En markanläggning är en anordning eller anläggning som är avsedd att användas i en fastighetsägares näringsverksamhet.
Med markanläggningar avses anordningar eller anläggningar som är avsedda att användas i fastighetsägarens näringsverksamhet, men som inte är byggnader eller inventarier (20 kap. 2 § IL).
Som markanläggningar räknas bland annat sådana arbeten som behövs för att marken ska göras plan eller fast, såsom röjning, schaktning, rivning av en byggnad eller något annat som tidigare har funnits på fastigheten, samt uppförande av stödmurar och torrläggning av marken (20 kap. 2 § IL).
Till markanläggning räknas också olika anordningar såsom vägar, kanaler, hamninlopp och andra tillfarter, körplaner och parkeringsplatser. Landningsbanor är markanläggningar (HFD 2012 not. 6).
Skattverket anser att laddstationer som har åsatts ett byggnadsvärde vid fastighetstaxeringen ska hänföras till byggnadsinventarier (19 kap. 21 § IL). Motsvarande gäller för elledningarna som endast betjänar sådana laddstationer som omfattas av bestämmelsen i 19 kap. 21 § IL. Avser ledningarna även annan byggnad så tillämpas istället bestämmelsen i 20 kap. 16 § IL.
Skatteverket anser dock att laddstationer som monteras på mark i anslutning till en parkeringsplats eller uppställningsplats och inte åsättas något byggnadsvärde vid fastighetstaxeringen, ska räknas till inventarier. Fundament och liknande räknas i detta fall till markinventarier. En utgift för ledning för elektrisk ström ska fördelas mellan markinventarier och byggnad utifrån bestämmelsen i 20 kap. 16 § IL. Skatteverket anser att om elledningarna endast betjänar laddstationerna så hänförs hela utgiften till markinventarier.
Skatteverket anser att en laddstation som installeras i anslutning till en parkeringsplats eller uppställningsplats inte inverkar på bedömningen att parkeringsplatsen eller uppställningsplatsen utgör en markanläggning.
Fotbollsplaner, tennisbanor och andra jämförbara anläggningar för personal, samt planteringar eller dylikt räknas som markanläggningar.
Skatteverket anser att delar av en padelbana, utan någon form av tak, vilken uppförs på mark utomhus och är avsedd att användas i fastighetsägarens näringsverksamhet ska räknas som markanläggning.
Utgifter för att anlägga själva banan i form av utgifter för t.ex. markberedning, bärlager, asfaltsbeläggning, betonggjutning och konstgräsmatta hänförs till markanläggning. Motsvarande gäller utgifter för anläggning av gångvägar, planteringar och gräsmattor.
Utgifter för banans väggsektioner i form av bur med glas- och gallerväggar, stolpar för nät, omgärdande stängsel, fast förankrade belysningsarmaturer, samt fundament till dessa anordningar ska däremot vid beskattningen behandlas som inventarier.
Med markanläggning avses täckdike, öppet dike, invallnings- och vattenledningsföretag, mark- eller skogsväg samt brunnar, källare och tunnlar eller dylikt, till den del de inte räknas som byggnad vid en fastighetstaxering.
Skatteverket anser att vissa anläggningar på tomtmark till hyreshus ska hänföras till markanläggningar.
Skatteverket anser att gatukostnadsersättning i vissa fall kan hänföras till markanläggningar.
Skatteverket anser att vägar, rondeller och påfarter o.s.v. på allmän mark som fastighetsägaren bekostar, är jämförbara med markanläggningar.
Kajanläggningar i betong och stål, stående på pålar i vattnet och med landförbindelse genom anslutningsarmar räknas inte till markanläggning, utan har ansetts utgöra byggnad (RÅ 1980 ref. 1:13).