknas även finansiella derivatinstrument. Detta innebär att förutom aktier, obligationer m.m. kan även optioner och terminer (s.k. derivatinstrument), förvaras på ett investeringssparkonto. Detta framgår även av propositionen, där regeringen anser att ett derivatinstrument kan vara en investeringstillgång om det är upptaget till handel på en reglerad marknad (prop. 2011/12:1 s. 296).

I inkomstskattelagen finns inte någon definition av vad som avses med en tillgång. I reglerna om beräkning av kapitalvinst och vid avyttring av andra tillgångar anges att reglerna avser tillgång och förpliktelse (44 kap. 13 § och 52 kap 1 § IL). I dessa sammanhang innebär en tillgång en rättighet medan en förpliktelse utgör en skyldighet. Om ordet tillgång i 42 kap. 37 § IL har samma innebörd som i övrigt i inkomstskattelagen, så innebär det att derivatinstrument med negativa värden dvs. förpliktelse, inte ska ingå i kapitalunderlaget.

I bestämmelserna om hur ett kapitalunderlag för ett investeringssparkonto ska beräknas används både uttrycken tillgång och investeringstillgång (42 kap. 37 § IL). Sett i sitt sammanhang har ett investeringssparkonto ingen självständig funktion, utan är enbart en skattemässig konstruktion (se prop. 2011/12:1 s. 282). Syftet med ett investeringssparkonto är att investeringstillgångar som förvaras på kontot ska beskattas med en schablonintäkt enligt bestämmelserna i 42 kap. 35-42 §§ IL. Utifrån ett sådant resonemang kan därför reglerna i ISKL och IL anses direkt sammankopplade med varandra och skulle därför utgör en sammanhållen enhet. Om tillgång i dessa sammanhang anses innebära samma sak som investeringstillgång, så innebär det att derivatinstrument med negativa värden skulle kunna ingå vid beräkningen av ett kapitalunderlag.

Vid beräkning av kapitalunderlaget ska marknadsvärdet beaktas vid ingången av varje kvartal av de tillgångar som förvaras på ett investeringssparkonto respektive marknadsvärdet av varje inbetalad eller överförd tillgång när de förtecknas på kontot (42 kap. 37 § andra stycket IL). Om ordet tillgång motsvarar investeringstillgång, så uppkommer frågan om marknadsvärdet kan vara negativt vid tillämpningen av 42 kap. 37 § IL.

Vid kurssättning av derivatinstrument innebär en innehavd option (tillgång) att denna har ett positivt värde och att en utfärdad option (förpliktelse) har ett negativt värde. För att åta sig en förpliktelse kräver normalt utfärdaren betalning för att ta på sig denna skyldighet. En termin kan under innehavstiden både uppvisa ett positivt och ett negativt värde. Det innebär att den ena parten i ett terminsavtal har en förpliktelse och den andra parten har en tillgång. Detta kan dock variera under terminens löptid beroende på hur kursen på den underliggande egendomen förändras.

Begreppet marknadsvärde finns definierat i 61 kap. 2 § IL. Med marknadsvärde avses det pris som någon skulle ha fått betala för motsvarande vara. Vid värdering av finansiella instrument bör detta innebära det pris som en köpare är villig att betala för att överta värdepappret. Begrepp som negativa marknadsvärden förkommer inte inom skattelagstiftningen. Den allmänna utgångspunkten vid beskattning är att negativa värden inte kan beaktas, om det inte är uttryckligt reglerat i lagen. Exempelvis kan negativa försäljningsintäkter eller omkostnadsbelopp inte beaktas vid en kapitalvinstberäkning.

Enligt Skatteverket kan därför marknadsvärdet inte vara lägre än noll kronor, vilket innebär att negativa värden för derivatintrument inte kan beaktas vid beräkning av kapitalunderlaget.