De finansiella instituten ska lämna kontrolluppgifter för rapporteringspliktiga finansiella konton. Finansiella konton är bl.a. inlåningskonton, depåkonton, vissa försäkringsavtal samt andelar i eget kapital eller skulder i en investeringsenhet.
I årsutgåva 2025 har avsnittet Vad är ett rapporteringspliktigt konto? flyttats till den här sidan från sidan Gemensamma bestämmelser om granskning av konton. Avsnittet Andel i eget kapital eller skulder med underrubriker har omdisponerats och informationen har förtydligats. Informationen om konto som innehas av dödsbo har förtydligats med nytt underavsnitt om rapportering efter det fjärde kalenderåret efter det år som dödsfallet inträffande och ett nytt exempel om rapportering av dödsbos konto och inhämtande av intygande forts.
En kontrolluppgift ska lämnas om sådant rapporteringspliktigt konto som avses i 2 kap 20 § IDKAL (22 b kap 2 § SFL). Det framgår av IDKAL att samtliga finansiella konton som innehas av personer eller enheter med hemvist i något annat land än Sverige och USA ska anses vara rapporteringspliktiga. Detsamma gäller för passiva icke-finansiella enheter som personer med hemvist i något annat land har bestämmande inflytande över.
Kontrolluppgift ska också lämnas för sådant odokumenterat konto som avses i 2 kap. 22 § IDKAL (22 b kap. 2 § andra stycket SFL).
I lagtexten i SFL och IDKAL används uttrycket ”annan stat eller jurisdiktion”. Med det menas en annan stat eller jurisdiktion än Sverige eller USA (2 kap. 22 § IDKAL). I stället för begreppet ”annan stat eller jurisdiktion” används här begreppet ”annat land”.
Med ett rapporteringspliktigt konto avses ett finansiellt konto som har identifierats som ett sådant enligt bestämmelserna i 4-8 kap. IDKAL (2 kap. 20 § första stycket IDKAL).
Rapporteringsskyldiga finansiella institut ska granska befintliga och nya konton för att identifiera vilka konton som är rapporteringspliktiga konton.
Vissa konton ska dock inte anses vara rapporteringspliktiga konton trots att de har identifierats som sådana (2 kap. 20 § andra stycket IDKAL). Detta gäller om samtliga kontohavare är något av följande:
1. Finansiella institut, med undantag för sådana investeringsenheter som avses i 2 kap. 9 § första stycket 2 IDKAL i ett land som inte är en deltagande jurisdiktion (5 § förordning [2015:922] om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton).
2. Bolag vars aktier regelmässigt handlas på en etablerad värdepappersmarknad.
3. Bolag som är närstående till sådana marknadsnoterade bolag som avses i punkt 2.
4. Myndighetsenheter.
5. Internationella organisationer.
6. Centralbanker.
Punkten 1 innebär att om ett konto, exempelvis ett inlåningskonto, innehas av ett annat finansiellt institut, exempelvis ett kreditinstitut i Tyskland, ska kontot inte anses vara ett rapporteringspliktigt konto. Det finns dock ett undantag från detta och det är när kontot innehas av en sådan investeringsenhet som avses i 2 kap. 9 § första stycket 2 IDKAL som har hemvist i ett land som inte är en deltagande jurisdiktion som ska rapporteras. I detta sammanhang är det inte enhetens skatterättsliga hemvist som styr utan det räcker med att enheten lyder under det andra landets författningar (prop. 2015/16:29 s. 176). Vid tillämning av denna punkt ska ett finansiellt instituts fasta driftsställe i ett annat land anses vara ett finansiellt institut i det landet (2 kap. 20 § tredje stycket IDKAL).
Alla deltagande jurisdiktioner framgår av bilaga A till förordning (2015:922) om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. Ändringar av bilagan sker löpande. Det innebär att deltagande jurisdiktioner kan tas bort eller läggas till i listan. Detta kan innebära att rapporteringspliktiga konton som innehas av sådana investeringsenheter i en icke deltagande jurisdiktion som tidigare varit undantagna enligt punkt 1 ovan, härefter ska rapporteras. Det kan också innebära det motsatta.
Med myndighetsenheter, internationella organisationer och centralbanker avses inte bara svenska utan även utländska sådana (prop. 2015/16:29 s. 176).
Med centralbank avses en bank som enligt lag eller regeringsbeslut är den centrala myndighet, förutom jurisdiktionens regering, som utfärdar instrument avsedda att användas som cirkulerande valuta. En sådan bank kan inbegripa ett organ som är skilt från jurisdiktionens regering, oavsett om det helt eller delvis ägs av jurisdiktionen (2 kap. 20 § fjärde stycket IDKAL).
Ett konto som innehas av fysisk person upphör att vara ett rapporteringspliktigt konto enligt huvudregeln först när kontohavaren inte längre har skatterättslig hemvist i något annat land än Sverige (4 kap. 12 § IDKAL).
Ett finansiellt konto är ett konto som finns hos ett finansiellt institut. Ett finansiellt konto kan bestå av olika typer av tillgångar.
Med finansiella konton avses:
Ett konto ska inte anses vara ett finansiellt konto om det är undantaget för rapporteringsplikt enligt bestämmelserna i 3 kap. IDKAL (2 kap. 11 § IDKAL).
Inlåningskonton är alla typer av sparkonton t.ex. lönekonton, sparkonton, checkkonton, bundna sparkonton (s.k. time account), företagskonton och kapitalkonton som ett finansiellt institut tillhandahåller inom ramen för dess normala verksamhet som kreditinstitut. Konton för eget sparande till pension (s.k. thrift account) anses också vara sparkonton (punkten C 2 i kommentaren till B avsnitt VIII i CRS, s. 51, 2:a utgåvan). Även konton som har dokumenterats med inlåningsbevis, sparbevis eller liknande är inlåningskonton. Ett belopp som ett försäkringsföretag förvaltar är också ett inlåningskonto om det finns ett avtal om garanterad investering eller liknande, som är föremål för utbetalning eller tillgodoräknande av ränta (2 kap. 11 § första stycket 1 IDKAL). Kontot behöver inte vara ett konto som genererar någon ränta.
Ett inlåningskonto ska i allmänhet anses finnas hos det finansiella institut som är skyldigt att göra betalningar från kontot (prop. 2015/16:29 s. 171).
Ett depåkonto är ett annat konto än ett försäkrings- eller livränteavtal och som innehåller finansiella instrument eller investeringsavtal. Det finansiella institutet ska föra kontot till förmån för någon annan. Kontot kan t.ex. innehålla aktier eller andra andelar i företag, obligationer, skuldebrev, swap-avtal, optioner, terminer eller andra derivat även så kallade OTC-avtal, samt försäkrings- eller livränteavtal. Exempel på depåkonton är förutom de konton som normalt kallas för depåkonton även investeringssparkonton, värdepapperskonton (VP-konton) och servicekonton.
Ett individuellt pensionssparkonto (IPS) omfattas varken av definitionen försäkringsavtal eller av livränteavtal. Skatteverkets uppfattning är därför att sådant konto ska redovisas som ett depåkonto.
Om OTC-avtal inte förvaras på ett depåkonto bör de räknas som ett eget finansiellt konto som det ska lämnas kontrolluppgift för.
Andelar i eget kapital eller skulder i ett finansiellt institut delas upp i två olika typer av finansiella konton. Dels sådana som uppfyller kravet på att vara andelar i en investeringsenhet och dels sådana andelar i finansiella institut som inte är investeringsenheter.
Ett finansiellt konto är en andel i eget kapital eller skulder i en investeringsenhet (2 kap 11 § första stycket 3 IDKAL).
Exempel på andelar i eget kapital eller skulder som kan omfattas av detta är andelar i aktiebolag, handelsbolag, värdepappersfonder, specialfonder samt s.k. riskkapitalbolag och riskkapitalfonder (prop.2015/16:29 s. 168).
Med andel i eget kapital avses, när det är fråga om ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägarbeskattad juridisk person som är ett finansiellt institut, en andel i handelsbolagets eller den juridiska personens kapital eller i dess avkastning.
När det är fråga om en trust som är ett finansiellt institut anses en andel i eget kapital innehas av varje person som betraktas som stiftare eller förmånstagare till hela eller en del av trusten eller en annan fysisk person som utövar verklig kontroll över trusten. En person ska betraktas som förmånstagare till en trust om personen har rätt att direkt eller indirekt, såsom genom ombud, få en fixerad eller diskretionär utdelning från trusten (2 kap 4 a § IDKAL).
Hos en värdepappersfond eller en specialfond är det personens andel i fonden som är det finansiella kontot och andelsägaren är kontohavaren (prop. 2015/16:29 s. 108).
Skatteverkets uppfattning är att en andelsberättigads andel i en vinstandelsstiftelses eget kapital är ett finansiellt konto. En ”andelsberättigad” är en anställd i ett företag som är innehavare av en rätt till andel i förmögenhetsmassan i en vinstandelsstiftelse.
En andel i eget kapital eller skulder i en investeringsenhet ska, trots det som anges i första stycket 3, inte anses vara ett finansiellt konto om investeringsenheten är ett finansiellt institut endast på grund av att den erbjuder investeringsrådgivning till kunder och agerar för kundens räkning eller hanterar portföljer för kunder och agerar på kundens vägnar i syfte att investera, förvalta eller administrera finansiella tillgångar som i kundens namn sätts in hos ett annat finansiellt institut (2 kap 11 § andra stycket IDKAL).
Det är skillnader i skrivningarna mellan IDKL (FATCA) och IDKAL (CRS/DAC 2) när det gäller andelar i en investeringsenhet som är föremål för handel på en etablerad värdepappersmarknad. I 2 kap 11 § första stycket 3 IDKL är sådana andelar direkt undantagna från definitionen av finansiellt konto. Motsvarande undantag finns inte i IDKAL. Marknadsnoterade andelar i en investeringsenhet är därför finansiella konton. Dock är dessa finansiella konton inte rapporteringspliktiga konton (2 kap. 20 § andra punkten IDKAL)
Även andelar i eget kapital eller skulder i ett finansiellt institut som inte är en investeringsenhet och som inte är ett aktiebolag som är ett avstämningsbolag kan vara ett finansiellt konto. Detta gäller endast om syftet med valet av andelstypen har varit att undvika att andelen ska anses vara ett rapporteringspliktigt konto enligt IDKAL (2 kap. 11 § första stycket 4 IDKAL).
Som exempel kan nämnas andelar eller förpliktelser i t.ex. ett förvaringsinstitut eller depåinstitut (CRS kommentaren till avsnitt VIII punkt C (I)(b) .
Rapportering undviks inte om andelen finns på ett depåkonto som är ett rapporteringspliktigt konto. Om andelen rapporteras ska den inte anses vara ett finansiellt konto enligt denna bestämmelse. Bestämmelsen anger den enda situationen då en andel i eget kapital eller skulder i ett annat finansiellt institut än en investeringsenhet i sig kan utgöra ett rapporteringspliktigt konto (prop. 2015/16:29 s. 172).
Om ett finansiellt institut tecknar eller förvaltar ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal är avtalet ett finansiellt konto (2 kap. 11 § första stycket 5 IDKAL). Vissa försäkringsavtal med kontantvärde och livränteavtal är dock undantagna som finansiella konton.
Ett försäkringsavtal definieras som ett annat avtal än ett livränteavtal där försäkringsgivaren förbinder sig att betala ut ett belopp vid ett eller flera tillfällen i samband med en specifik oviss händelse. Händelserna omfattar dödsfall, sjukdom, olycksfall, skadeståndsanspråk eller egendomsskada (2 kap. 22 § IDKAL och prop. 2015/16:29 s. 102 och 178). För att ett försäkringsavtal ska vara ett finansiellt konto måste det ha ett kontantvärde. Kontantvärdet är det högsta av det belopp som kontohavaren har rätt att få vid återköp, uppsägning eller annat upphörande av avtalet eller det belopp som kontohavaren kan låna i enlighet med eller med hjälp av avtalet (2 kap. 15 § IDKAL, prop. 2015/16:29 s. 172 och prop. 2018/19:9 s. 133-134). I kontantvärdet ska dock inte ingå vissa i lagtexten uppräknade belopp som betalas i enlighet med försäkringsavtalet.
Ett livränteavtal är ett avtal där utfärdaren förbinder sig att göra utbetalningar under en viss tidsperiod som helt eller delvis bestäms efter den förväntade livslängden för en eller flera personer. Ett livränteavtal är även ett avtal som betraktas som ett livränteavtal enligt lagstiftningen, föreskrifterna eller praxis i den stat där avtalet slöts under förutsättning att utfärdaren har förbundit sig att göra utbetalningar under ett visst antal år (2 kap. 22 § IDKAL).
Exempel på finansiella konton som är livränteavtal är kapitalförsäkringar avseende ålderspension och andra pensionsförsäkringar avseende ålderspension än vissa tjänstepensionsförsäkringar. Exempel på försäkringsavtal med kontantvärde är återköpsbara dödsfallsförsäkringar som betalas ut i form av engångsbelopp.
Vissa konton har undantagits från definitionen av finansiella konton (2 kap. 11 § tredje stycket och 3 kap. 2 § IDKAL). Detta innebär att de inte behöver granskas enligt bestämmelserna i IDKAL och de behöver inte heller rapporteras enligt bestämmelserna i SFL. De konton som inte är finansiella konton är:
För att en tjänstepensionsförsäkring ska vara undantagen från att vara ett finansiellt konto måste försäkringen
Undantaget omfattar inte en försäkring som avser s.k. kapitalpension eftersom en sådan försäkring klassificeras som en kapitalförsäkring enligt inkomstskattelagen.
Ett temporärt dödsfallsförsäkringsavtal anses inte vara ett finansiellt konto om följande villkor är uppfyllda:
Ett konto i Sverige där den ende innehavaren är ett dödsbo, anses inte vara ett finansiellt konto om det finns med en kopia av den avlidnes testamente eller dödsbevis i dokumentationen för kontot eller om uppgift om dödsfallet har inhämtats från statens personadressregister, SPAR (3 kap. 8 § IDKAL).
Skatteverket anser att ett konto är ett rapporteringspliktigt konto enligt FATCA, CRS och DAC 2, fram till den tidpunkt då det finansiella institutet får in godtagbar dokumentation eller får uppgift om dödsfallet från SPAR. För tiden fram till dess ska uppgifter lämnas på samma sätt som om personen hade levt.
Under förutsättning att uppgiftslämnaren har fått in godtagbar dokumentation eller fått uppgift om dödsfallet från SPAR före årsskiftet anser Skatteverket att det inte ska lämnas någon uppgift om saldo eller värde för dödsfallsåret (Skatteverkets ställningstagande Rapportering för dödsbo med anledning av FATCA-avtalet, CRS och DAC2).
För konton som öppnas efter den 31 december 2018 är undantaget för dödsbons konton tidsbegränsat. Undantaget gäller till och med det fjärde kalenderåret efter det år som dödsfallet inträffade. Skatteverket bedömer att detta innebär att de nya reglerna kommer att gälla för konton som en person öppnar efter den 31 december 2018 och som den personens dödsbo övertar i framtiden. Det finansiella institutet ska då ha hämtat in intygande från kontohavaren (dödsboet) senast den 31 december det femte året efter dödsfallsåret (3 kap. 2 § andra stycket IDKAL och punkt 2 av övergångsbestämmelserna till SFS 2018:2036).
Dödsbo efter en person med hemvist i en annan stat eller jurisdiktion (utländskt dödsbo) anses vara en enhet enligt 2 kap 22 § IDKAL. Dödsboets konto är ett rapporteringspliktigt konto eftersom det innehas av en enhet som har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion (7 kap 1 § 1 punkten och 2 kap 14 § IDKAL).
Svenska dödsbon är juridiska personer. Från och med året efter det år då dödsfallet inträffade är ett oskiftat dödsbo ett självständigt skattesubjekt. Svenska dödsbon är därefter enheter.
I det fall dödsboet är ett svenskt dödsbo men där någon av dödsbodelägarna har hemvist i en annan en annan stat eller jurisdiktion tillämpas 7 kap. 1 § 2 punkten IDKAL. Ett konto är också ett rapporteringspliktigt konto om det innehas av en eller flera andra enheter som är passiva icke-finansiella enheter och över vilka en eller flera fysiska personer som är medborgare eller har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion har bestämmande inflytande.
Eftersom det i svensk rätt inte finns något som hindrar dödsbon från att bedriva näringsverksamhet måste man pröva om ett dödsbo uppfyller kriterierna för att vara en passiv icke-finansiell enheter enl. 2 kap. 18 a § IDKAL i varje enskilt fall.
Svenska dödsbon har i många fall dödsbodelägare. Dödsbodelägare är den avlidnes arvingar och ansvarar för dödsboet. I många fall är dödsbodelägarna närstående och kan tillsammans utöva inflytande. Skatteverket bedömer därför att dödsbodelägarna kan anses vara personer med bestämmande inflytande enligt 2 kap. 18 § IDKAL.
Jaques har hemvist i Sverige och har tre barn som bor i Frankrike. Han öppnade ett konto hos en svensk bank i januari 2019. Den 23 augusti 2019 avled Jaques i Sverige och banken får uppgifter och godtagbar dokumentation om dödsfallet. Sker inget arvskifte behöver banken inte rapportera dödsboets konton för beskattningsår 2019 till och med beskattningsår 2023. Senast den 31 december 2024 måste banken ha fått in intygande från dödsboet. Banken ska börja rapportera dödsboets konton för beskattningsåret 2024, under förutsättning att någon av dödsbodelägarna har skatterättslig hemvist i ett annat land.
Tiden har gått och den 20 november 2024 har dödsboet ännu inte skiftats. Banken ska börja rapportera dödsboets konton för beskattningsåret 2024. Jaques lämnade efter sig en lägenhet där han bodde och ett konto i den svenska banken samt två inlåningskonton i en fransk bank. Jaques hade också en värdepappersdepå i den franska banken. Lägenheten har stått tom sedan Jaques avled. Dödsboet har under de fyra åren haft inkomster i form av ränta och utdelning. Dödsboet bedöms utifrån förutsättningarna inte vara ett finansiellt institut eller uppfylla villkoren för att vara en aktiv icke-finansiell enhet. Eftersom Jaques hade tre barn som alla hade hemvist i Frankrike och dessa bedöms utöva bestämmande inflytande över enheten så blir det svenska kontot ett rapporteringspliktigt konto enligt 7 kap 1 § andra punkten IDKAL.
Ett spärrat konto anses inte vara ett finansiellt konto om det har öppnats i samband med en domstols beslut eller dom. Inte heller ett konto som har öppnats i samband med försäljning, byte eller uthyrning av fast eller lös egendom anses vara ett finansiellt konto om
Tillgångarna på kontot inklusive eventuell avkastning ska betalas ut eller fördelas till förmån för köparen, säljaren eller uthyraren för att någon av dessa ska kunna uppfylla sina skyldigheter. Det är framför allt s.k. escrow accounts som avses. Kontot får inte vara ett marginalkonto, knutet till ett kreditkortskonto, eller ha öppnats i syfte att underlätta att skatter eller försäkringsavgifter kan betalas vid ett senare tillfälle (3 kap. 9 § IDKAL). Ett marginalkonto är ett konto som köpare och säljare av vissa finansiella instrument har där de betalar in säkerheter för positioner. Avräkningar görs sedan till och från konton vid förändringar av värdet på positionen (prop. 2015/16 s. 181).
Ett kvalificerat kreditkortskonto är ett konto som är kopplat till ett kreditkort. Ett sådant konto är inget finansiellt konto om
Vid bedömning av gränsen på 50 000 USD ska kundinsättningar som uppstått på grund av returnerade varor räknas in men däremot inte insättningar till följd av omtvistade debiteringar (3 kap. 10 § andra stycket IDKAL).
Vilande konton är inte finansiella konton.
För att kontot ska räknas som ett vilande konto gäller följande (3 kap. 11 § IDKAL):
Skogskonton, skogsskadekonton och upphovsmannakonton är inte sådana spärrade konton som uppfyller kraven på att vara undantagna. Dessa konton är alltså finansiella konton som kan vara rapporteringspliktiga konton.
Det finns inte heller något undantag för investeringssparkonton utan dessa är finansiella konton som kan vara rapporteringspliktiga konton. Det innebär t.ex. att de rapporteringsskyldiga finansiella instituten ska lämna uppgifter om saldon, löpande avkastning samt försäljningsintäkt på tillgångar som förvaras på investeringssparkonton trots att dessa schablonbeskattas i Sverige.