Denna sida handlar om informationsutbyte som sker med stöd av bilaterala informationsutbytesavtal.
OECD har tagit fram en modell för bilaterala informationsutbytesavtal (Model agreement on exchange of information on tax matters). Med OECD:s modell som grund har Sverige ingått bilaterala informationsutbytesavtal med ett stort antal stater och jurisdiktioner. Denna typ av avtal kallas ofta TIEA (Tax Information Exchange Agreement). På samma sätt som skatteavtal införlivas varje sådant avtal i svensk rätt genom en särskild lag och en ikraftträdandeförordning.
Om inte annat anges nedan överensstämmer Sveriges informationsutbytesavtal i sak med de bestämmelser i OECD:s modellavtal som återges, även om artiklarnas numrering avviker i vissa avtal. Vid tillämpningen måste man alltid läsa det aktuella avtalet.
Modellavtalet åtföljs av kommentarer framtagna av OECD. De är avsedda att illustrera eller tolka avtalets bestämmelser (punkt 7 i introduktionen). I modellavtalets artikel 4 punkt 2 finns också en tolkningsregel som brukar ha en motsvarighet i artikel 3 eller 4 i Sveriges informationsutbytesavtal. Dess närmare innebörd tas inte upp i kommentarerna. Eftersom den i allt väsentligt är identisk med den motsvarande så kallade allmänna tolkningsregeln i artikel 3 punkt 2 i OECD:s modell för skatteavtal bör dock OECD:s något mer utförliga kommentarer till den sistnämnda bestämmelsen ha betydelse även vid tillämpningen av tolkningsregeln i informationsutbytesavtalen. Det gäller särskilt innebörden av begreppet ”sammanhanget” (”the context”).
OECD:s modell för bilaterala informationsutbytesavtal finns i en bilateral version och en multilateral version. Sveriges avtal bygger på den bilaterala versionen.
Modellavtalet är utformat så att det ska ske en uppräkning i artikel 3 av de skatter i respektive avtalspart som omfattas av avtalet. Av artiklarna 1 och 3 följer då att informationsutbyte enligt avtalet kan avse endast de uppräknade skatterna.
I de flesta av Sveriges avtal är dock motsvarigheten till artikel 3 formulerad så att avtalet omfattar – och informationsutbytet därmed kan avse – skatter av varje slag och beskaffenhet (“taxes of every kind and description”) som tas ut i de avtalsslutande parterna. Uttrycket är detsamma som i artikel 26 punkt 1 i OECD:s modell för skatteavtal vilket innebär att samma gränsdragningssvårigheter kan uppstå i förhållande till offentligrättsliga avgifter, till exempel obligatoriska socialförsäkringsavgifter.
Informationsutbyte kan ske i olika former. OECD:s modell för bilaterala informationsutbytesavtal ger endast stöd för informationsutbyte på begäran (artikel 5) och närvaro vid skatteutredning i annat land (artikel 6). Om parterna önskar utvidga samarbetet till att omfatta även spontant eller automatiskt utbyte eller samtidiga skatteutredningar måste de ingå kompletterande överenskommelser (jämför punkt 39 i OECD:s kommentar). OECD har tagit fram en modell för överenskommelser som omfattar automatiskt och spontant informationsutbyte (Model protocol for the purpose of allowing the automatic and spontaneous exchange of information under a TIEA). Sverige har inte ingått några sådana överenskommelser.
Möjligheterna till informationsutbyte begränsas av att uppgifterna enligt artikel 1 ska kunna antas vara relevanta (”information that is foreseeably relevant”) för tillämpningen av avtalsparternas nationella lagstiftning om de skatter som omfattas av avtalet. Enligt vissa informationsutbytesavtal ska den begärande myndigheten lämna vissa bestämda uppgifter för att visa att de begärda upplysningarna är relevanta, se till exempel artikel 5 punkt 5 i avtalet med Andorra (SFS 2010:328).
Skatteverket anser att relevanskravet vid informationsutbyte på begäran ska förstås så att information endast kan begäras från ett annat land om det kan antas att den begärda informationen är relevant för den svenska beskattningen av en eller flera obegränsat eller begränsat skattskyldiga fysiska eller juridiska personer. Skatteverket får således inte efterfråga information om en viss persons eller viss grupp av personers inkomster och förehavanden i utlandet i syfte att göra kartläggningar, riskanalyser eller för att föra statistik. Inte heller får information begäras för att granska en viss bransch eller ett visst näringslivssegment om det inte finns en direkt koppling till särskilda skattskyldiga personer och beskattningen av dessa personers inkomster. Skatteverket anser inte att det krävs en pågående utredning eller revision för att relevanskravet ska vara uppfyllt. Det är tillräckligt att det föreligger en fråga om svensk beskattning av en eller flera personer. När Skatteverket begär information från ett annat land är det Skatteverket som bedömer om relevanskravet är uppfyllt eller inte. I det fall Skatteverket mottar en begäran om information från ett annat land ska Skatteverket förutsätta att relevanskravet är uppfyllt (Skatteverkets ställningstagande Hur ska det s.k. relevanskravet [foreseeable relevance] förstås vid informationsutbyte på begäran?).
Skatteverket ska be den skattskyldige lämna den önskade informationen innan en begäran framställs till ett annat land. Detta gäller dock inte om en sådan fråga kan antas försvåra en utredning eller en kontroll av den skattskyldige. I så fall får Skatteverket låta bli att först fråga den skattskyldige.
Enligt artikel 8 första meningen i OECD:s modell för bilaterala informationsutbytesavtal ska uppgifter som en part mottar enligt avtalet behandlas som hemliga på samma sätt som upplysningar som den mottagande parten har fått enligt sin egen interna lagstiftning. Sekretessens omfattning i den mottagande parten är alltså beroende av den nationella lagstiftningen i denna part.
Du kan läsa mer om tillämpningen av svensk sekretesslagstiftning på uppgifter från informationsutbyte under Sekretess och användningsbegränsningar.
I artikel 8 i OECD:s modell för bilaterala informationsutbytesavtal anges vilka personer och myndigheter i den mottagande staten som får ta del av eller använda uppgifterna och för vilka ändamål detta får ske. Dessa användningsbegränsningar är oberoende av den nationella lagstiftningen i den mottagande parten.
Användningsbegränsningar i ett av Sveriges informationsutbytesavtal gäller oavsett vad som annars föreskrivs i svensk lagstiftning (24 § LÖHS).
Du kan läsa mer om användningsbegränsningar under Sekretess och användningsbegränsningar.
Skatteverket anser att det inte får använda uppgifter som det har fått med stöd av ett bilateralt informationsutbytesavtal till att ta ut arbetsgivaravgifter, egenavgifter eller allmän pensionsavgift, såvida det inte uttryckligen anges i avtalet att det omfattar svenska socialavgifter eller den utländska myndigheten har lämnat tillstånd till sådan användning. Uppgifterna får aldrig användas till att fastställa pensionsgrundande inkomst utan tillstånd av den utländska myndigheten. Det saknar betydelse vilken form av informationsutbyte som har använts.
Skatteverket har utfärdat ett ställningstagande om val av rättsakt vid informationsutbyte på begäran. I ställningstagandet talas endast om andra stater men det ska tillämpas på motsvarande sätt när informationsutbyte kan ske enligt fler än en rättsakt med en jurisdiktion som inte är en stat.
Vid handläggningen i Sverige av ärenden om informationsutbyte enligt bilaterala informationsutbytesavtal gäller LÖHS och förordningen (1990:320) om ömsesidig handräckning i skatteärenden.
Skatteverket är behörig myndighet enligt LÖHS. Skatteverket är därmed behörigt att genomföra informationsutbyte enligt bilaterala informationsutbytesavtal, utom om utbytet ska ske i ett ärende som gäller indrivning (3, 4 och 14 §§ LÖHS).
När det finns ett avtal om informationsutbyte mellan Sverige och en främmande stat får Skatteverket som behörig myndighet ingå överenskommelse med myndighet i denna stat om hur informationsutbytet ska genomföras (16 § förordningen om ömsesidig handräckning i skatteärenden).
Sveriges har ingått bilaterala informationsutbytesavtal med ett stort antal utländska stater och jurisdiktioner.
Sverige har även ingått skatteavtal med utländska stater och jurisdiktioner.
Informationsutbytesavtalet med Andorra är införlivat i svensk intern rätt genom lagen (2010:328) om avtal mellan Sverige och Andorra om utbyte av upplysningar i skatteärenden. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 1 april 2011 (SFS 2011:119).
Förarbetena finns i prop. 2009/10:143.
Informationsutbytesavtalet med Anguilla är införlivat i svensk rätt genom lagen (2010:331) om avtal mellan Sverige och Anguilla om utbyte av upplysningar i skatteärenden. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 1 juni 2011 (SFS 2011:441).
Förarbetena finns i prop. 2009/10:110.
Informationsutbytesavtalet med Antigua och Barbuda är införlivat i svensk rätt genom lagen (2013:125) om avtal mellan Sverige och Antigua och Barbuda om utbyte av upplysningar i skatteärenden. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 1 juni 2013 (SFS 2013:214).
Förarbetena finns i prop. 2012/13:56.
Informationsutbytesavtalet med Aruba är införlivat i svensk rätt genom lagen (2009:1287) om avtal mellan Sverige och Nederländerna såvitt avser Aruba om utbyte av upplysningar avseende skatter. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 1 juli 2011 (SFS 2011:519).
Förarbeten finns i prop. 2009/10:26.
Sverige har också ett partiellt skatteavtal med Aruba.
Informationsutbytesavtalet med Bahamas är införlivat i svensk rätt genom lagen (2010:1333) om avtal mellan Sverige och Bahamas om utbyte av upplysningar i skatteärenden. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 31 december 2010 (SFS 2010:1548).
Förarbetena finns i prop. 2010/11:5.
Informationsutbytesavtalet med Bahrain är införlivat i svensk rätt genom lagen (2013:1127) om avtal mellan Sverige och Bahrain om utbyte av upplysningar i skatteärenden. I Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 1 maj 2014 (SFS 2014:117).
Förarbetena finns i prop. 2013/14:12.
Informationsutbytesavtalet med Belize är införlivat i svensk rätt genom lagen (2013:1126) om avtal mellan Sverige och Belize om utbyte av upplysningar i skatteärenden. I Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 1 december 2014 (SFS 2014:1313).
Förarbetena finns i prop. 2013/14:11.
Informationsutbytesavtalet med Bermuda är införlivat i svensk rätt genom lagen (2009:1117) om avtal mellan Sverige och Bermuda om utbyte av upplysningar avseende skatter. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 31 december 2009 (SFS 2009:1136).
Förarbetena finns i prop. 2008/09:222.
Sverige har också partiella skatteavtal med Bermuda.
Från den 10 oktober 2010 finns den västindiska autonoma provinsen Nederländska Antillerna inte mer. Informationsutbytesavtalet med Nederländerna avseende Nederländska Antillerna tillämpas fortsatt för Bonaire, Sint Eustatius och Saba. Det är införlivat i svensk rätt genom lagen (2009:1286) om avtal mellan Sverige och Nederländerna såvitt avser Nederländska Antillerna om utbyte av upplysningar avseende skatter. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 1 maj 2011 (SFS 2011:343).
Förarbeten finns i prop. 2009/10:25.
Sverige har också ett partiellt skatteavtal med Nederländerna avseende Nederländska Antillerna som fortsatt tillämpas för Bonaire, Sint Eustatius och Saba.
Informationsutbytesavtalet med Brittiska Jungfruöarna är införlivat i svensk rätt genom lagen (2009:1114) om avtal mellan Sverige och Brittiska Jungfruöarna om utbyte av upplysningar avseende skatter. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 31 maj 2010 (SFS 2010:324).
Förarbetena finns i prop. 2008/09:223.
Sverige har också partiella skatteavtal med Brittiska Jungfruöarna.
Informationsutbytesavtalet med Brunei är införlivat i svensk rätt genom lagen (2015:616) om avtal mellan Sverige och Brunei om utbyte av upplysningar i skatteärenden. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 1 januari 2017 (SFS 2016:982).
Förarbetena finns i prop. 2014/15:133.
Informationsutbytesavtalet med Caymanöarna är införlivat i svensk rätt genom lagen (2009:1111) om avtal mellan Sverige och Caymanöarna om upplysningar i skatteärenden. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 31 december 2009 (SFS 2009:1404).
Förarbeten finns i prop. 2009/10:19.
Sverige har också partiella skatteavtal med Caymanöarna.
Informationsutbytesavtalet med Cooköarna är införlivat i svensk rätt genom lagen (2010:330) om avtal mellan Sverige och Cooköarna om upplysningar i skatteärenden. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 1 november 2011 (SFS 2011:1049).
Förarbeten finns i prop. 2009/10:108.
Informationsutbytesavtalet med Costa Rica är införlivat i svensk rätt genom lagen (2015:220) om avtal mellan Sverige och Costa Rica om utbyte av upplysningar i skatteärenden. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 31 december 2015 (SFS 2015:667).
Förarbeten finns i prop. 2014/15:54.
Från den 10 oktober 2010 finns den västindiska autonoma provinsen Nederländska Antillerna inte mer. Informationsutbytesavtalet med Nederländerna avseende Nederländska Antillerna tillämpas fortsatt för Curacao. Det är införlivat i svensk rätt genom lagen (2009:1286) om avtal mellan Sverige och Nederländerna såvitt avser Nederländska Antillerna om utbyte av upplysningar avseende skatter. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 1 maj 2011 (SFS 2011:343).
Förarbeten finns i prop. 2009/10:25.
Sverige har också ett partiellt skatteavtal med Nederländerna avseende Nederländska Antillerna som fortsatt tillämpas för Curacao.
Informationsutbytesavtalet med Dominica är införlivat i svensk rätt genom lagen (2015:135) om avtal mellan Sverige och Dominica om upplysningar i skatteärenden. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 1 augusti 2017 (SFS 2017:627).
Förarbeten finns i prop. 2014/15:18.
Informationsutbytesavtalet med Förenade Arabemiraten är införlivat i svensk rätt genom lagen (2016:409) om avtal mellan Sverige och Förenade Arabemiraten om utbyte av upplysningar i skatteärenden. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 1 april 2017 (SFS 2017:114).
Förarbeten finns i prop. 2015/16:107.
Informationsutbytesavtalet med Gibraltar är införlivat i svensk rätt genom lagen (2010:332) om avtal mellan Sverige och Gibraltar om utbyte av upplysningar i skatteärenden. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 1 augusti 2010 (SFS 2010:638).
Förarbeten finns i prop. 2009/10:111.
Informationsutbytesavtalet med Grenada är införlivat i svensk rätt genom lagen (2014:1341) om avtal mellan Sverige och Grenada om utbyte av upplysningar i skatteärenden. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 31 december 2015 (SFS 2015:834).
Förarbeten finns i prop. 2013/14:231.
Informationsutbytesavtalet med Guernsey är införlivat i svensk rätt genom lagen (2009:1124) om avtal mellan Sverige och Guernsey om upplysningar i skatteärenden. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 31 december 2009 (SFS 2009:1132).
Förarbeten finns i prop. 2008/09:209.
Sverige har också partiella skatteavtal med Guernsey.
Informationsutbytesavtalet med Hong Kong SAR är införlivat i svensk rätt genom lagen (2014:1408) om avtal mellan Sverige och Hong Kong SAR om upplysningar i skatteärenden. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 1 april 2016 (SFS 2016:106).
Förarbeten finns i prop. 2014/15:7.
Sverige har också ett partiellt skatteavtal med Hong Kong SAR.
Informationsutbytesavtalet med Isle of Man är införlivat i svensk rätt genom lagen (2008:1301) om avtal mellan Sverige och Isle of Man om upplysningar i skatteärenden. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 31 december 2008 (SFS 2008:1323).
Förarbeten finns i prop. 2008/09:55.
Sverige har också partiella skatteavtal med Isle of Man.
Informationsutbytesavtalet med Jersey är införlivat i svensk rätt genom lagen (2009:1120) om avtal mellan Sverige och Jersey om upplysningar i skatteärenden. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 31 december 2009 (SFS 2009:1128).
Förarbeten finns i prop. 2008/09:208.
Sverige har också partiella skatteavtal med Jersey.
Informationsutbytesavtalet med Liberia är införlivat i svensk rätt genom lagen (2014:339) om avtal mellan Sverige och Liberia om upplysningar i skatteärenden. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 1 januari 2015 (SFS 2014:1435).
Förarbeten finns i prop. 2013/14:97.
Informationsutbytesavtalet med Liechtenstein är införlivat i svensk rätt genom lagen (2011:584) om avtal mellan Sverige och Liechtenstein om upplysningar i skatteärenden. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 1 maj 2012 (SFS 2012:162).
Förarbeten finns i prop. 2010/11:81.
Informationsutbytesavtalet med Macao SAR är införlivat i svensk rätt genom lagen (2014:1335) om avtal mellan Sverige och Macao SAR om upplysningar i skatteärenden. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 31 december 2015 (SFS 2015:699).
Förarbeten finns i prop. 2013/14:230.
Informationsutbytesavtalet med Marshallöarna är införlivat i svensk rätt genom lagen (2015:219) om avtal mellan Sverige och Marshallöarna om upplysningar i skatteärenden. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 1 augusti 2015 (SFS 2015:495).
Förarbeten finns i prop. 2014/15:55.
Informationsutbytesavtalet med Monaco är införlivat i svensk rätt genom lagen (2010:1445) om avtal mellan Sverige och Monaco om upplysningar i skatteärenden. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 1 januari 2011 (SFS 2010:1912).
Förarbeten finns i prop. 2010/11:6.
Informationsutbytesavtalet med Montserrat är införlivat i svensk rätt genom lagen (2014:116) om avtal mellan Sverige och Montserrat om upplysningar i skatteärenden. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 31 december 2015 (SFS 2015:835).
Förarbeten finns i prop. 2013/14:62.
Från den 10 oktober 2010 finns den västindiska autonoma provinsen Nederländska Antillerna inte mer. Informationsutbytesavtalet tillämpas dock fortsatt med de öar som pekas ut som geografiskt omfattade i avtalets definition av Nederländska Antillerna, se Bonaire, Sint Eustatius och Saba, Curacao och Sint Maarten.
Sverige har också ett partiellt skatteavtal med Nederländerna avseende Nederländska Antillerna som fortsatt tillämpas för Bonaire, Sint Eustatius och Saba, Curacao och Sint Maarten.
Informationsutbytesavtalet med Panama är införlivat i svensk rätt genom lagen (2013:376) om avtal mellan Sverige och Panama om utbyte av upplysningar i skatteärenden. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 1 januari 2014 (SFS 2013:1016).
Förarbeten finns i prop. 2012/13:88.
Informationsutbytesavtalet med Qatar är införlivat i svensk rätt genom lagen (2014:338) om avtal mellan Sverige och Qatar om utbyte av upplysningar i skatteärenden. Avtalet och ett protokoll finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 1 maj 2015 (SFS 2015:204).
Förarbeten finns i prop. 2013/14:105.
Se Bonaire, Sint Eustatius och Saba.
Informationsutbytesavtalet med Saint Kitts och Nevis är införlivat i svensk rätt genom lagen (2010:1446) om avtal mellan Sverige och Saint Christopher (Saint Kitts) och Nevis om utbyte av upplysningar i skatteärenden. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 1 januari 2011 (SFS 2010:1872).
Förarbeten finns i prop. 2010/11:7.
Informationsutbytesavtalet med Saint Lucia är införlivat i svensk rätt genom lagen (2013:126) om avtal mellan Sverige och Saint Lucia om utbyte av upplysningar i skatteärenden. I Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 1 augusti 2013 (SFS 2013:665).
Förarbeten finns i prop. 2012/13:57.
Informationsutbytesavtalet med Saint Vincent och Grenadinerna är införlivat i svensk rätt genom lagen (2010:1447) om avtal mellan Sverige och St Vincent och Grenadinerna om utbyte av upplysningar i skatteärenden. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 1 januari 2011 (SFS 2010:1549).
Förarbeten finns i prop. 2010/11:9.
Informationsutbytesavtalet med Samoa är införlivat i svensk rätt genom lagen (2010:329) om avtal mellan Sverige och Samoa om utbyte av upplysningar i skatteärenden. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 1 december 2012 (SFS 2012:629).
Förarbeten finns i prop. 2009/10:107.
Informationsutbytesavtalet med San Marino är införlivat i svensk rätt genom lagen (2010:327) om avtal mellan Sverige och San Marino om utbyte av upplysningar i skatteärenden. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 1 augusti 2010 (SFS 2010:767).
Förarbeten finns i prop. 2009/10:112.
Informationsutbytesavtalet med Seychellerna är införlivat i svensk rätt genom lagen (2013:375) om avtal mellan Sverige och Seychellerna om utbyte av upplysningar i skatteärenden Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 1 november 2013 (SFS 2013:753).
Förarbeten finns i prop. 2012/13:87.
Se Bonaire, Sint Eustatius och Saba.
Från den 10 oktober 2010 finns den västindiska autonoma provinsen Nederländska Antillerna inte mer. Informationsutbytesavtalet med Nederländerna avseende Nederländska Antillerna tillämpas fortsatt för Sint Maarten. Det är införlivat i svensk rätt genom lagen (2009:1286) om avtal mellan Sverige och Nederländerna såvitt avser Nederländska Antillerna om utbyte av upplysningar avseende skatter. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 1 maj 2011 (SFS 2011:343).
Förarbeten finns i prop. 2009/10:25.
Sverige har också ett partiellt skatteavtal med Nederländerna avseende Nederländska Antillerna som fortsatt tillämpas med Sint Maarten.
Informationsutbytesavtalet med Turks- och Caicosöarna är införlivat i svensk rätt genom lagen (2010:333) om avtal mellan Sverige och Turks- och Caicosöarna om utbyte av upplysningar i skatteärenden. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 1 maj 2011, övergångsbestämmelser finns (SFS 2011:342).
Förarbeten finns i prop. 2009/10:109.
Informationsutbytesavtalet med Uruguay är införlivat i svensk rätt genom lagen (2015:136) om avtal mellan Sverige och Uruguay om utbyte av upplysningar i skatteärenden. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 1 maj 2015 (SFS 2015:205).
Förarbeten finns i prop. 2014/15:20.
Sverige har också ett partiellt skatteavtal med Uruguay.
Informationsutbytesavtalet med Vanuatu är införlivat i svensk rätt genom lagen (2015:927) om avtal mellan Sverige och Vanuatu om utbyte av upplysningar i skatteärenden. Avtalet finns i bilagan till lagen. Lagen trädde i kraft den 1 april 2017 (SFS 2017:115).
Förarbeten finns i prop. 2015/16:22.