OBS: Detta är utgåva 2021.10. Visa senaste utgåvan.

När en person avlider i Sverige ska en läkare utfärda ett dödsbevis som lämnas till Skatteverket. Detta gäller även för dödfödda barn.

Dödsbevis

Ett dödsbevis är ett bevis om dödsfall (4 kap. 2 § BegrL). Ett sådant bevis ska i normalfallet lämnas till Skatteverket utan dröjsmål om någon har dött i Sverige (4 kap. 3 § BegrL). Med stöd av dödsbeviset registrerar Skatteverket dödsfallet i folkbokföringen.

Bestämmelserna i begravningslagen tillämpas för personer som har avlidit i Sverige, även de som inte var folkbokförda vid dödsfallet.

Dödsbeviset ska utfärdas av en läkare. Det är den sjukvårdsinrättning där den avlidne vårdades vid dödsfallet eller dit hen fördes i samband med dödsfallet som är skyldig att lämna ett dödsbevis. Om den avlidne inte tagits in på en sjukvårdsinrättning ska beviset lämnas av den läkare som utfärdat dödsbeviset (4 kap. 2 § andra stycket och 4 kap. 3 § andra stycket BegrL).

Dödsbeviset ska enligt 13 § BegrF innehålla följande:

  • den avlidnes namn och personnummer
  • uppgifter om tid och plats för dödsfallet
  • läkarens uttalande om det kan finnas skäl för en rättsmedicinsk undersökning av den döda kroppen.

Om det finns skäl för en rättsmedicinsk undersökning ska läkaren i stället lämna dödsbeviset till Polisen. Polisen ska då underrätta Skatteverket om dödsfallet. Polisen ska sedan efter nödvändig utredning skicka dödsbeviset till Skatteverket med ett tillstånd för gravsättning eller kremering (4 kap. 4 § BegrL)

Dödsdatum i dödsbeviset

Ett dödsbevis ska innehålla tiden för dödsfallet.

I vissa fall kan inte något säkert dödsdatum fastställas. På dödsbeviset anges då att dödsdatumet inte är säkert. Om ett säkert dödsdatum inte kan fastställas av läkaren finns ett kompletterande datum för när den avlidne anträffats död.

Dödsdatumet kan vara det datum då personen anträffades död eller dödsår och månad eller bara dödsår.

Om ett dödsfall sker vid årsskiftet och det är osäkert vilket år personen har avlidit bör den läkare som utfärdat dödsbeviset lämna kompletterande uppgifter om dödsåret.

Dödfött barn

Med dödfött barn menas ett barn som inte har visat livstecken utanför moderlivet och som har avlidit efter utgången av den tjugoandra havandeskapsveckan. Ett dödfött barn ska inte folkbokföras (2 § FOL).

Anmälan om dödfödd som avlidit efter utgången av tjugoandra havandeskapsveckan ska göras till Skatteverket (24 § fjärde stycket FOL). I de flesta fall kommer uppgiften om ett dödfött barn från ett sjukhus eller enskilt sjukhem. Uppgiften kommer på samma blankett som används vid anmälan om födelse, men innehåller i stället uppgift om att barnet var dödfött. Både barnets och moderns personuppgifter ska framgå av anmälan.

När Skatteverket registrerar en uppgift om ett dödfött barn registreras även uppgifter om föräldrarna. På föräldrarnas begäran kan Skatteverket göra en anteckning om faderskapsbekräftelse eller anmälan om namn i ärendets dagbok i folkbokföringen. Skatteverket kan registrera uppgiften om ett dödfött barn som en relation till en aldrig folkbokförd person, en s.k. AFB-relation, i folkbokföringen om barnets förälder skriftligt har begärt detta. Om modern är gift registreras uppgiften även för fadern. Är modern i stället ogift registrerar Skatteverket relationen till fadern endast om socialnämnden har medverkat till att fastställa faderskapet och föräldrarna begär att faderskapet ska registreras.

Även när ett barn har avlidit före utgången av tjugoandra havandeskapsveckan kan Skatteverket registrera uppgiften om ett dödfött barn om barnets föräldrar begär en registrering och bifogar ett intyg från sjukvården, t. ex. ett läkarintyg eller en kopia av förlossningsjournalen.

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

  • Begravningsförordning (1990:1147) [1]
  • Begravningslag (1990:1144) [1] [2] [3] [4]
  • Folkbokföringslag (1991:481) [1] [2]