Det finns civilrättsliga regler om formerna för näringsverksamhet som bedrivs i Sverige av utländska företag och utomlands bosatta svenska eller utländska medborgare. Reglerna innebär att alla utländska företag och utomlands bosatta svenskar eller utländska medborgare som lämnar begärda uppgifter blir registrerade och får bedriva näringsverksamhet i Sverige.
De skatterättsliga reglerna som gäller för utländska företag hittar du under Fast driftställe.
En utländsk filial är inte en separat juridisk person utan en del av ett utländskt företag. Filialen har inget eget aktiekapital eller liknande utan filialens tillgångar och skulder är en del av det utländska företagets totala förmögenhetsmassa. De civilrättsliga formerna för näringsverksamhet som utländska företag eller utomlands bosatta svenska eller utländska medborgare bedriver i Sverige regleras i filiallagen.
Filiallagen stadgar att näringsverksamhet i Sverige ska bedrivas genom ett avdelningskontor med självständig förvaltning, om företaget inte väljer att etablera ett svenskt dotterbolag eller en agentur (2 § filiallagen). Det utländska företaget ska skriftligen anmäla hos Bolagsverket att det vill registrera en filial (1 § filialförordningen). Skyldigheten att registrera filial gäller utländska företag. Syftet med bestämmelserna är att ge verksamheter som bedrivs i Sverige en viss garanterad anknytning till Sverige och göra det möjligt för domstolar och myndigheter att vid behov kunna nå företaget eller utöva viss kontroll (se prop. 1991/92:88 s. 20).
I filiallagen finns en upplysningsbestämmelse om att det i det bilaterala avtalet mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om tillsynsregler för försäkring och återförsäkring finns bestämmelser om krav som i vissa fall inte gäller för återförsäkringsföretag från USA (2 § fjärde stycket filiallagen).
Svenska eller utländska medborgare som är bosatta utanför EES och som bedriver näringsverksamhet i Sverige ska inte inrätta en filial utan i stället registrera en i Sverige bosatt föreståndare med ansvar för verksamheten (2 § filiallagen). Den utländska näringsidkaren ska utfärda fullmakt för föreståndaren i Sverige att i alla frågor som rör verksamheten agera på näringsidkarens vägnar. Dessutom ska föreståndaren ta emot eventuella stämningar som gäller näringsidkaren och föreståndaren ska själv eller genom någon annan tala och svara för denna (24 § filiallagen). Syftet med kravet på föreståndare är bl.a. att det ska finnas någon att delge å näringsidkarens vägnar (se prop. 2008/09:187 s. 76).
Med uttrycket ”självständig förvaltning” menas att verksamheten i filialen ska vara avskild från verksamheten som bedrivs av huvudkontoret i utlandet (2 § filiallagen). För vissa utländska företag finns särskilda bestämmelser som gäller deras rätt att driva verksamhet i Sverige (3 § filiallagen). Det gäller bl.a. kreditinstitut, värdepappersföretag, finansiella institut, utländska försäkringsgivare, börser, clearingorganisationer, förvaltningsbolag och fondföretag, utgivare av elektroniska pengar, utländska försäkringsförmedlare, utländska förvaltare av alternativa investeringsfonder, företag som bedriver verksamhet med konsumentkrediter, företag som bedriver verksamhet med bostadskrediter och kreditförvaltare.
Filialen är inte ett eget rättssubjekt utan en del av det utländska företaget. Av det följer att filialen är underkastad lagstiftningen i det utländska företagets hemland (prop. 1955:87 s. 54). För att skydda bl.a. svenska borgenärsintressen ska utländska företag och utomlands bosatta utländska medborgare anses som svenska rättssubjekt när man ska bedöma om de i ett rättsförhållande, som gäller av dem i Sverige bedriven näringsverksamhet, lyder under svensk lag. Samma regler gäller vid bedömningen av om de i ett sådant rättsförhållande är skyldiga att svara inför svensk domstol eller underkasta sig en svensk myndighets avgörande (4 § första stycket filiallagen).
Det utländska företagets verksamhet ska drivas under ett företagsnamn som innehåller ordet ”filial” (5 § filiallagen). Det utländska företagets namn och nationalitet behöver inte framgå av det svenskregistrerade namnet.
Ett utländskt företag kan endast ha en filialregistrering i Sverige (prop. 1955:87 s. 54). Företaget kan dock ha kontor och driva verksamhet på flera orter under en och samma filialregistrering.
Det finns ingen registreringsskyldighet för tjänsteleverantörer som omfattas av bestämmelserna om fri rörlighet för varor och tjänster i EUF-fördraget, eller motsvarande bestämmelser i EES-avtalet (2 § andra stycket filiallagen). Det innebär att tjänsteleverantörer som är etablerade inom EES har möjlighet att tillfälligt erbjuda sina tjänster i Sverige utan att registrera någon filial. Ett företag som etablerar sig i ett EU-land anses ha en fast verksamhetspunkt i etableringslandet under obestämd tid.
Begreppet näringsverksamhet i filiallagens mening ska tolkas på samma sätt som i annan svensk civilrättslig lagstiftning. Begreppet näringsverksamhet har en innebörd som i stor utsträckning överensstämmer med det EU-rättsliga begreppet etablering. Filiallagen behandlar främst frågor om etablering och näringsverksamhet i Sverige, det är möjligt att erbjuda tjänster i Sverige utan att lagen blir tillämplig (prop. 2010/11:87 s. 28-29).
Ett tillfälligt erbjudande av tjänster från en tjänsteleverantör som är etablerad i en annan medlemsstat uppfyller vanligtvis inte kravet på varaktighet. Då bedrivs inte näringsverksamheten i Sverige och filiallagen ska därför inte tillämpas (prop. 2010/11:87 s. 29).
Den avgörande skillnaden mellan tjänst och etablering är att tjänsteutövaren har kvar sin fasta punkt i hemlandet och endast vistas tillfälligt i det andra landet (prop. 2010/11:87 s. 27–28). Varken i förarbetena ller lagtexten stadgas några tidsgränser för att skilja mellan etablering och tjänsteutövande. När man ska bedöma detta får man i stället hämta ledning i EU-domstolens praxis (prop. 2010/11:87 s. 36–37).
Det måste vara fråga om en tjänst enligt artikel 57 i EUF-fördraget. Detta ska bedömas i varje enskilt fall. Av EU-domstolens praxis framgår att för att reglerna om tjänst ska vara tillämpliga, får den berörda tjänsteaktören inte stadigvarande och kontinuerligt delta i det ekonomiska livet i det andra landet (C-131/01, kommissionen mot Italien).
EU-domstolen har vidare konstaterat att enbart den omständigheten att en tjänsteutövare som är etablerad i en medlemsstat mer eller mindre ofta eller regelbundet tillhandahåller identiska eller liknande tjänster i en annan medlemsstat över en längre period (ibland i flera år), utan att där ha en infrastruktur som gör det möjligt för tjänsteutövaren att där stadigvarande och kontinuerligt bedriva yrkesverksamhet och att utifrån denna infrastruktur vända sig till bland andra medborgarna i denna medlemsstat, inte räcker för att tjänsteutövaren ska anses etablerad i denna medlemsstat. Inte heller behöver ett kontor i värdlandet som tjänsteutövaren skaffar sig nödvändigtvis betyda att tjänsteutövaren anses etablerad i landet (C-215/01 Schnitzer).
Byggentreprenad som under högst ett år drivs av ett utländskt företag som är etablerat utanför EES, eller av en svensk eller utländsk medborgare som är bosatt utanför EES, omfattas inte av kravet på filial eller föreståndare (3 § filialförordningen).
En filials skattskyldighet för inkomst av näringsverksamhet i Sverige styrs av om den har ett fast driftställe varifrån den bedriver sin affärsverksamhet. En registrerad filial torde i de flesta fall uppfylla kriterierna för ett fast driftställe, men det ska alltid göras en självständig prövning. Om det utländska företaget har ett fast driftställe i Sverige är det skattskyldigt här, även om det inte uppfyllt sin skyldighet enligt filiallagen att registrera sig.
Filialens tillgångar och skulder utgör en del av det utländska företagets förmögenhet. Företaget som bedriver sin verksamhet genom filialen är bokföringskyldigt i Sverige. Bokföringen för denna verksamhet ska hållas skild från företagets övriga verksamhet.
Du kan läsa mer om bokföringsskyldigheten för juridiska personer med filial i Sverige på sidan Utländska juridiska personers verksamhet i Sverige.
För fysiska personer finns mer information på sidan Näringsverksamhet i Sverige som utomlands bosatta personer bedriver
Ett företag som bedriver verksamhet genom en filial i Sverige ska även följa det regelverket kring arkivering av räkenskapsinformation som finns i bokföringslagen.
Den som för ett utländskt företags räkning driver eller förestår näringsverksamhet utan att utse en verkställande direktör eller anmäla en föreståndare kan dömas till böter (29 § filiallagen). Bolagsverket kan vid vite förelägga en filial att göra en anmälan om vissa förhållanden och att inkomma med vissa uppgifter (30 § filiallagen).