I riktlinjerna redogörs för begreppet immateriell tillgång eller intangible som det benämns där. Definitionen har en särskild betydelse i OECD:s riktlinjer för internprissättning. Exempel på immateriella tillgångar som beskrivs är patent, know-how och affärshemligheter, varumärken och varunamn, rättigheter och licenser, goodwill och värdet av ongoing concern.

Begreppet immateriella tillgångar

I riktlinjerna finns en redogörelse för begreppet immateriell tillgång, eller intangible, som är det begrepp som används i riktlinjerna. Uttrycket ”intangible property” eller ”intangibles” förkommer ofta i internprissättningssammanhang och förkortas ibland ”IP”. Det uttryck som brukar användas för svensk del, och som används här i Rättslig vägledning, är ”immateriella tillgångar”.

Vägledningen i riktlinjerna är indelade på följande sätt:

  • Allmän vägledning om immateriella tillgångar.
  • Betydelsen av kapitel VI i förhållande till andra skattefrågor.
  • Olika kategorier av immateriella tillgångar.
  • Exempel på immateriella tillgångar.

Allmänt om immateriella tillgångar

I kapitel VI definieras en immateriell tillgång som någonting som inte är en materiell tillgång eller en finansiell tillgång, som kan ägas eller kontrolleras för att användas i en affärsmässig aktivitet och vars nyttjande eller överlåtelse skulle ha kompenserats i en transaktion mellan oberoende parter. Notera att begreppet ”intangible” kan ha en annan innebörd i ett rent juridiskt eller redovisningsmässigt perspektiv (p. 6.6).

I internprissättningssammanhang ska man emellertid inte fokusera på legala eller redovisningsmässiga definitioner utan i stället titta på vilka villkor oberoende parter skulle ha kommit överens om i en motsvarande transaktion. Tillgångar som är immateriella tillgångar i ett internprissättningsperspektiv ses inte alltid som sådana tillgångar i redovisningen (p. 6.7).

Vissa tillgångar kan överlåtas endast i kombination med andra tillgångar. En tillgång kan därför ibland ses som en immateriell tillgång vid internprissättningen även om den inte kan överlåtas separat (p. 6.8).

Det är viktigt att skilja på immateriella tillgångar och sådant som är specifika villkor på en lokal marknad. Hur man identifierar en immateriell tillgång skiljer sig från processen att identifiera priset på användning eller överföring av tillgången. Man ska också komma ihåg att alla immateriella tillgångar inte är värdefulla och ger rätt till någon extra ersättning (p. 6.9–6.10).

Betydelsen av kapitel VI i förhållande till andra skattefrågor

Man ska notera att begreppet ”intangible” har en särskild betydelse i OECD:s riktlinjer. Begreppet ska inte blandas ihop med det som skrivs om immateriella tillgångar i andra sammanhang, t.ex. i artikel 12 (royalty) i OECD:s modellavtal. Definitionen av royalty i artikel 12 i modellavtalet har således ingen betydelse för internprissättningen. Vägledningen i kapitel VI har inte heller någon betydelse för exempelvis rätten till avskrivning på immateriella tillgångar (p. 6.13–6.14).

Kategorier av immateriella tillgångar

Ibland delas immateriella tillgångar in i olika kategorier och i riktlinjerna gjordes tidigare en uppdelning i handelstillgångar respektive marknadstillgångar. I kapitel VI görs inte längre någon uppdelning i olika kategorier men begreppen handelstillgångar och marknadstillgångar finns kvar i ordlistan.

I punkt 6.17 förklaras vad som avses med begreppet unika och värdefulla immateriella tillgångar (unique and valuable intangibles) som används på vissa ställen i riktlinjerna. Unika och värdefulla immateriella tillgångar är sådana immateriella tillgångar

  • som inte är jämförbara med immateriella tillgångar som används av företag med potentiellt jämförbara transaktioner, och
  • där användningen av tillgångarna i affärsverksamheten förväntas ge större ekonomiska fördelar än om de inte hade funnits.

Exempel på tillgångar som kan utgöra immateriella tillgångar i ett internprissättningsperspektiv

I avsnitt A.4 ges ett antal exempel på tillgångar som ofta förekommer i transaktioner mellan företag i intressegemenskap. Genomgången är vare sig tänkt att ersätta en grundlig analys eller vara någon fullständig lista över vilka immateriella tillgångar som finns. Syftet med genomgången är att illustrera och förklara vissa betydelsefulla immateriella tillgångar som ofta förekommer i transaktioner mellan närstående företag. De tillgångar som beskrivs här är patent, know-how och affärshemligheter, varumärken och varunamn, rättigheter och licenser, goodwill och värdet av ongoing concern.

Dessutom beskrivs koncernsynergier och vissa specifika marknadsförutsättningar som inte räknas som immateriella tillgångar i riktlinjerna men som kan behöva beaktas i en jämförbarhetsanalys.

Know-how och affärshemligheter

Know-how och affärshemligheter är skyddad information eller kunskap som bidrar till eller förbättrar en affärsaktivitet men som inte är registrerad på samma sätt som ett patent eller ett varumärke. De kan vara kopplade till tillverkning, marknadsföring, forskning och utveckling eller annan affärsverksamhet. Värdet av know-how eller affärshemligheter beror ofta på företagets förmåga att hålla dem hemliga (p. 6.20).

Goodwill och värdet av ongoing concern kan vara immateriella tillgångar

När det gäller goodwill och värdet av ongoing concern ges först en beskrivning av hur dessa begrepp brukar förklaras. Det är allmänt accepterat att varken goodwill eller värdet av ongoing concern kan avskiljas eller överföras separat från övriga tillgångar (p. 6.27).

Det är inte nödvändigt för tillämpningen av kapitel VI att fastställa en exakt definition av begreppen goodwill eller värdet av ongoing concern och inte heller att bestämma när goodwill eller värdet av ongoing concern ska anses vara respektive inte anses vara en immateriell tillgång. Däremot är det viktigt att uppmärksamma att en stor och väsentlig del av den ersättning som betalas mellan oberoende parter vid överlåtelse av vissa eller samtliga tillgångar i en affärsverksamhet kan utgöra ersättning för något som ofta kallas goodwill eller ongoing concern. När liknande transaktioner sker mellan närstående företag måste detta därför beaktas när man ska bestämma det armlängdsmässiga priset på transaktionen. Hur det exakt benämns vid transaktionen saknar betydelse för hur beräkningen av priset ska ske (p. 6.28).

I allmänhet överensstämmer inte värdet på goodwill och ongoing concern i redovisningen eller i företagsvärderingar med armlängdspriset i en internprissättningsanalys. Däremot kan värderingar för redovisningsändamål och information som stöder sådana värderingar vara en användbar utgångspunkt för internprissättningsanalysen (p. 6.29).

Koncernsynergier och specifika marknadsförutsättningar är inte immateriella tillgångar

Det har diskuterats om koncernsynergier och särskilda marknadsförutsättningar som exempelvis kostnadsbesparingar (location savings) kan utgöra en immateriell tillgång eller inte. Det klargörs i kapitel VI att sådana olika kostnadsbesparingar inte är immateriella tillgångar eftersom de varken kan ägas eller kontrolleras av någon. Däremot kan dessa faktorer behöva beaktas inom ramen för en jämförbarhetsanalys. Priset kan således påverkas även om dessa i sig inte är några immateriella tillgångar. Kostnadsbesparingar som uppkommer till följd av synergier eller särskilda marknadsförutsättningar ska fördelas mellan berörda parter i enlighet med hur oberoende parter hade gjort (p. 6.30–6.31).