Behörighet att utbyta information

Behörig myndighet

Den sekretess som gäller för uppgifter hos Skatteverket enligt offentlighets- och sekretesslagen gäller även i förhållande till utländska myndigheter. Den kan brytas endast om det finns en bestämmelse som tillåter det (8 kap. 3 § nämnda lag). Du kan läsa mer om detta på sidan Sekretess och användningsbegränsningar. När det gäller utbyte av uppgifter med en utländsk myndighet krävs dessutom att utbytet sker genom den svenska myndighet och organisatoriska enhet i denna som är behörig därtill. En skattehandläggare som utan behörighet lämnar en sekretessbelagd uppgift direkt till en utländsk skattemyndighet riskerar att göra sig skyldig till brottet brott mot tystnadsplikt. Vidare kan informationen bli obrukbar för skattemyndigheten i det mottagande landet beroende på lagstiftningen där.

I både Sverige och andra länder är det endast en viss myndighet och eventuellt endast en viss organisatorisk enhet i denna som är behörig att utbyta information direkt med utländska myndigheter med stöd av en viss rättsakt. Denna myndighet eller organisatoriska enhet brukar betecknas behörig myndighet. Det är normalt endast personal som tillhör den behöriga myndigheten som är behörig att utbyta information direkt med utländska myndigheter. Enligt vissa rättsakter får dock den behöriga myndigheten utse även andra personer till så kallade behöriga tjänstemän.

Att Skatteverket är behörig myndighet vid tillämpningen av EU-förordningen nr 904/2010 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt framgår av Europeiska unionens officiella tidning 2017/C 155/03 (jämför förordningens artikel 3) och 1 § första stycket förordningen (2011:1553) om tillämpning av EU-förordning och avtal om administrativt samarbete och bedrägeribekämpning på mervärdesskatteområdet.

Att Skatteverket är behörig myndighet vid tillämpningen av EU-förordningen nr 389/2012 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter framgår av Europeiska unionens officiella tidning 2016/C 484/12 (jämför förordningens artikel 3) och 1 § förordningen (2012:331) om tillämpning av rådets förordning (EU) nr 389/2012.

Att Skatteverket är behörig myndighet vid tillämpningen av EU-direktivet nr 2011/16/EU och lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning framgår av Europeiska unionens officiella tidning 2013/C 382/05 (jämför direktivets artikel 4) och 4 § nämnda lag.

Skatteverket är också behörig myndighet, i de delar som avser administrativt samarbete och bedrägeribekämpning, vid tillämpningen av ett avtal mellan Europeiska unionen och Norge om administrativt samarbete på mervärdesskatteområdet m.m. (1 § tredje stycket förordningen [2011:1553] om tillämpning av EU-förordning och avtal om administrativt samarbete och bedrägeribekämpning på mervärdesskatteområdet).

Skatteverket är också behörig myndighet, i de delar som avser administrativt samarbete och bedrägeribekämpning, vid tillämpningen av protokollet om administrativt samarbete på mervärdesskatteområdet m.m. som hör till handelsavtalet mellan Europeiska unionen samt Storbritannien och Nordirland (1 § fjärde stycket förordningen [2011:1553] om tillämpning av EU-förordning och avtal om administrativt samarbete och bedrägeribekämpning på mervärdesskatteområdet).

Vid tillämpningen av bilaterala och multilaterala avtal om informationsutbyte som inte har nämnts ovan följer det av 3, 4 och 14 §§ lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden att Skattverket är behörig myndighet, utom när det grundläggande ärendet gäller indrivning. Skattverkets behörighet att ingå kompletterande överenskommelser med stöd av sådana avtal är reglerad i 16 § förordningen (1990:320) om ömsesidig handräckning i skatteärenden.

Funktionen behörig myndighet utövas av Skatteverkets företagsbeskattningsavdelning, företagsbeskattningsenhet 7 i fråga om punktskatter och internationella enheten i fråga om andra skatter och avgifter.

Centralt kontaktkontor, kontaktorgan och behöriga tjänstemän

Enligt EU-förordningarna om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt (nr 904/2010) och punktskatter (nr 389/2012) samt EU-direktivet (nr 2011/16/EU) om administrativt samarbete i fråga om beskattning ska varje medlemsstat utse ett centralt kontaktkontor som ska ha huvudansvaret för kontakterna med andra medlemsstater i fråga om administrativt samarbete (artikel 4 punkt 1 i förordningarna, artikel 4 punkt 2 i direktivet, 3 § förordningen [2012:848] om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning).

Ett centralt kontaktkontor ska utses även enligt avtalet mellan Europeiska unionen och Norge om administrativt samarbete på mervärdesskatteområdet m.m. (artikel 4 punkt 2 a) och enligt protokollet om administrativt samarbete på mervärdesskatteområdet m.m. som hör till handelsavtalet mellan Europeiska unionen samt Storbritannien och Nordirland (artikel PVAT.4 punkt 2 a).

Funktionen centralt kontaktkontor utövas av Skatteverkets företagsbeskattningsavdelning, företagsbeskattningsenhet 7 i fråga om punktskatter och internationella enheten i fråga om andra skatter och avgifter.

Den behöriga myndigheten får även utse kontaktorgan för det operativa arbetet med informationsutbyte, det vill säga hanteringen av ärenden om informationsutbyte i enskilda fall (artikel 4 punkt 2 i förordningarna nr 904/2010 och 389/2012, artikel 4 punkt 3 i direktivet nr 2011/16/EU, 4 § förordningen [2012:848] om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning, artikel 4 punkt 3 a i avtalet mellan Europeiska unionen och Norge, artikel PVAT.4 punkt 3 a i protokollet mellan Europeiska unionen samt Storbritannien och Nordirland).

Funktionen kontaktorgan utövas av Skatteverkets företagsbeskattningsavdelning, företagsbeskattningsenhet 7 i fråga om punktskatter och internationella enheten i fråga om andra skatter och avgifter.

Den behöriga myndigheten får även utse behöriga tjänstemän genom personligt förordnande (artikel 4 punkt 3 i förordningen nr 904/2010, artikel 5 punkt 1 i förordningen nr 389/2012, artikel 4 punkt 4 i direktivet nr 2011/16/EU, 4 § förordningen [2012:848] om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning, artikel 4 punkt 4 i avtalet mellan Europeiska unionen och Norge, artikel PVAT.4 punkt 4 i protokollet mellan Europeiska unionen samt Storbritannien och Nordirland). Härigenom kan en person som inte tillhör det centrala kontaktkontoret eller ett kontaktorgan ges behörighet att utföra informationsutbyte, till exempel en skatterevisor i samband med en multilateral kontroll.

Vilken organisatorisk enhet och vilka personer hos Skatteverket som är behöriga att utbyta information i ett visst ärende beror alltså på vilken rättsakt som är tillämplig.