Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet

Brottsbekämpning är en egen enhet inom Skatteverket

Skattebrottsenheten har organisatoriskt sett en så fristående ställning inom Skatteverket att den utgör en egen självständig verksamhetsgren. Detta har bl.a. betydelse eftersom en sekretessbelagd uppgift hos en självständig verksamhetsgren inte får röjas för en annan självständig verksamhetsgren om det inte är särskilt föreskrivet i lag (8 kap. 2 § OSL).

Vilka brott ska skattebrottsenheten utreda?

Skattebrottsenheten arbetsuppgifter är brottsutredning, underrättelseverksamhet och brottsförebyggande arbete. I 1 § lag (1997:1024) om Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet finns den s.k. brottskatalogen som anger de brott som ingår i skattebrottsenhetens brottsutredande och brottsförebyggande verksamhet. Enligt katalogen omfattar skattebrottsenhetens verksamhet brott enligt

• skattebrottslagen (1971:69)
• 30 kap. 1 § första stycket 4 aktiebolagslagen (2005:551)
• 11 § tredje stycket lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
• 4 kap. 6 b §, 14 kap. 1-4 och 10 §§ och 15 kap. 10-13 §§ brottsbalken, om gärningen avser uppgift eller handling i ärendet hos Skatteverket
• 9 kap. 1–3 och 11 §§ brottsbalken, om gärningen har samband med Skatteverkets verksamhet enligt
  • lagen (2009:194) om förfarandet vid skattereduktion vid hushållsarbete
  • lagen (2013:948) om stöd vid korttidsarbete
  • lagen (2020:1066) om förfarandet vid skattereduktion för installation av grön teknik
• 11 kap. 5 § brottsbalken
• lagen (2014:836) om näringsförbud
• folkbokföringslagen (1991:481),
• lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott
• lagen (2020:548) om omställningsstöd.

Det rör sig om både ren skattebrottslighet och närliggande brottslighet, såsom bokföringsbrott.

Om åklagaren anser att det finns särskilda skäl får Skatteverket även medverka i förundersökningen i fråga om andra brott än de som anges i brottskatalogen. Förfalskning som ingår som ett led i skattebrottslighet är exempel på ett sådant brott (prop. 1997/98:10 s. 48).

Förundersökning

Skatteverket ska medverka vid förundersökning i fråga om brott på skatteområdet (prop. 1997/98:10 s.46). Åklagare får anlita biträde av skattebrottsenheten både före och efter det att en förundersökning har inletts (2 § lagen [1997:1024] om Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet). För Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet gäller sekretess till skydd för myndigheten för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål enligt 18 kap. 1 § OSL. Denna bestämmelse har ett rakt skaderekvisit.

Även om det är den brottsbekämpande verksamheten som enligt 6 kap. 2 § OSL och 2 kap. 17 § TF ska pröva en inkommen begäran om att få del av en handling som finns hos Skatteverket kan det i dessa fall behöva tas en kontakt med förundersökningsledare etc. för att få hjälp vid bedömningen om ett utlämnande kan antas motverka syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder eller att den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.

I 35 kap. 1 § OSL finns en sekretessbestämmelse till skydd för den enskilda. Enligt denna bestämmelse gäller sekretess för uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden som förekommer i en förundersökning, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilda eller någon närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Denna bestämmelse har med andra ord ett omvänt skaderekvisit och utgångspunkten är därför att sekretess gäller för förekommande uppgifter.

Underrättelseverksamhet

Skatteverket får bedriva underrättelseverksamhet inom skattebrottsområdet. Detta innebär verksamhet som består i att samla, bearbeta och analysera information för att kartlägga om brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att utövas och som inte utgör förundersökning (prop. 1997/98:10 s. 53).

För Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet gäller sekretess till skydd för myndigheten för uppgifter som hänför sig till underrättelseverksamhet enligt 18 kap. 2 § andra stycket OSL.

Motsvarande sekretessbestämmelse finns till skydd för den enskildas personliga och ekonomiska intressen enligt 35 kap. 1 § första stycket 4 OSL.

Skillnaden mellan en brottsutredning och en skatteutredning

En brottsutredning och en skatteutredning har olika syften och de styrs av olika regelverk. En skatteutredning syftar bl.a. till att kontrollera en uppgiftsskyldighet och att ta fram underlag för en korrekt beskattning, medan en brottsutredning bl.a. syftar till att ta fram underlag för åklagarens ställningstagande om åtal ska väckas. Det är viktigt att varje åtgärd inom en utredning görs utifrån rätt syfte (ändamålsprincipen). Det är inte tillåtet att, med stöd av regelverket för skatteutredningar, ta fram uppgifter som inte behövs i skatteutredningen men som en brottsutredande myndighet behöver i en brottsutredning, eller tvärtom (prop. 1997/98:10 s. 43).

I skattebrottsenhetens verksamhet gäller ett svagare sekretesskydd för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden än i beskattningsverksamheten där sekretessen till skydd för den enskilda är absolut (prop. 2005/06:169 s. 78).