Här kan du läsa om vilka civil- och skatterättsliga regler som gäller när ett bolag förvärvar och avyttrar egna aktier.
Grundregeln är att aktiebolag inte får teckna, förvärva eller ta emot egna aktier som pant, annat än i vissa undantagsfall. Om bolaget i dessa fall inte gjort sig av med de egna aktierna inom tre år blir de ogiltiga. Bolaget ska då minska aktiekapitalet med aktiens andel av aktiekapitalet. Eftersom bolaget innehar aktien själv så blir det inte aktuellt med någon utbetalning till någon aktieägare och någon beskattning av bolaget blir heller inte aktuell.
Publika aktiebolag vars aktier är noterade vid en börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad får med vissa villkor förvärva egna aktier.
De civilrättsliga bestämmelserna om ett aktiebolags förvärv av egna aktier finns i 19 kap. ABL.
Med begreppet värdeöverföring avses bl.a. förvärv av egna aktier, och det är en tillåten form av värdeöverföring om den görs enligt reglerna i aktiebolagslagen (17 kap 1 och 2 §§ ABL).
Skatterättsnämnden har kommit fram till att utgifter i samband med att ett marknadsnoterat aktiebolag återköpt aktier på börsen var avdragsgilla enligt 16 kap. 8 § IL. Utgifterna bestod av konsultkostnader, annonskostnader och tryckkostnader i samband med bolagets program för återköpet av aktierna (SRN 2004-06-21, se rättsfallsprotokoll 18/04).
Läs vidare om avdrag för organisationsutgifter.
En aktieägare som avyttrar en aktie till det bolag som givit ut aktien kapitalvinstbeskattas på vanligt sätt.
Om ett aktiebolag som avses i 19 kap. 13 § ABL avyttrar egna aktier är en kapitalvinst inte skattepliktig. På motsvarande sätt har aktiebolaget inte rätt att dra av en kapitalförlust (48 kap 6 a § första meningen IL och 44 kap. 2 § IL).
Reglerna i aktiebolagslagen om återköp av egna aktier avser inte förvärv av egna aktier till ett handelslager. Om återköpta aktier skulle ingå i ett handelslager ska de inkomstbeskattas enligt vanliga regler för näringsverksamhet (prop. 1999/00:38 s. 30).
Om ett aktiebolag utfärdar eller överlåter optioner, terminer eller liknande tillgångar, vars underliggande tillgångar består av egna aktier, medför inte heller det skatteplikt eller avdragsrätt (48 kap. 6 a § andra meningen IL och 44 kap. 2 § IL).
Av rättsfallen nedan framgår bl.a. att även ett dotterbolags transaktioner med derivat, där den underliggande tillgången är aktier i moderbolaget, kan innefattas i 48 kap. 6a § andra meningen IL, den s.k. derivatregeln. Sådana transaktioner medför därmed inte några skattekonsekvenser.
Högsta förvaltningsdomstolen har prövat hur beskattningen ska ske när ett moderbolag emitterat konvertibler till marknadspris till sitt dotterbolag, och detta bolag sedan sålt konvertiblerna med vinst. Av motiveringen framgår att dotterbolagets externa avyttring av konvertiblerna leder till en kapitalökning för koncernen som helhet, och att att den ökningen i ekonomiskt avseende kan likställas med att moderbolaget gör en nyemission. Vidare framgår att domstolen anser att det faktum att kapitaltillskottet tillfaller dotterbolaget, i stället för moderbolaget som det gör vid en nyemission, är av underordnad betydelse med tanke på deras inbördes förhållande. Domstolen fann att vinsten var skattefri och att moderbolaget ansågs ha gjort ett tillskott motsvarande vinsten på konvertiblerna till dotterbolaget (RÅ 2001 ref. 55).
Högsta förvaltningsdomstolen har gjort motsvarande bedömning som i RÅ 2001 ref. 55, i ett fall där ett helägt dotterbolag förvärvat teckningsoptioner från sitt moderbolag. Moderbolaget hade utfärdat teckningsoptionerna och dessa innebar en rätt att förvärva aktier i moderbolaget. Dotterbolaget utfärdade sedan köpoptioner som innebar att innehavaren hade rätt att förvärva teckningsoptionerna, som moderbolaget gett ut, från dotterbolaget. Syftet var att nyanställda vid ett senare tillfälle skulle ha möjlighet att förvärva teckningsoptioner. Omständigheten att inte endast moderbolaget, utan också dotterbolaget, utfärdat instrument som knyter an till aktierna i moderbolaget, gjorde inte att domstolen hade skäl att tillämpa ett annat synsätt än i domen från 2001. Kapitalvinsterna som uppkom vid transaktionerna med köpoptionerna var därför inte skattepliktiga (RÅ 2003 ref. 16).
Högsta förvaltningsdomstolen har i ett förhandsbesked prövat bl.a. frågan om ett bolag hade rätt till avdrag för kostnaden för förvärvade köpoptioner, där den underliggande tillgången var bolagets egna aktier. En förutsättning för frågan var att optionen skulle avslutas genom kontantavräkning. Högsta förvaltningsdomstolen hänvisade till RÅ 2003 ref. 16 och uttalade att en sådan köpoption som avsågs där kan leda fram till ett köp av den underliggande tillgången, men att en sådan option i många fall i stället kan avslutas med ett avräkningsförfarande som leder till en betalning mellan parterna utifrån värdeförändringen av den underliggande tillgången. Oavsett om optionen avslutas genom köp av tillgången eller genom kontantavräkning, är det värdeförändringen på den underliggande egendomen som är avgörande för det ekonomiska utfallet. Domstolen ansåg därför att 48 kap. 6a § IL omfattar även kontantavräknade optioner avseende egna aktier (RR 2004-11-22, mål nr 4220-02, se rättsfallsprotokoll 28/04).
Högsta förvaltningsdomstolen har i ett förhandsbesked kommit fram till att ett swap-avtal där den underliggande tillgången var bolagets egna aktier, var ett sådant instrument som avses i den s.k. derivatregeln i 48 kap. 6a § andra meningen IL. Avtalet, som ingåtts för att säkra ett personaloptionsprogram, stängdes i förtid och bolaget gjorde en förlust eftersom börskursen på bolagets aktier sjunkit. Denna förlust yrkade bolaget avdrag för. Bolaget yrkade också avdrag för en ersättning som betecknades som ränta. På samma sätt som i RÅ 2001 not. 160 fann domstolen att det var fråga om ett odelbart instrument och medgav därför inte heller avdrag för denna ersättning (RÅ 2007 ref. 3).
Skatterättsnämnden har i ett förhandsbesked (inte överklagat) ansett att en internbank som ingått ett swap-avtal, med moderbolagets aktier som underliggande tillgång, inte skulle beskattas för realiserade värdeförändringar på avtalet (SRN jämförde med RÅ 2001 ref.55, RÅ 2002 ref. 92 fråga 6 och RÅ 2003 ref. 16). Syftet med avtalet var att säkra koncernens framtida utgifter för ett personaloptionsprogram. I redovisningen hade bolaget tagit upp avtalet som en omsättningstillgång. Skatterättsnämnden kom fram till att swap-avtalet låg utanför internbankens vanliga verksamhet, och att det därför inte skulle ingå som en lagertillgång i inkomstskatterättsligt hänseende (SRN 2009-04-22 dnr 137-08/D).
Nytt: 2018-02-05
Skatterättsnämnden har prövat hur ett dotterbolags avyttring av teckningsoptioner skulle behandlas. Dotterbolaget hade förvärvat optionerna vederlagsfritt för att kunna överlåta dem till nyckelpersoner inom koncernen inom ramen för ett incitamentsprogam. Teckningsoptionerna var utgivna av moderbolaget som var publikt och noterat på en marknad, som dock inte utgjorde en sådan ”reglerad marknad” som avses i 19 kap. 13 § ABL. Förutsättningarna för en tillämpning av 48 kap 6 a § IL var därför inte uppfyllda. I fallet menade sökanden att dotterbolagets avyttring av teckningsoptioner i moderbolaget var skattefri enligt en allmän princip om att anskaffning av eget kapital inte utgör en skattepliktig transaktion. Sökanden menade även att denna princip inte skulle begränsas av de specifika situationer som regleras i 48 kap. 6a § IL.
Högsta förvaltningsdomstolen fastställde förhandsbeskedet och klargjorde att eftersom moderbolagets aktie inte var upptagen till handel på en reglerad marknad, var dotterbolagets avyttring av teckningsoptioner i moderbolaget inte undantagen från skatteplikt. HFD är tydlig med att bedömningen i fallen RÅ 2001 ref 55 och RÅ 2003 ref. 16 (se ovan), där kapitalvinster på avyttrade instrument ansetts vara skattefria även när ett helägt dotterbolag utfärdat eller avyttrat derivatinstrument avseende aktier i sitt moderbolag, förutsätter att moderbolaget är noterat på sådant sätt som anges i 19 kap 13 § ABL (HFD 2017 ref 17).