OBS: Detta är utgåva 2022.14. Visa senaste utgåvan.

Ett äktenskap kan upplösas genom äktenskapsskillnad. Skatteverket registrerar en folkbokförd person som skilt sig med civilståndet skild i folkbokföringsdatabasen.

Ett äktenskap kan även upplösas genom den ena makens död, se Änka och änkling.

Nytt: 2022-02-03

Sidan har bytt namn från Äktenskapsskillnad till Skild. Hela sidan har skrivits om för att tydligare lyfta fram det som är viktigt för Skatteverkets verksamhet. Nya avsnitt har tillkommit om erkännande av utländska äktenskapsskillnader enligt 1970 års Haagkonvention, SEVL och Skatteverkets registreringsåtgärder efter äktenskapsskillnad.

Äktenskapsskillnad enligt svensk lag

Ett äktenskap kan enligt svensk lag upplösas genom äktenskapsskillnad (1 kap. 5 § ÄktB). Makarna kan gemensamt eller var för sig ansöka om äktenskapsskillnad hos tingsrätten. Äktenskapsskillnaden ska i vissa situationer föregås av betänketid (5 kap. 1–5 §§ ÄktB). Äktenskapet är upplöst när domstolens avgörande om äktenskapsskillnad har fått laga kraft (5 kap. 6 § ÄktB).

Domstolen ska underrätta Skatteverket om att ett avgörande om äktenskapsskillnad har vunnit laga kraft (3 a § förordningen [1983:490] om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål om äktenskapsskillnader m.m.).

Ett registrerat partnerskap som ingåtts enligt PskL kan upplösas genom ett lagakraftvunnet domstolsavgörande (2 kap. 1 § PskL och 2 § lagen [2009:260] om upphävande av PskL).

Äktenskapsskillnad enligt utländsk lag

För att en utländsk äktenskapsskillnad ska vara giltig i Sverige krävs som utgångspunkt att det finns stöd i författning för att erkänna äktenskapsskillnaden här i landet. Bestämmelser som reglerar erkännande av utländska äktenskapsskillnader finns i flera olika författningar, vilka beskrivs närmare under respektive rubrik nedan.

Erkännande enligt Bryssel II-förordningen

Nytt: 2022-09-05

Den 1 augusti 2022 trädde 2019 års Bryssel II-förordning i kraft. Förordningens bestämmelser om erkännande av utländska avgöranden om äktenskapsskillnad är till stora delar likalydande med motsvarande bestämmelser i den tidigare gällande 2003 års Bryssel II-förordning. Bestämmelserna finns dock i olika artiklar i förordningarna.

Bestämmelserna i 2019 års Bryssel II-förordning ska tillämpas på avgöranden om äktenskapsskillnad som har meddelats i rättsliga förfaranden som inletts från och med den 1 augusti 2022 eller senare. För avgöranden som meddelats i förfaranden som inleddes före den dagen ska bestämmelserna i 2003 års Bryssel II-förordning tillämpas (artikel 100 i 2019 års Bryssel II-förordning).

Bryssel II-förordningen innehåller bestämmelser om erkännande av avgöranden om äktenskapsskillnad som har meddelats i en stat som är medlem i EU förutom Danmark.

Ett avgörande om äktenskapsskillnad som har meddelats i ett en medlemsstat ska som huvudregel erkännas i Sverige utan att något särskilt förfarande behöver anlitas (artikel 21 i 2003 års Bryssel II-förordning och artikel 30 i 2019 års Bryssel II-förordning). Erkännande kan endast vägras i ett fåtal undantagsfall. Det handlar då om att det skulle strida mot grunderna i den svenska rättsordningen att erkänna avgörandet, att det förekommit grova förfarandefel eller att avgörandet är oförenligt med ett senare meddelat avgörande i det land erkännande begärs, eller i en annan medlemsstat under förutsättning att avgörandet gäller i det land erkännande begärs (artikel 22 i 2003 års Bryssel II-förordning och artikel 38 i 2019 års Bryssel II-förordning).

Med avgörande avses ett avgörande om äktenskapsskillnad som meddelats av en domstol eller annan myndighet i en medlemsstat oavsett avgörandets benämning, till exempel dom, förordnande eller beslut (artikel 2 i 2003 års Bryssel II-förordning och artikel 2 i 2019 års Bryssel II-förordning). Officiella handlingar och överenskommelser mellan parter om äktenskapsskillnad som har bindande rättsverkan enligt en medlemsstats stats nationella lagstiftning är att likställa med avgöranden vid tillämpning av förordningens bestämmelser om erkännande. Exempel på sådana överenskommelser finns i ett antal EU-länder som infört ett förenklat skilsmässoförfarande där ett äktenskap kan upplösas genom en överenskommelse inför notarius publicus (punkt 22 i preambeln till 2003 års Bryssel II-förordning och punkt 14 och 70 i preambeln till 2019 års Bryssel II-förordning).

Den utländska myndighet som har beslutat om äktenskapsskillnaden ska på begäran av part utfärda ett intyg om beslutet, ett så kallat Bryssel II-intyg (artikel 39 i 2003 års Bryssel II-förordning och artikel 36 i 2019 års Bryssel II-förordning). Intyget kan användas som bevis för att ett lagakraftvunnet beslut om äktenskapsskillnad har fattats som omfattas av förordningen.

Erkännande enligt NÄF

Ett beslut om äktenskapsskillnad som har fattats i ett annat nordiskt land (Danmark, Finland, Island eller Norge) ska erkännas i Sverige om båda parterna var nordiska medborgare (7 och 22 §§ NÄF).

Finland har i likhet med Sverige tillträtt Bryssel II-förordningarna. Vid erkännandeprövningen av en finsk äktenskapsskillnad ska bestämmelserna i NÄF ges företräde framför bestämmelserna i Bryssel II-förordningen. Det innebär att när parterna är nordiska medborgare ska frågan om erkännande av ett finskt beslut om äktenskapsskillnad i första hand prövas enligt bestämmelserna i NÄF (artikel 59.2 och bilaga VI Bryssel II-förordningen).

Erkännande enligt 1970 års Haagkonvention

Ett beslut om äktenskapsskillnad som har meddelats i ett land som tillträtt 1970 års Haagkonvention ska som huvudregel erkännas i Sverige (1 och 2 §§ lagen [1973:943] om erkännande av vissa utländska äktenskapsskillnader och hemskillnader). De länder som har tillträtt konventionen framgår av förordningen (1975:634) om tillämpning av lagen (1973:943) om erkännande av vissa utländska äktenskapsskillnader och hemskillnader.

För erkännande enligt 1970 års Haagkonvention krävs enligt 2–3 §§ lagen (1973:943) om erkännande av vissa utländska äktenskapsskillnader och hemskillnader att det vid tidpunkten för när talan väcktes förelåg någon av följande omständigheter:

  • Svaranden hade hemvist i landet.
  • Käranden hade hemvist i landet och dessutom antingen att hemvistet varat minst ett år omedelbart innan talan väcktes eller att makarna haft sin sista gemensamma hemvist där.
  • Båda makarna var medborgare i landet.
  • Käranden var medborgare i landet och att hen dessutom antingen hade hemvist där eller att hen hade haft hemvist där under en sammanhängande period av ett år som åtminstone delvis inföll under de två sista åren innan talan väcktes.
  • Käranden var medborgare i landet och befann sig där samt makarna haft sitt sista gemensamma hemvist i ett land vars lag inte medgav äktenskapsskillnad när talan väcktes.

Beslutet om äktenskapsskillnad ska enligt 7 § lagen (1973:943) om erkännande av vissa utländska äktenskapsskillnader och hemskillnader inte erkännas om

  • ändamålsenliga åtgärder inte vidtagits för att svaranden skulle få kännedom om att äktenskapsskillnad begärts
  • svaranden inte fått tillfredsställande möjlighet att föra sin talan
  • ett erkännande uppenbart skulle vara oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen.

Erkännande enligt SEVL

Ett avgörande om äktenskapsskillnad som meddelats av en domstol i Schweiz ska som huvudregel erkännas i Sverige (1–3 §§ SEVL).

Domen ska dock under vissa förutsättningar inte erkännas här (se 4 § SEVL).

Erkännande enligt IÄL

Enligt IÄL ska ett utländskt beslut om äktenskapsskillnad som huvudregel erkännas i Sverige om det med hänsyn till en makes medborgarskap, hemvist eller annan anknytning fanns skälig anledning att talan prövades i landet (3 kap. 7 § första stycket IÄL). Med skälig anledning avses här att en svensk domstol under motsvarande förhållanden hade varit behörig att pröva makarnas talan om äktenskapsskillnad (jfr 3 kap. 2 § IÄL).

Om någon av makarna har ingått ett nytt äktenskap efter beslutet om äktenskapsskillnad kan beslutet erkännas i Sverige även om det inte fanns skälig anledning att talan prövades i landet. Det förutsätter dock att den omgifta maken inte har förfarit uppenbart otillbörligt mot den andra maken (3 kap. 7 § andra stycket IÄL).

Ett utländskt beslut om äktenskapsskillnad ska inte erkännas om ett sådant erkännande uppenbart skulle vara oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen (7 kap. 4 § IÄL).

Erkännande av utländska beslut om upplösning av partnerskap

När en utländsk myndighet har beslutat att upplösa ett registrerat partnerskap ska erkännandeprövningen ske enligt IÄL:s regler om erkännande av utländska äktenskapsskillnader (Bogdan 2014, Svensk internationell privat- och processrätt s. 178 f.).

Erkännandeprövning vid svensk domstol

En tingsrätt kan efter ansökan pröva frågan om ett utländskt beslut om äktenskapsskillnad ska gälla i Sverige (3 kap. 8 § första stycket IÄL). Tingsrätten ska underrätta Skatteverket om ett beslut som har fått laga kraft och som innebär att ett utländskt avgörande om upplösning av ett äktenskap ska erkännas i Sverige (3 a § förordningen [1983:490] om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål om äktenskapsskillnader m.m.). Ett beslut från tingrätten att erkänna en utländsk äktenskapsskillnad är bindande för Skatteverket och andra myndigheter.

När någon av de tidigare makarna vill ingå ett nytt äktenskap och ingen av dem var medborgare i landet där den utländska äktenskapsskillnaden beslutades krävs att tingsrätten prövar frågan om erkännande (3 kap. 9 § första stycket IÄL). Regeringen kan dock bestämma att någon sådan prövning inte behöver ske (3 kap. 9 § andra stycket IÄL). Läs mer på sidan Hindersprövning under rubriken Tidigare äktenskap ska vara upplösta.

Beslut om äktenskapsskillnad från en utländsk ambassad i Sverige

Ett beslut om äktenskapsskillnad från en utländsk ambassad i Sverige kan inte erkännas här i landet. Det beror på att det inte är fråga om ett beslut som meddelats i främmande stat vilket är ett krav för att IÄL ska vara tillämplig (jfr 3 kap. 7 § första stycket IÄL). Det gäller även om äktenskapsskillnaden blir giltig utomlands.

Skatteverkets registreringsåtgärder efter äktenskapsskillnad

När Skatteverket får uppgifter om att ett äktenskap har upplösts genom äktenskapsskillnad ska verket pröva om någon registreringsåtgärd ska vidtas för en person som är registrerad i folkbokföringsdatabasen. Informationen kan vara att en svensk domstol meddelat en lagakraftvunnen dom om äktenskapsskillnad eller att en utländsk myndighet har fattat ett motsvarande beslut som kan erkännas i Sverige.

Om Skatteverket finner att äktenskapet är upplöst genom äktenskapsskillnad registrerar verket personen med civilståndet skild i folkbokföringsdatabasen. Skatteverket registrerar även vilket datum som äktenskapet upplöstes (1 § första stycket FOL och 2 kap. 3 § första stycket 9–10 FdbL).

När en svensk domstol har beslutat att upplösa ett registrerat partnerskap genom ett lagakraftvunnet avgörande registrerar Skatteverket personen med civilståndet skild partner (1 § första stycket FOL och 2 kap. 3 § första stycket 9–10 FdbL).

Referenser på sidan

EU-författningar

  • RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2019/1111 av den 25 juni 2019 om behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn [1] [2] [3] [4] [5] [6]
  • Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 [1] [2] [3] [4] [5] [6]

Lagar & förordningar

  • Folkbokföringslag (1991:481) [1] [2]
  • Förordning (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap [1]
  • Förordning (1975:634) om tillämpning av lagen (1973:943) om erkännande av vissa utländska äktenskapsskillnader och hemskillnader [1]
  • Förordning (1983:490) om skyldighet för domstol att lämna uppgifter beträffande äktenskapsskillnader m.m. [1] [2]
  • Lag (1973:943) om erkännande av vissa utländska äktenskapsskillnader och hemskillnader [1] [2] [3]
  • Lag (1904:26 s.1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8]
  • Lag (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz [1] [2]
  • Lag (1994:1117) om registrerat partnerskap [1] [2]
  • Lag (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet [1] [2]
  • Lag (2009:260) om upphävande av lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap [1]
  • Äktenskapsbalk (1987:230) [1] [2] [3]

Övrigt

  • Bogdan 2014, Svensk internationell privat- och processrätt [1]