Ekonomisk verksamhet staten och kommunerna

Särskilda regler för myndigheter

Verksamheter som bedrivs av staten, ett statligt affärsverk eller en kommun räknas i vissa fall inte som en ekonomisk verksamhet. Det gäller när verksamheten ingår som ett led i myndighetsutövning eller när den avser bevis, protokoll eller motsvarande som rör myndighetsutövning (4 kap. 6 § ML). Denna bestämmelse ska inte tillämpas om det skulle leda till en betydande snedvridning av konkurrensen (4 kap. 7 § första stycket ML).

Omhändertagande och förstöring av avfall och föroreningar och rensning av avlopp som görs av staten, ett statligt affärsverk eller en kommun mot ersättning räknas alltid som ekonomisk verksamhet (4 kap. 7 § andra stycket ML).

Med kommun förstås kommun och landsting enligt kommunallagen (1991:900).

Motsvarande bestämmelser finns i artikel 13 i mervärdesskattedirektivet.

Observera att staten som juridisk person är ett enda skattesubjekt. Försäljningar av varor eller tjänster som görs av en statlig myndighet till en annan stalig myndighet är därför inte någon omsättning och blir inte föremål för mervärdesskatt. På motsvarande sätt är inte försäljningar mellan olika förvaltningar inom en och samma kommun några omsättningar.

Metod för att tillämpa de särskilda reglerna

Det första steget är att avgöra om verksamheten är en ekonomisk verksamhet enligt den allmänna bestämmelsen 4 kap. 1 § ML. Om verksamheten är ekonomisk enligt den bestämmelsen kan verksamheten ändå undantas enligt de särskilda reglerna.

Det andra steget är att avgöra om verksamheten bedrivs av en myndighet och om den i så fall är ett led i myndighetsutövning.

I det sista steget ska man pröva om konkurrensregeln är tillämplig. Om ett undantag för verksamheten skulle innebära en snedvridning av konkurrensen anses verksamheten som en ekonomisk verksamhet trots att det är fråga om myndighetsutövning.

Rättsfall: Beviljande av tillstånd för 3G var inte en ekonomisk verksamhet

EU-domstolen har slagit fast att en nationell myndighet som mot betalning beviljade mobiloperatörer tillstånd att utnyttja 3G-nätet inte gjorde det i en ekonomisk verksamhet enligt de allmänna bestämmelserna eftersom en sådan verksamhet inte kunde bedrivas av företagare. Myndigheten utnyttjade inte heller någon tillgång i syfte att fortlöpande vinna intäkter. Myndigheten utövade endast den verksamhet som ålagts den för kontroll och reglering av den mobila kommunikationen. De särskilda reglerna behövde inte prövas, eftersom verksamheten inte var av ekonomisk karaktär (C-369/04, Hutchison 3G UK Ltd).

Vad är en myndighet?

De myndigheter som omfattas av de särskilda reglerna är följande.

• Staten
• De statliga affärsverken (Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Svenska Kraftnät)
• Landstingen
• Kommunerna

De särskilda reglerna gäller inte för statliga eller kommunala aktiebolag. Inte heller kommunförbund, kommunalförbund eller samordningsförbund omfattas.

Skatteverket anser inte att internationella samarbetsorganisationer omfattas av definitonen av myndigheter. Ett exempel på en sådan organisation är Europeiska patentorganisationen (EPO). Sådana organisationer kan i och för sig ta betalt för varor och tjänster som säljs som ett led i myndighetsutövning, men de räknas ändå inte som en myndighet.

Rättsfall: Verksamhet som bedrivs av annan än myndighet

EU-domstolen har funnit att en verksamhet som bedrivs av en fysisk person inte kan omfattas av undantaget bara för att det är fråga om en verksamhet som hör till en myndighets behörighetsområde. Om en kommun överlämnar skatteuppbörden till en själständig uppbördsman är bestämmelserna om myndigheter inte tillämpliga på uppbördmannens verksamhet (C-202/90, Ayuntamiento de Sevilla).

Vad är myndighetsutövning?

För att en verksamhet inte ska räknas som en ekonomisk verksamhet enligt de särskilda reglerna ska det vara fråga om en verksamhet som utgör ett led i myndighetens egen myndighetsutövning. Det räcker således inte med att verksamheten bedrivs av en myndighet.

Rättsfall: Offentligrättsliga organ undantas bara när de agerar som sådana

EU-domstolen har slagit fast att undantaget för offentligrättsliga organ kräver att två villkor samtidigt är uppfyllda. Dels ska det vara fråga om en verksamhet som bedrivs av ett offentligrättsligt organ, dels ska det vara fråga om en verksamhet som det offentligrättsliga organet bedriver i egenskap offentlig myndighet (235/85, kommissionen mot Nederländerna).

Definition av myndighetsutövning

Med myndighetsutövning avses åtgärder som är uttryck för samhällets maktbefogenheter och som kommer till stånd och får rättsverkningar för eller emot den enskilde i kraft av offentligrättsliga regler och inte på grund av regler av privaträttslig natur.

Att staten eller en kommun har monopol på en viss verksamhet måste inte innebära att det handlar om myndighetsutövning. Att staten eller en kommun i en lag eller en förordning har ålagts att bedriva en verksamhet måste inte heller innebära att det är myndighetsutövning. Det avgörande är i stället det rättsliga förhållandet mellan myndigheten och den enskilde.

Exempel på vad som är och inte är ett led i myndighetsutövning

Nedan finns några exempel på bedömning av verksamheter som kan vara ett led i myndighetsutövning.

Parkeringsverksamhet

EU-domstolen har ansett att parkeringsverksamhet som är reglerad i ordnings- och trafikstadgar kan vara myndighetsutövning när den bedrivs av ett offentligrättsligt organ (C-446/98, Fazenda Pública).

Broavgift

Den avgift som Transportstyrelsen (en statlig myndighet) tar ut för färd över Svinösundsbron är offentligrättsligt reglerad och utgör ett led i myndighetsutövning. Observera att avgiften för färd över Öresundsförbindelsen inte tas ut av en myndighet och alltså inte omfattas av de särskilda reglerna för myndigheter.

Karantänsveterinärer

När Jordbruksverket utövar tillsyn över karantänsbehandling av djur är det fråga om myndighetsutövning. Observera att när en fristående karantänsveterinär tillhandahåller samma tjänster till Jordbruksverket eller direkt till djurägaren är det inte fråga om myndighetsutövning.

Registrering av namnstämplar m.m.

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) tar ut avgifter för registrering för namnstämplar avsedda för ädelmetallarbeten, för kontroll av vågar och bränslemätdon och för vatten- pch värmemätare. Sådana avgifter tas ut som ett led i myndighetsutövning.

Vissa avgifter enligt avgiftsförordningen

Avgiftsförordningen (1992:191) ger svenska myndigheter rätt att ta ut avgifter för varor och tjänster som de tillhandahåller. Avgifter som myndigheter tar ut vid prövning av vissa ärenden (9 § avgiftsförordningen) ingår som ett led i myndighetsutövning. Även avgifter som en myndighet tar ut för kopior av allmänna handlingar (15 § avgiftsförordningen) ingår som ett led i myndighetsutövning. Detsamma gäller för avgifter som en kommun tar ut för kopior av allmänna handlingar. Myndigheter får också mot avgift tillhandahålla en rad varor och tjänster om verksamheten är tillfällig eller av ringa omfattning. Exempel är publikationer, informationsmaterial, kursmaterial, konferenser och kurser (4 § avgiftsförordningen). Sådana avgifter ingår dock inte som ett led i myndighetsutövning.

Polisens försäljningar av varor och tjänster

De flesta av polisens försäljningar av varor och tjänster grundar sig på privaträttsliga avtal och är inte ett led i myndighetsutövning. Det innebär att mervärdesskatt ska tas ut för exempelvis bevakning av värdetransporter och utryckningar vid obefogade larm. Polisen är också skattskyldig för försäljning av olika varor när äganderätten till varan har övergått till staten.

Kommunens dödsboförvaltning enligt begravninglagen

En kommun har rätt till ersättning för de tjänster som den utför vid dödsboförvaltning och gravsättning efter en avliden person. Enligt Skatteverket är detta inte ett led i kommunens myndighetsutövning och mervärdesskatt ska betalas på den ersättning som kommunen tar ut för tjänsterna.

Konkurrensregeln

Konkurrensregeln innebär att en verksamhet som bedrivs av en myndighet och som ingår som ett led i myndighetsutövning ändå ska ses som en ekonomisk verksamhet, om det annars skulle leda till en betydande snedvridning av konkurrensen. Syftet med bestämmelsen är att verksamheter som konkurrerar med varandra ska behandlas på samma sätt skattemässigt (prop. 2007/08:25 s. 151).

EU-domstolen har i mål C-288/07, Isle of Wight Council, tolkat innebörden av konkurrensregeln. Skatteverkets bedömning nedan utgår från det som sägs i den domen.

När finns det en konkurrenssituation?

Bedömningen av om det finns en konkurrenssituation ska inte göras för en viss lokal marknad, utan för hela landet. Om en viss typ av verksamhet som bedrivs av en myndighet också bedrivs av en privat aktör på någon annan plats i landet är det tillräckligt för att det ska finnas en konkurrenssituation. Det är alltså verksamheten som sådan som ska bedömas och inte var den bedrivs.

Potentiell konkurrens

Om en myndighet inte är skattskyldig för en viss verksamhet kan det innebära att potentiella privata konkurrenter, som skulle vara skattskyldiga, avskräcks från att börja driva liknande verksamhet. Sådana potentiella konkurrensituationer ska därför beaktas när konkurrensregeln tillämpas. Det måste dock handla om en verklig möjlighet att bedriva konkurrerande verksamhet och inte bara en hypotetisk möjlighet. Att det finns en verklig möjlighet att bedriva verksamheten ska framgå av objektiva omständigheter, till exempel marknadsundersökningar.

Vad menas med betydande konkurrenssnedvridning?

Konkurrensregeln är en begränsning av en undantagsregel om vad som är en ekonomisk verksamhet. Därför ska tolkningen av begreppet ”betydande” inte göras restriktivt. Begreppet ska tolkas som att den faktiska eller potentiella konkurrenssnedvridningen skulle vara mer än försumbar.

Rättsfall: Gatuparkering konkurrerade med annan parkering

Högsta förvaltningsdomstolen har funnit att en kommuns tillhandahållande av parkering på gatumark mot ersättning var ett led i myndighetsutövning. Verksamheten var offentligrättsligt reglerad och innefattade utövande av offentliga maktbefogenheter. På grund av konkurrensregeln var kommunen ändå skattskyldig för verksamheten. Gatuparkeringen konkurrerade med parkeringsverksamhet som andra aktörer bedrev på tomtmark och i parkeringshus. Det fanns ett visst samband mellan prissättningen i kommunens gatuparkeringsverksamhet och prissättningen i andra typer av parkeringsverksamhet. Den konkurrenspåverkan som skulle bli följden av att gatuparkeringen inte beskattades var därför tillräckligt stor för att konkurrensregeln skulle bli tillämplig (RÅ 2010 ref. 3).