En ändrad användning eller en överlåtelse av en investeringsvara kan leda till en rättighet eller skyldighet att justera investeringsvarans avdrag för ingående skatt. Justering kan även bli aktuell bl.a. när frivillig beskattning för lokaluthyrning upphör eller när en fastighetsägare försätts i konkurs. Avdraget ska bara justeras om en beskattningsbar person har förvärvat eller importerat en investeringsvara för sin ekonomiska verksamhet.
Syftet med justeringen är att säkerställa skattemässig neutralitet för all ekonomisk verksamhet (jfr C-140/17, Gmina Ryjewop). Genom justeringen korrigeras avdraget för ingående skatt så att de gjorda avdragen motsvarar den avdragsgilla andelen ingående skatt för investeringsvaran sett till hur varan används under en viss tid, den s.k. justeringsperioden. Man kan justera avdraget antingen genom att göra ytterligare avdrag för ingående skatt eller genom att minska ett tidigare gjort avdrag.
Vid inkomstbeskattningen görs årligen ett värdeminskningsavdrag för den förslitning som en tillgång genomgår. När en näringsidkare har använt tillgången så länge att den ekonomiskt är värdelös ska tillgången vara helt avskriven och därmed kostnadsförd. Vid mervärdesbeskattningen är det annorlunda. Där får man i stället normalt göra avdrag direkt i samband med inköpet. Utgångspunkten för att bestämma den avdragsgilla andelen vid förvärvet eller importen är i vilken omfattning tillgången ska användas för transaktioner som medför avdragsrätt. Avdrag får då göras i den mån ingen avdragsbegränsning påverkar den avdragsgilla andelen. Om användningen av tillgången därefter ändras eller om tillgången överlåts kan justering bli aktuell. På så vis uppnås den skattemässiga neutraliteten.
Bestämmelserna om justering av avdrag för ingående skatt finns i 15 kap. ML. Det finns även särskilda bestämmelser om justering av avdrag vid frivillig beskattning för uthyrning och upplåtelse av fastighet i 12 kap. 27–31 §§ ML. I mervärdesskattedirektivet finns bestämmelserna om justering i artiklarna 184–192.
Bestämmelserna om justering gäller bara om det är en beskattningsbar person som har förvärvat eller importerat en investeringsvara. Förvärvet eller importen måste alltså göras inom ramen för en ekonomisk verksamhet. Verksamheten behöver dock inte medföra betalningsskyldighet för mervärdesskatt. Det förutsätts inte heller att förvärvet i sin helhet ska användas i den ekonomiska verksamheten (C-97/90, Lennartz).
Eftersom det finns ett krav på att investeringsvaran ska vara förvärvad eller importerad inom ramen för en ekonomisk verksamhet medför ett förvärv inte någon rätt till justering av avdrag för ingående skatt om varan har förvärvats för att i sin helhet användas i en icke-ekonomisk verksamhet. Det gäller även om investeringsvaran vid ett senare tillfälle börjar användas för transaktioner som medför avdragsrätt (jämför C-378/02, Waterschap Zeeuws Vlaanderen). Samtliga faktiska omständigheter måste prövas när man bedömer om förvärvaren har agerat i egenskap av beskattningsbar person vid förvärvstillfället och alltså har förvärvat investeringsvaran inom ramen för den ekonomiska verksamheten (C-140/17, Gmina Ryjewop). Det innebär att en privatperson som förvärvar en investeringsvara och som senare börjar använda varan i en ekonomisk verksamhet saknar möjlighet att justera avdraget.
Kravet på att investeringsvaran ska vara förvärvad inom ramen för en ekonomisk verksamhet innebär inte att avdrag för ingående skatt till någon del måste ha gjorts samtidigt som förvärvet. Förvärvas en investeringsvara till en ekonomisk verksamhet där transaktionerna inte medför avdragsrättfår man justera avdraget om varan senare används på så sätt att den ingående skatten är avdragsgill.
En investeringsvara kan också förvärvas för att användas både för transaktioner som är skattepliktiga som för transaktioner som är undantagna från mervärdesskatt utan att medföra avdragsrätt. Avdraget för ingående skatt på kostnaden för ett sådant förvärv ska justeras om användningen av förvärvet för de skattepliktiga transaktionerna ökar eller minskar under justeringsperioden.
Om en investeringsvara har anskaffats för att både användas i en ekonomisk och i en icke-ekonomisk verksamhet agerar köparen till någon del i egenskap av beskattningsbar person. Skatteverket anser därför att avdraget för ingående skatt på kostnaden för investeringsvaran ska justeras om användningen medför att avdraget som får göras ökar eller minskar (Skatteverkets ställningstagande om justering när investeringsvaror används i rörelsen både för ekonomisk och för icke-ekonomisk verksamhet).
Hur ett förvärv av en investeringsvara som delvis ska användas för privat bruk ska hanteras mervärdesskattemässigt beror på om varan är lös egendom eller en fastighet.
Huvudregeln är att avdrag för ingående skatt inte får göras vid förvärv eller import för privat bruk eller för andra rörelsefrämmande ändamål. Men för en beskattningsbar person som ska använda en annan investeringsvara än fastighet både i en ekonomisk verksamhet och för privat bruk eller för annat rörelsefrämmande bruk finns en valfrihet.
Den beskattningsbara personen kan välja att vid förvärvstidpunkten i sin helhet hänföra en investeringsvara till den ekonomiska verksamheten där transaktionerna medför avdragsrätt och göra fullt avdrag för den ingående skatten på förvärvet så länge ingen avdragsbegränsning påverkar den avdragsgilla andelen. Det valet innebär att hela den ingående skatten kan bli föremål för justering.
Den beskattningsbara personen kan också välja att bara delvis hänföra förvärvet eller importen till den ekonomiska verksamheten och därmed bara få göra delvis avdrag för den ingående skatten på förvärvet. Möjligheten att justera avdraget är i dessa fall begränsad till den del av investeringsvaran som hör till verksamheten. Skatteverket anser att avdraget för den ingående skatten som avser den del av varan som ursprungligen hänförts till privata ändamål inte kan justeras om varan senare kommer att användas i större omfattning i verksamheten (Skatteverkets ställningstagande om avdragsrätt för investeringsvaror som används både i verksamheten och för privat bruk). Jämför C-460/07, Puffer, punkterna 43–44.
Ingående skatt på kostnader som hänför sig till en fastighet som används både i en ekonomisk verksamhet och för privat bruk eller annars för annat ändamål än den egna rörelsen får bara dras av i proportion till användningen av fastigheten för rörelsen (13 kap. 13 § ML).
Om användningen för rörelsen ökar eller minskar ska avdraget för ingående skatt på kostnaderna som hänför sig till fastigheten justeras i enlighet med 15 kap. ML (13 kap. 15 § ML). Skatteverket anser att avdraget ska justeras även vid en ökad användning i verksamheten för en sådan del som ursprungligen inte omfattades av avdragsrätten. Denna möjlighet till justering skiljer sig från vad som gäller i de fall en beskattningsbar person har valt att bara delvis hänföra en investeringsvara som utgör lös egendom till verksamheten (Skatteverkets ställningstagande om avdragsrätt för investeringsvaror som används både i verksamheten och för privat bruk).
Bestämmelserna i 13 kap. 13 och 15 §§ motsvaras av artikel 168a.1 i mervärdesskattedirektivet.
Man ska justera avdraget för ingående skatt enligt 15 kap. 7 § ML i följande situationer:
Avdraget kan också behöva justeras när frivillig beskattning upphör för en fastighetsuthyrning. Det finns även vissa särskilda bestämmelser om justering av avdrag för hyresrätter och bostadsrätter.
Att man kan behöva justera avdraget på grund av ändrad användning av en investeringsvara är vanligt förekommande i verksamheter som avser fastighetsförvaltning där hyresvärden tillämpar frivillig beskattning för uthyrning av vissa lokaler i en byggnad. Även företag som bedriver s.k. blandad verksamhet berörs i regel av bestämmelserna om justering på grund av ändrad användning.
Man kan bli skyldig att justera ett avdrag eller få en rätt att justera ett avdrag när man ändrar användningen oavsett om den ingående skatten på investeringsvaran tidigare har varit avdragsgill eller inte (15 kap. 7 § 1 och 2 ML).
Det sker en ändrad användning när en investeringsvara börjar användas enbart för transaktioner som inte medför avdragsrätt, efter att tidigare ha använts för både skattepliktiga transaktioner och transaktioner som är undantagna från skatteplikt utan att medföra avdragsrätt. Man kan i sådana fall bli skyldig att justera tidigare gjort avdrag för ingående skatt, och detta oavsett orsaken till att de skattepliktiga transaktionerna har upphört. Det saknar även betydelse om de transaktioner som är undantagna från skatteplikt har ökat eller minskat jämfört med tidigare beskattningsår, så länge man ändå fortsätter att använda investeringsvaran (C-374/19, HF mot Finanzamt Bad Neuenahr-Ahrweiler, punkterna 32-33). På motsvarande sätt kan det uppstå en rätt att justera avdraget till sin fördel om en investeringsvara som har använts i en blandad verksamhet börjar användas enbart för skattepliktiga transaktioner.
Skatteverket anser att det är förändringar i de faktorer som används för att bestämma den avdragsgilla andelen av en investeringsvaras ingående skatt som medför en ändrad användning. Den fysiska användningen behöver inte ändras. Det anses därför inte som någon ändrad användning när t.ex. en fastighetsägare övergår till att använda fastigheten i en annan verksamhet, där transaktionerna fortfarande medför avdragsrätt och den ingående skatten är avdragsgill i samma omfattning som i den tidigare verksamheten. En förändring av faktorer som påverkar den avdragsgilla andelen kan vara att en investeringsvara ändrar karaktär från en som ger rätt till avdrag för ingående skatt till en karaktär som inte ger rätt till avdrag. Ett fordon där den ingående skatten var avdragsgill vid inköpstillfället kan exempelvis genom ombyggnad ändra karaktär så att mervärdesskatten inte längre är avdragsgill. Ett annat exempel är om en personbil som använts i en taxiverksamhet förs över till en budbilsverksamhet. Bilen ändrar då karaktär till en tillgång som omfattas av avdragsbegränsningen för personbilar. En del av den ingående skatten som tidigare varit avdragsgill vid inköpet av bilen kan då behöva betalas tillbaka genom justering. På motsvarande sätt kan avdrag få göras genom justering om inköpet i stället gjorts i budbilsverksamheten och därefter förs över till taxiverksamheten (Skatteverkets ställningstagande om ändrad användning vid justering av avdrag för ingående skatt).
En annan förändring som innebär ändrad användning är att den ekonomiska verksamhet som en investeringsvara har förvärvats till ändrar status från att inte omfattas av avdragsrätt till att helt eller delvis omfattas av sådan rätt på så sätt att den ingående skatten är avdragsgill. En lokal som övergår från att ha varit använd i en mervärdesskattepliktig verksamhet till att bli använd i en mervärdesskattefri verksamhet medför också en ändrad användning. Sådana förändringar kan bero på en lagändring eller på något annat ändrat förhållande.
Något generellt undantag från skyldigheten att justera avdrag för ingående skatt vid en lagändring finns inte. EU-domstolen har konstaterat att det varken strider mot direktivet eller mot domstolens praxis att tolka bestämmelserna om justering så att en skyldighet att justera avdraget kan uppkomma genom en lagändring (artiklarna 184−192 i mervärdesskattedirektivet och C-487/01 C-7/02, Gemeente Leusden, punkt 64).
Bestämmelserna om justering av avdrag är tillämpliga även när förändringen av avdragsrätten beror på ett frivilligt val som den beskattningsbara personen gör. En uthyrning av fastighet beskattas efter det att hyresvärden har valt att tillämpa frivillig beskattning. Det är därför nödvändigt att justera avdraget för ingående skatt på förvärv som gjorts innan den frivilliga beskattningen började för att undvika dubbelbeskattning (C184/04, Uudenkaupungin kaupunki, punkt 40).
Användningen av en lokal ändras när en hyresvärd börjar tillämpa frivillig beskattning för sin uthyrning även om både hyresgästen och hyresgästens verksamhet är desamma som tidigare. I ett sådant fall ökar den avdragsgilla andelen ingående skatt för hyresvärden utan någon fysiskt ändrad användning.
Skatteverket anser att ett beslut om frivillig beskattning för lokaluthyrning under uppförandeskede innebär en ändrad användning. Justering kan därför bli aktuell för ingående skatt på förvärv som gjorts innan den frivilliga beskattningen började gälla. Motsvarande gäller om den frivilliga beskattningen börjar först i samband med uthyrningen. Bestämmelserna om justering gäller även om fastigheten inte har tagits i bruk innan den frivilliga beskattningen börjar gälla. Det finns särskilda bestämmelser om justering av avdrag vid frivillig beskattning för fastighetsuthyrning.
Även en övergång från beskattning till undantag från skatteplikt enligt den särskilda ordningen för beskattningsbara personer med liten årsomsättning, och det omvända, innebär en sådan förändring i de faktorer som använts för att bestämma den avdragsgilla andelen. Justering kan därför bli aktuell i dessa situationer.
Avdraget ska justeras vid en skattepliktig försäljning av maskiner m.m. när den ingående skatten för förvärvet eller importen av varan bara delvis har varit avdragsgill (15 kap. 7 § 3 ML). Att justering ska göras i detta fall beror på att den beskattningsbara personen ska kunna få avdrag för en del av den ingående skatten som inte tidigare varit avdragsgill. Det finns en spärregel som innebär att justeringsbeloppet i dessa fall inte får överstiga den utgående skatten som ska redovisas för avyttringen.
En förutsättning för justering vid överlåtelse av fastighet är att avdrag har gjorts för en ny-, till- eller ombyggnad. Avdraget behöver inte ha gjorts vid förvärvet av ny-, till- eller ombyggnaden. Fastighetsägaren kan t.ex. ha gjort avdrag för ingående skatt vid ett senare tillfälle genom att justera avdraget på grund av en ökad skattepliktig användning av fastigheten. Det gäller även för bostads- och hyresrätter (15 kap. 7 § 4 ML).
Med överlåtelse av investeringsvara menas såväl onerösa som benefika äganderättsövergångar (prop. 1999/2000:82 s. 106). En onerös äganderättsövergång innebär att mottagaren får äganderätten genom köp, byte eller liknande. En benefik äganderättsövergång innebär att äganderätten övergår genom arv, testamente, gåva eller bodelning.
Överlåtaren ska inte justera avdraget vid en överlåtelse där förvärvaren övertar rättighet och skyldighet att justera (se nedan).
En fastighet eller en lägenhet kan ha tillförts tjänster som uttagsbeskattats av den som bedriver en byggnadsrörelse (5 kap. 32 § ML). Om ägaren har redovisat mervärdesskatt på sådana uttag och därefter överlåter fastigheten kan köparen ha rätt till avdrag för den ingående skatten. Det innebär att fastigheten kan bli en investeringsvara. Om köparen sedan i sin tur överlåter en sådan fastighet ska avdraget för ingående skatt justeras (15 kap. 7 § 5 ML).
Detta gäller även om den som uppfört fastigheten i en byggnadsrörelse själv börjar använda fastigheten för andra skattepliktiga transaktioner och därmed får göra avdrag för ingående skatt för tidigare redovisade uttag. Om fastigheten därefter överlåts ska avdraget därför justeras. Det gäller även för bostads- och hyresrätter.
Under vissa förutsättningar ska justering dock inte göras vid överlåtelse av fastighet (se nedan).
Om fastighetsägare, bostadsrättshavare eller hyresgäster försätts i konkurs ska de justera avdraget om de har haft rätt att göra avdrag för den ingående skatten på kostnaderna för investeringsvaran. Det gäller dock bara om investeringsvaran är en fastighet eller en lägenhet som innehas med hyresrätt eller bostadsrätt (15 kap. 7 § 6 ML).
Ett konkursbo kan överta konkursgäldenärens rättighet och skyldighet att justera avdrag för ingående skatt.
Statens fordran på grund av justering hos gäldenären är en konkursfordran, även om fordran inte uppkommit innan konkursbeslutet meddelades (15 kap. 8 § ML jämförd med 5 kap. 1 § KonKL). Se även prop. 1999/2000:82 s. 112.
I vissa situationer ska man inte justera avdraget för ingående skatt trots att förutsättningar för justering finns enligt ovan.
Man ska inte justera avdraget om den ändrade användningen av en investeringsvara medför uttagsbeskattning. Det kan t.ex. vara fallet då en beskattningsbar person tar ut en vara ur sin rörelse där den ingående skatten har varit avdragsgill för sitt eget privata bruk (15 kap. 9 § 1 ML).
Det finns en förenklingsregel som innebär att man inte ska justera avdraget om förändringen av den avdragsgilla andelen i förhållande till den avdragsgilla andelen som gällde vid anskaffandet är mindre än 5 procentenheter (15 kap. 9 § 2 ML). Det är förändringen av den procentuella delen i verksamheten som ska jämföras och inte den procentuella förändringen i förhållande till tidigare gjorda avdrag.
Om förändringen ett år är mindre än 5 procentenheter ska avdraget inte justeras för det året. Men om ändringen ett efterföljande år medför att den totala förändringen uppgår till minst 5 procentenheter ska avdraget justeras med hänsyn taget även till de tidigare årens ändringar (prop. 1999/2000:82 s. 102).
Det är inte helt klart vad som menas med begreppet ”anskaffandet” i 15 kap. 9 § 2 ML när en förvärvare av en investeringsvara övertar överlåtarens rättighet och skyldighet att justera avdrag enligt 15 kap. 21 § ML. Skatteverket anser att den avdragilla andelen vid anskaffandet i det fallet ska jämföras med överlåtarens avdragsgilla andel vid tidpunkten för överlåtelsen. Någon hänsyn ska inte tas till förändringar som inte medfört justering hos överlåtaren på grund av att förenklingsregeln varit tillämplig (Skatteverkets ställningstagande om justering och förenklingsregeln när rättighet och skyldighet att justera avdrag övertas).
Skatteverket anser vidare att respektive ny-, till- eller ombyggnad ska bedömas var för sig vid tillämpningen av denna förenklingsregel när det gäller uthyrning av lokaler med frivillig beskattning. Om en byggåtgärd har avsett en specifik lokal ska avdraget för ingående skatt därför justeras om den frivilliga beskattningen för uthyrningen av lokalen upphör även om lokalytan är mindre än 5 procent av hela fastigheten. För åtgärder som är gemensamma för hela fastigheten ska dock avdraget inte justeras i ett sådant fall. Förändringen av den avdragsgilla andelen är då nämligen mindre än 5 procentenheter i förhållande till den avdragsgilla andelen vid anskaffandet av byggåtgärden. Motsvarande gäller om förändringen av den avdragsgilla andelen i stället medför att avdrag får göras i större omfattning.
Vid en överlåtelse av fastighet kommer justering i många fall inte behöva göras eftersom förvärvaren kan överta överlåtarens rättighet och skyldighet att justera avdrag för ingående skatt.
En fastighet som övergår till att vara outhyrd och inte heller används medför ingen ändrad användning. Det är först vid den tidpunkten när den faktiskt börjar användas på nytt som det kan bli en ändrad användning och därmed justering (prop. 1999/2000:82 s. 95).
Det framgår även av EU-domstolens praxis att avdragsrätten i princip består för en lokal som blivit tom, om det är styrkt att hyresvärden fortfarande har för avsikt att använda lokalen för beskattade transaktioner(C-672/16, Imofloresmira - Investimentos Imobiliários, punkt 47).
Om en fastighet rivs i sin helhet ska man inte justera avdraget för ingående skatt, oavsett om fastighetsägaren ålagts att riva byggnaden eller på eget initiativ beslutat att riva den. Samma sak gäller om fastigheten förstörs på annat sätt än genom rivning (prop. 1999/2000:82 s. 97).
Nytt: 2024-03-11
Det framgår även av praxis från EU-domstolen att den förändring som en förstörelse innebär inte medför någon skyldighet att justera avdrag. Det saknar betydelse om varan har förstörts avsiktligt eller inte (C-127/22, Balgarska telekomunikatsionna kompania, punkt 48).
Rivning av slitna byggnader för att på samma plats uppföra nya byggnader är inte heller en sådan förändring som innebär att avdraget ska justeras (C-234/11 TETS Haskovo och C-257/11 Gran Via Moineşti).
I många fall kan frivillig beskattning för fastighetsuthyrning inte börja gälla förrän en tid efter ett förvärv av ny-, till- eller ombyggnadstjänster. Den som tillämpar bestämmelserna om frivillig beskattning kan under vissa förutsättningar återfå den ingående skatten på en sådan ny-, till- eller ombyggnad genom att göra ett s.k. retroaktivt avdrag. Om den ingående skatten återfås genom ett retroaktivt avdrag kan den ingående skatten inte också återfås genom justering (12 kap. 22 § andra stycket ML).
Det är bara avdrag för ingående skatt som ska justeras. Justering blir därför inte aktuellt för en fastighetsägare, en hyresgäst eller en bostadsrättshavare som har uttagsbeskattats för utförda bygg- och anläggningsarbeten enligt bestämmelserna i 5 kap. 33–35 §§ ML och som senare ändrar användningen så att fastigheten eller lägenheten börjar användas i en verksamhet där transaktionerna medför avdragsrätt.