Informationsutbyte mellan medlemsstaterna om mervärdesskatt regleras i förordningen om administrativt samarbete, d.v.s. rådets förordning (EU) nr 904/2010. EU kan även ingå särskilda avtal om informationsutbyte mellan medlemsstaterna och ett tredjeland.
Nytt: 2025-01-30
I årsutgåva 2025 har i avsnittet Administrativt samarbete mellan medlemsstaterna hänvisningen till kommissionens genomförandeförordning 815/2012 tagits bort och hänvisning till kommissionens genomförandeförordning 2021/2007 lagts till. Avsnittet administrativt samarbete om mervärdesskatt mellan medlemsstater och tredjeland, avtal med Norge, har uppdaterats med hänvisning om nya bestämmelser i avtalet. Sidan har också kompletterats med avsnittet om den särskilda ordningen för små företag. Sidan har genomgående uppdaterats med hänvisningarna till aktuella artiklar.
Informationsutbytet mellan medlemsstaterna om mervärdesskatt samt samarbetet mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och mellan dessa myndigheter och kommissionen regleras i förordningen om administrativt samarbete. I förordningen fastställs också regler och förfaranden för utbyte av information på elektronisk väg.
Informationsutbyte med ett tredjeland kan inte ske med stöd av förordningen om administrativt samarbete, däremot kan EU ingå särskilda avtal med ett tredjeland (se nedan).
I Sverige är Skatteverket behörig myndighet vid tillämpning av förordningen om administrativt samarbete samt i vissa delar vid tillämpning av avtal om administrativt samarbete med tredjeland, se 1 § förordning (2011:1553) om tillämpning av EU-förordning och avtal om administrativt samarbete och bedrägeribekämpning på mervärdesskatteområdet.
Kommissionen har bl.a. antagit nedanstående genomförandeförordningar med tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i förordningen om administrativt samarbete:
När informationsutbyte sker med stöd avförordningen om administrativt samarbete gäller inte lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden. Läs mer om lagen om ömsesidig handräckning i skatteärenden.
Syftet med förordningen är att fastställa regler och förfaranden för samarbete och informationsutbyte inom EU som gör det möjligt att
Förordningen reglerar samarbetet mellan de behöriga myndigheterna i EU-länderna och mellan dessa myndigheter och kommissionen (artikel 1 i förordningen om administrativt samarbete).
Informationsutbytet enligt förordningen kan göras på olika sätt. Huvudformerna för informationsutbyte är
Förordningen omfattar också medverkan i administrativa utredningar (kapitel VII) och samtidiga kontroller (kapitel VIII), vilka inte kommer behandlas närmare här.
Den tillfrågade myndigheten ska på anmodan av den begärande myndigheten överlämna information som kan göra det möjligt att korrekt fastställa mervärdesskatten, säkerställa en korrekt tillämpning av mervärdeskatten och bekämpa mervärdesskattebedrägeri (artikel 7 i förordningen om administrativt samarbete). Begäran ska som huvudregel lämnas med hjälp av ett standardformulär (artikel 8). Den ska besvaras av den tillfrågade myndigheten så snart som möjligt och senast tre månader efter den dag då begäran mottogs. Om den tillfrågade myndigheten redan har tillgång till den berörda informationen, ska tidsfristen dock förkortas till högst en månad (artikel 10). Den tillfrågade myndigheten kan behöva genomföra en administrativ utredning för att få fram den efterfrågade informationen (artikel 7.2).
Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat ska utan föregående begäran vidarebefordra information i följande fall (artikel 13 i förordningen om administrativt samarbete):
En del av den information som ska vidarebefordras enligt artikel 13 ska lämnas automatiskt (artikel 14). Vilken information som ska lämnas automatiskt och de praktiska formerna för detta, ska fastställas i särskild ordning. I den mån informationen inte lämnas automatiskt ska den lämnas spontant (artikel 15).
Artiklarna 17–24f i förordningen om administrativt samarbete innehåller bestämmelser om lagring och utbyte av särskild information. Bestämmelserna avser bland annat uppgifter som hämtas från periodiska sammanställningar och särskilda ordningar samt uppgifter om tullinformation och fordonsregistreringsuppgifter.
Varje medlemsstat ska ha ett elektroniskt system där staten bland annat lagrar information om vissa leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som sker inom EU (artikel 17.1 a i förordningen om administrativt samarbete). Uppgifterna om dessa leveranser och tillhandahållanden lämnas i en periodisk sammanställning.
Informationen från de periodiska sammanställningarna görs tillgängliga för de behöriga myndigheterna i alla medlemsstater genom det elektroniska informationssystemet VAT Information Exchange System (VIES).
Enligt artikel 17.1 b och 17. 1 c ska systemet också innehålla
När det gäller avropslager ska bland annat uppgifter om säljarens och den avsedda förvärvarens registreringsnummer för mervärdesskatt lämnas (artikel 21.2 c och e i förordningen om administrativt samarbete samt Kommissionens genomförandeförordning 2020/194).
Medlemsstaterna ska lagra och utbyta information om uppgifter som de inhämtar med anledning av redovisning enligt de särskilda ordningarna (artikel 17.1 d och kapitel XI i förordningen om administrativt samarbete).
Identifieringsmedlemsstaten ska överföra information som lämnas in av beskattningsbara personer som använder särskilda ordningar till de behöriga myndigheterna i konsumtionsmedlemsstaterna. Vilken information som ska överföras till andra medlemsstater när det gäller de särskilda ordningarna framgår av kommissionens genomförandeförordning 2020/194 samt artiklarna 47a–47j i förordningen om administrativt samarbete.
Den särskilda ordningen för små företag i rådets direktiv 2006/112/EG har ändrats från 1 januari 2025 (rådets direktiv [EU] 2020/285). Enligt de nya bestämmelserna har små företag som är etablerade i andra medlemsstater än den där mervärdesskatten ska betalas rätt till undantag från skatteplikt. För att säkerställa att de nya bestämmelserna kan följas upp på ett korrekt sätt ändras även förordningen om administrativt samarbete så att behöriga myndigheter i medlemsstaterna har automatisk tillgång till de uppgifter som samlas in från beskattningsbara personer som omfattas av undantaget från skatteplikt för små företag. Ändringarna genomförs i artiklarna 17.1 g, 17. 2, 21.2b, 31.2a, 32.1, 37a och 37b och kompletteras med bestämmelserna i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/2007.
Medlemsstaterna ska lagra och ge åtkomst till information om import som undantas från skatteplikt (artikel 17.1 f och artikel 21.2a i förordningen om administrativt samarbete).
Informationen om import samlas in av de olika nationella tullmyndigheterna i ett särskilt elektroniskt system, Surveillance (artikel 56 i genomförandeförordning [EU] 2015/2447). Utbytet av information om import ska ske via Eurofiscs sambandstjänstemän i respektive medlemsstat. Eurofiscs sambandstjänstemän har automatiserad åtkomst till informationen i det elektroniska systemet (artikel 5a och 5c i kommissionens genomförandeförordning 79/2012).
Stöd för utbyte av information mellan Skatteverket och Tullverket finns även i 3 § i förordning (2011:1553) om tillämpning av EU-förordning och avtal om administrativt samarbete och bedrägeribekämpning på mervärdesskatteområdet.
Varje medlemsstat ska bevilja den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat automatiserad åtkomst till vissa uppgifter avseende nationella fordonsregistreringar (artikel 21a i förordningen om administrativt samarbete).
Automatiserad åtkomst till vissa uppgifter om fordonsregistrering sker genom Eurofiscs sambandstjänstemän. En automatiserad förfrågan om dessa uppgifter görs via en version av systemet Eucaris (artikel 5b i kommissionens genomförandeförordning 79/2012). Eucaris är det europeiska informationssystemet för fordon och körkort.
Skatteverket är nationell kontaktpunkt med ansvar för automatiska förfrågningar om uppgifter om fordonsregistreringar till utländska kontaktpunkter (utgående förfrågningar) enligt artikel 21a i förordningen om administrativt samarbete. Transportstyrelsen är nationell kontaktpunkt med ansvar för automatiska förfrågningar från utländska kontaktpunkter (inkommande förfrågningar) enligt samma artikel (1 § i förordning [2011:1553] om tillämpning av EU-förordning och avtal om administrativt samarbete och bedrägeribekämpning på mervärdesskatteområdet).
Från och med den 1 januari 2024 gäller nya krav på betaltjänstleverantörer att lämna uppgifter om gränsöverskridande betalningar. De som omfattas är huvudsakligen kreditinstitut, institut för elektroniska pengar, betalningsinstitut och postgiroinstitut. I vissa fall omfattas även filialer till instituten. De betaltjänster som omfattas av den nya regleringen är olika typer av betalningstransaktioner, utgivning av betalningsinstrument och penningöverföringar. En betalning är gränsöverskridande om betalaren är lokaliserad till Sverige och betalningsmottagaren till en annan medlemsstat, ett tredje territorium eller ett tredjeland. En betalning är gränsöverskridande även i det fall betalningsmottagaren är lokaliserad till Sverige och betalaren till en annan medlemsstat.
Betaltjänstleverantörer kommer att få uppgiftsskyldighet när antalet gränsöverskridande betalningar är fler än 25 per kvartal för en betalningsmottagare. Uppgifterna som lämnas till Skatteverket kommer att skickas vidare till CESOP (Central electronic system on payment information), som samlar ihop uppgifterna per betalningsmottagare, tar fram rapporter och analyser (artiklarna 24a–24f i förordningen om administrativt samarbete). Vissa utpekade handläggare har sedan tillgång till uppgifterna för analys och utredning i syfte att bekämpa mervärdesskattebedrägerier.
De nya reglerna har införts i förordningen om administrativt samarbete genom rådets förordning nr 2020/283 av den 18 februari 2020.
Varje medlemsstat ska se till att personer som säljer varor eller tjänster till företag i andra EU-länder kan kontrollera giltighet av köparens registreringsnummer för mervärdeskatt samt dennas namn och adress (artikel 31 i förordningen om administrativt samarbete). Bekräftelse av dessa uppgifter ska ske på elektronisk väg (se VIES on the web).
När en ansökan om återbetalning av mervärdesskatt enligt direktiv 2008/9/EG lämnas in ska den behöriga myndigheten i etableringsmedlemsstaten vidarebefordra den till den berörda återbetalande medlemsstaten. På så sätt bekräftar den behöriga myndigheten att den sökande är en beskattningsbar person samt att det registreringsnummer för mervärdesskatt eller skatteregistreringsnummer som denna person har uppgett är giltigt för återbetalningsperioden (artikel 48.1 i förordningen om administrativt samarbete).
En behörig myndighet i en medlemsstat kan begära att en behörig myndighet i en annan medlemsstat delger en mottagare handlingar och beslut som avser tillämpningen av mervärdesskattelagstiftningen i den medlemsstat där den begärande myndigheten har sitt säte (artikel 25 i förordningen om administrativt samarbete).
För att främja och underlätta samarbetet i kampen mot mervärdesskattebedrägeri har det upprättats ett nätverk, Eurofisc, för snabbt utbyte, behandling och analys av riktad information om gränsöverskridande bedrägerier mellan medlemsstaterna och för samordning av eventuella uppföljningsåtgärder (artiklarna 33–37 i förordningen om administrativt samarbete).
Medlemsstaterna får meddela relevant information till byrån för bedrägeribekämpning inom Europeiska kommissionen, Olaf, för att denna organisation ska kunna överväga lämpliga åtgärder i enlighet med sitt mandat (artikel 49.2a i förordningen om administrativt samarbete).
All information, oavsett form (t.ex. via VIES), som tillhandahålls eller inhämtas vid tillämpning av förordningen ska omfattas av den sekretess och åtnjuta samma skydd som liknande information har enligt nationell lagstiftning i den mottagande medlemsstaten (artikel 55.1 första stycket i förordningen om administrativt samarbete).
Förordningen innehåller också bestämmelser som begränsar möjligheterna att använda den information som utbytts med stöd av förordningen, s.k. användningsbegränsningar (artikel 55.1 andra till fjärde stycket i förordningen om administrativt samarbete).
Informationen får användas
Informationen som byts ut mellan medlemsstaterna får användas för andra ändamål under förutsättning att den tillfrågade medlemsstaten lämnar sitt tillstånd till en sådan användning. Den tillfrågade medlemsstaten ska ge sitt tillstånd om informationen får användas för liknande ändamål enligt lagstiftningen i den staten (artikel 55.3). Det innebär t.ex. att information som Skatteverket har tillgång till med anledning av utbytet enligt förordningen får användas till åtal för bokföringsbrott bara om den stat som har lämnat informationen tillåter det. Om den begärande myndigheten anser att informationen som den har mottagit kan vara användbar för en tredje medlemsstat, får informationen vidarebefordras. Den medlemsstat som lämnat uppgifterna ska då informeras om detta. En uppgiftslämnande medlemsstat kan alltid i förväg begära att dess faktiska samtycke ska inhämtas innan informationen lämnas vidare till någon annan medlemsstat (artikel 55.4 i förordningen om administrativt samarbete).
Förordningen ger inte någon rättslig grund för att utbyta information med tredjeland. Däremot ger den möjlighet att vidarebefordra uppgifter som en medlemsstat fått från tredjeland till andra medlemsstater i den mån det är tillåtet enligt överenskommelse om bistånd med det tredjelandet (artikel 50 i förordningen om administrativt samarbete).
EU kan ingå samarbeten som gäller mellan medlemsstaterna och ett tredjeland genom separata avtal.
Från och med den 1 september 2018 gäller ett internationellt avtal mellan EU och Norge om administrativt samarbete, bedrägeribekämpning och indrivning av fordringar på mervärdesskatteområdet. Syftet med avtalet är att medlemsstaterna och Norge ska kunna bistå varandra med att säkerställa att mervärdesskattelagstiftningen efterlevs och att skydda mervärdesskatteintäkter (EUT L 195, 1.8.2018 s. 3). Avtalet har kompletterats med nya bestämmelser, se 2024/2889.
Storbritannien lämnade EU (brexit) den 31 januari 2020. EU och Storbritannien kom överens om ett utträdesavtal och en övergångsperiod inleddes. Övergångsperioden upphörde den 31 december 2020.
Förordningen om administrativt samarbete ska tillämpas när det gäller transaktioner mellan ett EU-land och Storbritannien om transaktionerna ägt rum före övergångsperiodens utgång, samt när det gäller varutransporter till och från Storbritannien som påbörjats innan men avslutats efter övergångsperiodens utgång. För dessa transaktioner ska förordningen tillämpas till och med fyra år efter övergångsperiodens utgång, d.v.s. till och med den 31 december 2024.
För transaktioner som ägt rum från och med den 1 januari 2021 gäller handels- och samarbetsavtalet mellan EU och Storbritannien. Informationsutbytet mellan medlemsstaterna och Storbritannien regleras genom protokoll om administrativt samarbete och bedrägeribekämpning inom området mervärdesskatt och om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter och tullar (s. 2157). Målet med protokollet är att fastställa ett ramverk för administrativt samarbete mellan medlemsstaterna och Storbritannien för att säkerställa efterlevnad av mervärdesskattelagstiftning, skydda mervärdesskatteintäkter och driva in fordringar som avser skatter och tullar.