Faktureringsmetoden är kopplad till god redovisningssed, men det finns vissa specialregler som har företräde.
Faktureringsmetoden ska tillämpas av den som löpande bokför fakturor direkt i grundbok och huvudbok med eller utan sidoordnad redovisning (reskontra) eller som löpande bokför fakturor i en förteckning som även utgör grundbokföring. Regler och tidpunkt för bokföring framgår på sidan Tidpunkt för bokföring.
Faktureringsmetoden är huvudregeln för redovisning av mervärdesskatt för den som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (BFL) och ska tillämpas om inte villkoren för bokslutsmetoden är uppfyllda och företaget väljer att tillämpa den metoden.
I mervärdesskattelagen finns ett flertal specialregler för redovisning som har företräde framför faktureringsmetoden. Det innebär att den som redovisar mervärdesskatt enligt faktureringsmetoden inte ska tillämpa den redovisningsmetoden i följande fall:
Enligt faktureringsmetoden knyts redovisningen till den tidpunkt då försäljningen eller inköpet enligt god redovisningssed har bokförts eller borde ha bokförts.
Vid redovisning enligt faktureringsmetoden ska den utgående skatten redovisas för den redovisningsperiod då leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster enligt god redovisningssed har bokförts eller borde ha bokförts (7 kap. 14 § 1 ML).
Motsvarande gäller även den som enligt bestämmelserna om omvänd betalningsskyldighet i 16 kap. 6, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15 eller 16 § ML är betalningsskyldig för mervärdesskatt för förvärv av en vara eller en tjänst (7 kap. 14 § 2 ML).
Vid redovisning enligt faktureringsmetoden ska den ingående skatten redovisas för den redovisningsperiod då förvärvet enligt god redovisningssed har bokförts eller borde ha bokförts (7 kap. 31 § 1 ML). Ingående skatt som avser import av varor dras av i den redovisningsperiod då den utgående skatten för denna import ska redovisas. Om den utgående skatten inte ska redovisas till Skatteverket, ska den ingående skatten dras av för den redovisningsperiod då Tullverket har ställt ut tullräkning eller tullkvitto för importen (7 kap. 41 § ML).
Innebörden av god redovisningssed har varit föremål för prövning i Högsta förvaltningsdomstolen i fyra mål som gällde rätt till avdrag för ingående skatt (RÅ 1999 ref. 16, RR 1999-03-25 mål nr 1035-1997, RR 1999-03-25 mål nr 3572-1997 och RR 1999-03-25 mål nr 3618-1997). Skatteverket har med anledning av dessa domar redogjort för sin bedömning om tidpunkt för redovisning av mervärdesskatt. Kommentaren gäller redovisning för perioder under löpande beskattningsår.
Anknytningen till god redovisningssed innebär därför att det finns två olika principer för redovisning av mervärdesskatt enligt faktureringsmetoden. Den utgående och ingående skatten kan redovisas för den redovisningsperiod under vilken
Tidpunkten för redovisning av utgående och ingående skatt av en affärshändelse mellan oberoende parter som har faktureringsmetoden kan komma att ske i olika redovisningsperioder. Skatteverket anser att det inte är något hinder att köparen drar av ingående skatt för den första redovisningsperioden och säljaren redovisar den utgående skatten först för den följande redovisningsperioden eftersom det är tillåtet för parterna att tillämpa olika redovisningsprinciper. Tillämpningen måste dock vara konsekvent.
Utgående och ingående skatt redovisas i samband med att en faktura utfärdas eller tas emot.
Skatteverket anser att detta är huvudprincipen även efter Högsta förvaltningsdomstolen prövning i RÅ 1999 ref. 16. Högsta förvaltningsdomstolens prövning gällde om ett företag med hänvisning till den goda redovisningsseden kan göra avsteg från huvudprincipen för redovisning av mervärdesskatt.
Rättsfallet RÅ 1986 ref. 125 behandlar frågan om vid vilken tidpunkt en faktura enligt god redovisningssed borde ha bokförts. Högsta förvaltningsdomstolen slog fast att det inte kunde komma ifråga att grundnotera utgående fakturor senare än per den dag när fakturan sänds till kunden.
Högsta förvaltningsdomstolen har godtagit att ett företag hänför (omperiodiserar) fakturor som gäller leveranser och tillhandahållanden under en viss månad till den månaden trots att fakturorna inte inkommer förrän i början av den påföljande månaden (RÅ 1999 ref. 16).
Skatteverket tolkar domen så att fakturor för leveranser och tillhandahållanden under en viss redovisningsperiod får hänföras till den redovisningsperioden om fakturan för den leveransen eller det tillhandahållandet inkommit senast vid den tidpunkt då mervärdesskattedeklarationen ska lämnas enligt lag. Om deklarationen lämnas tidigare ska en faktura finnas vid den tidpunkten. Skatteverket anser att det inte finns något krav på att exempelvis s.k. periodbokslut eller liknande har upprättats för att leveransmånadsprincipen ska kunna tillämpas.
Leveransmånadsprincipen får dock inte användas för mervärdesskatt som ska redovisas enligt den fakturadatummetod som gäller för bygg- och anläggningstjänster.
För att fakturor ska få hänföras till en tidigare månad än den då de tas emot krävs enligt Högsta förvaltningsdomstolen att metoden tillämpas konsekvent. Det krävs dessutom att fakturan tillförts den redovisningsperiod under vilken leveransen eller tillhandahållandet skett.
Skatteverket anser att en konsekvent tillämpning innebär att både utgående och ingående skatt måste redovisas efter samma princip. Det är alltså inte godtagbart att bara hänföra fakturor för ingående skatt till en tidigare månad. När tidpunkten för leverans tillämpas som redovisningstidpunkt ska därför även den utgående skatten, som gäller leveranser i föregående månad, hänföras till den månaden.
Kravet på en konsekvent tillämpning innebär också enligt Skatteverkets uppfattning att leveransmånadsprincipen ska tillämpas på samma sätt över en längre tid. Byte av redovisningsprincip utan särskilda skäl bör därför inte godtas vid redovisningen av mervärdesskatt.
Avsteg från den konsekventa tillämpningen kan enligt Skatteverkets mening godtas för mindre belopp med hänsyn till väsentlighetskriteriet. I den goda redovisningsseden ingår ett väsentlighetskriterium. Det kriteriet får alltså tillämpas när det ska bestämmas vad som är en konsekvent tillämpning.
Ett bolag som redovisar mervärdesskatt varje månad har levererat varor och tillhandahållit tjänster i januari. Bolaget redovisar utgående skatt i februari månad, d.v.s. månaden efter den då leverans och tillhandahållande skett, eftersom faktureringen för dessa transaktioner gjorts i februari.
Bolaget har även gjort inköp under januari, där fakturorna är utfärdade och mottagna i februari. Bolaget har hänfört ingående skatt till januari, d.v.s. den månad då bolaget tagit emot leveranser och tillhandahållanden.
Enligt Skatteverkets uppfattning tillämpas metoden inte konsekvent, eftersom olika principer har tillämpats för redovisning av utgående och ingående skatt. Det är god redovisningssed att redovisa den utgående skatten i takt med faktureringen. Den tillämpningen av redovisningen bör därför godtas. Avdraget för ingående skatt bör i det fallet inte medges i den tidigare redovisningsperioden utan i den följande.
EU-domstolen har slagit fast att mervärdesskattedirektivet ska tolkas så att rätten till avdrag måste utnyttjas för den period när både leverans har skett och faktura erhållits (C-152/02, Terra Baubedarf). Enligt Skatteverkets bedömning kan de principer som framgår av ställningstagandet om tidpunkt för redovisning av mervärdesskatt fortfarande tillämpas.
Ett företag ska avsluta sin löpande bokföring med en årsredovisning eller ett årsbokslut. Ett årsbokslut kan även upprättas i förenklad form – ett förenklat årsbokslut.
Den som upprättar ett förenklat bokslut ska tillämpa de principer för fordringar och skulder som framgår av Bokföringsnämndens allmänna råd BFNAR 2006:1 och tillhörande vägledning.
Den som har tagit emot eller lämnat förskotts- eller a conto-betalning ska redovisa den utgående eller ingående skatten för den redovisningsperiod under vilken betalningen görs eller tas emot (7 kap. 14 § 3 ML och 7 kap. 31 § 2 ML).
Den som redovisar enligt faktureringsmetoden ska alltså redovisa förskott och a conto-betalningar för den period under vilken betalningen görs eller tas emot. Detta gäller även i de fall en förskotts- eller a conto-faktura utfärdas under ett beskattningsår och betalning sker under det efterföljande beskattningsåret.
Denna regel har företräde framför redovisning enligt god redovisningssed, d.v.s. faktureringsmetoden. Det finns dock ett antal specialregler för redovisning av mervärdesskatt som i sin tur har företräde framför förskotts- och a conto-regeln. Det gäller t.ex. redovisning av bygg- och anläggningstjänster.
Vad som ska ingå i mervärdesskattedeklarationen för en viss redovisningsperiod under löpande beskattningsår kan åskådliggöras enligt nedanstående uppställningar.
I mervärdesskattedeklarationen för en viss redovisningsperiod under ett löpande beskattningsår ska ingå utgående skatt som gäller
I mervärdesskattedeklarationen för en viss redovisningsperiod under ett löpande beskattningsår får avdrag göras för ingående skatt som gäller
Vid uthyrning av lokaler eller varor är förskottsbetalning det normala. Det är innehållet i avtalet som är vägledande vid bedömning av om det är förskottsbetalning eller inte. Betalning som sker före den avtalade hyresperiodens utgång är alltså förskottsbetalning och förskottsreglerna gäller vid redovisningen.
Det innebär att mervärdesskatt på betalning som görs före eller under avtalad hyresperiod redovisas vid betalningstidpunkten, d.v.s. enligt reglerna för förskott (se ovan). Det finns dock särskilda bestämmelser för redovisning av mervärdesskatt på förskott om hyresvärden inte tillämpar frivillig beskattning för uthyrningen sedan tidigare.
Om det inte görs någon betalning under avtalad hyresperiod är hyrestjänsten tillhandahållen och redovisningsskyldighet respektive rätt till avdrag inträder vid den tidpunkt när hyresperioden gått ut. Den som använder faktureringsmetoden ska därför redovisa den utgående och ingående skatten i den redovisningsperiod som den aktuella avtalsperioden slutar.
Vid försäljning av varor på auktion inträder redovisningsskyldigheten för säljaren när avräkningsbesked, auktionsprotokoll eller annan för redovisningen lämplig handling enligt god redovisningssed har bokförts eller borde ha bokförts. Detta gäller inte om kontant betalning har mottagits dessförinnan.
För auktionsförrättaren inträder redovisningsskyldigheten när auktionsprotokoll eller dylikt har sänts eller skulle ha sänts till uppdragsgivaren, om inte kontant betalning har mottagits dessförinnan.
Vid fakturaförsäljning, d.v.s. om en, flera eller samtliga kundfakturor säljs och överlåts till ett annat företag, påverkas inte redovisningen av mervärdesskatt. Om en belånad faktura återlöses, får tidigare redovisad utgående skatt inte minskas. Först när det blir en kundförlust får den utgående skatten minskas.
Det finns två olika typer av leasingavtal, operationella leasingavtal och finansiella leasingavtal. Vid finansiella leasingavtal måste en självständig mervärdesskatterättslig bedömning göras av avtalet för att bestämma om det innebär leverans av en vara eller ett tillhandahållande av en tjänst, d.v.s. avbetalningsköp eller uthyrning. Denna bedömning har betydelse för vid vilken tidpunkt den utgående skatten ska redovisas.
Vid uthyrning är det fråga om ett successivt tillhandahållande och mervärdesskatt debiteras vanligen på ersättningen i hyresfakturorna. Redovisningen av utgående skatt sker därför normalt löpande under hyrestiden.
Om innebörden av ett avtal om finansiell leasing är försäljning av en vara inträffar den beskattningsgrundande händelsen för hela beskattningsunderlaget vid leveranstidpunkten. Det gäller oavsett om betalningen delas upp så som vid ett avbetalningsköp.
Den som tillämpar faktureringsmetoden ska redovisa hela den utgående skatten för den redovisningsperiod under vilken försäljningen enligt god redovisningssed har bokförts eller borde ha bokförts. Det innebär att hela den utgående skatten som huvudregel ska redovisas för den redovisningsperiod under vilken den första månadsfakturan har utfärdats eller borde ha utfärdats, under förutsättning att leverans har skett. Den som tillämpar leveransmånadsprincipen ska i stället redovisa den utgående skatten för den redovisningsperiod under vilken leverans har skett.
Mervärdesskatterättsligt är ett leasingavtal ett enda tillhandahållande oavsett om leasingavtalet bedöms som avbetalningsköp eller uthyrning. Det innebär att även den del som inkomstskatterättsligt hanteras som ränta ska ingå i beskattningsunderlaget för mervärdesskatt.