Vid tillhandahållande inom landet av utsläppsrätter för växthusgaser är det köparen som är betalningsskyldig om tillhandhållandet sker mellan beskattningsbara personer som är eller ska vara registrerade för mervärdesskatt i Sverige.

De utsläppsrätter som avses är sådana som omfattas av definitionen i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen, vilka kan överlåtas enligt artikel 12 i det direktivet. Även tillhandahållande av andra enheter som verksamhetsutövare kan använda för att följa det direktivet omfattas (16 kap. 15 § ML). Bestämmelsen motsvaras av artikel 199a i mervärdesskattedirektivet.

Syftet med omvänd betalningsskyldighet är att förhindra bedrägerier vid handel med utsläppsrätter (prop. 2010/11:16). Paragrafen gäller om säljaren inte är en beskattningsbar person som saknar etablering i Sverige. Om säljaren är en beskattningsbar person som saknar etablering i Sverige gäller i stället betalningsskyldighet enligt 16 kap. 9 § ML.

Referenser på sidan

EU-författningar

  • Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG [1]
  • RÅDETS DIREKTIV 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt [1]

Lagar & förordningar

  • Mervärdesskattelag (2023:200) [1] [2]

Propositioner

  • Proposition 2010/11:16 Omvänd skattskyldighet för mervärdesskatt vid handel med utsläppsrätter för växthusgaser [1]