Bestämmelserna skapar konkurrensneutralitet i valet mellan att äga eller hyra en fastighet för en verksamhet där transaktionerna medför avdragsrätt.
Uthyrning och annan upplåtelse av fastighet är, med vissa undantag, en tjänst som är undantagen från skatteplikt (10 kap. 35 § ML). Detta innebär att bl.a. fastighetsägare som regel inte är obligatoriskt betalningsskyldiga för mervärdesskatt för t.ex. lokaluthyrning. De har därför inte rätt till avdrag för ingående skatt på förvärv i uthyrningsverksamheten. I och med detta uppkommer s.k. kumulativa effekter, vilket kan leda till att hyressättningen påverkas negativt för hyresgästen. En beskattningsbar person som är betalningsskyldig för mervärdesskatt och bedriver sin verksamhet i en egen fastighet har rätt till avdrag för ingående skatt på förvärv för fastigheten. I mervärdesskattehänseende kan därmed bristande konkurrensneutralitet uppkomma när det gäller verksamheter som bedrivs i hyrda respektive i egna lokaler.
I syfte att undanröja nämnda skillnader har lagstiftaren infört en möjlighet för fastighetsägare och andra uthyrare att välja frivillig beskattning för uthyrning av vad som är byggnad eller annan anläggning och faller inom ML:s fastighetsbegrepp.
Sådan frivillig beskattning förutsätter att hyresvärden för stadigvarande användning i en verksamhet där transaktionerna medför avdragsrätt enligt ML eller rätt till återbetalning av skatt enligt vissa bestämmelser i ML ska hyra ut byggnaden eller anläggningen, se vidare om förutsättningarna för frivillig beskattning.
En uthyrare som har blivit betalningsskyldig enligt bestämmelserna om frivillig beskattning ska redovisa utgående skatt på hyran för en sådan fastighet eller fastighetsdel som omfattas av den frivilliga beskattningen. Uthyraren har då rätt att göra avdrag för den ingående skatten på sina förvärv för uthyrningen. Det medför att de kostnadselement som ingår i hyran inte innefattar någon ”dold” mervärdesskatt som hyresgästen i sin tur måste behandla som en kostnad. Den mervärdesskatt som debiteras på hyran får hyresgästen göra avdrag för enligt ML:s allmänna bestämmelser. På så vis skapar bestämmelserna konkurrensneutralitet.
Av mervärdesskattedirektivet framgår att medlemsstaterna får medge beskattningsbara personer en rätt till valfrihet för beskattning för utarrendering och uthyrning av fast egendom samt fastställa de närmare villkoren som krävs för att säkerställa en korrekt och enkel tillämpning och förhindra skatteundandragande, skatteflykt eller missbruk. Medlemsstaterna kan besluta om ytterligare begränsningar av undantaget (artikel 137 jämförd med artikel 131 i mervärdesskattedirektivet). Medlemsstaterna får därmed inskränka rätten till valfrihet och ska närmare bestämma om dess användning.
Genom bestämmelserna om frivillig beskattning i ML har Sverige utnyttjat den möjlighet till valfrihet som artikel 137 i mervärdesskattedirektivet medger och också fastställt de nationella reglerna.
EU-domstolen har behandlat frågor om tillämpningen av bestämmelserna i artikel 137 i mervärdesskattedirektivet. Av domarna framgår att medlemsstaterna har stort utrymme att närmare bestämma metoderna för utnyttjandet av valfriheten inom ramen för bestämmelserna i artiklarna 131, 135 och 137 i mervärdesskattedirektivet (C-381/97 Belgocodex, punkterna 16–17 och C-12/98 Far, punkt 13).
En medlemsstat som har utnyttjat möjligheten till frivillig beskattning får ha bestämmelser som innebär att avdrag för ingående skatt villkoras av att skattemyndigheten i förväg har gett ett icke retroaktivt godkännande för betalningsskyldigheten. Bestämmelserna i artikel 137.1 d och 2 andra stycket i mervärdesskattedirektivet hindrar inte ett sådant villkor (C-269/03, Vermietungsgesellschaft Objekt Kirchberg, punkterna 26–30).
EU-domstolen har uttalat att artikel 137.2 i mervärdesskattedirektivet ska tolkas så att en medlemsstat, som ger beskattningsbara personer valfrihet att låta uthyrning av fast egendom vara skattepliktig, inte med stöd av denna bestämmelse kan utesluta avdrag för mervärdesskatt för investeringar i fastigheter som gjorts innan denna valfrihet har utnyttjats, när ansökan om att bli betalningsskyldig för mervärdesskatt inte har gjorts inom sex månader från det att fastigheten tagits i bruk (C-184/04, Uudenkaupungin kaupunki). Se vidare om i vilka fall man ska justera ett avdrag för ingående skatt.