OBS: Detta är utgåva 2020.8. Visa senaste utgåvan.

En arbetstagare definieras enligt EU-rätten som en person som under en viss tid mot ersättning utför arbete åt en annan person under dennes ledning. En EES-medborgare som uppfyller kriterierna i det EU-rättsliga arbetstagarbegreppet har uppehållsrätt som arbetstagare.

Krav för att betraktas som arbetstagare

En EES-medborgare har uppehållsrätt om hen är arbetstagare i Sverige (3 a kap. 3 § 1 UtlL). Begreppet arbetstagare ska enligt EU-domstolens praxis tolkas generöst. Det ska dock vara fråga om ett faktiskt och verkligt arbete av ekonomiskt värde.

EU-domstolen har fastställt att en EES-medborgare som genom sitt arbete inte når upp till medlemsstatens nivå för existensminimum ändå kan anses ha uppehållsrätt i egenskap av arbetstagare. Detta gäller oavsett om EES-medborgaren kompletterar inkomsten från sitt arbete med andra inkomster, eller om hen nöjer sig med en inkomstnivå under existensminimum.

Om arbetet utförs i så liten omfattning att det framstår som ett marginellt komplement ska EES-medborgaren däremot inte anses som arbetstagare (C-53/81, Levin). Det är inte fastställt vilken omfattning arbetet måste uppgå till men även här tillämpas en generös tolkning. EU-domstolen har ansett att en arbetstid på 5,5 timmar per vecka är tillräcklig för att en person ska betraktas som arbetstagare så länge det är fråga om ett avlönat, verkligt och faktiskt arbete (C-14/09, Genc).

Hur arbetet benämns är inte avgörande. Till exempel kan en au-pair uppfylla kraven för att ha uppehållsrätt som arbetstagare. Detsamma gäller en volontär, om personen får ersättning i någon form för sin arbetsinsats. Ersättningen behöver inte nödvändigtvis vara i form av pengar. Även en doktorand kan ha uppehållsrätt som arbetstagare, läs mer om doktorander.

Anställningens varaktighet påverkar möjligheten till folkbokföring

För att en EES-medborgare ska kunna bli folkbokförd krävs att det kan antas att personens vistelse i landet kommer att vara i minst ett år (3 § FOL). För en arbetstagare innebär det att anställningen måste ha sådan varaktighet att personen kan antas komma att vistas i landet i minst ett år. I praktiken är det tillräckligt om anställningen avser en period om sex månader eller mer, på grund av bestämmelserna om bibehållen uppehållsrätt för arbetstagare.

En tillsvidareanställning kan föregås av en provanställning på upp till sex månader (6 § LAS). EES-medborgaren kan folkbokföras om provanställningen är tänkt att övergå i en tillsvidareanställning och EES-medborgarens avsikt är att stanna i Sverige i minst ett år.

Handlingar som visar att någon är arbetstagare

En EES-medborgare som uppger att hen har uppehållsrätt som arbetstagare ska visa upp dokumentation som styrker att hen är arbetstagare. Det kan vara ett anställningsavtal, ett tjänstgöringsintyg eller motsvarande. Vid behov kan personen behöva visa upp ytterligare handlingar som stöd för att det finns en anställning och att ett faktiskt och verkligt arbete utförts. Det kan till exempel vara lönespecifikationer och kontoutdrag som visar att lön betalas ut.

I vissa situationer kan arbetsgivarens ekonomiska situation påverka Skatteverkets bedömning av om EES-medborgaren har uppehållsrätt med sådan varaktighet att personen kan antas komma att vistas i landet i minst ett år. Omständigheter som kan påverka bedömningen är exempelvis om arbetsgivaren har fått sin F-skatt återkallad, inte redovisar arbetsgivaravgifter eller har restförda skatteskulder hos Kronofogden.

Framtida anställning

En EES-medborgare som ännu inte har påbörjat någon anställning har ändå rätt att vistas i landet i tre månader utan krav på uppehållstillstånd (artikel 6 i rörlighetsdirektivet [2004/38/EG]).

I vissa fall kan EES-medborgaren visa att hen ska påbörja en framtida anställning inom de tre månader som hen har rätt att vistas i Sverige utan krav på uppehållstillstånd. Om den framtida anställningen framstår som så varaktig att det kan antas att personens vistelse i landet kommer att uppgå till minst ett år, kan en framtida anställning enligt Skatteverket ligga till grund för folkbokföring. Detta trots att EES-medborgaren ännu inte är att betrakta som arbetstagare. Mot bakgrund av bestämmelsen i artikel 6 i rörlighetsdirektivet uppstår i denna situation inte något avbrott i EES-medborgarens uppehållsrätt och lagliga rätt att vistas i Sverige.

Det förekommer att EES-medborgare visar upp en handling där det anges att personen kommer att anställas av en arbetsgivare under förutsättning att EES-medborgaren först tilldelas ett personnummer. En sådan villkorad framtida anställning kan enligt Skatteverkets bedömning normalt sett inte anses medföra att personen har uppehållsrätt som arbetstagare.

Anställningar av oklar omfattning och varaktighet

Det förekommer att en EES-medborgare visar upp ett anställningsbevis där det av anställningsvillkoren framgår att personen inte kan garanteras ett arbete som är regelbundet och på förhand bestämt. Om det kommer fram att det är fråga om exempelvis en timanställning, behovsanställning, intermittent anställning, anställning för enstaka dagar eller att ett anställningsförhållande uppstår vid varje enskilt tillfälle kan det vara svårt att i förväg avgöra arbetets omfattning och varaktighet. Om det är fråga om en sådan typ av anställning och EES-medborgaren ännu inte har påbörjat arbetet finns det enligt Skatteverket normalt sett inte tillräckligt underlag för att folkbokföra personen. Om något arbete ännu inte har utförts och inte heller kan garanteras kan det enligt Skatteverkets bedömning inte antas att personen kommer att vistas i landet i minst ett år. Om inga ytterligare uppgifter kommer in till Skatteverket som kan visa att personen har utfört arbete och som garanterar framtida arbete ska personen inte folkbokföras.

För anställningar som avser personlig assistans anges ibland i villkoren att anställningen gäller ”så länge assistansuppdraget varar” eller motsvarande. Ett anställningsbevis med denna utformning kan enligt Skatteverkets mening inte ensamt visa att personen har uppehållsrätt med sådan varaktighet att folkbokföring kan ske, särskilt om anställningen nyligen har påbörjats. Det krävs normalt att ärendet kompletteras med uppgifter som visar att arbete har utförts och som gör det sannolikt att arbete kommer att utföras även framöver.

Exempel: EES-medborgare som nyligen påbörjat en timanställning

En EES-medborgare anmäler flytt till Sverige och visar ett anställningsavtal där det framgår att hen har en timanställning som påbörjades för två veckor sedan. Skatteverkets utredning visar att personen hittills har arbetat vid fyra tillfällen, totalt cirka 30 timmar. Arbetsgivaren kan inte ge något besked om och i så fall i vilken omfattning personen kommer att arbeta framöver. Det råder stor osäkerhet kring anställningens omfattning och varaktighet. EES-medborgaren har inte visat att hen har uppehållsrätt med sådan varaktighet att det kan antas att hen kommer att vistas i landet i minst ett år. Personen ska därmed inte folkbokföras.

Personer som arbetar i Sverige men har sin anställning i utlandet

Begreppet arbetstagare ska enligt EU-domstolen inte tolkas restriktivt (C-53/81, Levin). Det grundläggande kännetecknet för ett anställningsförhållande är enligt EU-domstolens praxis att en person under en viss tid mot ersättning utför arbete åt en annan person under dennes ledning. EU-domstolen har slagit fast att det inte ställs några ytterligare villkor i gemenskapsrätten som måste uppfyllas för att en person ska kunna anses som arbetstagare (C-197/86, Brown punkterna 21–22). Enligt Skatteverkets bedömning får EU-domstolens definition av begreppet arbetstagare därmed ses som uttömmande. Skatteverket anser därför att det inte kan ställas något krav på att EES-medborgaren måste vara anställd av en arbetsgivare som är registrerad i Sverige för att kunna ha uppehållsrätt som arbetstagare. Däremot måste arbetet utföras i Sverige.

En EES-medborgare som utför arbete i Sverige, men har sin anställning i ett annat land, kan därför betraktas som arbetstagare i Sverige och ha uppehållsrätt som arbetstagare. Det krävs då att personen visar att hen

  • har en anställning, och
  • utför arbete i Sverige.

Vilka handlingar EES-medborgaren behöver visa kan variera efter omständigheterna från fall till fall, men det måste tydligt framgå att arbete utförs i Sverige och att alla kriterier för det EU-rättsliga arbetstagarbegreppet är uppfyllda.

Flygande personal

En medlem av en flygbesättning eller en kabinbesättning ska enligt Skatteverkets bedömning anses utföra arbetet i Sverige om personen har sin stationeringsort här i landet, d.v.s. om hen normalt påbörjar och avslutar sina tjänstgöringsperioder här i landet. EES-medborgaren får då anses ha uppehållsrätt som arbetstagare i Sverige.

Om stationeringsorten inte är i Sverige anses personen inte vara arbetstagare i Sverige. Skatteverket utreder då i stället om EES-medborgarens har uppehållsrätt som en person med tillräckliga tillgångar för sin försörjning.

Föräldralediga personer

Enligt Skatteverkets bedömning kan föräldralediga personer betraktas som arbetstagare i den mening som avses i 3 a kap. 3 § 1 UtlL under förutsättning de har en pågående anställning och förväntas återgå till arbete efter ledigheten.

På motsvarande sätt som för arbetstagare bedömer Skatteverket att föräldralediga egna företagare under vissa förutsättningar kan ha uppehållsrätt. Det krävs då enligt Skatteverkets bedömning att personen bedrev en aktiv verksamhet innan föräldraledigheten och att personen avser att återuppta verksamheten direkt efter föräldraledigheten. Verksamheten kan vara vilande eller bedrivas i mindre omfattning under föräldraledigheten.

Att en person är föräldraledig styrks normalt genom uppvisande av intyg från Försäkringskassan.

Referenser på sidan

Domar & beslut

EU-författningar

  • Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG [1] [2]

Lagar & förordningar

  • Folkbokföringslag (1991:481) [1]
  • Lag (1982:80) om anställningsskydd [1]
  • Utlänningslag (2005:716) [1] [2]