Det ska finnas minst två parter

Det ska vara fråga om minst två parter

För att det ska vara fråga om leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster mot ersättning så måste det finnas ömsesidiga prestationer i form av prestation och motprestation. Det måste alltså vara minst två parter som har ett sådant ömsesidigt utbyte av prestationer. Ett tillhandahållande som görs inom ett och samma skattesubjekt utgör därför inte leverans eller tillhandahållande mot ersättning eftersom det inte finns någon motpart.

Mining av bitcoin

Mining av bitcoin och andra liknande virtuella valutor utgör inte ett tillhandahållande av en tjänst mot ersättning. När minern skapar nya bitcoin, eller någon annan liknande virtuell valuta, har han eller hon inte någon motpart. Den belöning i form virtuell valuta som minern får är därför inte en ersättning för någon tjänst som minern har tillhandahållit till någon annan. Mining av bitcoin och liknande virtuella valutor faller därmed utanför mervärdesskattens tillämpningsområde.

Inte heller om minern växlar sina bitcoin, eller andra virtuella valutor som kan jämställas med lagligt betalningsmedel i mervärdesskattehänseende, tillhandahåller hen någon tjänst mot ersättning. I en sådan situation byter minern bara för egen räkning en virtuell valuta mot en annan valuta (Skatteverkets ställningstagande Beskattning vid mining av bitcoin och andra virtuella valutor m.m.).

Enkla bolag och konsortier

I ett enkelt bolag säljer parterna gemensamt varor eller tjänster till en tredje part. Tjänster som säljs mellan bolagsmännen omfattas inte av det enkla bolaget. Bolagsmän i enkla bolag tillhandahåller därför i vissa fall tjänster mot ersättning till de andra bolagsmännen.

Arbeten som utförs av medlemmarna i ett konsortium i enlighet med konsortialavtalet och som svarar mot den avtalsenliga del som var och en av dessa har tilldelats är inte någon varuleverans eller tillhandahållande av tjänster mot ersättning. När en medlem utför mer än det arbete som denne är skyldig att utföra enligt konsortialavtalet, och detta leder till en betalning från de övriga medlemmarna, är detta extra arbete däremot en varuleverans eller ett tillhandahållande av tjänster mot ersättning (C-77/01, EDM).

Bolagsmans andel i vinst ansågs inte vara ersättning för tillhandahållande av tjänster

Skatterättsnämnden har bedömt att en bolagsman som tillhandahöll ett enkelt bolag tjänster i form av upplåtelse av rättigheter avseende ett lotteri och vidareutveckling av lotteriet samt kapitalanskaffning, service och drift av lotteriet, som har specificerats i bolagsavtalet, inte tillhandahöll tjänsten mot ersättning. Det bolagsmannen fick av resultatet i verksamheten var att se som andel i vinst (SRN 2005-05-16). Skatteverket delar Skatterättsnämndens bedömning.

Interna tjänster inom och mellan företag

Tillhandahållanden av tjänster mellan ett företags etableringar i olika länder innebär i normalfallet inte att någon tjänst tillhandahållits mot ersättning (C-210/04, FCE Bank, punkt 38).

Samma gäller tillhandahållande av tjänster mellan olika avdelningar inom ett och samma företag. Däremot när flera företag gemensamt bildar ett bolag för tillhandahållande av gemensamma tjänster som, t.ex. gemensam administration, får en bedömning göras i varje enskilt fall om tillhandahållandena sker mot ersättning. Se även om undantag från skatteplikt för tillhandahållanden av tjänster inom fristående grupper.

Internprissättning

En justering som görs på grund av de särskilda reglerna om internprissättning mellan närstående företag eller vinstallokering till fasta driftställen utgör i sig inte ersättning för en leverans av vara eller tillhandahållande av tjänst, men kan påverka beskattningsunderlaget om det finns en ursprunglig transaktion mot ersättning.

Administrativt arbete åt ett förbunds egna avdelningar ansågs inte vara tillhandahållande av tjänster mot ersättning

Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att utförandet av vissa åtgärder från ett medlemsförbunds administrativa kontor för förbundets avdelningar och som ekonomiskt reglerades genom att förbundet tillgodoräknade sig en viss del av den andel av medlemmarnas avgifter som annars skulle ha tillfallit avdelningarna inte var något tillhandahållande av tjänster mot ersättning.

Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening kunde medlemsförbundets beslut om verksamheten vid det administrativa kontoret och beslutet om avräkning av medlemsavgifter inte anses innebära att det uppstått ett rättsförhållande mellan förbundet och avdelningarna som medför ett ömsesidigt utväxlande av prestationer (RÅ 2009 ref. 56).

Kanslisamverkan mellan olika fackförbund genom ett gemensamt bildat bolag var tillhandahållande av tjänster mot ersättning

Skatterättsnämnden har ansett att några fackförbunds planerade kanslisamverkan, genom ett av förbunden bildat AB, mot ersättning i form av en viss procentandel av medlemsavgifterna, innebar att bolaget tillhandahöll tjänster mot ersättning. Nämnden bedömde att ett rättsförhållande skulle uppkomma mellan bolaget och fackförbunden enligt vilket det rörde sig om ett ömsesidigt utväxlande av prestationer (SRN 2010-10-14, dnr 7-10/I). Skatteverket delar Skatterättsnämndens bedömning.

Mervärdesskattegrupper

En transaktion som sker mellan ett företags utländska etablering och dess svenska etablering som ingår i en svensk mervärdesskattegrupp kan vara en beskattningsbar transaktion eftersom den svenska etableringen efter inträdet i mervärdesskattegruppen ska ses som en del av den beskattningsbara personen som mervärdesskattegruppen utgör. Detta gäller trots att den utländska etableringen och den svenska etableringen är del av samma juridiska person. De ska ses som skilda beskattningsbara personer när en av etableringarna tillhandahåller den andra tjänster (C-7/13, Skandia America Corp. (USA), filial Sverige, punkt 32, HFD 2015 ref 22, jfr även HFD 2018 ref. 42 och HFD 2021 not. 28 samt C-812/19, Danske Bank).

I de fall ett företag ingår i en utländsk mervärdesskattegrupp ska bedömningen av den svenska etableringens självständighet i förhållande till den utländska mervärdesskattegruppen göras utifrån reglerna i det land där gruppen är bildad.

Transaktioner inom trossamfundet Svenska kyrkan utgör inte tillhandahållande mot ersättning

Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att det inte fanns något rättsförhållande som innebar ett ömsesidigt utbyte av prestationer mellan självständiga parter när Svenska kyrkan tillhandahöll IT-tjänster och administrativa tjänster till sina församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift. Svenska kyrkans tillhandahållande till de organisatoriska delarna hade inte skett i deras egenskap av egna juridiska personer, utan tillhandahållandet hade skett inom trossamfundet Svenska kyrkan (HFD 2021 ref 2).

Högsta förvaltningsdomstolen har alltså slagit fast att Svenska kyrkans tillhandahållande till de organisatoriska delarna inte har skett i deras egenskap av egna juridiska personer utan att tillhandahållandena har skett inom trossamfundet Svenska kyrkan. Det finns i sådana fall inte något rättsförhållande som innebär ett ömsesidigt utbyte av prestationer mellan självständiga parter.

Skatteverket anser att samma bedömning ska göras för tillhandahållanden mellan Svenska kyrkans organisatoriska delar. De organisatoriska delarna av trossamfundet Svenska kyrkan är självständiga rättssubjekt inom rättssubjektet Svenska kyrkan. De svarar självständigt för sina respektive skyldigheter i förhållande till tredje man. Som utgångspunkt kan alltså såväl Svenska kyrkan som dess organisatoriska delar självständigt bedriva ekonomisk verksamhet och vara beskattningsbara personer.

Även om de organisatoriska delarna i deras egenskap av juridiska personer inom Svenska kyrkan utgör enskilda rättssubjekt med egen rättshandlingsförmåga så är deras självständighet begränsad i förhållande till trossamfundet Svenska kyrkan. Verksamheten i de organisatoriska delarna är beroende av rättssubjektet Svenska kyrkan. Det är Svenska kyrkan som bär den ekonomiska risk som verksamheten i de organisatoriska delarna är förenad med. Enskilda organisatoriska delar av Svenska kyrkan kan inte förlora sin rättsliga ställning genom t.ex. konkurs eller likvidation.

Tillhandahållanden mellan de organisatoriska delarna ska anses ha skett inom trossamfundet Svenska kyrkan eftersom det inte heller finns något rättsförhållande som innebär ett ömsesidigt utbyte av prestationer mellan självständiga parter i dessa fall. Det innebär att transaktioner mellan exempelvis ett stift och en församling inte blir föremål för mervärdesskatt. Skatteverket anser att detta gäller oavsett vilka tjänster som utförs och oavsett om Svenska kyrkan beslutar om villkoren för utförandet och mottagandet av tjänsterna.

När de olika organisatoriska delarna i egenskap av juridiska personer inom Svenska kyrkan ingår ett rättsförhållande med en tredje part om ömsesidigt utbyte av prestationer omfattas dock transaktionen av ML:s tillämpningsområde.

Förmögenhetsförvaltning av prästlönetillgångar inom svenska kyrkan

Skatteverket anser att den förmögenhetsförvaltning som ett stift inom Svenska kyrkan utför i enlighet med 9 § lag (1998:1591) om Svenska kyrkan åt en prästlönetillgång (d.v.s. ett självständigt rättssubjekt av stiftelsekaraktär) inte är tillhandahållande av en tjänst mot ersättning. En sådan förvaltning grundar sig på en särskild författningsreglering och inte på ett avtal om tillhandahållande av tjänst. Stiftet är ett organ för prästlönetillgången, vilket innebär att stiftet inte är fristående i förhållande till prästlönetillgången vid tillvaratagandet av dess intressen.

Ett stift kan dock såsom förvaltare ha valt att sköta administration, skötsel och drift av en prästlönetillgång, varför stiftet får anses ha ingått ett avtal med prästlönetillgången om tillhandahållande av tjänster. Stiftets åtagande kan i ett sådant fall inte anses ingå i det förvaltningsuppdrag som stiften har gentemot prästlönetillgångarna enligt 9 § lagen om Svenska kyrkan. Den kostnadstäckning som stiftet får anses därmed utgöra ersättning för tillhandahållande av en tjänst enligt ML (Skatteverkets ställningstagande Förvaltning och löpande drift av prästlönetillgångar

Delägares del av resultatet i ett handels- eller kommanditbolag

Om en delägare i ett handelsbolag (HB) eller ett kommanditbolag (KB), som är ett slags handelsbolag (Lag (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag), tillhandahåller en vara eller tjänst till bolaget uppkommer frågan om sådana tillhandahållanden är föremål för mervärdesskatt. Skatteverket anser att när det sker transaktioner mellan delägare och HB/KB och den ekonomiska verksamheten inte bedrivs gemensamt är det fråga om transaktioner som är föremål för mervärdesskatt när delägarna i egenskap av beskattningsbara personer tillhandahåller tjänster mot ersättning till bolaget. När den ekonomiska verksamheten bedrivs gemensamt är det fråga om tillhandahållande av tjänster mot ersättning mellan delägaren och handelsbolaget om delägaren agerar självständigt i förhållande till handelsbolaget vid tillhandahållandet. En delägare agerar inte självständigt gentemot handelsbolaget när denne i egenskap av bolagsman utför nödvändiga åtgärder som ett led i förvaltningen av handelsbolaget. Det ska vara frågan om åtgärder som ingår i handelsbolagets ekonomiska verksamhet i enlighet med bolagsändamålet och som följer av bolags- och delägaravtalen. Sådana tjänster utförs inte mellan självständiga parter. I stället utförs tjänsterna av delägarna inom ramen för handelsbolaget och får därför anses utförda av handelsbolaget för egen räkning. Det är därmed inte fråga om tillhandahållande av tjänster mot ersättning.

Verksamheten ska bedrivas gemensamt i HB/KB

En förutsättning för att det ska vara fråga om ett handelsbolag är att två eller flera bolagsmän har avtalat om att bedriva en gemensam verksamhet i handelsbolaget. Den första frågan som ska bedömas för att avgöra om det är fråga om tillhandahållande av tjänster mot ersättning är därför om en ekonomisk verksamhet bedrivs gemensamt av delägarna i handelsbolaget eller om verksamheten i stället bedrivs självständigt av en eller flera av delägarna.

Det får anses vara en presumtion att den ekonomiska verksamhet som enligt bolags- och delägaravtalen ska bedrivas i ett handelsbolag också faktiskt bedrivs gemensamt. En gemensamt bedriven ekonomisk verksamhet kan bestå i att sälja varor eller tjänster till utomstående kunder. Den kan också bestå i att såsom servicebolag tillhandahålla tjänster till delägarnas verksamheter, t.ex. lokaler, administrativa tjänster, bemanning av reception m.m.

En gemensamt bedriven ekonomisk verksamhet kännetecknas av att leverans av varor och tillhandhållande av tjänster görs i handelsbolagets namn, för handelsbolagets räkning och på handelsbolagets ansvar. Avgörande är vem som är den faktiska avtalsparten gentemot kunden. Handelsbolaget ska även stå den direkta ekonomiska risken. Det förhållandet att delägarna indirekt har ett ansvar för handelsbolagets skulder innebär inte att de ska anses stå den ekonomiska risken.

Även om det av bolags- och delägaravtalen framgår att en viss ekonomisk verksamhet ska bedrivas gemensamt i handelsbolaget är det hur verksamheten faktiskt bedrivs och vem det är som i praktiken sköter och ansvarar för driften av verksamheten som är avgörande. Det kan därför i enskilda fall uppkomma frågor om den ekonomiska verksamhet som enligt bolags- och delägaravtalen ska bedrivas gemensamt i handelsbolaget mot utomstående kunder, i stället faktiskt bedrivs självständigt av en eller flera av delägarna var för sig. Så kan t.ex. vara fallet om det är oklart i vad mån det är handelsbolaget eller en eller flera av delägarna som är den faktiska avtalsparten gentemot kunderna.

Nedan följer exempel på omständigheter som kan tyda på att den ekonomiska verksamheten inte bedrivs gemensamt i handelsbolaget, d.v.s. det är en eller flera av delägarna som självständigt bedriver verksamheten. Uppräkningen är inte uttömmande utan det kan finnas fler omständigheter som leder till samma slutsats.

• Det är i huvudsak delägaren/delägarna som i eget namn förfogar över de resurser som behövs för att bedriva verksamheten, till exempel lokaler, utrustning, varumärke och personal.
• Det är i huvudsak delägaren/delägarna som ansvarar för de kostnader som uppkommer i verksamheten. En delägare får anses ansvara för kostnader om denne är direkt betalningsansvarig gentemot leverantörerna. Det gäller även om kostnaderna kan påverka delägarens andel av resultatet i handelsbolaget.
• Det är i huvudsak delägaren/delägarna som gör inköp för verksamheten och i eget namn ingår avtal med leverantörer.
• Det är delägaren/delägarna som agerar i eget namn gentemot offentliga myndigheter, t.ex. för att få tillstånd att bedriva viss verksamhet.
• Delägaren/delägarna tillhandahåller samma typ av tjänster i en egen självständigt bedriven ekonomisk verksamhet som de som handelsbolaget ska tillhandahålla.

I de enskilda fall som det finns anledning att ifrågasätta om det är handelsbolaget eller delägaren som faktiskt bedriver verksamheten ska en bedömning göras utifrån samtliga objektiva omständigheter.

När en ekonomisk verksamhet inte anses gemensamt bedriven i handelsbolaget är delägarna att betrakta som självständiga i förhållande till handelsbolaget om de tillhandahåller tjänster till handelsbolaget. Delägarnas transaktioner till handelsbolaget blir därmed föremål för mervärdesskatt om tjänsterna tillhandahålls av delägarna i egenskap av beskattningsbara personer och tillhandahållandena sker mot ersättning. Detsamma gäller när den ekonomiska verksamheten i handelsbolaget bedrivs gemensamt av vissa delägare men inte alla. De delägare som inte deltar i den gemensamt bedrivna verksamheten är i sådant fall att betrakta som självständiga i förhållande till handelsbolaget när de tillhandahåller detta tjänster.

Tillhandahållande av tjänster mot ersättning mellan delägare och HB/KB

När ekonomisk verksamhet bedrivs gemensamt i ett handelsbolag och delägare tillhandahåller tjänster till handelsbolaget uppkommer frågan om sådana tillhandahållanden sker mot ersättning.

En förutsättning för att det ska vara fråga om tillhandahållande av tjänster mot ersättning mellan delägare och handelsbolaget är att delägaren agerar självständigt i förhållande till handelsbolaget vid tillhandahållandet. Det innebär att tjänsterna ska tillhandahållas av delägaren i dennes självständigt bedrivna verksamhet. I annat fall uppkommer inte ett sådant tvåpartsförhållande mellan en säljare och en köpare som är en förutsättning för att det ska vara fråga om ett ömsesidigt utbyte av prestationer.

Delägaren agerar inte självständigt – tjänsterna anses utförda av HB/KB för egen räkning

En delägare agerar inte självständigt gentemot handelsbolaget när denne i egenskap av bolagsman utför nödvändiga åtgärder som ett led i förvaltningen av handelsbolaget. Det ska vara frågan om åtgärder som ingår i handelsbolagets ekonomiska verksamhet i enlighet med bolagsändamålet och som följer av bolags- och delägaravtalen. Sådana tjänster utförs inte mellan självständiga parter. I stället utförs tjänsterna av delägarna inom ramen för handelsbolaget och får därför anses utförda av handelsbolaget för egen räkning. Det är därmed inte fråga om tillhandahållande av tjänster mot ersättning.

I mervärdesskattehänseende får nödvändiga förvaltningsåtgärder anses omfatta att delägaren i egenskap av bolagsman

• i handelsbolagets namn tillhandahåller tjänster till handelsbolagets kunder i enlighet med bolagsändamålet, t.ex. advokatbolag som i egenskap av delägare i ett handelsbolag tillhandahåller advokattjänster åt handelsbolagets kunder i handelsbolagets namn, eller
• själv är verksam i handelsbolaget för dess ekonomiska verksamhet i enlighet med bolagsändamålet genom att utföra åtgärder som rör handelsbolagets allmänna organisation och drift, t.ex. en delägare i ett fastighetsägande handelsbolag som ansvarar för den löpande skötseln av handelsbolagets fastigheter och bolagets administration.

En ytterligare förutsättning för att det ska anses vara en nödvändig förvaltningsåtgärd är dock att eventuellt arvode betalas som ett led i fördelning av handelsbolagets resultat mellan delägarna. Det ska därmed inte vara frågan om en garanterad ersättning för utförda tjänster.

En delägare som i eget namn köper in och vidareförsäljer varor och tjänster till handelsbolaget levererar varorna och tillhandahåller tjänsterna mot ersättning. Sådan vidareförsäljning av inköpta varor och tjänster räknas inte som nödvändiga förvaltningsåtgärder i mervärdesskattehänseende. En bedömning måste dock göras av om det är delägaren som köper in och vidareförsäljer till handelsbolaget eller om delägaren i egenskap av bolagsman har gjort inköp för handelsbolagets räkning och handelsbolaget därmed är avtalspart i avtalet med tredjeman (varu- eller tjänsteleverantören). Om handelsbolaget är avtalspart i avtalet med tredjeman är det inte fråga om en leverans eller tillhandahållande mot ersättning mellan delägaren och handelsbolaget.

Delägaren agerar självständigt – tillhandahållande mot ersättning

En delägare i ett handelsbolag som åtar sig att tillhandahålla andra tjänster till handelsbolaget än sådana som kan anses ingå i nödvändig förvaltning får anses tillhandahålla tjänsterna självständigt. Hit hör tjänster som går utöver det som rör bolagets allmänna organisation och drift. Ett exempel på sådana tjänster är när delägaren hyr ut tillgångar till handelsbolaget. Ett annat exempel är när delägaren tillhandahåller sådana specifika tjänster till handelsbolaget som får anses utgöra ett särskilt uppdrag, t.ex. mer omfattande åtgärder på en fastighet som går utöver löpande skötsel såsom renovering eller ombyggnad av fastigheten. Sådana tjänster kan inte anses ingå i åtgärder som rör handelsbolagets allmänna organisation och drift.

För en delägare som agerar i egenskap av beskattningsbar person får sådana tjänster som inte ingår i nödvändig förvaltning av handelsbolaget anses tillhandahållna inom ramen för delägarens egen ekonomiska verksamhet. Det gäller oavsett om delägaren ingått ett specifikt avtal med bolaget om att tillhandahålla tjänster eller om en sådan skyldighet framgår av bolags- eller delägaravtal.

En ytterligare förutsättning för att transaktionen ska bli föremål för mervärdesskatt är att tillhandahållandet sker mot ersättning. Det förutsätter att det finns ett direkt samband mellan tillhandahållandet av tjänster och en ersättning som faktiskt mottas av delägaren. Om det avtalats en bestämd ersättning, antingen beloppsmässigt eller utifrån en viss beräkningsgrund, får kravet på att tillhandahållandet sker mot ersättning anses uppfyllt även om det framgår av avtalet att ersättningen i ett senare skede kan komma att justeras, t.ex. beroende på handelsbolagets resultat. Det belopp som delägaren faktiskt mottar får i sådana fall anses ha ett direkt samband med tillhandahållandet av tjänsten.

Exempel: gemensamt bedriven verksamhet där tjänsterna anses utförda av HB/KB för egen räkning

Ett antal bolagsmän har bildat ett kommanditbolag. Enligt kommanditbolagsavtalet ska de bedriva gemensam verksamhet i kommanditbolaget i form av tandvård. Bolagsmännen tillhandahåller tandvård till patienterna i lokaler som kommanditbolaget förfogar över. Bolagsmännen har rätt till en andel av kommanditbolagets resultat baserat på hur stor del av resultatet som respektive bolagsman bidragit till under året. Frågan är om bolagsmännen tillhandahåller tjänster mot ersättning till kommanditbolaget.

För att avgöra om bolagsmännen tillhandahåller tjänster mot ersättning till kommanditbolaget behöver det först bedömas om det är fråga om en ekonomisk verksamhet som bedrivs gemensamt av delägarna i kommanditbolaget eller om verksamheten i stället bedrivs självständigt av en eller flera av delägarna. Bolagsmännen har avtalat om att bedriva en gemensam verksamhet i kommanditbolaget i form av tandvård. En utgångspunkt är därför att den ekonomiska verksamheten faktiskt bedrivs gemensamt om det inte finns omständigheter i det enskilda fallet som talar emot detta. Det är kommanditbolaget som är den faktiska avtalsparten gentemot patienterna. Kommanditbolaget förfogar över de lokaler där verksamheten bedrivs och bolagsmännen har inte rätt att bedriva egen verksamhet i dessa lokaler. Vidare har kommanditbolaget ansvar för den största delen av de kostnader som uppkommer i verksamheten. Dessa omständigheter talar för att det är kommanditbolaget som tillhandahåller tandvården direkt till patienterna i eget namn, för egen räkning och på eget ansvar. Det är således fråga om en gemensamt bedriven ekonomisk verksamhet.

Då verksamheten bedrivs gemensamt behöver man därefter avgöra om bolagsmännen agerar självständigt i förhållande till kommanditbolaget vid tillhandahållandet av tjänsterna. Enligt kommanditbolagsavtalet ska bolagsmännen gemensamt bedriva verksamhet i form av tandvård. När delägarna utför tandvårdstjänsterna så får det anses utgöra nödvändiga åtgärder som utförs som ett led i förvaltningen av kommanditbolaget. Tjänsterna utförs inte mellan självständiga parter utan i stället utförs tjänsterna av delägarna inom ramen för kommanditbolaget och får därför anses utförda av kommanditbolaget för egen räkning. Det är därmed inte fråga om tillhandahållande av tjänster mot ersättning.

Betalning till komplementär för förvaltning ansågs vara ersättning för tillhandahållna tjänster

Ett aktiebolag förvaltade en riskkapitalfond som drevs i form av kommanditbolag. Aktiebolaget hade rollen som komplementär i kommanditbolaget. Kommanditbolaget betalade ett arvode till aktiebolaget för förvaltningstjänsterna. Arvodet skulle betalas ut oavsett resultatet i kommanditbolaget. Då det fanns ett rättsförhållande som innebar ömsesidigt utbyte av prestationer ansågs bolagets tillhandahållande av förvaltningstjänster ske mot ersättning (HFD 2016 ref. 58).

Förvaltningsarvode ansågs inte vara ersättning för tillhandahållande av tjänst

Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att ett delägarbolag som förvaltade ett kommanditbolags verksamhet inte tillhandahöll en tjänst mot ersättning till kommanditbolaget. Avgörande omständigheter var att bolaget ansvarade för förvaltningen enligt bolagsavtalet och att någon fakturering inte skedde. De belopp bolaget fick var att anse som en andel av kommanditbolagets resultat (RÅ 2005 ref. 19).

Vinstutdelning är inte ersättning för tillhandahållna tjänster

I två förhandsbeskedsärenden, varav det ena har fastställts av Högsta förvaltningsdomstolen, har Skatterättsnämnden uttalat att den vinstutdelning ett aktiebolag fick genom att låta en i bolaget anställd person utföra tjänster åt ett kommanditbolag i vilket aktiebolaget var delägare, inte var ersättning för tillhandahållna tjänster (SRN 1999-10-12 och RR 2001-11-16, mål nr 4453-2000, jfr RÅ 2001 ref. 60). Skatteverket delar Skatterättsnämndens bedömning.

Managementtjänster enligt avtal mellan HB och komplementär ansågs vara tillhandahållande av tjänster mot ersättning

Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked och ansett att tjänster har tillhandhållits mot ersättning när en utländsk komplementär i ett kommanditbolag för egen del slutit ett management agreementavtal med ett utomstående utländskt bolag. I avtalet reglerades hur bolaget dels skulle utföra olika administrativa tjänster åt komplementären själv, dels fullgöra komplementärens skyldighet att utföra tjänster åt kommanditbolaget. Frågan i ärendet gällde om de sistnämnda tjänsterna var föremål för mervärdesskatt. HFD ansåg att för att det ska vara fråga om en förvaltningsåtgärd i handelsbolaget krävs det att bolagsmannen, i sin egenskap av bolagsman, antingen i bolagets namn tillhandahåller tjänster i enlighet med bolagsändamålet eller själv är verksam i bolaget för dess näringsverksamhet. I detta fall var det däremot fråga om en utomstående person som, oavsett om det skedde på uppdrag av en bolagsman eller inte, mot ersättning utförde tjänster åt kommanditbolaget. Ersättningen för en sådan transaktion hade inget samband med fördelningen av bolagets resultat och var därför ersättning för tillhandahållande av tjänster (RÅ 2007 ref. 6).

Handelsbolag ansågs ha förvärvat tjänster från ägare

Tillhandahållande av IT-tjänster mellan en delägare i ett handelsbolag och bolaget ansågs ske mot ersättning. I domen konstaterades att delägare enligt praxis ansetts delta i förvaltningen av ett handelsbolag även i de fall tillhandahållandena bara indirekt behövts för bolagets utåtriktade verksamhet, t.ex. i fråga om handelsbolagets allmänna organisation och drift. I det aktuella fallet fick det väsentliga i vad som betecknades som delägarens förvaltning antas vara att mot marknadsmässigt arvode tillhandahålla IT-tjänster som delägaren hade upphandlat och förvärvat från utomstående leverantörer. Skäl förelåg inte att behandla delägarens tillhandahållanden på annat sätt än om vad som hade varit fallet om tjänsterna tillhandahållits av utomstående (RÅ 2008 not. 19).

Bolagsmännen ansågs tillhandahålla byggtjänster mot ersättning till sitt handelsbolag

Skatterättsnämnden har i ett förhandsbeskedsärende ansett att bolagsmännens tillhandahållande av byggarbeten m.m. till ett handelsbolag för uppförande av bostadshus på en av handelsbolaget arrenderad fastighet var tillhandahållande av tjänster mot ersättning. Av omständigheterna i ärendet framgick att uppförandet av byggnaden hade skett i syfte att handelsbolaget i första hand skulle bli ägare till den och inte att den skulle ingå i någon av handelsbolaget bedriven verksamhet. Bolagsmännens ersättning för uppförandet togs från medel som upplånats av handelsbolaget. Bolagsmännen fick, till skillnad från vad som har varit fallet i de situationer av liknande art som varit föremål för Högsta förvaltningsdomstolens bedömning, inte del i någon vinst från handelsbolagets verksamhet, utan ersättning för tillhandahållande av varor och tjänster (SRN 2001-12-14). Skatteverket delar Skatterättsnämndens bedömning.