För att det ska vara fråga om en omstrukturering i internprissättningssammanhang ska det vara en gränsöverskridande omorganisation som rör närstående företags kommersiella eller finansiella relationer. En vanlig fråga som aktualiseras vid en omstrukturering är hur överföring av vinstpotential ska hanteras ur ett armlängdsperspektiv.
Omstruktureringar behandlas i kapitel IX i OECD:s riktlinjer. Kapitel IX består, förutom en inledning, av två delar. Del I behandlar frågor om armlängdsmässig kompensation för omstruktureringen som sådan medan del II behandlar frågor om ersättning för koncerninterna transaktioner efter att omstruktureringen har genomförts. Del I har sex underavsnitt (A–F) medan del II har fem underavsnitt (A–E).
I den fortsatta redogörelsen kommer ordet ”transfer” som används i riktlinjerna att översättas med ordet ”överföring”. Med ”överföring” avses i detta sammanhang både överlåtelse och upplåtelse och både transaktioner som skett med kompensation och utan kompensation. Begreppen ”transferor” och ”transferee” som används av OECD översätts här med ”överlåtare” respektive ”mottagare”.
Det finns ingen legal eller allmänt accepterad definition av begreppet omstrukturering. I detta kapitel avses med omstrukturering en gränsöverskridande omorganisation av närstående företags kommersiella eller finansiella relationer, inklusive att gällande avtalsförhållanden avslutas eller omförhandlas. Ibland kan det vara förhållandet till utomstående företag, som leverantörer och kunder, som är anledningen till omstruktureringen (p. 9.1).
Inte sällan innebär en omstrukturering en centralisering av immateriella tillgångar, risker eller funktioner med tillhörande vinstpotential.
I riktlinjerna ges fyra typexempel på omstruktureringar:
Men en omstrukturering kan också innebära att immateriella tillgångar eller risker allokeras till operativa enheter som exempelvis tillverkningsbolag eller distributörer. Omstruktureringar kan vidare innebära rationaliseringar, specialiseringar eller att man tvärtom gör vissa enheter mindre specialiserade. Det kan också medföra att verksamheten i en enhet reduceras eller helt läggs ned (p. 9.3).
Andra orsaker till en omstrukturering kan vara en önskan om att få synergieffekter och stordriftsfördelar för koncernen som helhet eller att förbättra effektiviteten i värdekedjan. I vissa fall kan en omstrukturering vara nödvändig för att verksamheten ska fortsätta vara vinstgivande eller för att begränsa förluster i en lågkonjunktur (p. 9.4).
Armlängdsprincipen och vägledningen i kapitel IX ska tillämpas på samma sätt oavsett om omstruktureringen leder till en mer centraliserad eller en mer decentraliserad struktur.
En omstrukturering innebär normalt att möjligheten att göra vinst, den s.k. vinstpotentialen, flyttas mellan koncernföretag i olika länder. Detta kan ske omedelbart eller successivt över några år. Ett viktigt syfte med kapitel IX är att ge vägledning för hur överföring av vinstpotential bör hanteras ur ett armlängdsperspektiv. Ett annat övergripande syfte med kapitel IX är att belysa hur armlängdsprincipen förhåller sig till allmänna frågor som uppkommer i och med en omstrukturering.
Kapitel IX utgår ifrån förutsättningen att armlängdsprincipen och OECD:s riktlinjer ska tillämpas på samma sätt beträffande en omstrukturering och transaktioner efter en omstrukturering som för transaktioner som var organiserade på ett liknande sätt från början. Den relevanta internprissättningsfrågan, och utgångspunkten för hur kapitel IX bör tillämpas, är om de villkor som avtalats i samband med omstruktureringen avviker från villkor som skulle ha avtalats mellan oberoende företag (p. 9.6).