Skattepliktiga varor – snus, tuggtobak och övrig tobak

Snus

Från och med den 1 november 2024 finns det en ny definition av snus i LTS. Definitionen är avsedd att motsvara vad som tidigare har ansetts vara snus (prop. 2023/24:120 s. 34).

Med snus avses tobak i form av pulver, korn, strimlor, partiklar eller flagor som särskilt har behandlats för att användas i munnen, men inte rökas (2 kap. 9 § andra stycket LTS).

Produkter som delvis består av andra ämnen än tobak men som i övrigt uppfyller kriterierna i andra stycket behandlas som snus (2 kap. 9 § tredje stycket LTS).

I samband med att det infördes en definition av snus i LTS gavs följande kommentarer till ledning för tillämpningen.

Med snus avses tobak i form av pulver, korn, strimlor, partiklar eller flagor som särskilt har behandlats för att användas i munnen, men inte rökas. Tobaken kan även bestå av en blandning av de olika formerna som anges, exempelvis pulver och flagor. Med uttrycket ”behandlats för att användas i munnen, men inte rökas” avses att tobaken har genomgått någon form av behandling så att den inte kan rökas som den är, utan i stället lämpar sig för användning i munnen. Uttrycket är teknikneutralt och inte låst till någon viss metod. Att enbart smaksätta tobaken är inte tillräckligt för att den ska anses vara särskilt behandlad för att användas i munnen men inte rökas. Det är själva tobaken som ska ha behandlats för att användas i munnen men inte rökas, snarare än produkten som helhet. Att tobak som i sig är rökbar tillhandahålls i ett hölje som förhindrar rökning är alltså inte tillräckligt för att produkten ska anses vara snus. Icke rökbar tobak som särskilt har behandlats för användning i munnen kan dock anses vara snus även om det krävs en portionspåse för att hålla ihop produkten vid användning. Luktsnus omfattas inte av definitionen, eftersom det inte har behandlats för att användas i munnen (prop. 2023/24:120 s. 33-34).

Definitionen är avsedd att motsvara vad som tidigare i praxis har ansetts vara snus med undantag för att det inte längre finns något krav på att produkterna ska vara hänförliga till KN-nummer 2403 för att beskattas som snus. Om en produkt faller inom definitionen för snus anses den alltså vara snus oavsett vilket KN-nummer den hänförs till. Det ligger även i sakens natur att en tobaksprodukt inte i skattehänseende kan falla inom flera olika definitioner samtidigt. Om en produkt exempelvis anses vara röktobak kan den inte samtidigt anses vara snus eller tuggtobak (prop. 2023/24:120 s. 34).

Produkter som delvis består av andra ämnen än tobak men som i övrigt uppfyller kriterierna för att anses vara snus i 2 kap. 9 § andra stycket LTS behandlas som snus. Produkter som helt består av andra ämnen än tobak ska dock inte behandlas som snus. Exempelvis räknas inte tobaksfritt snus som snus enligt LTS, men kan beskattas som ”andra nikotinhaltiga produkter” enligt LSNP om det uppfyller kraven i den lagen (prop. 2023/24:120 s. 34).

Snus som delvis består av tobak och delvis av annat är till sin helhet skattepliktigt som snus

Tobaksskatt tas ut för hela varan, inte bara på den del som består av tobak. Detta innebär exempelvis att sådana portionsprillor som är hänförliga till KN-nr 2403 så som snus, som delvis består av tobak och delvis av annat, till sin helhet är skattepliktiga som snus enligt LTS. Detta har bekräftats av Högsta förvaltningsdomstolen i HFD 2011 not. 78.

Rättsfall: tobaksskatt beräknas på portionsprillornas hela vikt

I ett mål som avsåg beskattning av portionspåsar (portionsprillor) prövade Högsta förvalt­nings­domstolen frågan om tobaksskatt ska beräknas på de aktuella portions­påsarnas hela vikt eller bara på den del som består av tobak.

Ett bolag hade ansökt om förhandsbesked om skatteplikt för en produkt som bolaget hade för avsikt att utveckla och sälja. Produkten bestod av portionspåsar som var och en vägde cirka 1 gram. Innehållet i påsarna bestod av en viss procent tobak och en viss högre procent av en annan beståndsdel än tobak. Skatterättsnämnden uttalade att avgörande för om den i ärendet aktuella produkten helt eller delvis ska beskattas enligt LTS är om den ska klassificeras som snus enligt KN-nr 2403. Tullverket hade i yttrande i ärendet framfört att hela varan skulle klassificeras enligt KN-nummer 2403 som snus. Skatterättsnämnden fann inte skäl att frångå Tullverkets bedömning avseende produktens klassificering enligt KN. Skatterättsnämnden förklarade att produkten i sin helhet ska beskattas som snus och meddelade beskedet att tobaksskatt enligt LTS ska utgå på produktens hela vikt. Högsta förvaltningsdomstolen fastställde Skatte­rättsnämndens förhandsbesked (HFD 2011 not. 78). Domen avsåg tillämpningen av 1 § tredje stycket tidigare LTS. Bestämmelsen motsvaras numera av 2 kap. 9 § LTS (jfr prop. 2021/22:61 s. 345).

Tobaksskatt tas ut på produktens vikt vid den tidpunkt då skattskyldighet inträder

Det förekommer att tobaksvaror tillhandahålls konsumenter i sådant skick att de inte är färdigbearbetade. Om en sådan vara, trots att den inte är färdigbearbetad för användning, är hänförlig till KN-nr 2403 så som snus ska tobaksskatten fastställas utan beaktande av den bearbetning som återstår för konsumenten. Detta har bekräftats av Högsta förvaltningsdomstolen i HFD 2011 not. 77.

Rättsfall: snus beskattas efter den vikt snuset har vid tidpunkten för skattskyldighetens inträde

I ett mål som avsåg beskattning av snus prövade Högsta förvalt­nings­domstolen frågan om efter vilken vikt tobaksskatt ska tas ut och vid vilken tidpunkt vikten ska beräknas. Ett bolag hade ansökt om förhandsbesked om skatteplikt för en produkt som bolaget hade för avsikt att utveckla och sälja. Till produkten skulle konsumenten tillsätta vatten och utföra vissa andra beredningsåtgärder av enkel beskaffenhet innan snuset efter en viss tid var färdigt för konsumtion. Skatterättsnämnden gjorde bedömningen att produkten var skattepliktig som snus. Skatterättsnämnden meddelade beskedet att tobaksskatt ska fastställas utan beaktande av det vatten som konsumenten tillsätter produkten.

Högsta förvaltnings­domstolen instämde i Skatterättsnämndens bedömning att den aktuella produkten utgör snus i den mening som avses i LTS redan innan vatten tillsätts vid den slutliga beredningen för konsumtion. Högsta förvaltningsdomstolen uttalade också att tobaksskatt ska tas ut på produktens vikt vid den tidpunkt då skattskyldigheten inträder (HFD 2011 not. 77). Domen avsåg tillämpningen av 1 § tredje stycket och 35 § tidigare LTS. Bestämmelserna motsvaras numera av 2 kap. 9 § LTS (jfr prop. 2021/22:61 s. 345).

Tuggtobak

Från och med den 1 november 2024 finns det en ny definition av tuggtobak i LTS. Definitionen är avsedd att motsvara vad som tidigare har ansetts vara tuggtobak (prop. 2023/24:120 s. 34).

Med tuggtobak avses tobak i form av strängar, stänger, remsor, tärningar eller kakor som särskilt har behandlats för att tuggas men inte rökas (2 kap. 9 § andra stycket LTS).

Produkter som delvis består av andra ämnen än tobak men som i övrigt uppfyller kriterierna i andra stycket behandlas som tuggtobak (2 kap. 9 § tredje stycket LTS).

I samband med att det infördes en definition av tuggtobak i LTS gavs följande kommentarer till ledning för tillämpningen.

Med tuggtobak avses tobak i form av strängar, stänger, remsor, tärningar eller kakor som särskilt har behandlats för att tuggas men inte rökas. Normalt är tobaken i sådan storlek att det är enstaka strängar, stänger, remsor, tärningar eller kakor som tuggas. Behandlingen ska innebära att tobaken kan tuggas utan att den faller isär. Det är själva tobaken som särskilt ska ha behandlats för att tuggas men inte rökas. Tobak som i sig inte kan tuggas utan att falla isär anses inte vara tuggtobak även om den skulle tillhandahållas i en tuggbar påse (prop. 2023/24:120 s. 34).

Definitionen är avsedd att motsvara vad som tidigare i praxis har ansetts vara tuggtobak, med undantag för att det inte längre finns något krav på att produkterna ska vara hänförliga till KN-nummer 2403 för att beskattas som tuggtobak. Om en produkt faller inom definitionen för tuggtobak anses den alltså vara tuggtobak oavsett vilket KN-nummer den hänförs till. Det ligger även i sakens natur att en tobaksprodukt inte i skattehänseende kan falla inom flera olika definitioner samtidigt. Om en produkt exempelvis anses vara röktobak kan den inte samtidigt anses vara snus eller tuggtobak (prop. 2023/24:120 s. 34).

Produkter som delvis består av andra ämnen än tobak men som i övrigt uppfyller kriterierna för att anses vara tuggtobak i 2 kap. 9 § andra stycket LTS behandlas som tuggtobak. Produkter som helt består av andra ämnen än tobak ska dock inte behandlas som tuggtobak (prop. 2023/24:120 s. 34).

En tuggtobaksprodukt som består av tobak, tuggummibas och vissa andra komponenter är till sin helhet skattepliktig som tuggtobak

En tuggtobaksprodukt som består av tobak, tuggummibas och vissa andra komponenter är till sin helhet skattepliktig som tuggtobak. Denna bedömning delas av Skatterättsnämnden (SRN 2013-03-12, dnr 20-12/I).

Övrig tobak

För att göra tobaksbeskattningen mer heltäckande har bestämmelser införts i LTS som innebär att tobaksbeskattningen även omfattar så kallad övrig tobak. Efter införandet av dessa bestämmelser är all tobak som inte är en del av en levande planta skattepliktig enligt LTS (prop. 2020/21:112 s. 41). Bestämmelserna om övrig tobak har förts över från tidigare LTS till nu gällande LTS utan att någon ändring i sak är avsedd. Det som uttalas i förarbetena till tidigare LTS har därför betydelse för hur bestämmelserna om övrig tobak i LTS ska tillämpas.

Med övrig tobak avses tobak som inte är en del av en levande planta och som inte är skattepliktig som cigaretter, cigarrer, cigariller, röktobak, snus eller tuggtobak (2 kap. 10 § andra stycket LTS).

Om sådan tobak ingår i en annan vara sker beskattningen utifrån varans totala vikt (2 kap. 10 § andra stycket LTS). I sådant fall är hela varan att anse som skattepliktig (prop. 2020/21:112 s. 41). Med vara i detta sammanhang avses ett vidare begrepp än enbart tobaksvaror (prop. 2020/21:112 s. 77 jämförd med prop. 2021/22:61 s. 345).

Tobak som aktivt har skördats från en planta eller av naturliga orsaker har lossnat från den är skattepliktig som övrig tobak. Även hela plantor omfattas av skatteplikt om de inte längre lever. Som ytterligare exempel på tobak som omfattas av skatteplikt kan nämnas gröna tobaksblad eller andra lösa tobaksblad, oberoende av om dessa torkats eller ej, stjälkar och bladnerver. Vidare omfattas bearbetad tobak som inte går att röka utan ytterligare industriell beredning av skatteplikten för övrig tobak. Även sådant tobaksavfall som faller utanför definitionen av röktobak, exempelvis därför att det bedöms inte gå att röka eller som går att röka, men som inte bjuds ut till detaljhandelsförsäljning, är skattepliktigt som övrig tobak (prop. 2020/21:112 s. 41). Bestämmelserna om övrig tobak har förts över från tidigare LTS till nu gällande LTS utan att någon ändring i sak är avsedd. Det som uttalas i förarbetena till tidigare LTS har därför betydelse för hur bestämmelserna om övrig tobak i LTS ska tillämpas.

Övrig tobak i förhållande till röktobak och andra tobaksvaror

Skatteplikten för cigaretter, cigarrer, cigariller, röktobak, snus och tuggtobak påverkas inte av att tobaksbeskattningen den 1 augusti 2021 utvidgades till att omfatta övrig tobak. I förarbetena till införandet av skatteplikt för övrig tobak nämns särskilt att tobaksvaror som är skattepliktiga som röktobak även i fortsättningen kommer att beskattas som röktobak. Vidare uttalas att begreppet övrig tobak inte omfattar tobak i olika former som uppfyller de kriterier som definitionen av röktobak innehåller (prop. 2020/21:112 s. 41). Bestämmelserna om hur skatteplikten för de olika varuslagen av tobaksvaror avgränsas har förts över från tidigare LTS till nu gällande LTS utan att någon ändring i sak är avsedd. Det som uttalas i förarbetena till tidigare LTS angående skatteplikten för de olika varuslagen av tobaksvaror har därför betydelse för hur motsvarande bestämmelser i LTS ska tillämpas.