OBS: Detta är utgåva 2025.1. Visa senaste utgåvan.
OBS: Detta är utgåva 2025.1. Visa senaste utgåvan.
Punkt 1 överensstämmer i sak med artikel 24 punkt 1 i OECD:s modellavtal.
Artikeln har prövats av Högsta förvaltningsdomstolen i RÅ 1999 ref. 58. Ett norskt skadeförsäkringsföretag som skulle bedriva verksamhet från fast driftställe i Sverige ansågs befinna sig under samma förhållanden som ett svenskt skadeförsäkringsföretag med skatterättsligt hemvist i Norge pga. norska interna regler om verklig ledning. Beskattning av det norska skadeförsäkringsföretag kunde därför ske enligt de regler som gällde för svenska skadeförsäkringsföretag med stöd av medborgarskapsregeln i det nordiska skatteavtalet.
Punkt 2 första stycket överensstämmer i sak med artikel 24 punkt 3 första meningen i OECD:s modellavtal såvitt gäller beskattning av fast driftställe. Modellavtalet innehåller inte längre några särskilda regler om självständig yrkesutövning och stadigvarande anordning.
Punkt 2 andra stycket första meningen överensstämmer i sak med artikel 24 punkt 3 andra meningen i modellavtalet.
Bestämmelsen i punkt 2 andra stycket andra meningen om att ”… erhålla avdrag vid beskattningen eller skattebefrielse för utdelning eller annan utbetalning till bolag i annan avtalsslutande stat” saknar motsvarighet i modellavtalet. Den fanns redan i 1971 års skatteavtal med Norge men då utan orden ”erhålla avdrag vid beskattningen”. Bestämmelsen innebar enligt förarbetena att exempelvis ett norskt bolags filial i Sverige inte kan åberopa den skattefrihet för utdelning från svenskt bolag som i regel gäller för utdelning mellan svenska bolag (prop. 1971:172 s. 51). Vilka andra situationer den är avsedd att omfatta är oklart.
Även bestämmelsen i tredje stycket saknar motsvarighet i modellavtalet men fanns redan i 1971 års skatteavtal med Norge. Den innebar enligt förarbetena att Norge vid beskattningen av ett svenskt företags fasta driftställe inte behöver medge avdrag för driftställets andel av den vinst som kan ha utdelats av det svenska bolaget. För Sveriges del sades den innebära att ett norskt företags fasta driftställe vid beskattningen här inte hade rätt till det då existerande så kallade Annell-avdraget (prop. 1971:172 s. 51).
Punkterna 3–5 överensstämmer i sak med artikel 24 punkterna 4–6 i OECD:s modellavtal.