OBS: Detta är utgåva 2019.4. Visa senaste utgåvan.

Den som är skattskyldig kan göra avdrag för varor som inte innehåller vissa listade grupper av flamskyddsmedel. Avdraget är 50 procent alternativt 90 procent av skattebeloppet beroende på vilken grupp av flamskyddsmedel som varan inte innehåller.

Bestämmelser om avdrag

Det är möjligt att göra skatteavdrag för elektronik som inte innehåller vissa flamskyddsmedel. Flamskyddsmedlen har därför delats in i tre olika grupper, baserat på om de innehåller föreningar av brom, klor eller fosfor samt om dessa är reaktivt eller additivt tillsatta. Möjligheten till skatteavdrag baseras på vilken grupp ämnena tillhör (prop. 2016/17:1 s. 339).

Det är den som är skattskyldig som har bevisbördan för en varas kemikalieinnehåll. Alla varor med vissa KN-nummer är skattepliktiga, men avdrag medges om den som är skattskyldig kan visa att varan inte innehåller de i lagen angivna ämnena (prop. 2016/17:1 s. 343).

Det är upp till den som är skattskyldig att, oavsett varans kemikalieinnehåll, välja om något avdrag ska göras eller inte (prop. 2016/17:1 s. 343).

Läs mer om hur skatten beräknas.

Avdrag kan göras med 50 procent eller 90 procent

Om den skattepliktiga varan inte innehåller vissa listade grupper av flamskyddsmedel får avdrag göras med 50 procent alternativt 90 procent av skattebeloppet (4 § LSKE).

Det är innehållet i varan vid tidpunkten för skattskyldighetens inträde som avgör om det finns någon rätt till avdrag enligt 4 § LSKE (prop. 2016/17:1 s. 438).

Det är endast kemikalieinnehållet i den skattepliktiga varan som ska beaktas när man fastställer eventuell avdragsrätt enligt 4 § LSKE (jfr HFD 2018 ref 74).

Observera att det är sammansättningen och förpackningen vid tidpunkten för skattskyldighetens inträde som avgör vad som ska anses vara en (1) vara. Denna bedömning måste göras i varje enskilt fall enligt den Kombinerade nomenklaturens tolkningsregler, bestämmelser, anvisningar, förklarande anmärkningar m.m. (prop. 2016/17:1 s. 434). Det innebär t.ex. att tillbehör som samförpackas tillsammans med en skattepliktig vara kan anses utgöra en del av den skattepliktiga varan och hänsyn ska i så fall tas även till innehållet i dessa delar när man avgör om rätt till avdrag föreligger.

Villkor för avdrag med 50 procent av bruttoskatten

För en skattepliktig vara som uppfyller villkoren i 5 § LSKE får den som är skattskyldig göra avdrag med 50 procent av den skatt som ska betalas enligt 3 § LSKE (4 § första stycket LSKE).

Enligt 5 § LSKE får man göra avdrag för en skattepliktig vara om den inte innehåller någon additivt tillsatt brom- eller klorförening som utgör en högre andel än 0,1 viktprocent av det homogena materialet i

  • ett kretskort, med undantag för kortets komponenter, eller
  • en plastdel som väger mer än 25 gram.

Viktandelen ska beräknas för varje enskild förening. Om en vara innehåller både en bromförening och en klorförening alternativt flera olika brom- eller klorföreningar, ska deras viktprocent av det homogena materialet alltså beräknas var för sig.

För att ha rätt till avdrag med 50 procent måste både eventuella kretskort och samtliga plastdelar som väger mer än 25 gram vara fria från additivt tillsatta brom- eller klorföreningar över gränsvärdet. När det gäller kretskort är det enbart kemikalieinnehållet i mönsterkortet som är avgörande för rätten till avdrag, inte de påmonterade komponenterna (jfr prop. 2016/17:1 s. 435).

Om någon annan del av varan än kretskort eller plastdelar som väger mer än 25 gram innehåller additivt tillsatta brom- eller klorföreningar har detta ingen betydelse för rätten till avdrag. Om en vara saknar kretskort kan en förening per definition inte utgöra en viss viktandel av det homogena materialet och kravet för kretskort är därför uppfyllt. Motsvarande gäller om varan saknar plastdelar som väger mer än 25 gram (jfr prop. 2016/17:1 s. 435).

Villkor för avdrag med 90 procent av bruttoskatten

För en skattepliktig vara som uppfyller villkoren i 5 och 6 §§ LSKE får den som är skattskyldig göra avdrag med 90 procent av den skatt som ska betalas enligt 3 § LSKE (4 § andra stycket LSKE).

Enligt 5 och 6 §§ LSKE får man göra avdrag för en skattepliktig vara om den inte innehåller

  • någon additivt tillsatt brom-, klor- eller fosforförening som utgör en högre andel än 0,1 viktprocent av det homogena materialet i
    • ett kretskort, med undantag för kortets komponenter, eller
    • en plastdel som väger mer än 25 gram, eller
  • någon reaktivt tillsatt brom- eller klorförening som utgör en högre andel än 0,1 viktprocent av det homogena materialet i
    • ett kretskort, med undantag för kortets komponenter, eller
    • en plastdel som väger mer än 25 gram.

Viktandelen ska beräknas för varje enskild förening. Om en vara innehåller både en bromförening, en klorförening och en fosforförening alternativt flera olika brom-, klor- eller fosforföreningar, ska alltså deras viktprocent av det homogena materialet beräknas var för sig.

För att ha rätt till avdrag med 90 procent måste både eventuella kretskort och plastdelar som väger med än 25 gram vara fria från additivt tillsatta brom-, klor eller fosforföreningar över gränsvärdet samt fria från reaktivt tillsatta brom- eller klorföreningar över gränsvärdet. När det gäller kretskort är det enbart kemikalieinnehållet i mönsterkortet som är avgörande för rätten till avdrag, inte de påmonterade komponenterna (prop. 2016/17:1 s. 436).

Om någon annan del av varan än kretskort eller plastdelar som väger mer än 25 gram innehåller additivt tillsatta brom-, klor- eller fosforföreningar eller reaktivt tillsatta brom- eller klorföreningar har detta ingen betydelse för rätten till avdrag. Om en vara saknar kretskort kan en förening per definition inte utgöra en viss viktandel av det homogena materialet och kravet för kretskort är därför uppfyllt. Motsvarande gäller om varan saknar plastdelar som väger mer än 25 gram (jfr prop. 2016/17:1 s. 435).

Bedömningen av om det är additivt eller reaktivt tillsatta föreningar

För att förenkla beskattningen och underlätta bedömningen av om ett ämne har tillsatts additivt eller reaktivt har LSKE kompletterats med en lista där det anges hur de vanligast förekommande brom-, klor, och fosforföreningarna i de aktuella produkterna tillsätts. Listan har införts som en bilaga till LSKE (jfr prop. 2016/17:1 s. 343).

De brom-, klor- och fosforföreningar som anges i bilagan till LSKE ska anses vara tillsatta på det sätt som anges i bilagan om inte den skattskyldiga eller beskattningsmyndigheten visar att de är tillsatta på annat sätt (7 § LSKE).

De flesta av ämnena som framgår av bilagan till lagen kan enbart tillsättas antingen additivt eller reaktivt. För de ämnen som kan tillsättas både additivt och reaktivt är det i praktiken normalt en metod som används. I de flesta fall kan man därför avgöra om en förening är additivt eller reaktivt tillsatt utan att genomföra några mätningar (prop. 2016/17:1 s. 342–343).

Underlag för avdrag

Om den som är skattskyldig gör avdrag i punktskattedeklarationen, ska underlag som styrker rätten till avdrag sparas. Vilket underlag som är tillräckligt för att avdrag ska medges får avgöras utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet. Ett sätt att visa rätten till avdrag är genom innehållsdeklarationer eller annan följedokumentation till varorna som visar vilka kemikalier varorna innehåller. Ett annat sätt att visa rätt till avdrag är att den skattskyldiga har gjort provtagningar av varorna, där intyg från laboratorium visar vilka ämnen som varorna innehåller (jfr prop. 2016/17:1 s. 435).

Definitioner av vissa termerna

Här definieras vissa termerna som används i LSKE.

Bromförening

Med ”bromförening” menas en kemisk förening som innehåller grundämnet brom (2 § LSKE).

Klorförening

Med ”klorförening” menas en kemisk förening som innehåller grundämnet klor (2 § LSKE).

Fosforförening

Med ”fosforförening” menas en kemisk förening som innehåller grundämnet fosfor (2 § LSKE).

Homogent material

Med ”homogent material” menas ett material som har samma fysikaliska egenskaper i hela materialet och som på mekanisk väg inte kan sönderdelas i olika material (2 § LSKE).

Reaktivt tillsatt förening

Med ”reaktivt tillsatt förening” menas en förening som är bunden till en stabil polymer med hjälp av en kemisk reaktion och bildar kovalenta bindningar (2 § LSKE).

Föreningen ska alltså ingå som en del av polymeren. Polymer har här samma betydelse som i REACH-förordningen (artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning [EG] nr 1907/2006 av den 18 december 2006). Att polymeren ska vara stabil innebär att den inte förändras märkbart under varans livstid. Vid denna bedömning kan bortses från mindre förändringar som inte påverkar materialets egenskaper, exempelvis att ytan med tiden blir något mattare. Att förändringen ska vara märkbar innebär inte att den måste vara synlig med blotta ögat, utan även förändringar som enbart kan upptäckas med mätinstrument kan innebära att polymeren inte är stabil. Att det ska bildas kovalenta bindningar avser vilken typ av bindningar som ska finnas mellan den tillsatta föreningen och ämnet den tillsätts till. Kovalenta bindningar, även kända som elektronparbindningar, bildas när flera atomer delar på ett eller flera elektronpar och bildar en molekyl. Om föreningen har flera olika typer av bindningar ska en övervägande del av dem vara kovalenta (prop. 2016/17:1 s. 432).

Additivt tillsatt förening

Med ”additivt tillsatta förening” menas en förening som är tillsatt på annat sätt än reaktivt (2 § LSKE).

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • HFD 2018 ref. 74 [1]

Lagar & förordningar

Propositioner

Referenser inom kemikalieskatt på viss elektronik