OBS: Detta är utgåva 2018.13. Visa senaste utgåvan.

Det finns några rättsprinciper eller grundsatser som av hävd gäller oberoende av om de skrivits in i lagtext eller inte. I myndigheternas verksamhet ska dessa principer beaktas. Principerna är grundläggande kännetecken för en rättsstat och kommer även till uttryck i EU-rätten och i Europakonventionen.

Nytt: 2018-05-25

Sidan har skrivits om på grund av den nya förvaltningslagen som träder i kraft den 1 juli 2018. Se sidans tidigare lydelse.

Proportionalitetsprincipen

Proportionalitetsprincipens syfte är att det allmänna ska göra noggranna avvägningar mellan det allmännas och de enskildas intressen innan en åtgärd vidtas. Åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och åtgärden får bara vidtas om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den åtgärden riktas mot (5 § tredje stycket FL) .

En myndighet får bara ingripa i ett enskilt intresse om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet.

Avsikten med bestämmelsen är dock inte att myndigheten i detalj ska väga varje åtgärd mot den enskildas motstående intressen. Bestämmelsen avser att säkerställa att de åtgärder som vidtas är proportionella och nödvändiga för att uppnå det resultat som myndigheten vill åstadkomma (prop. 2016/17:180 s. 290).

När gäller proportionalitetsprincipen?

Lagstiftaren har genom att lagreglera proportionalitetsprincipen i FL velat tydliggöra och uppmärksamma, både för myndigheterna och för de enskilda, vad proportionalitetsprincipen är och vad denna innebär (prop. 2016/17:180 s. 62).

Bestämmelsen om proportionalitet gäller alla delar av en åtgärd. Det är viktigt att komma ihåg att varje del i en åtgärd kräver en proportionalitetsavvägning och att frågan om proportionalitet inte enbart är en fråga om tvång eller inte.

Proportionalitetsprincipen enligt SFL

Proportionalitetsprincipen finns även inskriven i en så kallad portalparagraf som gäller för hela SFL:s tillämpningsområde. I bestämmelsen sägs att av proportionalitetsprincipen följer att beslut enligt denna lag bara får fattas om skälen för beslutet uppväger det intrång eller men i övrigt som beslutet innebär för den som beslutet gäller eller för något annat motstående intresse (2 kap. 5 § SFL).

Lagstiftaren har genom bestämmelsen velat rikta uppmärksamhet mot proportionalitetsprincipen och göra det lättare för enskilda att åberopa principen i ärenden och mål enligt SFL. Bestämmelsen ska också påminna Skatteverket om att beslut enligt denna lag alltid ska föregås av proportionalitetsavvägningar (prop. 2010/11:165 s. 302).

Proportionalitetsprincipen ska beaktas när Skatteverket fattar beslut enligt SFL och givetvis även vid beslut som övergångsvis fattas enligt enligt SBL, TL, LSK m.m.

Den aktuella bestämmelsen om proportionalitet gäller alla delar av en beslutad kontrollåtgärd och ska inte enbart förknippas med bestämmelserna om tvångsåtgärder (vitesföreläggande, bevissäkring och betalningssäkring). Det är viktigt att komma ihåg att varje del i en kontrollåtgärd kräver en proportionalitetsavvägning och att frågan om proportionalitet inte enbart är en fråga om tvång eller inte.

Proportionalitetsavvägning vid kontroll, tvång och sanktioner

I motiven till bestämmelsen i SFL sägs att det ska finnas en rimlig balans eller proportionalitet mellan fördelarna för det allmänna och de nackdelar som åtgärden innebär för den enskilda. Beslut om kontroll, tvång och sanktioner m.m. ska föregås av en proportionalitetsavvägning. Hur noggrann avvägningen måste vara beror givetvis på vad beslutet gäller. Ett omfattande s.k. tredjemansföreläggande som avser uppgifter om hundratals personer bör föregås av en noggrann proportionalitetsavvägning medan någon sådan avvägning knappast behöver göras alls innan en tjänsteman förelägger den som inte har fullgjort sin deklarationsskyldighet att göra det (prop. 2010/11:165 s. 301).

Hur proportionalitetsprincipen ska tillämpas vid olika kontroller kommenteras vid behov i relevanta avsnitt i vägledningen

Officialprincipen

Officialprincipen är en allmän princip inom förvaltningsrätten. I förvaltninglagen anges därför att en myndighet ska se till att ett ärende blir uttrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver (23 § FL). Myndigheten har alltså en utredningsskyldighet.

Objektivitetsprincipen

Enligt objektivitetsprincipen ska myndigheterna i sin verksamhet vara sakliga och opartiska (5 § andra stycket FL).

Principen innebär att myndigheterna

  • ska göra sina utredningar och andra åtgärder objektivt och inte bara utifrån omständigheter som är till fördel för det allmänna
  • inte får utgå från andra intressen än dem som myndigheten är satta att tillgodose
  • inte får grunda sina beslut på andra omständigheter än de som enligt tillämpliga lagar får beaktas vid prövningen av ett ärende (prop. 2016/2017:180 s. 60).

Legalitetsprincipen

Enligt legalitetsprincipen får myndigheterna bara vidta åtgärder som har stöd i rättsordningen (5 § första stycket FL). Med rättsordning menas någon av de källor som bildar rättsordningen i vidsträckt mening. Det krävs alltså en normmässig förankring för all typ av verksamhet som Skatteverket bedriver. Det krävs däremot inte att det finns ett uttryckligt stöd för en viss åtgärd i en viss lagbestämmelse (prop. 2016/17:180 s. 59).

Principen är ett skydd mot en nyckfull och godtycklig maktutövning ifrån det allmännas sida. Skatteverket kan exempelvis inte få tillträde till en privat plats eller område utan lagstöd eller samtycke från den enskilda.

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

  • Förvaltningslag (2017:900) [1] [2] [3] [4]
  • Skatteförfarandelag (2011:1244) [1]

Propositioner

  • Proposition 2010/11:165 Skatteförfarandet del 1 [1] [2]
  • Proposition 2016/17:180 En modern och rättssäker förvaltning - ny förvaltningslag [1] [2] [3] [4]