Investmentföretag

Vad är ett investmentföretag?

Ett investmentföretag är ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening

• som uteslutande eller så gott som uteslutande förvaltar värdepapper eller liknande tillgångar
• vars uppgift väsentligen är att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda andelsägarna riskfördelning
• som ett stort antal fysiska personer äger andelar i (39 kap. 15 § IL).

Uteslutande, eller så gott som uteslutande, värdepappersförvaltning

Ett investmentföretag kan inte driva mer än en helt obetydlig näringsverksamhet i förhållande till värdepappersförvaltningen, utan att förlora sin status som investmentföretag.

Rättsfall: förvaltning av värdepapper eller handel med värdepapper?

Högsta förvaltningsdomstolen har i RÅ 2002 ref. 52 uttalat att någon övre gräns för antalet omplaceringar inte har nämnts i förarbeten eller praxis. Detta innebär dock inte att ett investmentföretag kan omsätta sitt innehav utan begränsning. Domstolens uppfattning är att en grundläggande förutsättning för ett investmentföretags verksamhet är att syftet med verksamheten är förvaltning och att man bedriver en förvaltande verksamhet. I det aktuella fallet fann Högsta förvaltningsdomstolen att den omfattande likviditetsförvaltning som företaget bedrev i form av köp och försäljning av börsaktier, vid sidan av investeringsverksamheten, inte förtog dess karaktär av investmentföretag. Företagets likviditetsförvaltning hade i genomsnitt omfattat något under 20 procent av det investeringsbara kapitalet (RÅ 2002 ref. 52).

I ett förhandsbesked ansåg Skatterättsnämnden att ett investmentföretags handel med derivat, som företaget uppgav uteslutande skulle göras för att säkra värdet på värdepappersfortföljen, inte förtog bolaget dess status av investmentföretag (SRN 2006-12-22, se Riksskatteverkets rättsfallsprotokoll 3/07).

Rättsfall: lånefordringar på dotter- och intresseföretag räknas inte som värdepapper

Högsta förvaltningsdomstolen har kommit fram till att man inte ska räkna med lånefordringar på dotter- och intresseföretag när man bedömer om företaget uteslutande eller så gott som uteslutande förvaltar värdepapper och liknande tillgångar. I det aktuella fallet tänkte företaget i huvudsak göra placeringar i räntebärande reverser som ställts ut av företagets dotter- och intresseföretag. Totalt 80 procent av de totala tillgångarnas marknadsvärde skulle bestå av lånefordringar och 20 procent av aktier i dotter- och intresseföretag (RÅ 2008 ref. 14).

Rättsfall: konvertibla skuldebrev som ställts ut av dotter- och intresseföretag räknas som värdepapper

Konvertibla skuldebrev i svenska kronor ska behandlas som delägarrätter enligt 48 kap. 2 § IL, och de ska ingå i underlaget för den schablonintäkt investmentföretaget ska ta upp. Högsta förvaltningsdomstolen har därför kommit fram till att konvertibla skuldebrev utställda av dotter- och intresseföretag räknas som värdepapper när man bedömer om ett företag är ett investmentföretag (RÅ 2009 ref. 78).

Vad menas med välfördelat värdepappersinnehav som erbjuder riskfördelning?

Högsta förvaltningsdomstolen har i ett antal fall prövat vad som avses med ett välfördelat värdepappersinnehav som erbjuder andelsägarna riskfördelning.

Rättsfall: aktier i ett dotterbolag

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att kravet på ett välfördelat värdepappersinnehav inte var uppfyllt då ett bolags tillgångar till övervägande del bestod av aktier i och en fordran på ett dotterbolag (RÅ 1966 Fi 192).

Rättsfall: inbördes ägarförhållande

Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att ett förvaltningsföretag inte framstod som ett företag vars uppgift väsentligen var att erbjuda aktieägare riskfördelning. Orsaken var de inbördes ägarförhållandena. Företagets innehav bestod till 96,4 procent av värdet av aktier i tre aktiebolag och de tre aktiebolagen ägde i sin tur 72,2 procent av aktierna i förvaltningsföretaget (RÅ 1980 Aa 152).

Rättsfall: aktier i flera dotterföretag som bedriver näringsverksamhet

Högsta förvaltningsdomstolen har i ett avgörande utvecklat vad som krävs för att bolaget genom ett välfördelat värdepappersinnehav ska anses erbjuda aktieägarna riskfördelning. Vid bedömningen bör man jämföra värdet av egendom som kan anses erbjuda riskfördelning med värdet av övrig egendom.

Domstolen uttalar att innehav av aktier i flera dotterbolag som driver näringsverksamhet bör kunna räknas som egendom som erbjuder riskfördelning, dock endast under förutsättning att dotterbolagens verksamhet omfattar klart skilda områden. Om egendomen som erbjuder riskfördelning är klart dominerande bör man normalt anse att väsentlighetsrekvisitet är uppfyllt. Man bör göra bedömningen med ett sådant tidsperspektiv att tillfälliga förändringar i värdet av olika slags tillgångar inte får någon avgörande betydelse (RÅ 1991 ref. 88).

Högsta förvaltningsdomstolen fastställde ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden där bedömningen följde riktlinjerna enligt ovan. Bolagets verksamhet bestod uteslutande av förvaltning av värdepapper och uppfyllde kriterierna för att vara ett investmentföretag.

Bolagets innehav av värdepapper bestod dels av en välfördelad värdepappersportfölj, dels av tre dotterbolag som var moderbolag i rörelsedrivande koncerner i tre olika branscher. Bolaget övervägde förändringar som skulle innebära att börsportföljen minskade och verksamheten i dotterbolagskoncernerna ökade. Domstolen ansåg att bolaget skulle behålla sin ställning som investmentföretag om värdet på det börsnoterade innehavet minskade till 45 procent av det totala värdet, men inte om det minskade till 30 procent. I det senare fallet skulle två av dotterföretagen svara för mer än hälften av värdet på hela värdepappersinnehavet, varför innehavet inte bedömdes som välfördelat (RÅ 1995 not. 406).

Rättsfall: innehav av börsaktier i tre bolag

Skatterättsnämnden ansåg inte att ett företags innehav av börsaktier var välfördelat när 65–70 procent av värdepappersinnehavet avsåg aktier i tre bolag (SRN 1997-03-24, inte överklagat, refererat i Skatte Nytt 1997 s. 726).

Rättsfall: innehav av värdepapper överfört till en investeringsfond

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att ett investmentföretag som tänkte föra över hela sitt värdepappersinnehav till en investeringsfond, mot andelar i fonden, inte skulle behålla sin status som investmentföretag. Orsaken var att värdepappersinnehavet inte skulle vara tillräckligt välfördelat. Investeringsfonden förvaltades av ett dotterföretag (fondbolag) till investmentföretaget. Företagets värdepappersinnehav skulle endast bestå av andelar i investeringsfonden och andelar i dotterföretaget (HFD 2011 ref. 82).

Rättsfall: konvertibla skuldebrev som ställts ut av dotter- och intresseföretag

Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked där Skatterättsnämnden ansåg att ett innehav av konvertibla skuldebrev som getts ut av dotter- och intresseföretag var värdepapper eller liknande tillgångar som kan erbjuda aktieägarna riskfördelning enligt 39 kap. 15 § IL (HFD 2010-12-21, mål nr 2041-10).

Hur många är ett stort antal fysiska personer?

Lagtexten ger ingen ledning till hur många som avses med ”ett stort antal fysiska personer”. Det finns inte heller något krav på att samtliga aktier eller andelar måste ägas av fysiska personer.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg inte att kravet på ägarspridning var uppfyllt då ett bolag hade ett åttiotal ägare med ungefär lika stora aktieposter (RÅ 1969 Fi 1484). Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att kravet på ägarspridning var uppfyllt då ett bolag efter nyemission skulle ägas av 740 personer. Att en viss grupp närstående fysiska personer skulle äga 30–35 procent av det totala antalet aktier hade ingen betydelse (RÅ 1978 1:61).

Karaktärsbyte – tidpunkten då ett företag blir ett investmentföretag

Högsta förvaltningsdomstolen har slagit fast att de särskilda skattereglerna för investmentföretag ska tillämpas på företagets beskattning fr.o.m. den tidpunkt då företaget fått karaktären av investmentföretag (karaktärsbyte) (RÅ 2001 ref. 49).

Hur beskattas ett investmentföretag?

För investmentföretagen gäller, utöver de allmänna reglerna i inkomstskattelagen, vissa särskilda regler för den löpande beskattningen.

Huvudregeln är att kapitalvinster och kapitalförluster på delägarrätter inte ska tas upp och inte får dras av. Investmentföretaget ska i stället schablonbeskattas. Det innebär att investmentföretaget ska ta upp en schablonintäkt till beskattning som motsvarar 1,5 procent av underlaget vid beskattningsårets ingång. Den beräknade schablonintäkten gäller för ett helår. Om beskattningsåret är längre eller kortare än tolv månader ska företaget justera schablonintäkten i motsvarande mån (39 kap. 14 § IL).

Ett investmentföretag kan inte äga näringsbetingade andelar (24 kap. 13 § 1 IL).

Investmentföretag omfattas inte av reglerna om koncernbidrag, underprisöverlåtelser, verksamhetsavyttringar eller periodiseringsfonder.

Utdelningar, räntor och förvaltningsutgifter

Utdelningar som investmentföretaget får är skattepliktiga. Man får i stället avdrag för den utdelning som företaget lämnar. Utdelningen ska dras av som en kostnad det beskattningsår som beslutet avser. Det innebär att investmentföretaget har en möjlighet att eliminera dubbelbeskattningen av intäkterna i företaget. Utdelning som lämnas enligt den s.k. lex Asea-regeln i 42 kap. 16 § IL ska dock inte dras av (39 kap. 14 § 3 IL).

Ränteintäkter på delägarrätterna beskattas enligt allmänna regler. Investmentföretaget får avdrag för ränte- och förvaltningsutgifter (prop. 1989/90:110 s. 565).

Rättsfall: avdrag för värdet av utdelningen vid tidpunkten för beslutet

Högsta förvaltningsdomstolen fastställde ett förhandsbesked där Skatterättsnämnden kommit fram till att ett investmentföretag får göra avdrag för en utdelning som lämnas i form av aktier. Utdelningen ska värderas till aktiernas marknadsvärde vid tidpunkten för bolagsstämmans beslut om utdelning (RÅ 1998 ref. 50).

Kapitalvinst vid avyttring av skalbolag ska beskattas

Om ett investmentföretag avyttrar delägarrätter som avser ett skalbolag, enligt definitionen i 25a kap. 9 § IL, ska ersättningen tas upp som kapitalvinst i enlighet med reglerna i 25a kap. 10–18 §§ IL (39 kap. 14 § 1 IL).

Underlaget för schablonbeskattningen

Underlaget för schablonbeskattningen är värdet av investmentföretagets innehav av delägarrätter vid beskattningsårets ingång.

Egna aktier m.m. ska inte räknas med

Investmentföretagets innehav av egna aktier ska inte räknas med i underlaget. Detsamma gäller optioner, terminer eller liknande instrument, vars underliggande tillgångar består av investmentföretagets egna aktier.

Delägarrätter som hade varit näringsbetingade för ett vanligt värdepappersförvaltande företag

I underlaget ska man inte räkna med delägarrätter som investmentföretaget hade kunnat sälja skattefritt vid årets ingång, om företaget hade kunnat tillämpa de allmänna reglerna om kapitalvinster i 25a kap. 5 § IL. Investmentföretaget hade i sådant fall varit ett vanligt aktiebolag som bedriver värdepappersförvaltande verksamhet. Det innebär att delägarrätter som omfattas av definitionen av näringsbetingade andelar i 24 kap. 14 § första stycket 1 och 2 IL, och av definitionen av näringsbetingade aktiebaserade delägarrätter i 25a kap. 4 § IL, inte ska räknas med. Delägarrätter som omfattas av definitionen i 24 kap. 14 § första stycket 3 IL, den s.k. utredningsregeln, ska dock räknas med.

För marknadsnoterade andelar förutsätts att tidsvillkoret är uppfyllt vid beskattningsårets ingång.

När man bedömer om en kapitalvinst skulle ha tagits upp eller inte ska man bortse från bestämmelsen om skalbolagsbeskattning i 25a kap. 9 § IL (39 kap. 14 § 2 IL).

Delägarrätter som förvärvats vid fusion

Om ett investmentföretag har förvärvat delägarrätter vid en fusion med ett konventionellt beskattat dotterbolag omfattas inte dessa delägarrätter av schablonbeskattningen, om fusionen ägt rum den 1 januari 1999 eller senare. Sådana delägarrätter ska därför inte ingå i underlaget. Kapitalvinster och kapitalförluster ska i stället påverka inkomsten enligt allmänna regler i en särskild ”fålla” (RÅ 2000 ref. 18). Om fusionen i stället genomförts före den 1 januari 1999 omfattas de delägarrätter som företaget förvärvat vid fusionen av schablonbeskattningen (RÅ 2001 not. 139).

Investmentföretag som inte längre uppfyller kraven byter karaktär

Om ett investmentföretag inte längre motsvarar definitionen för att vara ett sådant företag, t.ex. på grund av att verksamheten ändrats, ska en avskattning göras. Om investmentföretaget löses upp genom likvidation ska någon avskattning inte göras (39 kap. 16 § IL).

Avskattningen avser de delägarrätter som har schablonbeskattats hos investmentföretaget. Skälet för att avskattning ska göras vid karaktärsbytet är att man ska kompensera för att det efter bytet fortfarande finns realiserade men obeskattade vinster i företaget som kan lämna avkastning framöver. Detta är inte möjligt i andra företag. Eftersom investmentföretag i praktiken är enkelbeskattade, eftersom lämnad utdelning får dras av, behövs ingen avskattning i den mån aktieägare har avyttrat andelar i investmentföretaget, och därmed realiserat sina vinster, det år då karaktärsbytet sker (prop. 1998/99:15 s. 253–257).

Reglerna för beskattning av investmentföretag gäller så länge företaget uppfyller kraven. Efter karaktärsbytet, som sker en viss dag under beskattningsåret, gäller allmänna skatteregler (1998/99:15 s. 257).

På vilket sätt sker avskattningen?

En avskattning innebär att företaget ska ta upp 16 procent av marknadsvärdet på de schablonbeskattade delägarrätterna som företaget äger vid ingången av beskattningsåret som avskattningsintäkt. Om marknadsvärdet på företagets delägarrätter har varit högre vid ingången av något av de fem föregående beskattningsåren, ska man i stället beräkna avskattningsintäkten på det högsta av dessa värden (39 kap. 17 § första stycket IL).

Reducerad avskattning om aktier i investmentföretaget har avyttrats under året

Om ägare till andelar i investmentföretaget har avyttrat aktier under beskattningsåret, eller om ett annat investmentföretag innehar andelar både vid ingången och vid utgången av beskattningsåret, ska avskattningen inte omfatta den del av avskattningsintäkten som avser dessa aktier (39 kap. 17 § andra och tredje stycket IL).

När man beräknar avskattningsintäkten ska man bortse från andelar och aktiebaserade delägarrätter som inte ska tas upp i underlaget enligt 39 kap 14 § första stycket 2 IL (SRN 2004-11-15, Riksskatteverkets rättsfallsprotokoll 25/04).

För fysiska personer, eller andra juridiska personer än ett investmentföretag som vid utgången av beskattningsåret äger mer än 50 procent av andelarna i ett investmentföretag, finns det en möjlighet till frivillig avskattning av andelarna i investmentföretaget. Detta innebär att investmentföretagets avskattningsintäkt enligt 39 kap 17 § IL sätts ned i motsvarande mån. Deras aktier anses då avyttrade till marknadsvärdet vid tidpunkten för avskattningen, och återköpta för samma pris (39 kap. 18 § IL).

Anskaffningsvärdet för avskattade delägarrätter

Investmentföretaget anses ha anskaffat de avskattade delägarrätterna för ett belopp som motsvarar marknadsvärdet vid tidpunkten för karaktärsbytet (39 kap. 19 § IL).

Kompletterande information

• Utdelning från investmentföretag ska tas upp hos mottagaren.