OBS: Detta är utgåva 2016.9. Visa senaste utgåvan.

Beskattningen skiljer sig åt mellan den som lånar ut värdepappren och den som lånar dem. Reglerna gäller också för juridiska personer när blankningen görs med värdepapper som ska beskattas enligt kapitalreglerna och inte i värdepappershandel.

Vad menas med blankning?

En blankningsaffär är en transaktion där en person, blankaren, lånar värdepapper av en annan person, långivaren, och säljer dem till någon utomstående till marknadspris. Vid blankningstidens slut köper blankaren likadana värdepapper som de han eller hon lånat i ett täckningsköp och lämnar tillbaka dessa värdepapper till långivaren. Blankaren säljer alltså först och köper senare (prop. 1989/90:110 s. 450 och prop. 1975/76:180 s 164).

Skillnaden mellan en terminsaffär och en blankningsaffär är att vid en terminsaffär sker inget lån av värdepapper. I stället säljer en person värdepapper med senare leverans vid en bestämd tidpunkt. Inför leveransen köper personen värdepapper på marknaden eller levererar värdepapper som han eller hon redan äger.

I en blankningsaffär kan lånet av värdepapper ske både före och efter avyttringen av dem. Det kan också förekomma lån av värdepapper på mycket kort sikt, t.ex. på grund av att någon som själv ska leverera ett visst slag av värdepapper inte har tillgång till dem. Detta kan bero på att han eller hon själv köpt dem nyligen, men att säljaren ännu inte levererat dem.

Den som lånar betalar normalt en ersättning, en så kallad blankningspremie, för lånet till långivaren. Blankaren brukar också få kompensera långivaren för förlorad utdelning under lånetiden, en så kallad utdelningsersättning.

Blankningsaffärer löper vanligen över en mycket kort tid. Oftast lånar man aktier som har stora kurssvängningar, men det förekommer också att man lånar andra delägarrätter eller fordringsrätter.

Varför blankas tillgångar?

För blankaren uppkommer en vinst om värdet på lånade värdepapper sjunker under lånetiden med ett belopp som är högre än transaktionskostnaderna. Blankaren satsar alltså på en fallande kurs.

För den som lånar ut värdepapper ligger vinsten i att han eller hon får en intäkt trots att man efter transaktionen har kvar lika många värdepapper av samma slag och sort som tidigare.

Hur beskattas blankning?

Blankaren och långivaren beskattas enligt olika regler.

När någon lånar ut egendom som går att byta ut, s.k. fungibel egendom, anses egendomen normalt avyttrad. Skatterättsligt gäller ett undantag när aktier, andra delägarrätter eller fordringsrätter lånas ut för blankning (44 kap. 9 och 29 §§ IL).

Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att förutsättningarna för att tillämpa 44 kap 9 § IL bara föreligger om låntagaren (blankaren) har ett syfte att avyttra aktierna innan de återlämnas. Med detta synsätt skulle även situationer där en sådan avsikt finns, men en avyttring av någon anledning ändå inte sker, kunna omfattas av bestämmelsen. Domstolen ansåg inte att utlåningen hade skett i syfte att avyttra aktierna utan syftet med utlången var istället att låntagaren ville ha finansiell handlingsfrihet. Det var inte tillräckligt att låntagaren hade möjlighet att avyttra aktierna (HFD 2015 ref. 23).

Skatteverket anser att den som lånar ut aktier genom ett standardiserat avtal om aktielån kan förutsätta att lånet har skett i syfte att genomföra en blankningsaffär. När lånet sker genom ett individuellt upprättat avtal mellan två parter får en bedömning göras av syftet med lånet utifrån förutsättningarna i ärendet.

Den som lånar ut (långivaren)

Den som lånar ut värdepapper beskattas löpande för den ersättning han eller hon får från blankaren för att få låna värdepapper. Ersättningen ska beskattas som inkomst av en tillgång (prop. 1989/90:110 s. 710 och 42 kap. 1 § IL). Se även prop.1999/2000:2 del 2, s. 526-527 och 529-540).

Utlånaren beskattas däremot inte för någon kapitalvinst. Med avyttring menas nämligen inte utlåning av delägarrätter och fordringsrätter för blankning (44 kap. 9 § IL).

Av denna regel följer att

  • den som lånar ut värdepapperna inte ska beskattas för en avyttring
  • någon kapitalvinstbeskattning av fordringen på värdepapper under blankningsaffärens löptid inte ska göras
  • de värdepapper utlånaren får tillbaka har kvar sitt gamla omkostnadsbelopp när han eller hon säljer dem igen.

Ett undantag är om bolaget som gett ut aktierna blir uppköpt under lånetiden.

Skatteverket anser att om en person lånar ut värdepapper för blankning och sedan under utlåningstiden både köper och säljer andra värdepapper av samma slag och sort, ska han eller hon räkna med anskaffningsutgiften för de utlånade värdepapperna vid genomsnittsberäkningen av anskaffningsutgifterna för de sålda värdepapperna (Skatteverkets ställningstagande Kapitalbeskattning vid blankning).

Den som lånar (blankaren)

Blankaren ska beskattas för sin kapitalvinst vid blankningsaffären. Vinsten blir försäljningspriset för de lånade värdepapperna minus anskaffningsutgiften för de återlämnade. Den eventuella ersättning (utdelningsersättning) som blankaren får betala till utlånaren för utdelning som denne går miste om under utlåningstiden är enligt Högsta förvaltningsdomstolen en sådan utgift som ska räknas med i kapitalvinstberäkningen (HFD 2013 ref. 20). Blankaren anses som ägare till de lånade aktierna för tid innan dessa säljs vidare. Det är därmed blankaren som under denna tid har rätt till och ska beskattas för utdelning (42 kap. 12 § IL). Skatteverket anser dock att om blankaren själv får utdelningen ska utdelningsersättningen i stället dras av som en löpande utgift i inkomstslaget kapital (42 kap. 1 § andra stycket IL).

Om blankaren då han eller hon lånar värdepapper redan äger likadana värdepapper, ska dessa anses vara sålda i första hand (44 kap. 29 § IL). Kapitalvinstbeskattning görs alltså i det här fallet omedelbart när blankaren säljer de lånade värdepapperna (prop. 1989/90:110 s. 452 och 713–714). Vid beräkning av kapitalvinsten ska man dra av anskaffningsutgiften för de värdepapper man redan har. En genomsnittsberäkning ska alltså inte omfatta marknadsvärdet på de lånade värdepapperna vid försäljningen av dem. När blankaren återlämnar de lånade värdepapperna ska han eller hon inte göra någon kapitalvinstberäkning. Anskaffningsutgiften för de aktier som köpts och återlämnats är anskaffningsutgiften för de aktier man har kvar efter blankningsaffären.

Om blankaren däremot inte har likadana värdepapper som de han eller hon har lånat, ska beskattning ske först när täckningsköp och återlämnande har skett, dock senast för beskattningsåret efter det då avyttringen skedde (44 kap. 29 § IL).

Vid blankningsaffärer som sträcker sig över två årsskiften ska blankaren ta upp hela försäljningslikviden till beskattning beskattningsåret efter det år som han eller hon säljer de lånade aktierna. Blankaren får dra av anskaffningsutgiften först det år då återlämnandet skett. Det betyder att han eller hon inte automatiskt får en full kvittning mot försäljningspriset utan avdragsbegränsningen på 70 procent kan bli tillämplig på avdraget om det inte går att kvitta anskaffningsutgiften mot andra kapitalvinster (prop. 1989/90:110 s. 452 och 714).

Om en blankare lånar och säljer värdepapper för blankning och efter försäljningen köper fler värdepapper av samma slag och sort än de han eller hon ska återlämna, anser Skatteverket att genomsnittsmetoden ska användas för att beräkna resultatet av blankningsaffären (Skatteverkets ställningstagande Kapitalbeskattning vid blankning).

Skatteverket anser att den ersättning blankaren betalar för att få låna värdepapper (blankningspremien) får dras av som en löpande kostnad (42 kap. 1 §, andra stycket IL och prop. 1989/90:110 s. 451).

Exempel på fall då blankaren redan har värdepapper

Bo äger 100 aktier i AB X som han köpt för 20 kr per aktie. Han lånar 100 aktier i AB X och säljer dessa den 5 december beskattningsår 1 för 100 kr per aktie. Senare köper Bo 100 aktier i samma bolag för 80 kr per aktie. Han lämnar tillbaka de lånade aktierna den 10 januari beskattningsår 2. Bo anses ha sålt de aktier han köpt för 20 kr per aktie och ska beskattas för en kapitalvinst för beskattningsår 1 med 8 000 kr (10 000 – 2 000). Anskaffningsutgiften för de 100 aktier som han äger i bolaget efter blankningsaffären är 80 kr per aktie.

Om Bo istället bara hade haft 30 aktier i AB X tidigare och sen lånar 100 samt säljer 100, ska försäljning av 30 aktier beskattas under beskattningsår 1. Han ska då redovisa en kapitalvinst med 2 400 kr (3 000 – 600). Återstående 70 aktier som ingår i blankningsaffären ska beskattas vid återlämnandet av de 100 lånade aktierna. Beskattningsår 2 redovisar han därför en kapitalvinst med 1 400 kr (7 000 – 5 600). Anskaffningsutgiften för de 30 aktier som han äger i bolaget efter blankningsaffären är 80 kr per aktie.

Exempel på vilket beskattningsår blankaren ska redovisa försäljningen

År 1 lånar Tess 100 aktier i AB Y som hon säljer direkt för 20 000 kr. Hon köper tillbaka aktierna för 18 000 kr den 29 december och lämnar tillbaka dem till långivaren samma dag. Hon äger inte själv några andra aktier i AB Y. Hon ska redovisa en kapitalvinst på aktierna i AB Y på 2 000 kr när hon deklarerar för beskattningsår 1.

Om Tess istället hade lämnat tillbaka aktierna den 3 januari år 2 ska hon istället redovisa kapitalvinsten på 2 000 kr när hon deklarerar för beskattningsår 2. Det är det år som hon lämnar tillbaka aktierna till långivaren som hon ska redovisa aktieförsäljningen (44 kap. 29 § IL).

Om hon inte lämnar tillbaka de lånade aktierna under hela beskattningsår 2 ska hon dock ta upp försäljningsintäkten (20 000 kr) som en kapitalvinst när hon deklarerar för beskattningsår 2 (44 kap. 29 § IL). Köper hon och lämnar tillbaka aktierna under beskattningsår 3 får hon dra av hela anskaffningsutgiften för aktierna (18 000 kr) som en kapitalförlust när hon deklarerar för beskattningsår 3.

Uppköp under blankningstiden

I vissa fall kan blankaren inte lämna tillbaka de värdepapper han eller hon lånat. Det kan t.ex. röra sig om aktier i ett bolag som köpts upp under blankningstiden. Blankaren återlämnar då oftast kontanter eller kanske aktier i ett annat bolag som lämnats i utbyte vid uppköpet. I dessa fall får långivaren anses ha sålt de ursprungligen utlånade aktierna och ska beskattas för kapitalvinst. Betalningen är de kontanter eller värdet på de värdepapper blankaren återlämnar. För blankaren är ersättningen han betalar till långivaren anskaffningsutgift vid kapitalvinstberäkningen.

Beskattning bör ske vid den slutliga regleringen av förhållandet mellan blankaren och långivaren. Innan dess kan det vara svårt att bedöma hur denna slutreglering kommer att ske. De ursprungligen lånade aktierna kan till exempel komma ut på marknaden igen.

Skattepliktig och avdragsgill del

Vinster är skattepliktiga och förluster avdragsgilla enligt de regler som i övrigt gäller för den egendom blankningsaffären avser.

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • HFD 2013 ref. 20 [1]
  • HFD 2015 ref. 23 [1]

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Prop. 1975\76:180 s. 164 [1]
  • Prop. 1989\90:110 s. 450 [1]
  • Prop. 1989\90:110 s. 451 [1]
  • Prop. 1989\90:110 s. 452 [1] [2]
  • Prop. 1989\90:110 s. 710 [1]
  • Prop. 1989\90:110 s. 713 [1]
  • Prop. 1989\90:110 s. 714 [1]
  • Proposition 1999/2000:2 Inkomstskattelagen del 2 [1]

Ställningstaganden

  • Avdrag för blankningspremie och utdelningsersättning [1] [2]
  • Kapitalbeskattning vid blankning [1] [2]

Övrigt

  • proposition 1989/90:110 s. 710 [1]