Det finns två generella transaktioner som rör immateriella tillgångar och som är relevanta i internprissättningssammanhang. Den ena är överlåtelse eller upplåtelse av en immateriell tillgång. Den andra är en transaktion som inkluderar användning av immateriella tillgångar i samband med försäljning av en vara eller tjänst.
Rättigheter till immateriella tillgångar kan i sig själva överföras i en närstående transaktion. Sådana transaktioner kan innebära en överföring av alla rättigheter till de immateriella tillgångarna ifråga (t.ex. försäljning av den immateriella tillgången eller en evig, exklusiv licens av den immateriella tillgången). Transaktionerna kan också innebära överföring av endast begränsade rättigheter t.ex. en licens eller liknande överföring av begränsade rättigheter att använda en immateriell tillgång som kan vara föremål för geografiska restriktioner, begränsad varaktighet eller andra begränsningar av rätten att använda, exploatera, återskapa, överföra vidare eller vidareutveckla (p. 6.88).
Det är väsentligt att man vid en överföring av en immateriell tillgång noga identifierar karaktären på den immateriella tillgången och rättigheterna som överförs. Om de överförda rättigheterna är begränsade är det också viktigt att identifiera arten av en sådan begränsning och omfattningen av rättigheterna som överförts. Det bör i detta avseende noteras att de etiketter som satts på transaktionerna inte styr internprissättningsanalysen (p. 6.89).
Avtalade begränsningar av användningen av en immateriell tillgång för vidareutveckling av nya immateriella tillgångar eller nya produkter är ofta av stor betydelse vid en internprissättningsanalys. Det är därför viktigt att identifiera villkoren för en överföring av rättigheter till immateriella tillgångar för att bedöma om förvärvaren får rätt att använda dessa för ytterligare forskning och utveckling. Det förekommer transaktioner mellan oberoende företag där överlåtaren eller licensgivaren behåller den fulla rätten till eventuella förbättringar av den licensierade immateriella tillgången som sker under licensens giltighetstid. Det har också observerats transaktioner mellan oberoende företag där förvärvaren respektive licenstagaren behåller rätten till eventuella förbättringar som den utvecklar, antingen under licensperioden eller för all framtid. Karaktären på eventuella begränsningar för vidareutveckling av överförda immateriella tillgångar, eller på förvärvarens och överlåtarens förmåga att dra en ekonomisk fördel av sådana förbättringar, kan påverka värdet av de överförda rättigheterna och jämförbarheten av två transaktioner som i övrigt innefattar identiska eller mycket jämförbara immateriella tillgångar. Sådana begränsningar måste utvärderas mot bakgrund av både de skriftliga avtalsvillkoren och de berörda parternas faktiska beteende (p. 6.90).
Vägledningen i avsnitt D.1.1 i kapitel I i riktlinjerna är tillämplig för att identifiera den specifika karaktären hos en transaktion som innefattar en överföring av immateriella tillgångar eller rättigheter till immateriella tillgångar och särdragen hos eventuella immateriella tillgångar som överförs samt för att identifiera eventuella villkor som begränsar användningen av dessa immateriella tillgångar. Till exempel kan ett villkor att en licens är icke-exklusiv eller av begränsad varaktighet ifrågasättas om det inte överensstämmer med parternas handlande. Exempel 18 i bilaga I till kapitel VI illustrerar ett sådant förhållande (p. 6.91).
Vid bedömning av transaktioner som avser överföring av kombinerade immateriella tillgångar (inklusive begränsade rättigheter till immateriella tillgångar) är det vanligt att två relaterade frågor uppstår (p. 6.92).
Den första frågan handlar om karaktären och ekonomiska konsekvenser av interaktionen mellan olika immateriella tillgångar. Ibland kan vissa immateriella tillgångar vara mer värdefulla i kombination med andra immateriella tillgångar. Det är därför viktigt att identifiera arten av juridiska och ekonomiska interaktioner mellan immateriella tillgångar som överförs tillsammans (p. 6.93). I punkt 6.94 ges ett exempel som gäller läkemedel.
Den andra frågan handlar om vikten av att säkerställa att alla immateriella tillgångar som överförs i en transaktion har identifierats. Exempelvis kan immateriella tillgångar vara så sammanflätade att det inte är möjligt att överföra den ena utan att överföra den andra. Ofta kommer som följd av en överföring av en immateriell tillgång även ske en överföring av andra immateriella tillgångar. I sådana fall är det viktigt att identifiera alla immateriella tillgångar som förvärvaren har fått tillgång till som en följd av en överföring av immateriella tillgångar (p. 6.95).
Man får inte heller på ett konstlat sätt försöka separera immateriella tillgångar som oberoende parter inte skulle försöka separera i en motsvarande situation (p. 6.96).
Ibland kan immateriella tillgångar eller rättigheter till immateriella tillgångar överföras i kombination med andra tillgångar eller tjänster. Ett sådant exempel är franchisearrangemang.I sådana situationer är det viktigt att fastställa om de immateriella tillgångarna faktiskt har överförts i samband med transaktionen. Det är också viktigt att identifiera alla immateriella tillgångar som överförts och beakta detta i internprissättningsanalysen (p. 6.98).
I vissa fall är det både möjligt och lämpligt att separera transaktioner med varor eller tjänster från överföring av immateriella tillgångar eller rättigheter till immateriella tillgångar i syfte att kunna göra en internprissättningsanalys och bedöma om respektive del är i enlighet med armlängdsprincipen (p. 6.99).
I andra fall kan tillhandahållandet av tjänster i samband med överföring av en eller flera immateriella tillgångar vara så nära sammanflätade att det är svårt att separera dessa transaktioner i internprissättningsanalysen. Det kan då vara nödvändigt att bedöma armlängdspriset på den kombinerade transaktionen (p. 6.101).
Den omständigheten att den faktiska transaktionen består av att tillhandahålla varor eller tjänster, en överföring av immateriella tillgångar eller en kombination av båda leder inte nödvändigtvis till att en viss prismetod ska användas. En kostnadsbaserad ersättning är inte alltid rätt ersättning för alla tjänster och alla transaktioner med immateriella tillgångar kräver inte komplicerade värderingar eller tillämpning av vinstdelningsmetoden (p. 6.102).
Immateriella tillgångar kan användas i transaktioner mellan närstående parter utan att det är fråga om någon överföring av sådana tillgångar eller rättigheter till sådana. Det kan vara fråga om immateriella tillgångar som används av en eller båda parterna i samband med tillverkning och försäljning av varor eller försäljning av tjänster. Transaktionens art och de immateriella tillgångar som används av någon av parterna bör noga specificeras och beaktas i jämförbarhetsanalysen samt vid valet och tillämpningen av den mest lämpliga prismetoden (p. 6.104).
Ett exempel när användning av immateriella tillgångar av en part i en transaktion behöver beaktas är när en biltillverkare använder värdefulla patent för att tillverka de bilar som sedan säljs till koncernföretag som är distributörer. Om patenten i avsevärd grad bidrar till värdet på bilarna behöver värdet som patentet bidrar med identifieras och beaktas i jämförbarhetsanalysen av försäljningen av bilarna och valet av den mest lämpliga prismetoden och testobjektet. De koncerninterna distributörerna som köper bilarna av biltillverkaren förvärvar ingen rätt till patenten i denna situation men det kan påverka värdet på bilarna (p. 6.105).