Tilldelning av redovisningsmetod för delägare i enkla bolag

1 Sammanfattning

I ett enkelt bolag  åvilar bokföringsskyldigheten de enskilda delägarna, var och en för sig.

 Delägarna i ett enkelt bolag får, men måste inte, ha en gemensam bokföring för bolaget. De har också, oavsett om det finns gemensam bokföring eller inte, möjlighet att ansöka om att en av dem som representant för bolaget ska få sköta redovisning och betalning av mervärdesskatt. Redovisningen ska i så fall göras i en skattedeklaration under ett särskilt registreringsnummer.

 För redovisningen av skatt tilldelas antingen faktureringsmetoden eller bokslutsmetoden. Tilldelning av redovisningsmetod görs i första hand utifrån den uppläggning av bokföringen som en skattskyldig har eller bör ha enligt författningarna om bokföring och god redovisningssed.

Vid tilldelning av redovisningsmetod för ett företag som är delägare i enkelt bolag gäller att bedömningen av om företaget är ett bokslutsföretag och andra bedömningar som har betydelse för rätten att tillämpa kontantmetod i den löpande bokföringen ska göras utifrån den enskilde delägarens andel i bolaget och inte utifrån bolagets hela verksamhet. Delägarna kan därför om de inte har gemensam bokföring för bolaget och inte har medgivits redovisning genom skatterepresentant få tillämpa olika redovisningsmetoder.

 Vid representantredovisning kan endast en redovisningsmetod tilldelas för bolaget. Om någon av delägarna utifrån sin andel i bolagets verksamhet uppfyller kriterierna för ett bokslutsföretag och det inte finns särskilda skäl för denne att tillämpa bokslutsmetoden bör faktureringsmetoden normalt tilldelas för representantredovisningen oavsett om det finns gemensam bokföring för bolaget eller inte.

 

2 Bakgrund och frågeställning

 Frågor har uppkommit om vilka grunder som bör gälla vid tilldelning av redovisningsmetod avseende mervärdesskatt för delägare i enkla bolag.

 

3 Gällande rätt m.m.

Enkelt bolag

 Ett enkelt bolag uppkommer genom att två eller flera träffar en överenskommelse om att samverka för ett gemensamt ändamål. Verksamheten i bolaget kan, men måste inte, avse näringsverksamhet. Ett enkelt bolag är inte en juridisk person.

Bokföringsskyldighet

 I 1 kap. 2 § första stycket punkt 1 bokföringslagen (1999:1078), BFL definieras begreppet företag som en fysisk eller juridisk person som är bokföringsskyldig enligt BFL.

Eftersom ett enkelt bolag inte är en juridisk person, är bolaget inte bokföringsskyldigt enligt BFL. Bedriver bolaget bokföringspliktig verksamhet, åvilar bokföringsskyldigheten i stället de enskilda delägarna, var och en för sig. Det enkla bolaget är därför inte ett företag vid tillämpning av BFL.

 I 4 kap. 5 § första stycket BFL finns bestämmelser om gemensam bokföring för flera bokföringsskyldiga. Av p. 45 i vägledningen till Bokföringsnämndens allmänna råd BFNAR 2001:2 framgår att ett företag får ha gemensam bokföring med någon annan bokföringsskyldig endast för gemensamt bedriven verksamhet och endast om detta är förenligt med god redovisningssed. Av BFNAR 2001:2 p. 22 framgår att varje delägare ändå är ansvarig för bokföringsskyldigheten.

 Vad som utgör bokslutsföretag framgår av 1 kap. 2 § första stycket 2 BFL. Utöver att vissa i paragrafen särskilt angivna former av företag utgör bokslutsföretag anges under punkt 2g) att ett företag är ett bokslutsföretag om den årliga nettoomsättningen normalt uppgår till mer än ett belopp motsvarande tjugo prisbasbelopp (beräknat utifrån det prisbasbelopp som gällde under den sista månaden av räkenskapsåret). Ett bokslutsföretag är skyldigt att upprätta årsbokslut. De ska som huvudregel löpande bokföra alla affärshändelser inklusive uppkomna fordringar och skulder vid kreditaffärer. Andra företag än bokslutsföretag får enligt 5 kap. 2 § tredje stycket BFL vänta med att under löpande år bokföra kreditaffärshändelserna tills betalning sker under förutsättning att detta är förenligt med god redovisningssed. Detsamma gäller också bokslutsföretag om de har begränsad verksamhet i det avseendet att det endast förekommer ett mindre antal fakturor i verksamheten och fordringarna och skulderna enligt dessa inte uppgår till avsevärda belopp.

 Av BFNAR 2004:3 framgår att vid bedömningen av om ett företag som ingår i ett enkelt bolag ska upprätta årsbokslut är det nettoomsättningen för den fysiska personens verksamhet och inte för bolagets verksamhet som ska beräknas. Även i det fall då flera fysiska personer samverkar och har en gemensam bokföring är det enligt Bokföringsnämndens bedömning - såsom lagen är utformad - den fysiska personens andel av den gemensamma verksamhetens nettoomsättning som är avgörande för om årsbokslut ska upprättas.

Skattskyldighet och redovisningsskyldighet till mervärdesskatt för delägare i enkelt bolag.

  Av 6 kap. 2 § mervärdesskattelagen (1994:200), ML, framgår att en delägare i ett enkelt bolag är skattskyldig till mervärdesskatt i förhållande till sin andel i bolaget. Delägaren är därmed i motsvarande mån redovisningsskyldig och betalningsskyldig för skatten.

  Enligt 23 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483), SBL, kan Skatteverket besluta att en person (fysisk eller juridisk) ska vara representant och svara för redovisning och betalning av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt för ett enkelt bolags hela verksamhet och i övrigt företräda bolaget i frågor som rör sådan skatt. Underlag för kontroll av skatteredovisningen ska finnas tillgängligt hos delägaren. Ett beslut om utseende av en representant innebär inte att övriga delägare befrias från sina skyldigheter i de fall den som ska svara för redovisningen och betalningen inte fullgör sina skyldigheter.

 Enligt Skatteverkets Handledning för mervärdesskatteförfarandet 2004, avsnitt 30.2 ska representanten tilldelas ett särskilt registreringsnummer för redovisning och betalning avseende det enkla bolaget. Under detta registreringsnummer sker mervärdesskatte- och arbetsgivarredovisning för bolaget. Ett särskilt skattekonto upprättas för representanten för registrering och inbetalning av bolagets mervärdesskatt och i förekommande fall arbetsgivaravgifter och avdragen skatt. Vid representantredovisning ska alltid skattedeklaration lämnas för varje månad. Ansökan om registrering av representant för enkelt bolag ska göras gemensamt av samtliga delägare i bolaget.

I samband med registreringen av skattskyldiga som ska redovisa skatten i skattedeklaration tilldelar Skatteverket en redovisningsmetod för redovisning av skatten. Begreppet redovisningsmetod finns inte definierat i ML, men är ett sammanfattande uttryck för sätten att redovisa mervärdesskatt. I 13 kap. ML finns bestämmelser om redovisning av utgående och ingående skatt. I skatte- och avgiftsanmälan ska varje skattskyldig redovisa hur bokföringen är upplagd och ange vilken redovisningsmetod han önskar tillämpa, dvs. faktureringsmetod eller bokslutsmetod.

 Vilken metod som ska tillämpas är beroende av hur bokföring i företaget ska ske enligt BFL och god redovisningssed. Skatteverket kan inte besluta om principerna för skattskyldigs bokföring. Sammanfattningsvis gäller enligt Handledning för mervärdesskatt 2005 avsnitt 18.1 s. 489-490 att faktureringsmetoden tilldelas bokslutsföretag enligt BFL och andra som löpande bokför fordringar och skulder. Bokslutsföretag kan dock tilldelas bokslutsmetoden i stället för faktureringsmetoden om de har rätt till kontantbokföring därför att det endast förekommer ett mindre antal fakturor i verksamheten och fordringarna och skulderna enligt dessa inte uppgår till avsevärda belopp. Bokslutsmetoden tilldelas också de som bokför fakturor i förteckningar och för vilka Skatteverket beslutat enligt 13 kap. 8 § ML.

 

4 Skatteverkets bedömning

 När flera bokföringsskyldiga personer bedriver gemensam verksamhet i ett enkelt bolag får verksamhetens bokföring organiseras gemensamt, om detta är förenligt med god redovisningssed. Något krav på gemensam bokföring för verksamheten finns dock inte. Då bokföringsskyldigheten åligger delägarna och inte bolaget kan den alltid uppfyllas på det sättet att varje delägare för sig har en egen bokföring. 

 Skatteverket kan efter ansökan besluta om att en av delägarna ska utses till skatterepresentant för bolaget i mervärdesskatteärenden. Representanten tilldelas då ett särskilt registreringsnummer för det enkla bolaget under vilket deklaration för detta ska lämnas och ett särskilt skattekonto. I samband härmed tilldelas en redovisningsmetod, som antingen är faktureringsmetoden eller bokslutsmetoden. Skatterepresentant kan utses oavsett om gemensam bokföring för bolaget finns eller inte.

 Redovisningsmetoden bör för underlättande av redovisningen i deklarationen och kontrollen därav svara mot skattskyldigs bokföring. Tilldelning av redovisningsmetod ska därför göras utifrån den uppläggning som bokföringen hos den redovisningsskyldige har eller borde ha enligt BFL och god redovisningssed. Detta innebär att ett företag som inte är ett bokslutsföretag får tillämpa bokslutsmetoden och att ett bokslutsföretag normalt ska tillämpa faktureringsmetoden. Undantag avser främst fall då företaget har en begränsad verksamhet i det avseendet att det endast förekommer ett mindre antal fakturor och fordringarna respektive skulderna enligt dem inte uppgår till avsevärda belopp. Enligt BFNAR 2004:3 är det inte det enkla bolagets nettoomsättning utan den delägande fysiske personens andel av denna som avgör om delägaren är ett bokslutsföretag eller inte. Detta gäller även i det fall delägarna har en gemensam bokföring för bolaget.

  Vid tilldelning av redovisningsmetod för ett företag som är delägare i enkelt bolag gäller att bedömningen av om företaget är ett bokslutsföretag eller ej och andra bedömningar som har betydelse för rätten att tillämpa kontantmetod i den löpande bokföringen och därmed för frågan om tillämplig redovisningsmetod ska göras utifrån den enskilde delägarens andel i bolaget och inte utifrån bolagets hela verksamhet. Delägarna kan därför om de inte har gemensam bokföring för bolaget och inte har medgivits redovisning genom skatterepresentant få tillämpa olika redovisningsmetoder.

 Vid representantredovisning kan endast en redovisningsmetod tilldelas för bolaget. Om någon av delägarna utifrån sin andel i bolagets verksamhet uppfyller kriterierna för ett bokslutsföretag och det inte finns särskilda skäl för denne att tillämpa bokslutsmetod p.g.a. begränsad verksamhet bör faktureringsmetoden normalt tilldelas representanten oavsett om det finns gemensam bokföring för bolaget eller inte.

 Ovanstående innebär att i det fall samtliga delägare i det enkla bolaget enligt bedömningar av deras enskilda andelar i bolagets verksamhet ska redovisa mervärdesskatt enligt faktureringsmetoden ska denna  också tillämpas vid representantens redovisning. På motsvarande sätt gäller i det fall samtliga delägare får redovisa enligt bokslutsmetoden att denna får tillämpas vid representantredovisning. Tilldelningen av redovisningsmetod skiljer sig i dessa fall inte från vad som tillämpas om delägarna var och en för sig ansöker om redovisningsskyldighet för sin andel i bolaget.

 Om det finns en gemensam bokföring för bolaget och åtminstone en av delägarna, utifrån dennes andel i bolagets verksamhet, uppfyller fordringarna på ett bokslutsföretag bör BFNAR 2004:3 tolkas så att bolagets bokföring ska vara organiserad på det sätt som fordras i ett bokslutsföretag. Det innebär att representanten  i sådana fall normalt ska tilldelas faktureringsmetoden för redovisningen av mervärdesskatt i det enkla bolaget.

 Om det inte finns en gemensam bokföring för bolaget och åtminstone en av delägarna, utifrån dennes andel i bolagets verksamhet, uppfyller kriterierna på ett bokslutsföretag bör faktureringsmetoden normalt tilldelas vid representantredovisning.

  Om det inte finns en gemensam bokföring för bolaget och delägarna inte ansöker om representantredovisning kan de tilldelas olika redovisningsmetoder.