Efter åtal

Åtal hindrar skattetillägg

Något skattetillägg får inte tas ut av en fysisk person om åtal har väckts mot personen för samma oriktiga uppgift som ligger till grund för åtalet. Detta går inte att utläsa av gällande lagtext utan framgår i stället av rättspraxis.

Enligt Skatteverkets mening hindrar ett utfärdat strafföreläggande och ett beslut om åtalsunderlåtelse Skatteverket från att ta ut ett skattetillägg, på samma sätt som ett väckt åtal.

Rättsfall: ett åtal hindrar uttag av skattetillägg

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg i HFD 2013 ref. 71 att det svenska systemet med kombinationen av skattetillägg och påföljd för skattebrott enligt skattebrottslagen är oförenligt med dubbelprövningsförbudet i artikel 4.1 i sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen. För att det svenska systemet ska överträda dubbelprövningsförbudet i Europakonventionen krävs dock att det ska vara fråga om samma oriktiga uppgift och att sanktionerna skulle drabba samma fysiska person. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade därefter att det i sådana fall finns ett hinder mot att besluta om skattetillägg om ett åtal väckts. Högsta domstolen hade dessförinnan i NJA 2013 s. 502 ansett att ett beslut om skattetillägg var ett hinder mot att väcka åtal för samma oriktiga uppgift som låg till grund för skattetillägget.

Förutsättningar för att ett åtal ska hindra skattetillägg

Enligt Högsta förvaltningsdomstolen (HFD 2013 ref. 71) finns det ett hinder mot att påföra skattetillägg om följande förutsättningar är uppfyllda:

• ett åtal har väckts
• den åtalade är samma person som den som är aktuell för skattetillägget
• åtalet grundar sig på samma oriktiga uppgift (samma brott) som det ifrågasatta skattetillägget.

När har ett åtal väckts?

Ett åtal har väckts när åklagarens stämningsansökan kommer in till tingsrätten (45 kap. 1 § rättegångsbalken).

Är den åtalade samma person som den som är aktuell för skattetillägg?

För att ett väckt åtal ska hindra Skatteverket från att besluta om skattetillägg måste det vara samma person som har åtalats och som kan påföras skattetillägg.

Eftersom juridiska personer inte kan åtalas kan ett åtal aldrig hindra att ett skattetillägg påförs en juridisk person. Detta innebär t.ex. att ett aktiebolag som har lämnat en oriktig uppgift kan påföras ett skattetillägg även om företrädaren för bolaget åtalats för skattebrott på grund av den oriktiga uppgiften som bolaget lämnat.

Grundar sig åtalet och det ifrågasatta skattetillägget på samma oriktiga uppgift?

För att ett väckt åtal ska hindra Skatteverket från att besluta om skattetillägg måste åtalet och det ifrågasatta skattetillägget grunda sig på samma oriktiga uppgift. Uttrycket samma oriktiga uppgift har i detta sammanhang samma betydelse som uttrycket samma brott har i artikel 4.1 i sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen.

Europadomstolen har uttalat att man vid prövningen av om det är fråga om samma brott ska utgå från de fakta som bildar en uppsättning konkreta fakta som berör samma svaranden och är oupplösligt förbundna med varandra till tid och rum, och vars existens måste bevisas för att en fällande dom ska uppnås eller ett straffrättsligt förfarande ska inledas. Om dessa fakta är identiska eller i allt väsentligt desamma är det fråga om ett och samma brott (14939/03 Zolotukhin v. Ryssland).

Högsta domstolen har ansett att skattetillägg och ansvar för skattebrott som baserar sig på en och samma deklarationsuppgift måste anses grundade på samma faktiska omständigheter, nämligen de konkreta handlingar som innebär att en oriktig uppgift lämnas i skattebrottslagens respektive skatteförfarandelagens mening. Ett sådant skattetillägg och ansvar för skattebrott är enligt Högsta domstolen samma brott i Europakonventionens mening (NJA 2013 s. 502).

Rättsfall: bokföringsbrott och skattetillägg är normalt två olika brott

Europadomstolen har ansett att det krävs mer än en felaktig bokföring för att döma någon för skattebrott. Även om bokföringen är felaktig kan en korrekt deklaration lämnas in. Bokföringsbrott och skattetillägg ska därför anses vara två olika brott (7356/10 Lucky Dev v. Sverige).

Högsta domstolen anser att bokföringsbrott och skattetillägg normalt är två olika brott i Europakonventionens mening.

Ägaren till en enskild firma hade dömts för bokföringsbrott för att ha underlåtit att bokföra affärshändelser och påförts skattetillägg för utelämnade inkomster i sin självdeklaration. Högsta domstolen uttalade att utrymmet för att bokföringsbrott och skattetillägg ska anses grunda sig på samma fakta, och därmed vara samma brott, är mycket litet (NJA 2014 s. 377). Högsta förvaltningsdomstolen gör samma bedömning i HFD 2014-02-14, mål nr 2052-12.

Rättsfall: skattebrott i egenskap av företrädare för juridisk person och skattetillägg för oriktig uppgift i egen deklaration

Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att en person som i egenskap av företrädare för ett aktiebolag har dömts för grovt skattebrott för att ha lämnat oriktiga uppgifter till ledning för bolagets beskattning, och dessutom påförts skattetillägg för utelämnade inkomster i sin deklaration, har gjort sig skyldig till två olika brott i Europakonventionens mening (HFD 2013-12-17, 6645-13).

Rättsfall: medhjälp till skattebrott

En person som dömts för medhjälp till skattebrott för att han utfärdat osanna fakturor hade påförts skattetillägg för att han inte redovisat ersättningen som han fått för utfärdandet av de osanna fakturorna. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg inte att det var fråga om samma brott i Europakonventionens mening (HFD 2015-02-09, 6042-14).

Rättsfall: oriktiga uppgifter i två olika skatteslag

Högsta domstolen ansåg inte att det fanns något hinder mot att väcka åtal för grovt skattebrott avseende mervärdesskatt, trots att ett skattetillägg på grund av oredovisade inkomster hade påförts vid inkomstbeskattningen, och trots att mervärdesskatten redovisades i inkomstdeklarationen (NJA 2013 s. 1076). Se också NJA 2014 s. 371.

Rättsfall: oriktiga uppgifter inom samma inkomstslag

Ett bolag hade inte redovisat ett antal provisionsersättningar. Eftersom de oredovisade inkomsterna ansågs ha tagits ut ur bolaget åtalades företrädaren för skattebrott på grund av att han tagit ut tre av provisionsersättningarna. Därefter beskattades företrädaren för samtliga provisionsersättningar genom en skönsmässig höjning av inkomst av tjänst, och han påfördes också ett skattetillägg på grund av den skönsmässiga höjningen.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att skattebrottet, på grund av de tre oredovisade provisionsersättningarna, och skattetillägget fick anses grunda sig på samma faktiska omständigheter. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg däremot att det inte fanns något hinder mot att ta ut ett skattetillägg för de provisionsersättningar som företrädaren inte hade åtalats för, eftersom skattetillägget i denna del inte ansågs ha sin grund i samma faktiska omständigheter som åtalet (HFD 2014-10-08, 6861-13).