Sambor förvärvade gemensamt en segelbåt. Med tillämpning av 1 § lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt har ägarandelarna bestämts utifrån vardera sambons ekonomiska insats vid köpet.

Avgörande

NJA 2012 s 377

Saken

Ett par köpte en båt för gemensamt bruk när de fortfarande var sambor. Efter det att sambo­förhållandet upphört tvistade de om hur stora andelar var och en hade till båten. Kvinnan hade betalat 120 000 kr och mannen 535 000 kr. Båda bidrog även med insatser av annat slag även om kvinnans bidrag var mindre än mannens. Kvinnan hävdade att de ägde hälften var efter­som det varit den gemensamma avsikten med köpet. Mannen hävdade att de ägde båten i proportion till de insatser som de hade gjort.

HD fann att andelarna skulle bestämmas utifrån vars och ens ekonomiska bidrag till inköpet.

Enligt 1 § lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt presumeras alla delägare ha lika stora andelar om annat förhållande inte kan visas. Frågan i målet var vilket beviskrav som ska tillämpas och vilka omständigheter som ska vägas in i bedömningen för att presumtionen ska brytas. Enligt HD kan inte beviskravet bestämmas på samma sätt för alla situationer. Det har betydelse på vilket sätt samäganderätten har uppkommit, (punkten 9), den familjerättsliga statusen och egendomens familjerättsliga klassificering, (punkterna 10-11) samt andra faktorer såsom den samägda egendomens art, användningsändamål och värde, parternas ekonomiska bidrag och andra insatser, ansvar för lån som tagits upp för att betala egendomen och parternas ekonomiska sammanflätning i övrigt, (punkten 12). Enligt HD fanns det anledning att bestämma andelarna ganska summariskt när det gäller samäganderätt som uppkommit i ett äktenskap eller samboförhållande. En ansvarsuppdelning att den ene betalar de löpande utgifterna och den andre inköp av kapitalvaror borde då inte vara avgörande.

HD ansåg att andelarna i detta fall skulle bestämmas utifrån respektive parts ekonomiska bidrag till inköpet av båten. Båten var inte samboegendom och den skulle inte användas uteslutande av endast en av samborna. Det fanns inte någon gemensam partsavsikt vid tidpunkten för köpet om andelarnas storlek. HD poängterade att det hade betydelse att parterna hade haft en uppdelad ekonomi under samboförhållandet och att det varit fråga om en betydelsefull investering i förhållande till deras ekonomi i övrigt.

Skatteverkets kommentar

En andel i lösöre kan endast utmätas med stöd av 4 kap. 17 § UB. Med en tillämpning av 1 § lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt utgår KFM i regel från att andelarna i egendomen är lika stora. Om det framkommer att ägarna stått för olika stor andel av betalningen vid ett gemensamt köp bör dock var och en anses ha en andel som motsvarar dennes bidrag, se KFM:s handbok Utmätning sid. 194 utgåva 6.

Det förekommer att en tredje man (ofta en make eller sambo) invänder mot en utmätning av en gäldenärens andel i t.ex. en segelbåt under åberopande av att tredje mannen äger mer än hälften av egendomen eftersom han/hon har betalat merparten av inköpet. Det händer att gäldenären inte motsätter sig makens/sambons uppgifter utan medger ett överklagande för att på så vis få en större del av egendomen oåtkomlig för borgenärerna. Det är därför ofta en grannlaga uppgift för en utomstående att bedöma under vilka förutsätt­ningar presumtionen om lika andelar kan anses bruten. HD:s beslut avser inte ett överklagat utsökningsmål men det synsätt som domstolen anlägger torde även kunna tillämpas vid andelsutmätning. Det framstår således något förenklat att såsom i KFM:s handbok slå fast att om två samboende stått för olika stor andel av betalningen vid ett gemensamt köp bör var och en anses ha en andel som motsvarar dennes bidrag. Om det framkommer att delägarna har betalat olika mycket vid inköpet så bör man istället noggrant pröva förhållandena i det enskilda fallet utifrån den familjerättsliga statusen, egendomens familjerättsliga klassificering, den samägda egendomens art, användningsändamål och värde, parternas ekonomiska bidrag och andra insatser, ansvar för lån som tagits upp för att betala egendomen och parternas ekono­miska sammanflätning i övrigt (se beslutet punkterna 10-12). Bedömningen kan då bli att gälde­nären bör anses vara hälftenägare trots att maken/sambon betalat en större del av egendomen.

Lagrum

1 § lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt