OBS: Detta är utgåva 2015.16. Visa senaste utgåvan.

Att kunna fastställa tidpunkten för en fordrans uppkomst vid konkurs, företagsrekonstruktion och skuldsanering har många gånger stor betydelse. Här finner du också information om vad som gäller beträffande fordrans uppkomst när en person krävs på betalning av ett bolags skulder.

Konkurs

Vilka fordringar kan göras gällande i en konkurs?

Tidpunkten för fordringens uppkomst är avgörande för om en konkursfordran föreligger eller inte (5 kap 1 § KonkL). Om fordringen riktar sig mot konkursgäldenären och om den har uppkommit före konkursbeslutet kan den göras gällande i konkursen.

Om fordringen mot konkursgäldenären har uppkommit efter konkursutbrottet utgör den en s.k. gäldenärsfordran. En sådan fordran kan bara göras gällande i sådan egendom som inte omfattas av konkursen eller som gäldenären återfår rådigheten till eller förvärvar efter konkursen. Om fordringen har uppkommit under konkursen och riktar sig mot konkursboet (dvs. det är boet som har ådragit sig en skuld) utgör fordringen en s.k. massafordran. I konkursen har en massafordran rätt till betalning före konkursfordringarna (11 kap. 1 § KonkL). Läs mer om gränsdragningen mellan å ena sidan konkurs- och gäldenärsfordringar och å andra sidan massafordringar i kommande sida i Rättslig vägledning ”Fordringarna i konkursen” under fliken ”Konkurs och annan avveckling”.

Det är domstolen som beslutar om en fordran ska anses som en konkursfordran eller en gäldenärsfordran. Ibland måste man därför kontrollera vilken tid på dagen som domstolen meddelade sitt beslut och vilken tid på dagen som fordran uppkom.

Villkorade fordringar

Vid bedömningen av om en fordran utgör en konkursfordran har det ingen betydelse vid vilken tidpunkt fordringen fastställts eller förfallit till betalning. Inte heller i övrigt krävs att samtliga omständigheter som utgör grunden för fordringen har inträffat före konkursbeslutet. Det har inte någon betydelse att ford­ringen är villkorad (5 kap. 1 § andra stycket KonkL).

Ett villkor som gäller för fordringen kan vara antingen resolutivt eller suspensivt. Ett resolutivt villkor innebär att betal­ning får utkrävas men att borgenären kan bli åter­betal­nings­skyldig om en viss omständighet skulle inträffa. Ett suspensivt villkor innebär att borgenären kan utkräva betalning endast om en viss omständighet inträffar, t.ex. när gäldenärens betalnings­skyldighet förutsätter en mot­prestation från fordringsägarens sida (exempelvis leverans enligt ett köpeavtal). För suspensivt villkorade fordringar gäller att fordringen inte ska tas med i ett utdelningsförslag om det inte kan antas att villkoret kommer att uppfyllas (5 kap. 10 § KonkL).

Lönefordringar

HD har slagit fast att fordran på lön som grundar sig på ett anställningsavtal som träffats med konkursgäldenären utgör en konkursfordran. Detta gäller även när arbete utförts efter konkursutbrottet.

För att en massafordran ska föreligga krävs i princip att konkursboet trätt in i anställningsavtalet (NJA 1979 s. 253). Dock är det numera särskilt reglerat att lön för arbete som utförts senare än en månad efter konkursbeslutet är att se som en massafordran (och inte en konkursfordran) även om konkursboet inte trätt in i det anställningsavtal som ligger till grund för fordringen (5 kap. 18 § KonkL).

Lönefordringar med sjöpanträtt

Lönefordran för personal som är ombordsansälld på fartyg omfattas av sjöpanträtt (3 kap. 36 § sjölagen, 1994:1009). Sjöpanträtt har särskild förmånsrätt enligt 4 § förmånsrättslagen. Förmånsrätten består även för statens fordran avseende lönegaranti för en fordran som omfattas av sjöpanträtt (3 kap. 48 § sjölagen samt 3 § förmånsrättslagen).

Eftersom sjöpanträtt, om vissa förutsättningar inte är uppfyllda, upphör ett år efter att fordran uppkom är det av stor vikt att kunna fastställa tidpunkten för fordrans uppkomst. Skatteverket anser att vid fråga om preskription av sjöpanträtt måste utgångspunkten vara att lönefordran uppkommer löpande, när den har tjänats in. Detta får anses gälla även för statens fordran avseende lönegarantiregress som omfattas av sjöpanträtt.

Särskilda undantag

Även fordringar som har sin grund i rättshandlingar som företagits efter konkursbeslutet kan under vissa omständigheter komma att omfattas av konkursen (5 kap. 1 § jämfört med 3 kap. 2 § KonkL). Det kan också finnas bestämmelser i andra lagar som särskilt föreskriver att en fordran får göras gällande i konkursen. Inom beskattningsområdet finns en sådan bestämmelse i 8 a kap. 4 § andra stycket ML. Bestämmelsen gör att krav på jämkning av tidigare avdragen in­gående moms för fastighetsägare, bostadsrätts­havare eller hyres­gäster kan behandlas som en konkursfordran trots att återkravsfordringen i sig inte kan anses ha uppkommit före konkurs­beslutet.

Kvittning och avräkning under konkurs

Om en fordran utgör en konkursfordran kan borgenären använda den till kvittning mot sådana fordringar som gäldenären hade mot borgenären vid konkursutbrottet (5 kap. 15 § KonkL). En kvittning kan ske om både konkursgäldenärens huvudfordran och konkursborgenärens genfordran (dvs. konkursfordringen) har uppkommit före konkursen. För statens del får anses gälla att såväl bestämmelserna i SFL om avräkning på skattekontot och i AvrL om avräkning mot andra statliga fordringar går före kvittningsreglerna i KonkL. För Skatteverkets del är de särskilda kvittningsreglerna vid konkurs aktuella när

  • konkursgäldenären har rätt till återbetalning av skatt som hänför sig till tiden före konkursen
  • och staten har en konkursfordran som avser annat än skatt.

Skatteverket har i flera fall kvittat konkursgäldenärens rätt till återbetalning av skatt mot statens regressfordring på utbetald lönegaranti med utgångspunkt från att denna fordring utgör en konkursfordran. Detta förfarande har godtagits av HD (NJA 2012 s. 876).

Återvinning

För att en rättshandling ska kunna återvinnas krävs att den varit till nackdel för åtminstone någon borgenär. Borgenärens fordran ska ha funnits, dvs. uppkommit, innan rättshandlingen företogs. Läs mer om skattefordringars uppkomst vid konkurs och redogörelsen för NJA 2003 s. 37. Jämför även NJA 1971 s. 85.

Företagsrekonstruktion

Vilka fordringar kan göras gällande i ett ackord?

I en förhandling om offentligt ackord ingår bara sådana fordringar som uppkommit före ansökan om rekonstruktion (3 kap. 3 § FrekL). Skatteverket anser att fordringar som uppkommit samma dag som ansökan om rekonstruktion görs inte omfattas av ackordet (se Kammarrättens i Göteborg dom 2013-01-02 i mål nr 5845-12).

Betalningsförbud under rekonstruktion

Gäldenären får inte utan rekonstruktörens samtycke betala skulder som uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion (2 kap. 15 § första stycket 1 FrekL). Bestämmelsen har sin grund i att gäldenärens tillgångar och skulder i princip ska ”frysas” vid rekonstruktionens inledande. Något egentligt förbud är det dock inte fråga om, eftersom ett åsidosättande inte gör att betalningen är ogiltig (2 kap. 15 § andra stycket FrekL). Den kritiska tidpunkten vid tillämpning av 2 kap. 15 § FrekL är beslutet om företagsrekonstruktion och inte ansökningstidpunkten som vid tillämpningen av 3 kap. 3 § och 2 kap. 21 § FrekL. Om inledandebeslutet meddelas en senare dag än ansökningen innebär detta att en fordran kan vara ”ny” enligt 3 kap. 3 § FrekL samtidigt som den är ”gammal” enligt 2 kap. 15 § FrekL.

Kvittning och avräkning under rekonstruktion

Vid företagsrekonstruktion finns ett motsvarande kvittningsförbud som vid konkurs. För att borgenären ska ha kvittningsrätt i förhållande till rekonstruktionsgäldenärens fordran mot borgenären krävs att båda fordringarna fanns (dvs. var uppkomna) när ansökan om rekonstruktion gjordes (2 kap. 21 § FrekL). I likhet med vad som gäller vid konkurs har bestämmelserna om avräkning i SFL och AvrL företräde framför kvittningsförbudet i FrekL. Det innebär att staten även under rekonstruktionens gång, fram till dess att ett eventuellt ackord beslutas, har möjlighet att avräkna t.ex. ”ny” överskjutande ingående moms mot ”gamla” skatteskulder. Läs mer om kvittning och avräkning under företagsrekonstruktion.

Skuldsanering

Vilka fordringar kan göras gällande i en skuldsanering?

Huvudregeln är att en skuldsanering omfattar alla penningfordringar mot gäldenären som har uppkommit före beslutet att inleda skuldsanering (7 § första stycket SksanL). Det finns dock möjlighet att undanta fordringar som inte är fastställda eller förfallna till betalning (7 § andra stycket). Vidare är vissa slags fordringar – t.ex. tvistiga fordringar - generellt undantagna (7 § tredje stycket). Se närmare härom om detta under ”Särskilt om skattefordringars uppkomst”.

Kvittning och avräkning vid skuldsanering

Till skillnad från vad som gäller vid konkurs och företagsrekonstruktion är det inte reglerat i särskild ordning vilken kvittningsrätt en borgenär har vid skuldsanering. Det innebär att kvittning kan ske enligt allmänna civilrättsliga principer fram till dess att beslutet om betalningsplan vunnit laga kraft. Sådan kvittningsrätt förutsätter att båda fordringarna är förfallna till betalning (dvs. att fullgörelseskyldighet från vardera sidan inträtt). HD har fastslagit att avräkning av skatt som sker före det att betalningsplanen vunnit laga kraft är giltig. Som HD påpekade innebär detta att betalningsplanen måste utformas med beaktande av eventuell förväntad avräkning före det att planen vinner laga kraft (NJA 1999 s. 248).

Betalningsansvar för ett bolags skulder

Ansvar för ett handelsbolags skulder

I ett vanligt handelsbolag svarar samtliga bolagsmän solidariskt för bolagets förpliktelser (2 kap. 20 § HBL). I ett kommanditbolag omfattas komplementärerna av det solidariska ansvaret. En bolagsman som träder in i ett bolag ansvarar även för bolagets tidigare förbindelser. En bolagsman som avgår ansvarar däremot inte för sådana förbindelser som uppkommer efter avgången (2 kap. 22 § HBL). När det gäller frågan om betalningsansvar för en bolagsman som avgått kan det alltså vara av avgörande betydelse när en viss fordran uppkommit.

HFD har beslutat om solidariskt ansvar enligt HBL för en skattetilläggsfordran med utgångspunkt från att fordringen uppkommer när oriktig uppgift lämnats eller när tiden för att lämna deklaration löpt ut utan att någon deklaration kommit in (HFD 2011 ref 88).

HD har tagit ställning i uppkomstfrågan beträffande ett varaktigt licensavtal (ensamrätt att tillverka och sälja spiktegel), där handelsbolaget förbundit sig att utge licensbelopp efterhand som försäljning skedde. Tre år efter att avtalet träffats avgick två av bolagsmännen och ersattes av ett aktiebolag, i vilket de var styrelseledamöter. Ytterligare tre år senare försattes såväl handelsbolaget som aktiebolaget i konkurs. Motparten i licensavtalet gjorde gällande att de avgångna bolagsmännen var personligen ansvariga även för licensbelopp avseende sådan försäljning som skett under konkursåret. HD instämde i detta. HD pekade på att den aktuella bestämmelsen (20 § i äldre HBL) syftade till att den som slöt avtal med ett handelsbolag skulle kunna utgå från vederhäftigheten hos dem som var bolagsmän vid avtalstillfället. Bolagets avtalspartner skulle inte mot sin vilja behöva avstå från att hålla sig till dessa bolagsmän, även om de skulle avgå ur bolaget. Detta gällde även i fråga om ett varaktigt avtal av den typ som det var fråga om i målet (NJA 1970 s. 533).

Ansvar för ett aktiebolags skulder

I vissa fall kan styrelseledamöter i ett aktiebolag göras personligen ansvariga för bolagets skulder. Detta gäller om det finns skäl att anta att ett aktiebolags egna kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet eller om det vid verkställighet enligt 4 kap. UB har visat sig att bolaget saknar tillgångar till full betalning av utmätningsfordringen. I båda dessa fall är styrelsen skyldig att agera i enlighet med bestämmelserna i 25 kap. 13–17 §§ ABL. Om styrelsen underlåter att vidta dessa åtgärder är styrelsens ledamöter i princip solidariskt betalningsansvariga för de förpliktelser som uppkommer för bolaget under den tid som underlåtenheten består (25 kap. 18 § ABL). Även om underlåtenheten senare avhjälps kvarstår ansvaret för de förpliktelser som dessförinnan uppkommit. För medansvar krävs således att borgenärens fordran uppkommit efter det att styrelseledamöternas handlingsskyldighet inträtt (” den kritiska tidpunkten”).

Läs mer om när en fordran på rättegångskostnader har ansetts uppkommen.

HD har ansett att en medansvarsfordran för en hyresfordran uppkom redan i och med hyresavtalet (NJA 2013 s. 725).

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • HFD 2011 ref. 88 [1]
  • KRNG 2013-01-02, mål nr 5845-12 [1]
  • NJA 1970 s 533 [1]
  • NJA 1971 s 85 [1]
  • NJA 1979 s 253 [1]
  • NJA 1999 s. 248 [1]
  • NJA 2003 s. 37 [1]
  • NJA 2012 s. 876 [1]
  • NJA 2013 s. 725 [1]

Lagar & förordningar

Till toppen