OBS: Detta är utgåva 2023.16. Visa senaste utgåvan.

Den allmänna löneavgiften betalas som en del av arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna. Löneavgiften är dock en skatt som därför inte ska betalas av sådana begränsat skattskyldiga som i vissa fall ska betala de egentliga socialavgifterna.

Vad är allmän löneavgift och vem betalar den?

Till socialavgifterna som betalas antingen som arbetsgivaravgifter eller som egenavgifter räknas i dagligt tal även allmän löneavgift. Bestämmelserna om löneavgiften finns i lag (1994:1920) om allmän löneavgift (LAL). Löneavgiften ska betalas av dem som ska betala arbetsgivaravgifter och egenavgifter på samma sätt och på samma underlag som gäller för socialavgifterna. Den allmänna löneavgiften är inte en socialavgift. Den är i både rättslig och ekonomisk mening i stället en skatt (prop. 1994/95:122 s. 18). Eftersom avgiften är en skatt ska den inte betalas av företag som saknar fast driftställe i Sverige.

Bedömningen om en utländsk arbetsgivare har fast driftställe i Sverige och därmed är skyldigt att betala allmän löneavgift ska enbart göras med ledning av reglerna i 2 kap. 29 § IL. Detta gäller även om företaget enligt gällande skatteavtal i beskattningshänseende inte kan anses ha fast driftställe här, eftersom skatteavtalen inte reglerar skyldigheten att betala allmän löneavgift.

Exempelvis kan ett utländskt företag som bedriver ett byggprojekt i Sverige få fast driftställe enligt IL efter sex månader och efter ett år enligt tillämpligt skatteavtal. Det innebär att det utländska byggföretaget ska betala allmän löneavgift på underlaget för svenska arbetsgivaravgifter trots att bolaget enligt skatteavtalet inte har fast driftställe här.

En utländsk arbetsgivare kan samtidigt bedriva verksamhet i Sverige både vid ett fast driftställe och utan ett fast driftställe. I sådana fall ska arbetsgivaren betala arbetsgivaravgifter inklusive allmän löneavgift för de ersättningar och förmåner som kostnadsmässigt belastar det fasta driftsstället. För övriga avgiftspliktiga ersättningar, som inte ska belasta det fasta driftstället, ska arbetsgivaren inte betala allmän löneavgift. Däremot ska arbetsgivaravgifter betalas enligt svensk rätt, oavsett om ersättningen för arbetet i Sverige belastar det fasta driftstället eller ej.

Presumtionen bör vara att om ett utländskt företag har fast driftställe i Sverige ska all personal som arbetar i Sverige anses höra till det fasta driftstället. För att bryta denna presumtion måste arbetsgivaren göra sannolikt att de utbetalda ersättningarna inte belastar det fasta driftstället i Sverige. Om presumtionen bryts ska arbetsgivaren betala arbetsgivaravgifter, dock inte allmän löneavgift.

En arbetsgivare som betalar allmän löneavgift på ersättning för arbete i Sverige ska även betala allmän löneavgift på ersättning för arbete utomlands om ersättningen betalas till personer som ska omfattas av svenska socialförsäkring som utsända. Detta gäller oavsett om personen under utsändningstiden ska tillhöra hela eller delar av den svenska socialförsäkringen, se ställningstagandet allmän löneavgift på ersättning till utsända från Sverige.

Den allmänna löneavgiften infördes 1995 och syftet var att finansiera Sveriges medlemskap i EU. Avgiften uppgick ursprungligen till 1,5 procent av underlaget. Under senare år har löneavgiften använts i allmänt budgetförstärkande syfte och uppgår för 2023 till 11,62 procent (3 § LAL).

Löneavgiften används också som ett slags regulator för att den totala arbetsgivaravgiften eller egenavgiften som ska betalas, ska ligga kvar på samma nivå mellan åren. Det innebär att när en eller flera delavgifter i socialavgifterna sänks eller höjs ett år påverkar det den allmänna löneavgiften i samma mån.

För den som betalar arbetsgivaravgifter

Den som ska betala arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. SAL ska också betala allmän löneavgift. Avgiften beräknas på det underlag som gäller för arbetsgivaravgifter (1 § LAL). Någon särskild redovisning av den allmänna löneavgiften görs inte utan den ingår bara som en av alla delavgifter som en arbetsgivare i regel ska betala.

Ingen löneavgift på ersättningar till dem som är äldre än 66 år

På ersättningar till den som vid årets ingång har fyllt 66 år ska allmän löneavgift inte betalas (1 § andra stycket LAL). Den som ger ut ersättning till den som vid årets ingång fyllt 66 år ska bara betala en del av arbetsgivararavgifterna nämligen ålderpensionsavgift (10,21 procent). Åldersgränsen höjdes den 1 januari 2023 från 65 år till 66 år för att motsvara de höjda pensionsrelaterade åldersgränserna i pensionssystemet och i angränsande trygghetssystem (prop. 2021/22:181). Från och med den 1 januari 2026 höjs åldersgränsen ytterligare till 67 år.

Den som betalar ut avgiftspliktig ersättning som omfattas av Växa-stöd, ska inte betala allmän löneavgift på den ersättningen.

Forskningsavdraget reducerar den allmänna löneavgiften

För att förbättra möjligheterna för företag att bedriva forskning och utveckling har arbetsgivare sedan 2014 kunnat få en nedsättning av arbetsgivaravgifterna för personer som arbetar med forskning eller utveckling (se Forskningsavdrag). Från och med den 1 april 2020 utökades denna subvention till att även omfatta en reduktion av den allmänna löneavgiften med 10 procentenheter på samma löneunderlag som forskningsavdraget reducerar arbetsgivaravgifterna (3 § andra stycket LAL).

Forskningsavdraget ska reducera de egentliga arbetsgivaravgifterna (19,80 procent) genom avdrag med som högst 10 procent av avgiftsunderlaget, men avdraget får samtidigt inte innebära att avgifterna understiger ålderspensionsavgiften (10,21 procent), se 2 kap. 31 § SAL. Detta innebär i praktiken att avdraget blir 9,59 procent då det inte finns utrymme i avgiftsunderlaget att medge avdrag med 10 procent.

Totalt kan man från sammanlagda egentliga arbetsgivaravgifter och den allmänna löneavgiften göra forskningsavdrag med 19,59 procent av avgiftsunderlaget.

Nytt: 2023-06-30

Tak för avdraget – fr.o.m. 1 juli 2023

Avdraget från de egentliga arbetsgivaravgifterna för samtliga personer som arbetar med FoU hos arbetsgivaren får inte överstiga 1 500 000 kr per kalendermånad (2 kap. 31 § första stycket SAL, prop. 2022/23:79). Det innebär att ett företag kan få ett sammanlagt forskningsavdrag från de egentliga arbetsgivaravgifterna på högst 18 000 000 kr under ett år, d.v.s. från ett löneunderlag på maximalt 187 695 516 kr (18 000 000 / 9,59 procent). Ett outnyttjat avdrag en månad kan inte sparas till senare månader.

Eftersom forskningsavdraget reducerar den allmänna löneavgiften med 10 procentenheter på samma avgiftsunderlag som berättigar till reduktion av arbetsgivaravgifterna innebär takbeloppet för reduktion av arbetsgivaravgifterna följaktligen även ett takbelopp för reduktionen av den allmänna löneavgiften, som landar på 1 564 129 kr per koncern och kalendermånad (187 695 516 x 10 procent / 12 månader).

Den sammanlagda reduceringen av arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften kommer därför maximalt att vara 3 064 129 kr per kalendermånad (1 500 000 + 1 564 129).

Tak för avdraget – t.o.m. 30 juni 2023

Forskningsavdraget från de egentliga arbetsgivaravgifterna för samtliga personer som arbetar med forskning och utveckling inom en koncern är begränsat och får inte överstiga 600 000 kr per kalendermånad (2 kap. 31 § första stycket SAL). Forskningsavdraget kan följaktligen maximalt reducera avgiftsunderlaget för de egentliga arbetsgivaravgifeterna med 6 256 517 kr (600 000 kr / 9,59 procent). Ett outnyttjat avdrag en månad kan inte sparas till senare månader.

Eftersom forskningsavdraget reducerar den allmänna löneavgiften med 10 procentenheter på samma avgiftsunderlag som berättigar till reduktion av arbetsgivaravgifterna innebär takbeloppet för reduktion av arbetsgivaravgifterna följaktligen även ett takbelopp för reduktionen av den allmänna löneavgiften, som landar på 625 652 kr per koncern och kalendermånad (10 procent av 6 256 517 kr).

Den sammanlagda reduceringen av arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften för personer som arbetar med forskning eller utveckling kommer därmed, per koncern och kalendermånad, som mest att uppgå till 1 225 652 kr.

Allmän löneavgift för den som betalar egenavgifter

Den som ska betala egenavgifter enligt 3 kap. SAL ska betala allmän löneavgift. Avgiften beräknas på det underlag som gäller för egenavgifter (2 § LAL). Inte heller här krävs någon särskild redovisning av underlaget för löneavgiften, utan den beräknas automatiskt för den som ska betala egenavgifter. Den som är begränsat skattskyldig men ändå ska betala egenavgifter på grund av att personen är socialförsäkrad i Sverige ska inte betala den allmänna löneavgiften.

Ingen löneavgift för den som är över 66 år eller har pension

En person som bara ska betala ålderspensionsavgiften (10,21 procent) av egenavgifterna ska inte betala den allmänna löneavgiften (2 § andra stycket LAL). Det gäller för den som

  • vid årets ingång fyllt 66 år
  • inte fyllt 66 år men tagit ut hel ålderspension under hela året
  • har haft hel sjuk- eller aktivitetsersättning under någon del av året.

Åldersgränsen höjdes den 1 januari 2023 från 65 år till 66 år för att motsvara de höjda pensionsrelaterade åldersgränserna i pensionssystemet och i angränsande trygghetssystem (prop. 2021/22:181). Från och med den 1 januari 2026 höjs åldersgränsen ytterligare till 67 år.

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 2021/22:181 Justerade åldersgränser i pensionssystemet och i kringliggande system [1] [2]
  • Proposition 2022/23:79 Nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för personer som arbetar med forskning eller utveckling – höjt tak för avdraget [1]

Ställningstaganden

  • Allmän löneavgift på ersättning till utsända från Sverige [1]